Monday, February 29, 2016

Tornedalen i Göteborg i morgon!

Torne älv, Pajala
Jag tror jag nämnde det i förbifarten i något av mina tidigare inlägg, men här kommer det för säkerhets skull igen. I morgon kväll visar jag bilder på Göteborgs Fotoklubb. "Från Övertorneå till Undertorneå":

"Välkommen på en resa genom Tornedalen, gränstrakterna mellan Sverige och Finland, längs Torne älv. En region som 1809, likt Berlin efter andra världskriget, delades i två helt olika länder. Hälften blev Sverige och hälften blev Finland. Hur märks det idag, drygt 200 år senare? Följ med på 1 maj-firande i de två länderna. Begreppet "gräns" kommer att ha en helt ny betydelse för dig när vi tillsammans har lyckats ta oss hela vägen från Haparanda till Torneå!"

Datum: 1 mars 2016. Plats: Nordengården (Bakom Redbergsplatsen). Tid: 18.30. Fri entré. Fika kostar 25 kr.

Saturday, February 27, 2016

Indirekta observationer av Umeås undre värld...

Ibland när jag kliver in i en hiss kan jag bli lite osäker. Var är jag egentligen? Ja, inte osäker på om jag är i en hiss eller inte, det brukar vara ganska uppenbart. Men osäker på vilken våning. Och framförallt vad den ska kallas.

"Ground floor" säger engelsmännen. Det vill säga markvåningen, eller markplanet. Det kan inte misstolkas. Men vi svenskar brukar säga "Första våningen" för samma sak. Den våning man går in i huset på. "First floor" för en engelsman är däremot våningen ovanför "Ground floor". Det vill säga vad svensken skulle kalla "Andra våningen." "First floor" betyder alltså andra våningen. Det är där det brukar bli problem...

För att återgå till hissarna, är de så gott som alltid internationella. Och med internationella menar jag i det här fallet engelska. Hur arabiska eller kinesiska hissar ser ut har jag inte en aning om.

För att underlätta för mig och andra personer som tänker för mycket, har hissfabrikanterna oftast gjort en av våningsknapparna i en annan färg. Vanligtvis grön. Grön våning betyder "Ground floor" alltså markplan. "Första våningen" för en svensk. Där man går in i byggnaden. Eller ut.

Om hissen har en grön våningsknapp märkt "0" kan man vara ganska säker på att den följer internationell engelsk standard. Eller?

Jag stod vid spåret på Umeås station och klev in i hissen. Där fanns två knappar:

hissknappar

En grön "0" och en ogrön "1". Följer man logik och standard borde den gröna 0:an vara den våning jag befann mig på. Markplan. Och 1:an en våning uppåt. Problemet var att hissen inte gick uppåt utan ner till en gångtunnel under station och större gata. Alltså betydde grön 0:a källartunnelvåning. Och vanlig 1:a betydde markplan. Lite ovanligt, men inte så svårt att begripa ändå. Det fanns bara två våningar, markplan och källartunnelvåning. Och våning 1 bör ligga ovanför våning 0. Jag tryckte på den gröna 0:an och åkte ner i tunneln. Där klev jag ut, gick under spåren och in i motsvarande hiss för att åka upp igen...

elevator buttons

Där fanns TRE våningsknappar. "2", "0" och "1". Redan ordningen gjorde mig förvånad. Borde det inte vara "0", "1" och "2"? Eller "2", "1" och "0"? Helt uppenbart var det något som inte stämde här. Lyckligtvis visste jag sedan min tur i den andra hissen, någon minut tidigare, att jag befann mig på våning "0". I tunneln. Och skulle till våning "1". Markplan. Jag tryckte på knapp "1". Men inget hände...

Det var ju typiskt att hissen skulle ha lagt av just nu när jag hade tre väskor på en vagn och en ryggsäck, tänkte jag. Sedan tittade jag närmare på knapparna. Och noterade en annan märklighet. På den här sidan var det inte knapp "0" utan "1" som var grönmarkerad. Vilket skulle betyda att på den här sidan spåren var källarvåningen inte bara det samma som markplan, som på andra sidan. Dessutom var källarvåningen/markplanet detsamma som "Första våningen". Det var helt orimligt. En källarvåning kan väl inte vara första våningen? Samtidigt?

