Tuesday, September 29, 2015

Finska posten i Övertorneå

Övertorneå
Välkommen till Övertorneå. 2000 invånare i tätorten. 7 mil
norr om Haparanda (och Torneå) längs Torne älv.

Matarenki
Övertorneå säger vi svenskar. Lokalbefolkningen föredrar
Matarenki. Vad det betyder är däremot oklart och omtvistat.

Övertorneå klockstapel bottnisk

Övertorneå kyrka
Kyrkan är från 1737. Också den av kyrkobyggaren Hans Biskop.

När Finland blev ryskt 1809 delades, som jag tidigare har nämnt, Tornedalens samhällen och församlingar som vanligtvis sträckte sig över älven. Nu blev de två halvor, en på var sida älven. I Finland finns följaktligen också ett Övertorneå med tillhörande kommun. Ylitornio på finska. Nästan exakt lika stora som sina svenska motsvarigheter.

Ofta hamnade kyrkorna vid delningen på den svenska sidan. De första åren fick finnarna lov att ro över älven till Sverige varje söndag för att gå i kyrkan. Sedan sponsrade tsaren församlingarna så man kunde bygga egna kyrkor...

finsk och svensk postlåda
Förmodligen är Övertorneå den enda ort i Sverige där man kan skicka brev till Finland för (finskt) inrikesporto. Finska posten har en låda bredvid den svenska. (Endast finska frimärken!) I Haparanda måste man i alla fall gå över gatan till Finland för att hitta en dylik...

Monday, September 28, 2015

I'm back! (Läges- och postrapport)

Tillbaka i Göteborg efter min senaste resa. Den har du naturligtvis knappt märkt, eftersom jag här på bloggen fortfarande lägger in rapporter från min Norrländska resa. Och det var ju i våras. Norrlandsrapporterna kommer att fortsätta under hösten...

Hursomhelst, jag har varit bortrest. Bara ett par veckor den här gången, men det hinner hända en del i alla fall.

Jag fortsätter längre ner i detta inlägg min tradition att dela med mig av vad jag finner på dörrmattan när jag kommer hem. Kommer du förresten ihåg Olivia? Linus förmodade syster, vars post jag har fått lite nu och då. När jag reste iväg hade jag med mig en mindre hög brev som jag postade på vägen. Inget av breven var jag själv avsändare till. Det var bland annat ett nytt Oliviabrev, ett par äldre Oliviabrev jag hittat när jag städade och som förmodligen kommit medan jag var i Norrland. Ett julkort till en Gandalf Nilsson(!). Jag minns att jag när jag läste det trodde att det var en läsare av den här bloggen som insinuerade att jag började bli gammal och borde skaffa långt vitt skägg. Så småningom insåg jag att det var ett julkort som borde ha gått till en gammal man på ålderdomshemmet här i närheten. Han hette inte Gandalf, men det var något snarlikt.

Nu undrar du vad jag är för person som stjäl och samlar på mig andra människors brev som jag har råkat få i mitt brevinkast. Jag förstår att det är lätt att tänka så, men jag vill då påtala att jag inte har stulit något. Jag har inte gjort någonting alls egentligen. Det är brevbäraren som har lagt breven här. Jag har bara låtit dem ligga kvar. Jag har knappt varit här, och då jag har varit här har jag inte haft tid att utföra brevbärarens arbete gratis. Förmodligen har breven dessutom hamnat under någon bokhög...

Apropå det så innehöll den där högen jag till slut skickade även ett brev till en helt annan person än Olivia och Gandalf. Inte ens någon Nilsson. På en helt annan adress. Ett brev som brevbäraren hade tappat i trappan utanför min lägenhet någon dag innan jag reste. För att det inte skulle hamna i orätta händer la jag beslag på det också. Till skillnad från tidigare nämnda brev var detta däremot en synnerligen aktiv handling, men i högsta välmening.

Hursomhelst. När jag kom hem i fredags innehöll min post:

1 styck brev från mitt bostadsbolag om att jag har gjort av med FÖR LITE el under det senaste halvåret. Inte så konstigt då jag knappt har varit hemma. Mer om detta vid något senare tillfälle.

