Sunday, May 31, 2015

Några vyer av dagens Kiruna...

Kiruna
Kirunas nordvästra delar. Stora berg i bakgrunden.

Kiruna centrum
Meschplan, ett av de två torgen i Kirunas absoluta centrum.
Uppkallat efter Borg Mesch, en stor man i trakten.

Vem var då denne Mesch? Var han greve,
landshövding, minister eller fabrikör?
Det brukar vara de gubbarna som
får torg uppkallade efter sig.

Nej!

Borg Mesch (1869-1956) var fotograf.
Han dokumenterade kring sekelskiftet 1900 den då nyfödda
staden Kiruna, bygget av järnvägen och samernas liv.
Hans livsverk är en fantastisk skildring av dagens Lappländska
samhälles födelse.

Kiruna är förmodligen den enda stad i Sverige, kanske
världen, som har ett torg uppkallat efter en fotograf.

I alla fall i ett par år till, tills denna del av staden
jämnas med marken...

Kiruna stadshus
Kiruna stadshus med sitt karaktäristiska klocktorn.
Byggnadsminnesförklarat 2001, men inte nu längre.
Klocktornet kommer dock att flyttas med
till Kirunas nya centrum.

Särskilt inlägg om denna spännande byggnad
(den är betydligt intressantare inuti än utanpå)
kommer någon av de närmaste dagarna...

I förgrunden en skulptur, en stiliserad gruvgång
med gruvarbetare och malmvagn.

Luossavaara
Luossavaara. Kirunas andra gruvberg (efter Kirunavaara)
L:et i LKAB. Namnet betyder Laxberget på samiska.
Inte för att det någonsin har levt laxar på berget,
men för att det ligger nära sjön Luossajärvi
(Laxsjön) som tidigare varit rik på Öring.

Malmbrytningen i Luossavaara är avslutad.
Numera skid- och snowboardbacke.

Kiruna

vänortstorget

Vänortstorget, det andra torget i centrala Kiruna.
Scandic hotell till vänster, Folkets Hus i mitten,
backen till höger leder till Familjen Addams-huset.

Bakom min rygg ligger...

Ortdrivaren
...kvarteret Ortdrivaren. Kirunas plats i
arkitekturhistorien. Internationellt kände Brittisk-svenske
arkitekten Ralph Erskine ritade de två höghusen,
i folkmun döpta till Snusdosan och Spottkoppen...

Ralph Erskine
...samt de lägre byggnaderna Mullbänken och Berlinmuren.


Ralph Erskine, Kiruna
Höghusen är, jämte Stadshusets klocktorn
och kyrkan, Kirunas landmärken, men till skillnad
från dessa finns ingen möjlighet att ta med Ortdrivaren
när centrum flyttas.

Kiruna bussterminal
Kiruna bussterminal.

Kiruna kyrka
Kiruna kyrka. Sveriges vackraste byggnad 2001.
Även kyrkan kommer att få ett eget inlägg inom kort...

Bläckhorn, Kiruna
Bläckhornen. Arbetarbostäder för gruvarbetarna. Finns
i större antal och i olika färger. Ett par kommer att flyttas
till nya Kiruna. Övriga kommer förmodligen att säljas
till intresserade köpare. Men du får flytta det själv!

Kiruna

Lombolo
Lombolo. Bostadsområde i södra Kiruna. Uppkallat efter
de närliggande sjöarna Ala Lompolo och Yli Lompolo.
Icke att blanda ihop med Korpilombolo som ligger i
Pajala kommun, 16 mil bort.

Kiruna, köpcentrum

Kiruna, stadsomvandling

En nedlagd gruva i utkanten av ett industriområde
vid stadens östra infart.

Detta är platsen där det nya Kiruna kommer att byggas
under de närmaste åren...

Thursday, May 28, 2015

Sprängd i Kiruna...

explosion
Klockan 01:50. Hela Kiruna skakar. Sprängning i gruvan. Därefter är allt tyst och lugnt igen. Jag somnar om.