Jag testade att trycka på knapp "2".

push elevator button

Dörrarna stängdes och jag åkte upp till spåret.

Umeå järnvägsstation

Marknivå, om du frågar mig. Men tydligen "Andra våningen" enligt den här hissen. För säkerhets skull testade jag att tryckta på "1" igen.

knapptryckning hiss

Dörrarna stängdes och jag åkte ner i gångtunneln igen.

tunnel under järnvägen umeå

Min misstanke stämde. Gångtunneln var våning "0" i hissen på andra sidan spåren och våning "1" på den här sidan. Som om det inte räckte med det märkliga i att gångtunneln under marken var betecknad grönt, det vill säga markplan/Ground floor. På båda sidor...

Med detta utrett återstod bara en fråga. Om "1" var tunneln och "2" var spåren. Vad var då "0"? Det måste vara något som ligger UNDER tunneln.

Har Umeå en hemlig tunnelbana som inte ens min vän som är Umeåkännare känner till? Eller är det i själva verket någon märklig mellanvåning? Mellan tunneln och spåren? Den ologiska placeringen av knapp "0", mellan knapp "1" och knapp "2" talar ju faktiskt för det.

Fanns bara ett sätt att få reda på det. Jag tryckte på "0". Vad tror du hände?

Ingenting.

Jag blev mycket besviken.

Jag tror fortfarande mest på det där med den hemliga tunnelbanan. Förmodligen måste man ha något mycket speciellt passerkort för att få den där knappen att fungera. Det är den enda rimliga förklaringen.

Varför skulle knappen annars finnas där? Och varför skulle annars våningsplanen vara förskjutna på ena sidan spåren i förhållande till den andra? Ja, varför skulle man överhuvudtaget frångå den internationella standarden att grön knapp betyder markplan? Hur kan man annars få markplanet till våning "2"? Om man inte försöker dölja något som finns ännu längre ner?

Det är som när vetenskapsmännen söker efter något okänt långt ute i rymden, eller kanske efter någon minimal del av atomen. Man kan inte se dem direkt, man kan bara göra så kallade indirekta observationer. Det vill säga se spåren efter dem, eller några andra tecken på att de BÖR finnas där.

På samma sätt kan jag inte se Umeås tunnelbana, men det jag ser talar för att den finns där..

Tuesday, February 23, 2016

UMEÅ!!! ÄNTLIGEN!!!

Umeå Station
Tåget stannade och jag klev av på perrongen i UMEÅ.
Björkarnas stad och Norrlands Borås. Med mera.
Som du förmodligen minns gjorde jag ett mycket kort stopp
i Umeå även på vägen upp
. 15 minuter ganska exakt.
Denna gång var det PÅ RIKTIGT!

Jag kände omedelbart igen mig. Det där märkliga rundade
trätaket som jag smög omkring under den där natten.
Men någon verkade ha stulit stationshuset...

Umeå Järnvägsstation
Eller så var jag bara vimsig, lite vilse och på fel sida spåren.
Ungefär som de där tjejerna i Kristianstad här om året.
De som var på väg till Kristianstad...

Jag rullade bort mina väskor mot hissen. Den du ser till vänster.
En mycket märklig hiss skulle det visa sig...

En gammal bild... (OBS! Rättelse!)

I ett gammalt fotoalbum som tillhört min farmors föräldrar hittade jag en gång en bild på en kyrka. Jag kände inte igen den. Så jag la ut bilden på nätet...

Vindelns kyrka
(Okänd fotograf)

Farmors mor kom från Åhus, med rötter från Listerlandet och från Österlen. Farmors far var från Lyngby vid Everöd, med rötter från Östra Sönnarslöv. Där finns inga kyrkor som ser ut så här...

Farmor var i Värmland en gång. Hennes far seglade en gång över Biscaya i sin ungdom (en gång, men ALDRIG MER!) Ingen i denna del av släkten var vad vi vet någonsin i Norrland. Trots det kom följande svar, bara 24 timmar och 13 minuter efter att jag lagt ut bilden:

"Bilden föreställer Vindelns kyrka i Västerbotten."
Västerbotten? Mycket märkligt. Vad hade mina släktingar för koppling till Västerbotten?