1 styck påminnelse för en räkning jag redan har betalat. Men det var lite sent, så det må väl vara hänt. Jag hade lagt in betalningen men glömt att bekräfta den. Det händer ibland. Vanligtvis upptäcker jag det efter bara någon dag, men då jag varit på resande fot har jag inte kollat kontot lika ofta.

1 styck medlemstidning från en fackförening jag aldrig har varit med i. Adresserad till Olivia.

1 styck brev från det landsting som dumpade mig förrförra julen. Du kanske minns mitt blogginlägg. Har de då nu kommit på bättre tankar? Ångrar sig bittert och ber på sina bara knän mig att komma tillbaka igen? Nej. Naturligtvis inte. Jag har inte öppnat brevet. Det är nämligen adresserat till. Just det...Olivia.

1 styck brev från ett av våra större klädföretag. Adresserat till Olivia. Vid närmare studier inser jag att det är ett av de brev som jag skickade tillbaka i den där högen för ett par veckor sedan. Frågan är hos vem de övriga har hamnat? Säkert inte hos Olivia. Kanske ligger de i någon trappa i något annat hus?

Det blir alltså till att jobba lite ideellt som brevbärare igen. Men inte just nu. Efter att ha vandrat runt halva Svealand har jag stora ömma blåsor under fötterna och några märkliga bett på rygg, armar och händer. Nej, det kommer inget bildbevis. Jag vill inte skrämma iväg de få trogna läsare jag har. Brevbärandet får vänta tills bett och blåsor har vilats ner.

Bokmässa var det i Lördags. Naturligtvis var jag där, trots blåsor och bett. Traditionsenligt kändistest kommer senare i veckan. Igår var det stor tvättdag. Norrlandsrapporterna fortsätter inom kort. Om jag slipper skriva fler ideella brevbärarrapporter blir jag glad, men det är nog för mycket att hoppas på. Rapporter från sommarens resor i Skåne och Blekinge kommer så småningom, och rapporterna från den senaste månadens flängande i Svealand kommer någon gång efter jul...

Sunday, September 27, 2015

Senaste nytt från TT...

Rapporterna från Norrland avbryts tillfälligt för ett rykande färskt telegram från TT.

"Även Blekinge kustbana mellan Kristianstad och Hässleholm har drabbats av tågstopp efter ett växelfel i Vinslöv..."

Detta låter mycket märkligt i mina Blekingska öron. Varken Kristianstad, Vinslöv eller Hässleholm ligger i Blekinge. Eller vid någon kust. Även om man måste åka den vägen om man ska tåget till Blekinge.

En googling bekräftar. Blekinge kustbana är järnvägen genom Blekinge, från Kristianstad, via Bromölla. Det vill säga den bana jag brukar åka hem från mina skånska resor. Och där jag brukar fastna i Bromölla, precis på gränsen till Blekinge. Om jag inte fastnat redan i Eslöv. Eller Kristianstad. Du som brukar läsa den här bloggen vet precis vad jag menar. Järnvägen mellan Kristianstad och Helsingborg, via Hässleholm (där man korsar södra stambanan) och Vinslöv kallas Skånebanan.

Enkel sammanfattning.
Öster om Kristianstad: Blekinge kustbana.
Väster om Kristianstad: Skånebanan.

Och Vinslöv och Hässleholm ligger förvisso väster om Kristianstad...

Ja, jag vet att jag är en besserwisser ibland. Men jag kan inte låta bli...

Friday, September 25, 2015

Thursday, September 24, 2015

Vildvittror - På riktigt!

Varje morgon i Haparanda vaknade jag av ett rysligt oljud. Utsikten från fönstret ut över älven var strålande, men ljudet lämnade desto mer att önska. Hela älven var full av fåglar. Som visserligen inte såg så underliga ut. Som en mås med blackface ungefär. Men de lät något förfärligt. Ur deras näbbar strömmade vassa skrikande oljud som fick blodet att stelna i ens ådror. Jag som trodde att vildvittrorna i Ronja Rövardotter bara var sagofigurer...

skrattmås, vildvittra
Vildvittra i Haparanda (Foto Anders N)

Döm om min förvåning när jag fick reda på att vildvittrorna var så kallade skrattmåsar. Skratt? Vem kan ha hittat på ett sådant idiotiskt namn?

