Sunday, March 27, 2016
Glad påskcarbonara!
Tillönskar härmed en glad påsk! Och bjuder samtidigt på denna lyxiga påskcarbonara. Jag fick ett recept från en god vän för en tid sedan. Det kallades "Carbonara med vårprimörer" och jag insåg omedelbart budskapet. Vad mina Carbonaror vanligtvis saknar. Grönsaker! Jag försöker ju vara lite nyttig av mig nuförtiden, så detta borde naturligtvis avspegla sig även i mina Carbonaror. De nyttiga vårprimörerna i det här receptet var:
Sockerärtor
Bondbönor
och
Romanescobroccolo
De första känner jag väl till. Det andra åtminstone till namnet. Jag har dock aldrig träffat någon. Det sista har jag inte den blekaste aning om vad det är. Det låter som något italienskt fotbollslags supporterklubb...
Jag begav mig till affären. De visste inte heller vad Romanescobroccolo var. Och uppenbarligen inte Bondbönor heller. De har tydligen aldrig sett någon James Bond-film. Lyckligtvis bor jag i en betongförort, och bland de få fördelar dylika har, är att där vanligtvis finns något som sedan länge utrotats i innerstäderna. Nämligen:
GRÖNSAKSHANDLARE!
Jag gick till min lokala grönsakshandlare. Tidigt varje morgon får han besök av någon som utger sig för att vara min morfars äldre bror*, och har därför massor med olika grönsaker och frukter. Dock hade han inga Bondbönor, men väl något som enligt skylten kallades BUNDbönor. Nära nog. Det fick duga. Någon Romanescobroccolo syntes tyvärr inte heller till där heller. Men jag köpte, troligtvis för första gången i mitt liv, vanlig broccoli istället...och se:
Vad man med lite broccoli kan göra. Och några bitar serranoskinka som jag hade kvar i kylen istället för bacon...
*Bara för skojs skull googlade jag på namnet. Och döm om min förvåning när jag, förutom fruktgrossisten i Göteborg som snott hans namn, även hittar originalet! Jag har aldrig sett honom på nätet förut. Jag tror inte ens att jag träffade honom överhuvudtaget. Möjligen när jag var mycket liten. Men nu plötsligt tittar han fram. Här!
Sockerärtor
Bondbönor
och
Romanescobroccolo
De första känner jag väl till. Det andra åtminstone till namnet. Jag har dock aldrig träffat någon. Det sista har jag inte den blekaste aning om vad det är. Det låter som något italienskt fotbollslags supporterklubb...
Jag begav mig till affären. De visste inte heller vad Romanescobroccolo var. Och uppenbarligen inte Bondbönor heller. De har tydligen aldrig sett någon James Bond-film. Lyckligtvis bor jag i en betongförort, och bland de få fördelar dylika har, är att där vanligtvis finns något som sedan länge utrotats i innerstäderna. Nämligen:
GRÖNSAKSHANDLARE!
Jag gick till min lokala grönsakshandlare. Tidigt varje morgon får han besök av någon som utger sig för att vara min morfars äldre bror*, och har därför massor med olika grönsaker och frukter. Dock hade han inga Bondbönor, men väl något som enligt skylten kallades BUNDbönor. Nära nog. Det fick duga. Någon Romanescobroccolo syntes tyvärr inte heller till där heller. Men jag köpte, troligtvis för första gången i mitt liv, vanlig broccoli istället...och se:
Vad man med lite broccoli kan göra. Och några bitar serranoskinka som jag hade kvar i kylen istället för bacon...
*Bara för skojs skull googlade jag på namnet. Och döm om min förvåning när jag, förutom fruktgrossisten i Göteborg som snott hans namn, även hittar originalet! Jag har aldrig sett honom på nätet förut. Jag tror inte ens att jag träffade honom överhuvudtaget. Möjligen när jag var mycket liten. Men nu plötsligt tittar han fram. Här!
Monday, March 21, 2016
Försenad återresa och låsta dörrar...
Skulle egentligen ha åkt tillbaka till Göteborg i morgon. Det får vänta någon dag. Det återstår fortfarande många trådar att reda ut. Observera att REDA UT. Hjälpligt. Inte samla upp. Trådnystanen får vänta. Det viktiga just nu är att skaffa sig en överblick.