I ärlighetens namn vet jag att jag har rötter i Västerbotten. Mormors morfars farfar* föddes där. 1708. Men det är en helt annan släkt, som ägarna till det här fotoalbumet inte var släkt med och inte rimligtvis kunde ha någon som helst aning om att de så småningom skulle få dela gemensamma ättlingar med.

Se där! Där är den. Utanför mitt tågfönster. Vilken märklig känsla...

Vindeln
Vindelns kyrka
(Foto Anders N)

Fantastiskt att så snabbt kunna få svar på sin kyrkbildfråga. Mindre fantastiskt att jag fortfarande efter snart fem månader inte har fått minsta svar på min senaste bildfråga. Farfars bild från Övertorneå. Eller var den nu är tagen. Inte minsta livstecken, varken på mailet till den lokala forskarföreningen eller på det nätforum där jag också har lagt ut den...

*Rättelse. Naturligtvis var inte min mormors morfars farfar född 1708. Visserligen är min mormors släkt ökända för sina extremt långa generationer, men det där blev lite för långt. Det var mormors mormors farfars far som var född 1708. Eller möjligen 1718. Beroende på vilken källa man tror på. Han hette förresten Anders...

Monday, February 22, 2016

Ett kort återseende...

Jörn Järnvägsstation
Har jag inte varit här förut? Jo men visst. Det var här jag vaknade.
Den där morgonen för länge sedan.
Tre och en halv vecka.
Men det känns som en evighet...

Jörn
 Ja, det är Jörn. Jag kände knappt igen det i dagsljus.
Och utan snö...

På väg mot resans mål...

Som jag tidigare skrivit så blir man bortskämd av att bo nära järnvägsstationen. Man blir tidsoptimist. I sista ögonblicket baxade jag min vagn med tre väskor plus en ryggsäck genom tunneln under spåren. Men jag hann ombord. Tågvärden kom. Hen undrade vart jag skulle. Jag räckte fram mitt fantastiska resekort. För sista gången...

-Så långt jag kan komma på det här. Och sedan lite till...

Det gick bra att köpa tilläggsbiljett ombord på tåget. Naturligtvis. Det är bara på SJ- och Öresundståg och liknande som de påstår något annat... Men tågvärden fick gå iväg och kolla upp hur mycket jag egentligen skulle betala...

Vart jag var på väg? Du kan få gissa...

Jag kan säga så mycket som att jag kvällen före hade varit och inhandlat 150 näsdukar.

Norrland
 Norrland från tåget...
(Foto Anders N)

Sunday, February 21, 2016

Möte med världen till frukost...

Rummet städat. Sängen bäddad. Väskan packad. Begav mig ut i köket för att äta en sista frukost i Boden i väntan på tåget. Där stod en, som jag uppfattade det, ung man i min egen ålder. Jeans och svart t-shirt. Precis som jag. Lite mörkare i håret. Ja, lite mer hår överhuvudtaget...

-God morgon, sa jag.
-God morgon, sa han.

Jag dök in i kylskåpet. Plockade ihop en frukost...

frukost
Två skivor bröd med lite riven ost ur en påse. En bit Västerbottenpaj. Filmjölk. Två övermogna päron.

Nu får du inte tro att jag snodde andras mat i det där kylskåpet. Nejdå, det var mitt alltihopa. Och lite till. Smör till exempel. Jag hade en hel del ätbart som jag inte behövde mer. På resans sista mål, på nästa ort, på det lite för dyra boendet, ingick nämligen frukost. Onödigt att släpa med mig denna överblivna mat, med andra ord. Vad göra? Man kan ju inte slänga mat. Jag vände mig mot killen i svart t-shirt.

-Vill du ha smör?
-Eh?
-Och lite fil. Och lite sylt har jag. Och lite...
-I'm sorry. I don't understand...

Inte så mycket mer svenska än Godmorgon, visade det sig. Men engelska gick utmärkt. Han var nyligen hitkommen från Syrien, sa han. Skulle på intervju samma dag hos migrationsverket. Var lite nervös... Men han tog gärna emot min överblivna mat. Han skulle dela den med sin kompis, som han också presenterade mig för...