Wikipedia avslöjar att det var självaste Linnekalle som varit framme här också. Han var överallt den mannen. Men han blandade ihop vildvittran med dess nära släkting, den sotvingade måsen. Också känd som "the laughing gull". Sotvingen skrattar verkligen, vildvittran är bara förfärligt obehaglig. Lyssna gärna på detta exempel från Sveriges Radio P2.

Wednesday, September 23, 2015

Sverigefinsk mjölk! (Inte finlandssvensk...)

sverigefinsk finlandssvensk
Två paket Arlamjölk med text på finska. Det vill säga Sverigefinsk mjölk. Inte att blanda ihop med finlandssvensk mjölk. Det är många svenskar som har problem med att skilja på:

Sverigefinnar: Finsktalande finländare i Sverige.
Finlandssvenskar: Svensktalande finländare i Finland.

Observera begreppet finländare. Alla personer från Finland är finländare. Både finsk- och svensktalande. En finne däremot är en person som talar finska. Oavsett var personen bor. I Finland är de flesta Finländare, men alla dessa är inte finnar.

I Tornedalen finns det många som talar finska. De som bor på den svenska sidan Torne älv är inte Sverigefinnar. Även om de bor i Sverige och talar finska. De är ju inte från Finland. Däremot är de Tornedalsfinnar. Precis som de som bor på andra sidan älven, i Finland. En Tornedalsfinne är nämligen som det framgår av namnet finsktalande och boende i Tornedalen. På valfri sida älven.
 Min mormor var finlandssvensk. Hon var född i Finland men kunde aldrig något annat språk än svenska. Hade du kallat henne finne hade du fått veta att du levde. Så småningom flyttade hon till Skåne. Då blev hon en svensk finlandssvensk. Vilket är om möjligt ännu mer komplicerat...

Tuesday, September 22, 2015

Vårtecken - Det som göms i snö...

vårtecken
Vårtecken. Där den norrländska snön smälte, fläck för fläck, uppenbarade sig strax dessa väldoftande och färgglada små krabater. Hej! Här är vi! Kommer ni ihåg oss? ropade de medan förbipasserande vårvandrare rynkade sina näsor i kör...

(Om du tycker att det bara har varit bilder och inga norrländska godnattsagor på bloggen den senaste tiden har du naturligtvis helt rätt. Att skriva tar tid och jag har lite tidsbrist. Är inne på slutspurten av min nuvarande resa. Samlat material till mitt Sverigeprojekt och vinterns bloggande. Kommer hem lagom till bokmässan till helgen. Sedan lovar jag att det ska bli godnattsagor igen...)

Monday, September 21, 2015

Färdas längs snögränsen...

snögränsen
Färdas längs snögränsen...
(Foto Anders N)

Saturday, September 19, 2015

Hos Postombudet i Haparanda...

-Hej! Jag skulle vilja skicka det här paketet!

Till adressen som står på paketet. Föräldrarnas i Olofström, närmare bestämt. Expediten tittar på adresslappen och rynkar pannan..


-Är det inrikes?

Friday, September 18, 2015

Lekplatsen / The Playground

lekplats playground
Lekplatsen / The Playground
(Foto Anders N)

Thursday, September 17, 2015

Övervakningsställe

Övervakning, storebror ser dig, övervakningssamhälle, övervakningskamera, övervakningskamera, big brother
Övervakningsställe (Foto Anders N)

Wednesday, September 16, 2015

Husbil

husbil
Husbil (Foto Anders N)

Att inte veta det som alla andra vet...

Plötsligt en morgon fanns det bara där. Norrbottenstrafikens lokalkontor i Haparanda/Torneå Resecentrum. Jag letade efter det då jag var på mössjakt. För att fråga var de hade gjort av min gamla. Då syntes det inte till. Nu hade jag visserligen en ny svart, snygg, mjuk, varm, härlig och alldeles lagom stor mössa. Men det var en kvart till min buss skulle gå. Så jag kunde ju alltid gå in och fråga. Om de skulle ha råkat hitta den så är ju faktiskt två mössor bättre än en...