I gruvan påbörjas insprutning av frisk luft direkt efter sprängningen. Luftningen fortsätter fram till morgonen, när en ingenjör kontrollerar luften. Om allt är som det ska släpper man in gruvarbetarna. De hämtar den lösa malmen med sina stora maskiner. Lastar den i stora hissar som transporterar den mot vidare bearbetning. När all lös malm är hämtad skickar man in borrmaskinerna. De styrs av tekniker som sitter vid datorer någon helt annanstans. Borrmaskinerna borrar långa hål in i berget. Hålen fylls med trögflytande sprängämne. Hålet täpps till så inte sprängämnet rinner ut igen. En tändanordning fästs. Nästa natt spränger man igen, och allt börjar om igen...

Wednesday, May 27, 2015

En garanterad ickegaranterad engelsk gruvrundtur (på svenska)

besöka gruvan Kiruna
"TILLKÄNNAGIVANDE. Personer som önskar bese LKAB:s gruvor och anläggningar i Kiruna meddelas härmed att tillstånd därtill endast erhålles å bolagets kontor där tillträdeskort lämnas."

gruvkontoret Kiruna
Texten ovan skrevs för 100 år sedan. Dagens gruvkontor ser ut så här. Arkitekten lär ha sneglat på FN-skrapan i New York. Idag behöver man inte gå till gruvkontoret om man vill in och kika i gruvan. Turistbyrån säljer biljetter till guidade turer. Har man många kompisar kan man boka en egen tur. Har man inga alls, som jag, så får man gå på fredagar. Då garanteras ressällskap. Enligt hemsidan ges:

Garanterade turer på svenska, fredagar klockan 0900.

Jag kom till Kiruna på en torsdag, och i väntan på att bussbiljettförsäljningen och vandrarhemmet skulle öppna gick jag till turistbyrån för att köpa en gruvbiljett. Till fredagen.

-Nej. Tyvärr. Inte imorgon.
-Stod det inte GARANTERADE turer på fredagar?
-Jo. I vanliga fall. Men inte imorgon.
-Vad synd...
-Men vi har en annan tur imorgon.
-En annan?
-Ja. Fast på engelska.

Det gick ju det med. Om det här inte var den garanterade turen, betydde det då att den kunde bli inställd i sista minuten? Nej då, lovade personalen på turistbyrån. Så den var visst garanterad ändå. Fast inte på det viset. Och på engelska som sagt.

Dagen efter gick jag ner till turistbyrån. Där väntade en buss med spralliga ungdomar. En gästande gymnasieklass förmodade jag. Dessutom en norsk familj. Guiden konstaterade snabbt att de spralliga norrländska ungdomarna förstod svenska. Och att jag också gjorde det. Till och med norrmännen förstod svenska. Alla närvarande förstod alltså svenska. Då såg han ingen anledning att prata engelska. Den garanterade ickegaranterade turen på engelska blev följaktligen en garanterad ickegaranterad engelsk tur på svenska. Jag klagar inte. Men lite kul var det...

Bussen körde genom staden, över bron och förbi vakten in på LKAB-området. Sedan rakt in i berget.

Kiruna, gruvan, LKAB
Kiruna, gruvan, LKAB
 Vi körde genom mörkret. Länge. Bara någon enstaka lampa ibland. Ju längre ner, desto tätare blev det mellan lamporna. Bilden ovan är med andra ord ganska långt ner. De norrländska ungdomarna var uppspelta. Jag också, får jag erkänna.

gruvtunnel, gruva
540 meter ner stannade vi och fick kliva ut.

LKAB visitors centre
Alla försågs med hjälmar. One size fits all. Min var förfärligt trång, men varken norrlänningar eller norrmän verkade klaga. Forna tiders rasbiologer och skallmätare kanske hade kunnat dra några slutsatser av det. Typ att jag är tämligen tjockskallig...

Jag har inte umgåtts med så många norrlänningar tidigare, och fick här mitt första tillfälle att studera dem närmare i större grupp. En av norrländskorna pratade skånska, vilket inte förvånade mig alls, då en av de få norrländskor jag känner också gör det.