Jag förstod plötsligt varför det varit nya gäster på vandrarhemmet varje kväll. Fram till 1997 var hela Boden militärt skyddsobjekt. Utländska medborgare fick inte ens vistas i staden. Nu håller migrationsverket intervjuer med nyanlända där...

invandrare

Hela Sveriges snabbgenomgång...

Hela Sveriges snabbgenomgång...

Hela Sveriges Melodifestival är i full gång. Efter en första delfinal här i Göteborg och en andra i Malmö, sändes tredje delfinalen igår kväll från Norrköping.

För de bloggläsare som liksom jag har gått i den moderna skolan kan det vara på sin plats att berätta att Norrköping är en förort till Stockholm. Strax söder om Södertälje. Mellan en timme och en kvarts och en timme och fyrtiofem minuters resa beroende på hur snabbt tåg man lyckas hitta. Inga tågbyten behövs.

Nästa vecka hålls den fjärde och sista deltävlingen i Gävle. Gävle är också en förort till Stockholm. Denna gång norr om. Strax norr om Uppsala och Arlanda. En och en halv timme med direkttåg eller strax över två timmar med två olika pendeltåg. Stockholms Lokaltrafiks respektive Upptåget. Byte i Uppsala.

Innan finalen, som naturligtvis hålls i Stockholm, blir det Andra Chansen i Halmstad. Här möts de bästa treorna och fyrorna från delfinalerna och tävlar om en andra chans, därav namnet, att få åka till finalen.

Halmstad är något så märkligt som en gemensam förort till Göteborg OCH Malmö. En timme med snabbtåg respektive en timme och elva minuter med Öresundståg från Göteborg. En timme och elva minuter med snabbtåg respektive en timme och trettioåtta minuter med Öresundståg från Malmö. Utan byte.

Någon vecka före årets första deltävling presenterade den så kallade Sverigeförhandlingen resultatet av sin utredning. Också känt som Hela Sveriges nya höghastighetståg. Snabbare än snabbtåg. Även när snabbtågen går i tid. Lika snabbt som en snabbgenomgång i Hela Sveriges Melodifestival.

En karta presenterades över de planerade linjerna och stationerna. Av upphovsrättsliga skäl har jag gjort en egen karta, men linjesträckningen och stationerna är exakt de samma som presenterades av utredningen:



Göteborgsförorter:
Mölnlycke
Landvetter
Borås
Jönköping

Malmöförorter:
Lund
Hässleholm

Stockholmsförorter:
Vagnhärad
Skavsta
Nyköping
Norrköping
Linköping

(Om du tycker att det ser tätt ut mellan prickarna på kartan så har du helt rätt. Avståndet mellan Skavsta och Nyköping är ungefär 1 mil)

Samt två fristående samhällen:
Tranås
Värnamo

Att inga övriga fristående samhällen längs vägen har fått några stationer lär bero på att det inte finns några övriga fristående samhällen, åtminstone inte i just den del av Småland där man har valt attlägga linjen...

Avslutningsvis säger man i utredningen att man, förutom de 13 utvalda orterna, även ska förhandla om hela Sveriges höghastighetsjärnväg med Umeå, Luleå och Växjö samt Karlstad och Östersund, då de också får del av nyttorna som uppstår av höghastighetsjärnvägen...”

Förlåt, jag skrev fel. Stockholm, Malmö och Göteborg, samt Huddinge och Södertälje var det visst...

Friday, February 19, 2016

Lägesrapport...

...brukar jag skriva när jag kommer tillbaka till Göteborg från Blekinge efter julen. Återfärden blev något senare än vanligt, men jag har varit uppe ett tag nu.

Återfärden gick för övrigt otroligt nog utan minsta försening. Jag inser att detta besked gör dig besviken. Jag lovar att istället, som plåster på såren och så fort jag får tid och möjlighet, bjuda på min hemresa. Det vill säga resan ner till Blekinge före jul. Då hände det grejer, ska du veta...

Och sedan har jag naturligtvis fortfarande en stor hög skånska tågförseningar från i somras på lager. De kommer också så småningom.

Det var en ryslig massa saker att ta tag i när jag kom tillbaka hit till Göteborg. De flesta relaterade till den förfärliga höst som jag ännu inte berättat något om här. Men det kommer. Ska bara bli färdig med Norrlandsrapporteringen från förra våren först...