Det måste vara något slags lönndörr, tänkte jag. För mitt i det som två dagar tidigare bara var vägg, stod nu en dörr välkomnande öppen. Där inne fanns en disk. Och inte så mycket mer. Ingen personal. Men jag hörde en gubbe prata i ett inre rum. Efter ett par minuter kom han ut till mig.

"Hej", sa han.
"God morgon...", sa jag.
"Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade han.
Om man har glömt något på bussen. Vart tar det vägen då?
"Vad har du glömt?"
Mössan.
"Men du har ju en mössa på dig?"
Ja, jag har köpt en ny. Men jag vill gärna ha tillbaka den gamla. Har ni hittat någon?
"Vet inte. Här är den i alla fall inte. Vi städar inga bussar här. Vilken linje var det?"
Bussen från Pajala. I måndags eftermiddag.
"Jaha...men är det inte Tapani som kör den?"

Tapani? Ett finskt namn. Minnen av en finsk skolvaktmästare hemma i Olofström dök upp i mitt huvud.

Det är möjligt att han hette, sa jag. Han var rätt trevlig. Det var därför jag glömde mössan. Vi började snacka om var jag skulle gå av och så...
"Men då så. Då kan du ju ringa till Tapani och fråga..."

Sa gubben vänligt. och därmed var samtalet tydligen slut. Han återgick till sitt arbete innan jag hann ställa lämpliga följdfrågor. Som:

1: Vad har Tapani för nummer?
2: Vad heter han mer än Tapani? Om jag ska kolla på Eniro...
3: Finns det mer än en Tapani i Haparanda? Eller bor han i Torneå? Eftersom han är finne...
4: Är Tapani Busschaufför så känd att jag förväntas veta svaret på alla föregående frågor?


Det verkade förvisso så. Jag hann inte forska mer i detta. Jag hade en buss att passa.

En googling på "Tapani Busschaufför Haparanda" visar att "Tapanis Buss" är ett bussbolag i Haparanda. Grundat 1952 i Kukkola (en by strax norr om Haparanda) av Anders(!) Tapani. De kör vissa turer åt Norrbottens Länstrafik. Det var alltså inte chauffören gubben pratade om, utan bolaget. När han sa "Ring Tapani" menade han "Ring bussbolaget". Alla i Haparanda vet säkert vad "Tapani" är. Men hur skulle jag kunna veta det?

Tuesday, September 15, 2015

Lutande huset...

lutande hus
Lutande huset...
(Foto Anders N)

Nog har jag sett lutande hus förut,
men det här var första gången jag såg
ett som lutade på alla håll samtidigt...

De magiska önskningarnas kök...

brunch
I förra inlägget nämnde jag den frukost jag inhandlade i Finland på vägen hem från Kalix. Jag inser nu att jag gått händelserna lite i förväg. Den första frukost, eller rättare sagt brunch, jag åt i Haparanda var ovanstående. Det sista av brödet från Porjus, med nyköpt skinkost, den svindyra blodpuddingen jag köpte i affären på torget kvällen innan, samt en tallrik fil utan någonting alls på. Det senare på grund av att jag blivit bortskämd på vandrarhemmet i Kiruna. Där fanns gott om kvarglömda varor i skåpen. Till exempel socker till filen. Det fanns inte här...