LKAB visitors centre
LKAB:s Visitor's centre. Du känner förmodligen igen gruvmodellen från föregående inlägg. Först tittade vi på film, sedan gick vi rundtur.

tunnel, gruva
Den här delen av gruvan är inte längre aktiv, numera är man ungefär dubbelt så långt ner och borrar, spränger och lastar.

hacka
I museumtunneln visades allt från forna tiders hackor...

arbetarbostad
gruvarbetarbostad
 ...och arbetarbostäder.

borr
Via några något modernare borrar...

stämpelklocka, stämpelur
 ...och gruvans första stämpelur. Införandet av det ledde till den första större gruvstrejken 1920.

gruvmaskin
Till dagens stora maskiner...

stort däck
 ...med tillhörande stora däck.

spårvagn Kiruna
En hel spårvagn hade man lyckas klämma ner i gruvan. Kiruna hade spårväg både i stan och i gruvan. Men det är mer än femtio år sedan.

varm choklad
Innan vi åkte tillbaka hann vi med kaffe och kaka. Alternativt varm choklad. En av de spralliga norrlänningarna var nyfiken på vem jag var som smög runt bland dem med en stor kamera och varken var norrlänning eller norrman. Jag berättade om mig och mitt reseprojekt, och han berättade om vilka de var. Inte alls någon gymnasieklass visade det sig, utan ett gäng ingenjörsstudenter från Luleå. Det verkar som om ingenjörsstudenterna blir mindre och mindre för varje år...

Vad händer med Kiruna?

Kiruna centrum
Du har förmodligen hört att Kiruna packar sina resväskor. Hela stadens centrum ska flyttas under de närmaste åren. Orsaken och bakgrunden syns här i bakgrunden. I förgrunden stadens ena torg, och stadshusets karaktäristiska torn sticker upp i mellangrunden. Mer om det så småningom. Nu var det bakgrunden det gällde...

Kirunavaara
Kirunavaara. Berget som gett staden dess namn. Av samiskans Gironvárri. Eller Fjällripeberget på svenska. En gång i tiden var berget fullt av fåglar. För ungefär 100 år sedan hittade man järnmalm där. Och man började hacka. Spåren syns tydligt i bergväggarna. Fåglarna har flugit sedan länge.

gruvan Kiruna
Hackandet pågår än idag. Numera under lite mer avancerade former. LKAB (Luossavaara Kirunavaara Aktiebolag) har en stor anläggning med gruva, kontor och industri för bearbetning av malmen. Ungefär 2000 anställda (2013) enligt företagets hemsida.

Kirunagruvan
Efter ungefär 50 års nedhackande av berget blev kanterna för branta och gropen för djup. Sedan dess sker malmbrytningen under jord.

LKAB Kiruna

malm Kiruna gruva
Här är en genomskärningsmodell av gruvan. Det mörkgrå är malmkroppen, en stor klump järnmalm som sträcker sig långt ner i marken. Hur långt ner är det ingen som vet. Problemet är att den inte går rakt ner, utan lutar in under Kiruna. Det visste man inte när man byggde staden. På den tiden hackade man ju bara uppe i berget. Nu borrar man sig ner under det. Först neråt, sedan åt sidan tills man kommer fram till malmen. Varje natt spränger man loss mer. Då skakar hela stan. Efter bearbetning skickas malmen iväg med långa tåg.

För varje år arbetar man sig längre ner i malmen, och därmed längre snett in under Kiruna. Och när malmen försvinner under marken spricker marken ovanför, den så kallade hängväggen, och börjar röra på sig. Och Kiruna också, som står på hängväggen. Vem vill bo i en stad som riskerar att rasa ner i ett kilometerdjupt hål?

LKAB Gruva Kiruna Gruvkontoret

Fram till häromåret gick det en bro från gruvkontoret över den gamla gruvgropen och järnvägen, och fram till stadshuset i centrum. Se bilden ovan. När bron började röra på sig fick den rivas. En ny väg till gruvan har byggts längre ut. Och järnvägen under den rivna bron har som bekant också flyttat ut från stan. Gamla järnvägsstationen är tömd. Snart är det stadshusets tur. Och därefter resten av centrum...

Sunday, May 24, 2015

Saturday, May 23, 2015

En egen våning i Kiruna...