Och om du undrar, så ja. Jag har i alla fall lugnat ner mig nu. Och jag börjar långsamt bli mig själv igen...

Kirunabildvisningen på Göteborgs geologiska förening gick utmärkt. 27 besökare. Vilket visst var något slags rekord. Nästa tillfälle att se några av mina Norrlandsbilder och höra mig berätta om dem blir Tisdag den 1 mars 18.30. Då bjuder jag Göteborgs Fotoklubb på en tur genom Tornedalen. Från Övertorneå till Undertorneå. Även där är naturligtvis alla välkomna. Fri entré, fikat kostar 25 kronor.

Postinventering brukar jag alltid bjuda på när jag kommit tillbaka till Göteborg. Att skriva den just idag känns väldigt lämpligt. Vid lunch lät det nämligen som om brevbäraren försökte trycka in en elefant genom mitt brevinkast. När jag kom ut i hallen syntes ingen elefant till. Där låg bara ett litet fint och elegant brev där.Skickar härmed en hälsning och ett tack till avsändaren för den fina presenten som säkerligen kommer att komma till användning. Det om möjligt ännu finare följebrevet gjorde gott en kall, grå och tråkig dag som denna. Jag tror rent av att det förkortade min rehabilitering efter den rysliga hösten med en hel vecka.

Den fråga som ställdes i brevet kommer att få sitt svar, om än i indirekt form, inom kort. Här på bloggen. Den har nämligen en direkt koppling till den sista delen av min norrlandsresa.

Att jag fortfarande inte har berättat färdigt om norrlandsresan beror alltså på två saker. Det ena att resan var så otroligt händelserik. Det andra att hösten var som den var...

Posthögen ligger redo för inventering i en inte särskilt prydlig hög här bredvid mig ovanpå skrivbordet. Jag tar väl ett brev i högen och börjar...

En av mina banker meddelar att de beslutat att inte ge mig någon ränta för året som gick. Det hör till saken att den summa pengar jag har på kontot i denna bank är närmast försumbar. Jag har konton i tre olika banker, varav ett där summan är försumbar, och ett där summan är så gott som obefintlig. Att inget av dessa två konton skänker mig någon ränta är föga förvånande...

Desto mer förvånande är det att mina konton i bank nummer tre, min huvudsakliga bank, inte heller ger mig någon ränta. Trots att summan på åtminstone ett av dessa konton faktiskt är tillräckligt stor för att förr i tiden ha gett några kronor per år i ränta. Tydligen har räntan avskaffats nu. Utan att jag har blivit tillfrågad i förväg. Förmodligen anser inte banken att jag har med saken att göra. Kanske har de rätt...

I nästa brev låter hyresgästföreningen mig veta att jag detta nya år inte får någon hyreshöjning. Otroligt men sant. Något säger mig dock att detta till skillnad från den slopade räntan bara är tillfälligt.

I brevet därefter låter hyresgästföreningen mig veta att jag är välkommen på årsmöte Onsdagen den 27:e februari.

I ett tredje brev upplyser nyss dubbelt nämnda hyresgästförening mig att Onsdagen den 27:e februari i själva verket är en Lördag.

Nästa brev i högen får mig att rycka till. Det är nämligen så att jag ett par gånger under det gångna året varit en så kallad Mystery Shopper. Du vet en sådan där hemlig agentkund som besöker en affär eller restaurang och sedan betygsätter det bemötande jag får. Mina många erfarenheter och min väl uppövade uppmärksamhet från att skildra försenade tåg här på bloggen kom väl till pass. Men, företaget jag Mysteryshoppade hos vet inte om att jag Mysteryshoppat hos dem. Allt har gått via ett mellanhandsföretag. Det är därför jag nu blir smått chockad över att hitta ett brev från det stora företaget i min post. Hur har de fått reda på...vänta nu... Jag kunde ge mig den på det. Brevet är adresserat till. Gissa vem. Jo, Olivia. Denna märkliga osynliga granne vars post jag fått i stora lass under den senaste tiden.

Kan det i själva verket vara så att den okända och osynliga Olivia på något vis har Mysteryshoppat mig? På uppdrag av det stora företaget? Samtidigt som jag har Mysteryshoppat dom? Så att hon är något slags dubbelagent? I så fall är hon avslöjad nu...