Köksinredning före
Jag åt min brunch med utsikt över dessa, tämligen ordinära, köksskåp. Jag minns att jag störde mig lite på att köksskåpet till vänster om spisen saknade dörr och var alldeles tomt. Inte för att de övriga inte räckte till, det gjorde dom med råge, men ett kök ska ju inte bara vara praktiskt, det måste ju se snyggt ut också. Det står i alla fall så i alla inredningstidningar jag aldrig läser...

köksinredning efter
 Döm om min förvåning när jag nästa morgon kom ut och fann hålet prydligt ifyllt med en färsk uppsättning kökslådor. Det var som om köket hade läst mina tankar och noterat min önskan. Kunde detta vara ett kök som uppfyllde önskningar?

möblering före
I brist på saknade köksluckor störde jag mig denna morgon på möblemanget. Runda bord. Det kändes onödigt. Fyrkantiga bord skulle utnyttja utrymmet betydligt bättre. Och det skulle få plats fler stolar...

möblering efter
 Nästa morgon jag kom ut för att äta frukost...ja, du ser själv. Borden hade blivit FYRKANTIGA. Det var ett magiskt kök trots allt... Jag såg mig omkring för att hitta något mer att störa mig på. Det var svårt. Det var nämligen ett helt normalt, alldeles utmärkt kök. Först på kvällen, när jag åt kvällsmat, kom jag på vad jag skulle önska mig. Det var nämligen så att det enda sällskap jag hade i detta kök under min vistelse, var en finsk Game-of-thrones-karaktär som ockuperade TV:n och soffgruppen varje kväll. Visserligen fanns det TV på rummen, men det var svensk TV. TV:n i köket kunde ta in finska kanaler. Alltså satt han där varje kväll. Och tittade på...just det, Game of thrones. Vilket uppenbarligen är den enda serie som visas i finsk TV. Jag önskade mig därför lite trevligare sällskap i det magiska köket. Någon som kunde säga mer än att grymta "Hej!", och som hade lite mer varierad smak när det gällde TV-program.

Nästa dag. Eller rättare sagt nästa kväll...

...satt den hårige finnen och tittade på sina gelikar på TV. Och det fortsatte han med resten av veckan. Jag fick hålla till godo med att snacka med mikrovågsugnen. Som för övrigt bara kunde ryska...

rysk mikrovågsugn

Monday, September 14, 2015

Sunday, September 13, 2015

Nu blir det andra bullar!

Kom ut från den tredje loppisen i Kalix. Tittade på klockan. Knappade på mobilen. Bussen till Haparanda avgick i samma ögonblick från bussterminalen i Kalix. Jag var en bra bit därifrån. Långt bortom Butterkakan. Men så kom jag på. Just den här loppisen såg jag ju från bussen på morgonen, när jag åkte på andra hållet. På väg in i Kalix. Då borde bussen...

Jag sprang ut till vägen, och fick syn på en busskur en bit längre bort. Jag skyndade mig dit, och i samma ögonblick jag satte foten i kuren, såg jag bussen komma. Den stannade prydligt precis vid sidan om mig. Jag tog fram mitt kort och klev in...

"Jaså. Det är dags att åka hem nu?"

Jag tittade på chauffören. Han flinade. Då kände jag igen honom. Det var skämtaren från morgonen. Men den här gången hade han lämnat övervåningen hemma. Bussturen tillbaka gick med enkeldäckare. I utkanten av Haparande gled bussen in i en tom bussficka. Chauffören reste sig upp och gick bakåt i bussen. Han frågade alla vart de skulle. Enligt tidtabellen kör bussen till bussterminalen, den vid finska gränsen. Men om passagerarna vill tar man tydligen en sväng inom Haparanda centrum först. Precis som chauffören gjorde när jag kom till Haparanda första gången. Då jag glömde mössan, som du kanske minns. Det verkar vara så det går till i denna del av landet. Man anpassar turen efter passagerarna. Kundens behov är viktigare än den exakta rutten (och tidtabellen). Exemplariskt!

Denna gång valde jag att åka med hela vägen till terminalen. Delvis på grund av att jag inte ville glömma min nya svarta, snygga, mjuka, varma, härliga och alldeles lagom stora mössa. Men mest för att jag behövde handla lite frukost.

Jag gick till Finland för att handla. Det var närmare än att gå till ICA. Och så kände jag naturligtvis för att återuppleva lite gamla matminnen från barndomens och ungdomens finska somrar...

närpestomater, närpestomat, tomater från närpes
Det första jag fick syn på var tomater från Närpes. Mormors hemtrakter och Finlands tomathuvudstad.