De sista dörrarna öppnade idag. Tack vare lånade nycklar och verktyg. Gamla lås är märkliga. Det verkar inte vara så viktigt exakt vilken nyckel man använder. Det går bra att låna från helt andra lås. Den röda dörren fick vi upp i förra veckan. Idag fick vi äntligen upp den blå. Bakom den fanns en gul. Låst också den. Och vad fann vi till slut längst in bakom alla låsta dörrar? På en krok på väggen. Just de nycklar vi har sökt efter i två och en halv vecka. Hur har de hamnat där? Bakom sina tre låsta dörrar?
Nu återstår mer inventering. Och dokumentation... Därefter... Vem vet?
De sista dörrarna öppnade idag. Tack vare lånade nycklar och verktyg. Gamla lås är märkliga. Det verkar inte vara så viktigt exakt vilken nyckel man använder. Det går bra att låna från helt andra lås. Den röda dörren fick vi upp i förra veckan. Idag fick vi äntligen upp den blå. Bakom den fanns en gul. Låst också den. Och vad fann vi till slut längst in bakom alla låsta dörrar? På en krok på väggen. Just de nycklar vi har sökt efter i två och en halv vecka. Hur har de hamnat där? Bakom sina tre låsta dörrar?
Nu återstår mer inventering. Och dokumentation... Därefter... Vem vet?
Friday, March 18, 2016
Drömduken - Holje Musikklasser 2016 (Sista chansen...)
Drömväven - Holje Musikklassers Musikal 2016.
Har du sett den ännu?
Sista föreställningen är om tre timmar...
Har du sett den ännu?
Sista föreställningen är om tre timmar...
Thursday, March 17, 2016
Klassiskt inspirerad arkitektur... (Tidlöst...)
Klassiskt inspirerad arkitektur... (Tidlöst...)
Foto Anders N
(Och gissningen var naturligtvis helt korrekt!)
Foto Anders N
(Och gissningen var naturligtvis helt korrekt!)
Hälsningar från Övertorneå och Hollasenmaa!
Föregående inlägg är förklaringen till varför det plötsligt blev tvärstopp i de norrländska reserapporterna. Precis efter ankomsten till det spännande Umeå. Det blev så mycket annat att tänka på. Nu börjar tankarna gå framåt igen. Snart kan de även gå bakåt, tillbaka till Norrland och Umeå. Håll ut tills dess!
Den här veckan filmar jag årets musikal i Olofström. Ett par bilder bör dyka upp inom kort. Min tågresa, med tillhörande obligatorisk försening, kommer också så småningom.
Trots att jag inte har varit på bloggen personligen, har stora saker skett här. Det senaste dygnet har mitt inlägg om Öjebyns kyrkstad haft 57 besök. Bara en sådan sak. Och jag klagade för ett par veckor sedan på att ingen hade hört av sig angående min farfars bild som jag trodde var tagen i Övertorneå.
Du vet, den här:
Men när katten är borta, leker råttorna på bordet. Som man brukar säga. Det är ett talesätt. Inga jämförelser i övrigt. Jag är ingen katt, bara kattallergiker, och de hjälpsamma herrarna definitivt inga råttor.
Nils-Erik Sundelin hittade min bild och lade upp den i en lämplig grupp på Facebook. Där hittades den av Bert-Ove Lindroth. Det är hans föräldrahems staket som militären längst till vänster lutar sig mot. Tack vare dessa herrar vet jag nu var bilden är tagen. Nog är det Övertorneå. Dock inte centrum, som jag trodde. Utan södra infarten. Det vill säga dåvarande södra infarten. Numera en ganska anonym korsning i ett bostadsområde i södra Övertorneå.
Det fåniga är att jag var på precis den där gatan och gick. Men jag tyckte inte att den kändes rätt, för modern, så jag vände något kvarter för tidigt. Om jag nu hade känt igen mig. Vägskyltarna är borta. Huset är ommålat. Men det står kvar. Och träden också. Se själv på denna Google Streetview.
Stort tack till de hjälpsamma herrarna! Som dessutom visste namnet på en av gubbarna på bilden. En lokal Övertorneåprofil.