Märkligt i vilket fall att Posten envisas med att lämna hennes post till mig, trots alla gånger jag har påpekat för dem att hon inte bor här och att jag inte har den minsta aning om vem hon är...

Avslutningsvis ligger i min posthög ett litet brev. Ett brev som jag, till skillnad från de från banker och hyresgästföreningar, naturligtvis öppnade nästan omedelbart som jag klev innanför min dörr när jag kom tillbaka hit. Med tydliga släktdrag av det brev som med dunder och brak kom inrasandes genom mitt brevinkast vid lunchtid idag. Det här kom redan vid jultid. Medan jag var nere i Blekinge. Adresseringen kan inte betraktas som något mindre än genial, och tyder på en vad gäller denna blogg väl beläst avsändare...

Innehållet är väl anpassat för en bokdåre som jag. Jag har tidigare uttryckt mig nedsättande mot det hantverk som brukar kallas bokkonst. Jag tar härmed tillbaka dessa uttalanden och betraktar mig som frälst. Tackar så hemskt mycket för den fina julprydnad som naturligtvis kommer att få sin plats i min julgran nästa gång jag plockar fram den..

En julgran som för övrigt har spelat en mycket liten roll i en flerfaldigt guldbaggebelönad svensk långfilm.

Jag är övertygad om att denna nya förtjusande julprydnad kommer att väcka nytt liv i min bedagade filmstjärnegran...

Wednesday, February 17, 2016

Medlemstäcket. (En oväntad sängkamrat...)

Jag har tidigare nämnt att jag är medlem i STF. Sveriges Turistförening. För att få rabatt på vandrarhem när jag är ute och reser. Jag har också nämnt att av de sex vandrarhem jag bebodde under min Norrländska resa var fem inte anslutna till STF. Jag bodde där ändå. Fyra av dem var billigare än närmaste vandrarhem som tillhörde STF. Även med medlemsrabatten borträknad. På det femte stället var STF:s vandrarhem billigare, men tyvärr också fullbokat.

Det enda vandrarhem jag bebodde som var anslutet till STF, det vill säga Pajala camping, gick inte att boka via STF:s hemsida. Ingen ledig stuga, stod det. När jag bokade samma camping via en annan sajt gick det däremot bra. Då fanns det en ledig stuga. Men jag fick ingen STF-rabatt...

Vandrarhemmet i Boden hade ett oslagbart läge. Tyvärr var det inte anslutet till STF. Eller?

Svenska turistföreningen

Mitt täcke tillhörde uppenbarligen STF. Det upptäckte jag när jag städade rummet. Sista morgonen i Boden. Första dagen på min första norrländska resas sista del...

Tuesday, February 16, 2016

Mystisk mätning på Norrtåg (osv osv)

Kom precis på att jag glömt berätta om en sak. På väg hem från loppisen i Kalix den där dagen det regnade. Jag har klivit av bussen vid bussterminalen i Luleå och gått bort till järnvägsstationen för att ta tåget tillbaka till Boden...

"Tåg från Kiruna ankommer strax till spår 2" ropas det ut två gånger i högtalaren på stationen. Båda gångerna är meddelandet lika osant. Tåget står nämligen redan där. Med dörrarna öppna och folk som strömmar ut...

Tåget från Kiruna anlände norrifrån till stationen ungefär samtidigt som jag. Det bör vara samma tåg som om tio minuter ska bege sig norrut igen. Luleå är ju ändstation. Jag och en annan blivande resenär vandrar bort till spår 2. Då kör tåget! Söderut! Det fortsätter förbi stationen i riktning mot havet! Vi som tänkt kliva ombord för att åka norrut kliar våra huvuden i takt. En liten flicka bredvid mig på perrongen utropar förtjust i sin mammas mobil att:

"Vi ska åka tåg!"

Jag hinner precis tänka att det kommer att bli svårt, då tåget just är på väg att köra ut i havet - eller i alla fall ut på bangården någonstans söder om stationen - när det plötsligt kommer ett likadant tåg till! Norrifrån. Precis som det förra. Och stannar på perrongen bredvid oss. Precis som det förra. Dörrarna öppnas. Flickan med mamma och mammas mobil kliver ombord. Den andre huvudkliaren kliver ombord. Efter att ha övervägt riskerna att även det här tåget ska köra ut i havet och dränka sig, så kliver även jag ombord. Efter mig kliver en tågvärd ombord. En tågvärd i SJ-UNIFORM!