I kassan satt en ung tjej. Jag begrep inte ett ord av vad hon sa. Men jag nickade vänligt. Det funkade i Schweiz. Inte här. Hon blev irriterad på mig. Hon tog mina tomater och gick. Lämnade mig ensam i kassan. Jag förstod ingenting. Efter en stund kom hon tillbaka. Nu satt det en klisterlapp på tomatpåsen. Tydligen hade man ingen våg i kassan. Jag förväntades ha vägt tomaterna i förväg någonstans inne i affären. Kulturkrock...

finsk mat
Hemma arrangerade jag detta lilla stilleben på sängen. Finsk mjölk. Kevytmaitoa. Lättmjölk, alltså.

Nyss nämnda Närpestomater.

Tre olika finska filbunkar. En från Arla. Två från Valio. Valio känner du förmodligen till. Finlands största mejeri. Stort även på svenska marknaden. Framförallt när det gäller laktosfria produkter. Och så har de världens godaste smör. Men det behövde jag inget idag. Och det finns ju hemma också.

En av filbunkarna hade jordgubbssmak. Jag har ljuva minnen från av en finsk filbunke med jordgubbssmak. Det var inte den jag fick tag på här. Den smakade bara konstgjord. De andra, naturella, smakade utmärkt båda två.

Gotlerkorv. Finsk påläggskorv. För att göra släkten avundsjuk. Det blev de inte. Det var visst fel tillverkare.

Slutligen. Några semlor. Du kanske kommer ihåg att jag tidigare har nämnt att den som beställer en semla i
Finland kommer att bli besviken. Finlandssvenskans semla är det samma som vi brukar kalla fralla. En vanlig bulle alltså. Ibland är det nödvändigt att översätta, även inom samma språk.

Denna semla/bulle hette ruissämpylä på påsen. Det låter ju snarlikt mina älskade russinbullar. Så var dock inte fallet. Ruissämpylä på finska blir Rågsemla på Finlandssvenska. En vanlig rågbulle med andra ord. En ganska slätstruken sådan dessutom. Smakade egentligen ingenting alls...

MEN!

Denna menlösa bulle hade något fantastiskt. Unikt! Något som gör att den förtjänar hedersplats här på
bloggen. Svenska bullpåsar måste som du säkert vet alltid granskas noggrant.

Kan innehålla spår av...

Vanligtvis nötter. Och då köper jag dem naturligtvis
inte. Eller spår av något annat. Mjölk. Ägg. Soja. Mandel. Och så vidare.

Alltid dessa spår.

Alltid dessa förbannade spår.
"Det finns alltid en risk att det kommer in spår..."

brukar tillverkarna säga. 

"Det går inte att undvika..."

Tro inte att de bryr sig om allergikerna. Nej, de vill bara inte riskera att bli
stämda, när någon hyperallergisk stackare dör av något av dessa spår.

"Det är inte vårt fel! Det står på påsen."

Visserligen minimalt. Nästan oläsligt.
"MEN DET STÅR! Så skyll inte på oss."

Ja, du förstår säkert. Men vad var det då som var så speciellt med dessa menlösa finska bullar? Jo. Jag vände på påsen. Där stod inget om några spår. Inte ett enda. Däremot stod det, och lyssna noga nu:

Mjölkfri, Laktosfri. Innehåller INTE ägg,
soja, nötter eller mandel.
Så nu vet vi. Det går visst! Hade svenska matvaruproducenter brytt sig om allergiker på riktigt, hade även deras påsar sett ut så här!

allergi

Saturday, September 12, 2015

Den bärande boken...

Rummet var fyllt av böcker. Från golv till tak. Långa smala hyllor slingrade sig längs väggarna. Ovanpå bokraderna på varje hylla låg fler boktravar. Ingen yta av väggen lämnades bokfri. Precis som hemma hos mig, med andra ord.