Längst upp på den branta backe som utgör Kirunas nuvarande centrum ligger det här vackra och mycket speciella huset. Det var inte där jag bodde, men det var ett bra riktmärke när man skulle försöka hitta hem. Lätt att känna igen, och syntes från nästan alla håll. Du kan till exempel se det på den här bilden. Jag döpte det omedelbart till Familjen Addams huset. Det liknade huset i den klassiska TV-serien...

Addams Family, Familjen Addams, hus, house

Och när man väl lyckats hitta hem till familjen Addams var det bara att smita in på den lilla vägen precis till vänster om huset. Jodå, där var en väg. Men den syntes knappt för snödrivorna. In ett par meter, och sedan in på gården till vänster...

vandrarhem, Kiruna

...till det gula huset. Yellow house. Jag bodde på övervåningen ovanför receptionen.

Yellow house, Kiruna

De flesta av vandrarhemmets gäster bodde i "annexet", som var större än huvudbyggnaden. Största delen av min vistelsetid hade jag följaktligen hela min våning för mig själv. Mysigaste boendet under hela min Norrlandsresa...

vandrarhem
Mitt rum hade förutom det du ser på bilden även soffa, skrivbord, flera garderober och en stor TV. Inredningen gick i 80-talsstil. Ren nostalgi då jag faktiskt är så gammal att jag minns det riktiga 80-talet. Lite av slutet i alla fall...

kök

Köket och badrummet fanns i hallen utanför. Men då jag var ensam kändes det som om alltihop var min alldeles egna stora lägenhet!

Luossavaara

Utsikt från fönstret vid fotändan av sängen. I bakgrunden skymtas Luossavaara, det ena av Kirunas två stora berg. Mer om det senare...

solnedgång

Solnedgång genom samma fönster, första kvällen i Kiruna, Norrland...

Thursday, May 21, 2015

Länskort Norrbottens län - En mycket praktisk "icke-produkt".

Klockan halv ett drog jag åter min tunga bagagevagn uppför trappan och in genom dörren till Bussgods kontor i Kiruna. Nu fanns där en dam i en öppen biljettlucka. Hon såg tveksam ut när jag påstod att jag ville ha ett länskort. Varför? Vart skulle jag åka med det?

"Överallt." sa jag.
"Som till exempel."
Jag fick fundera lite. "Gällivare...och Abisko..." var de orter jag kunde komma på direkt.
"Det gäller inte till Abisko." sa hon
"Inte?" sa jag. "Men det ligger väl i det här länet?"

Det höll hon med om. Men det var något med reglerna som var väldigt komplicerat. Det gick
inte att åka till någon av fjällstationerna.
"Gäller kortet på tåget?" frågade jag med min värmländska uppresa ett år tidigare i gott minne. Det var hon tvungen att slå upp. Men jo, det kunde jag. Med regionaltågen. Norrtåg. Inte SJ. Det räckte gott för mig, sa jag.

Att hon inte hade riktig koll på Länskortet kan bero på att det är så ovanligt. Ingen köper Länskort i Norrbottens län. Busschaufförerna vet oftast inte vad det är. För mig var det ett självklart val. Dyrt som bara den, det dyraste länskortet i landet. Men så är det också Sveriges största län som jag fick full tillgång till. Inte bara landskapet Norrbotten utan också hela övre Lappland. Med Kiruna där jag befann mig för tillfället. Och jag hade för avsikt att utnyttja kortet till fullo. Att sedan länstrafikens styrelseordförande har kallat kortet "en icke-produkt" och ifrågasatt om det överhuvudtaget är något de borde sälja, det får stå för honom. För min del fanns inget bättre alternativ. Fria resor med buss och regionaltåg i hela länet. Förutom Abisko, då. Och övriga fjällstationer. Och ett annat, ganska viktigt undantag som damen i biljettluckan borde ha berättat för mig. Men det ska jag inte berätta om just nu... Det tog nämligen ett antal dagar innan jag själv upptäckte det...

busskort
Ett möte mellan Skåne och Norrland.
Mitt Norrbottniska Länskort åkte hela Norrbotten
och en bra bit av Lappland runt
i min gröna skånska Jojo-kortficka.