Här kan det vara på sin plats att påtala att det inte är ett SJ-tåg jag håller på att borda, utan ett vanligt Norrtåg:



Det vill säga Norrlands regionaltåg. Eller Norrlands motsvarighet till Öresundståg, om man så vill. Och om du brukar läsa den här bloggen så kanske du vet att det kan leda till stora problem om man råkar försöka åka SJ-tåg på en biljett som i själva verket är avsedd för regionaltåg. Som mitt fantastiska norrbottniska länskort. Det gäller inte på SJ-tåg. Bara på Norrtåg. Och så alla bussar förstås...

Nu händer det ju faktiskt att man råkar på SJ-tågvärdar som åker regionaltåg ibland. På fritiden. På väg till eller från jobbet. Men det ger mig alltid en stark obehagskänsla. Känslan av att befinna mig på fel tåg. Och att närsomhelst bli upptäckt som tjuvåkare. Och få en straffavgift på en tusenlapp eller två. Det är inte kul...

Precis när jag ska fråga tågvärden om vilken sorts tåg detta Norrtåg egentligen är, tvärvänder hen och kliver av igen. Ropar på en annan SJ-klädd tågvärd ute på perrongen. Sedan försvinner de tillsammans in på stationen. Vad nu? Upptäckte hen själv att hen var på fel tåg, eller?

Om du tycker detta var märkligt, är det inget mot vad som hände sedan. Genom mittgången kommer en allvarlig man vandrandes. I handen håller han en märklig apparat. Hans koncentrerade blick är helt fäst på apparatens display. Inte för ett ögonblick tittar han upp. Han bara vandrar mycket långsamt genom vagnen och fortsätter in i nästa vagn.

Jag vet inte om de andra passagerarna märkte det. Om de överhuvudtaget såg honom. Än mindre vad det var för apparat han höll i handen. Själv kände jag omedelbart igen den. Det var ju en PKE-mätare!

Om du inte för ungefär 25 år sedan tillbringade lika mycket tid som jag i sällskap med serietidningarna och filmerna om Ghostbusters (Spökjägarna) kan det vara på sin plats att förklara vad en PKE-mätare är.

PKE står enligt de som förstår sig på dylikt för psykokinetisk energi. Ett slags energi som spöken utstrålar. Du har förmodligen sett något av de där TV-programmen med så kallade medier och andra synska personer som besöker hemsökta hus för att försöka få kontakt med andar. Varför de aldrig använder PKE-mätare har jag aldrig förstått. Kanske det inte blir lika bra TV då. För enkelt. Kanske, invänder du, beror det på att det inte finns PKE-mätare på riktigt. Och inte spöken heller. Bara på film. Jag hade förmodligen hållit med dig. Om jag inte hade sett denna tvättäkta ghostbuster (om än i civila kläder), med en lika tvättäkta PKE-mätare, denna dag på tåget. Det såg ut precis som i filmen. Så här alltså:



Apropå ovanstående klipp kanske jag bör påtala att det var just i Kalix, om än vid mitt första besök, som jag också fick en bokhylla över mig...

Åter till det eventuellt hemsökta tåget. Jag lutar mig ut i mittgången och ser nu att Ghostbustern har gått genom hela tåget. Han står framme hos lokföraren och utbyter några ord. Sedan kliver han av. Och tågvärden kommer tillbaka från stationshuset och kliver ombord. Tåget avgår i tid.

När tågvärden kommer för att kontrollera mitt kort passar jag på att fråga varför hen har SJ-uniform. Hen förklarar att alla Norrtåg numera körs av SJ. Inte helt olikt ett SJ Regional (osv osv) alltså. Fast tvärtom...

Någon förklaring till Ghostbustern och PKE-mätningen får jag däremot inte. Sånt pratar man väl inte högt om. Men det skulle onekligen förklara många av de märkliga tågproblem och signalfel jag har upplevt under mina resor...