Med en väsentlig skillnad, skulle det snart visa sig. Jag fick syn på en intressant bok i en av boktravarna ovanpå en bokrad på ett hyllplan. Jag sträckte mig efter den. Den satt fast. Jag drog i den. Den satt fortfarande fast. Jag tog i allt vad jag orkade. Då lossnade den. Och inte bara det. Hela det klena vägglånga hyllplanet ovanför, som visade sig bara ha stöd på tre punkter - Längst till vänster, längst till höger (sisådär fem meter bort) samt mitt på, i form av den hög som jag precis hade decimerat - vek sig mot mig. Allt gick som i slow motion. Hela det vägglånga hyllplanet tippade över mot mig.

I mina tankar kände jag redan böckerna trilla över mig, och i samma tankar hörde jag samma böcker slå i golvet runtomkring mig. Jag stannade i denna tanke i ungefär en halv sekund. När jag återkom till verkligheten noterade jag att jag inte hade fått några böcker över mig, och inte en enda hade trillat i golvet. Vad nu?

Hyllan hade förvisso vikt sig. Roterat ungefär 45 grader. Men sedan hände inget mer. För lika hårt packad som den hade varit på höjden, lika hårt packad var den på bredden. Därför kom inte böckerna längre. Ett helt vägglångt hyllplans böcker hängde nu på trekvart halvvägs ur hyllan, i riktning neråt. Men de fem hyllmetrarna kilade fast varandra, inte olikt stenarna i en gammal valvbro. Och stannade alltså därför där de satt. Svävandes över mig. Där skulle de förmodligen sitta tills den dag en annan oförsiktig bokjägare försökte plocka loss en av dem. Eller kanske inte. Det knakade misstänkt i hyllan. Jag skyndade mig ut för att betala boken...

Friday, September 11, 2015

Road Kill...

road kill
Trafikdödat djur vid vägkanten i Kalix. För mig okänd art...

Nu vet jag var Kalix ligger...

Kalix
En gång nämnde jag för mina föräldrar att jag fundera på att söka utbildningen i Film & TV-produktion på Kalix Folkhögskola. "Leta upp det på kartan först..." var rådet jag fick. Så det gjorde jag. Och hamnade i Gamleby istället. Tur var nog det...

Kalix bussterminal resecentrum
I vårsolens glans, och ganska snöfritt, gjorde annars Kalix ett mycket sympatiskt och gemytligt intryck. 7300 invånare. Det vill säga nästan exakt lika stort som Olofström. Större än Gamleby...

Kalix
Om jag däremot hade stått ut med den långa Norrländska vintern, är en annan sak. Lappsjuka, sa Bull.

Kalix kyrka
Kyrkan är vacker och gammal. Sveriges nordligaste medeltidskyrka. Notera den bottniska klockstapeln.

Grodparken
 Snön hade som sagt i princip flytt Kalix. De flingor som återstod hade samlats i den så kallade Grodparken, där de sjöng förfädernas snösånger och drack snööl. Tills någon förbipasserande hund färgade sammankomsten gul...
Kalix Folkets Hus Bibliotek
Folkets Hus/Bibliotek/Teater/Dans/Bio
Kalix centrum
Affärsgator och galleria. Fler affärer än i Olofström.
Gästis Kalix
Gästis.
Kalix sjukhus lasarett
Och ett stort fint sjukhus, strax bredvid Butterkakan. Detta sjukhus figurerade förresten i kvällspressen häromveckan. De tog emot en berömd patient...

Thursday, September 10, 2015

Tuesday, September 8, 2015

Man ska inte gråta över...

spilld mjölk
...spilld mjölk. Och det gör jag inte heller. Jag vill bara meddela att det är ett ynkligt litet mjölkpakets fel att jag har tillbringat den senaste timmen med att handtvätta min stora ryggsäck i ett alldeles för litet handfat i ett lagom litet hus strax bakom Nyköpings centralstation, istället för att fortsätta mina rapportering från Norrland. Nyköping? Vad i hela friden gör han där? tänker du naturligtvis. Och det ska jag berätta. Så småningom. Jag ligger lite efter här på bloggen. Med tanke på att jag fortfarande håller på att berätta om vad som hände mig dagarna före valborgsmässoafton, så kan du räkna med att få höra historien om den spillda mjölken någon gång i början av nästa år...