Här kommer lite fler bilder från farfars norrlandsresa. Hastigt avfotograferade ur ett efterlämnat album för någon timme sedan. Kan det vara iHållaselma Hollasenmaa?
Transport. Kan vara farfar näst längst till höger.
Ett hus i skogen. Definitivt farfar till höger.
En serenad för hästarna. Farfar inte inblandad.
Gruppfoto. Samma hus som ovan tror jag. Farfar tvåa
från vänster i bakre raden.
Farfar till häst på sin stora norrländska resa. Ett par år yngre
än jag är nu. En bild jag minns från väggen i hans sovrum.
Den här veckan filmar jag årets musikal i Olofström. Ett par bilder bör dyka upp inom kort. Min tågresa, med tillhörande obligatorisk försening, kommer också så småningom.
Trots att jag inte har varit på bloggen personligen, har stora saker skett här. Det senaste dygnet har mitt inlägg om Öjebyns kyrkstad haft 57 besök. Bara en sådan sak. Och jag klagade för ett par veckor sedan på att ingen hade hört av sig angående min farfars bild som jag trodde var tagen i Övertorneå.
Du vet, den här:
Men när katten är borta, leker råttorna på bordet. Som man brukar säga. Det är ett talesätt. Inga jämförelser i övrigt. Jag är ingen katt, bara kattallergiker, och de hjälpsamma herrarna definitivt inga råttor.
Nils-Erik Sundelin hittade min bild och lade upp den i en lämplig grupp på Facebook. Där hittades den av Bert-Ove Lindroth. Det är hans föräldrahems staket som militären längst till vänster lutar sig mot. Tack vare dessa herrar vet jag nu var bilden är tagen. Nog är det Övertorneå. Dock inte centrum, som jag trodde. Utan södra infarten. Det vill säga dåvarande södra infarten. Numera en ganska anonym korsning i ett bostadsområde i södra Övertorneå.
Det fåniga är att jag var på precis den där gatan och gick. Men jag tyckte inte att den kändes rätt, för modern, så jag vände något kvarter för tidigt. Om jag nu hade känt igen mig. Vägskyltarna är borta. Huset är ommålat. Men det står kvar. Och träden också. Se själv på denna Google Streetview.
Stort tack till de hjälpsamma herrarna! Som dessutom visste namnet på en av gubbarna på bilden. En lokal Övertorneåprofil.
Här kommer lite fler bilder från farfars norrlandsresa. Hastigt avfotograferade ur ett efterlämnat album för någon timme sedan. Kan det vara i
Transport. Kan vara farfar näst längst till höger.
Ett hus i skogen. Definitivt farfar till höger.
En serenad för hästarna. Farfar inte inblandad.
Gruppfoto. Samma hus som ovan tror jag. Farfar tvåa
från vänster i bakre raden.
Farfar till häst på sin stora norrländska resa. Ett par år yngre
än jag är nu. En bild jag minns från väggen i hans sovrum.
Till minne av...
...släktens främste poet och kulturpersonlighet. I brist på egna ord just nu, väljer jag hans, ur en diktsamling från 1963. Jag tycker att de väl sammanfattar hans inställning till de stora frågorna:
"Jag vill inte ha
någon odödlighet
Jag vill inte ha
frälsning för min själ
Jag vill inte vara
ett irrande spårljus
sedan min kropp
blivit aska och mull
Gud - om du finns -
låt mig sova vidare
på den yttersta dagen
då alla andra samlas
i rättegångssalen
Jag vill inte ha
någon försvarsadvokat
Ingen gud har rätt
att döma en människa
som nyttjade sin fria vilja
och valde att leva
utanför dagen..."
- Carl R
1930-2016
"Jag vill inte ha
någon odödlighet
Jag vill inte ha
frälsning för min själ
Jag vill inte vara
ett irrande spårljus
sedan min kropp
blivit aska och mull
Gud - om du finns -
låt mig sova vidare
på den yttersta dagen
då alla andra samlas
i rättegångssalen
Jag vill inte ha
någon försvarsadvokat
Ingen gud har rätt
att döma en människa
som nyttjade sin fria vilja
och valde att leva
utanför dagen..."
- Carl R
1930-2016
Wednesday, March 16, 2016
Tuesday, March 8, 2016
Monday, March 7, 2016
Subscribe to:
Posts (Atom)