Wednesday, February 10, 2016

Telefonsamtal med sjukvården

RRRIIING!

Hm? Dolt nummer? Det brukar betyda sjukvård. Kan det vara den vårdinrättning här i Göteborg som jag besökte häromdagen för att ta blodprov? Har de slarvat bort blodprovet och vill att jag ska ta ett nytt? Eller har de redan hunnit kontrollera det och upptäckt att mitt levervärde är så illa att jag måste läggas in direkt? Huva...

-Nilsson.
-Hej! Det är Eva från Hornstulls vårdcentral.


Hornstull? Hörde jag rätt? Nej, hon måste ha sagt något annat...

-Jaha? Hej...
-Hej...
-öh...?
-Du har ringt och sökt mig.
-Nej....
-Inte?
-Nej. Jag har inte ringt någon vårdcentral idag.


Jag har faktiskt inte ringt någon alls idag. Inte ens mailat.

-Har du inte telefonnummer 07xxxxxxxx?
-Jo. Absolut. Men jag har inte ringt...var sa du att du jobbade?
-Hornstulls vårdcentral.
-Som ligger...?
-På Hornsgatan...Hornsgatan 133.
-I Stockholm?
-Ja
-Och jag bor i Göteborg. Så nej...
-Ok. Hejdå.
-Hejdå...


En till till samlingen. Jag undrar vem i den okända familjen Nilsson det var hon egentligen skulle ha tag på. Linus? Eller Olivia? Eller någon av alla de andra...

Tuesday, February 9, 2016

Dagsfärskt mordförsök i Göteborgsförort...

Jag hinner precis uppfatta något som swooschar förbi mitt huvud. I nästa ögonblick känner jag en smärta i axeln. Något tungt landar precis bakom mig med en ryslig duns och tillhörande skrammel. Innan jag hunnit uppfatta vad det är kommer två nya swoosch med respektive duns och skrammel. Nu står jag lyckligtvis ett steg längre fram och swooscharna träffar inte. Sedan blir det tyst. Jag vänder mig om och ser ner på golvet. Chockad som jag är blir jag först inte klok på vad det är som ligger där. Något desorienterad försöker jag se mig omkring för att förstå var de kom från.

Jag står i en försäljningsinrättning i Göteborgs östra utkanter. Stor affärskedja, välkänt varumärke. I en trång gång mellan välfyllda butikshyllor. Överst i en av hyllorna, ganska precis i min ögonhöjd, gapar ett stort hål mellan varorna. Ungefär en halv meter brett och alldeles tomt. Jag sticker in huvudet i hålet. Där möter min blick ett par andra ögon. En förskrämd tant med en regnbågsfärgad dammvippa i handen.

-Vad hände? frågar hon.

I brist på något bättre att säga så ber jag henne komma över på min sida hyllan. Det gör hon. Där ser hon, liksom jag vid det laget också gör, tre styck uppfällbara tvättställningar av ungefär samma typ som den jag har inklämd i mitt måttligt tilltagna badrum. De här tre tvättställningarna är ihopfällda, fortfarande inplastade och ligger i en slarvig hög i den trånga gången mellan hyllorna. Ganska precis där jag nyss stod...

Jag vet inte vem som kommit på idéen att placera tre ihopfällda tvättställningar, ståendes på höjden, balanserandes längst upp på en butikshylla. Utan något som håller dem på plats. Så instabilt att det räcker med en vipp från en liten försynt dammvippa på andra sidan hyllan för att de ska tappa balansen, falla de knappa två metrarna ner till golvet och med nöd och näppe undgå att slå skallen av en Blekingefödd skånskättad tågförsenings- och norrlandsresebloggare (med mera) på jakt efter en ny dörrmatta...

Tanten bad tusen gånger om ursäkt. Jag började långsamt andas igen. Sedan ställde hon tillbaka tvättställningarna, längst upp på hyllan, igen...

Thursday, February 4, 2016

Wednesday, February 3, 2016

Kiruna på Göteborgs Naturhistoriska Museum på Söndag!

Kiruna kyrka
På Söndag klockan 14 visar jag bilder på Göteborgs Naturhistoriska Museum. "Kiruna före flytten". Visningen anordnas av Göteborgs Geologiska Förbund. Alla som vill är välkomna!