Fredagsmys...

fredagsmys
Fredagsmys...
(Foto Anders N)

När historien exporterar din vy...

Kort avbrott i Norrlandsrapporteringen på grund av ett viktigt meddelande. Jag fick det på mailen nyss. Så här lyder det:

Observera att ditt konto är på väg att löpa ut på mindre än 48 timmar, är det nödvändigt att utföra
Att utföra kontroller av informationen, annars ditt konto kommer att raderas
Klicka bara på länken nedan och logga in med ditt Apple-ID lösenord

Kontrollera nu

Varför epost som skickas till dig?
Detta skickar epost när historien kommer att exportera din vy
Mer information kan hittas

Tack,
Hjälp för Apple


Låt oss analysera, och försöka besvara några av de många frågor som uppstår när man får ett sånt här mail.

Observera att ditt konto är på väg att löpa ut på mindre än 48 timmar,

Vilket konto?

är det nödvändigt att utföra(?)


Nej. Naturligtvis inte.

Att utföra kontroller av informationen, annars ditt konto kommer att raderas

Ursäkta? Vad ska jag utföra? Kontroller av vilken information?

Klicka bara på länken nedan och logga in med ditt Apple-ID lösenord

Vilket lösenord? Jag har inget Apple-ID...

Kontrollera nu

Jag försöker. Men du berättar ju inte vad jag ska kontrollera!

Varför epost som skickas till dig?

Det har jag också undrat. Många gånger...

Detta skickar epost när historien kommer att exportera din vy

"När historien exporterar din vy". Den tar jag till samlingen. Skriver upp i min lilla svarta anteckningsbok. Låter poetiskt...

Mer information kan hittas

Det betvivlar jag inte. Inte för ett ögonblick.

Tack,

Tack själv...

Monday, September 7, 2015

Svensk järnväg...

svensk järnväg, banfel, spårfel, växelfel, snöhinder, snö, på grund av, pga, signalfel, tågstrul, tågproblem, tågförsening
Svensk järnväg... (Foto Anders N)

ö...g...apan...en?

ö g apan en
ö...g...apan...en? (Foto Anders N)

Supermasugnen i Töre!

Töre
Välkommen till Töre! Mittimellan Råneå och Kalix.

Töre
Näst största tätorten i Kalix kommun. Med sina 1100 invånare
är man aningens (ungefär en deciliter) större än Rolfs.

nedlagd bensinmack, mack, tapp, bensinstation
En sovstad till Kalix. Vissa ställen mer sovande än andra.

Töre kyrka, kyrkan i Så ock på jorden
Kyrkan lär figurera i den just nu bioaktuella Så ock på jorden.
Kay Pollaks efterlängtade uppföljare till Så som i himmelen.

Töre
Annars verkar inte mycket hända här.

Töre
Annat var det för knappt 150 år sedan.

Törefors bro
På andra sidan den här snygga bron...

Törefors
...nere vid forsen, Törefors, låg ett stort bruk.

Törefors masugn
Masugnsruin stod det på skylten vid infarten till Töre. Den lockade mig att göra ett extra stopp här på vägen tillbaka från Råneå. Nog hade jag förväntat mig något lite större och pampigare. Sedan läste jag på. Och insåg att det här inte var vilken stenhög som helst. Det här var något riktigt stort på sin tid. En spjutspets inom supermodern teknik. Året var 1874.

Törefors masugn
I en masugn omvandlas järnmalm till tackjärn (järn i tackor, som guldtackor). Och en större masugn än den här fanns inte i hela Norrland. Enligt skylten producerades 225 840 ton tackjärn på 13 år. Att jämföra med masugnen på Selets bruk utanför Luleå (Norrbottens största industri på sin tid), som producerade 14000 ton tackjärn - på 100 år. En fantastisk maskin med andra ord. Men liksom när det gäller dagens smartphones gick utvecklingen snabbt på malmhanteringsfronten vid denna tid. Efter 13 år var supermasugnen redan föråldrad. Nya tekniker hade utvecklats. Kan vi lära oss något av detta? Definitivt. Gör vi det? Förmodligen inte...