Saturday, January 31, 2015

Kyliga och frusna skåp...

kylskåp, frysskåp, frys, kyl
Kyliga och frusna skåp (Foto Anders N)

Det var HÄR det hände! Jag vet, för jag såg det...nästan...

Olofströms centrum, en kväll häromveckan. Jag har precis postat några brev i lådan utanför kommunhuset och börjar gå ner för Storgatan. Jag ska till Netto och köpa lite mjölk med mig hem. Det är mörkt ute.

Jag kastar en blick genom ett upplyst fönster på Sparbankshuset. På övervåningen. Jag ser inte riktigt vad som händer där uppe, men jag ser några huvud som verkar sitta runt ett bord, och två stora starka gubbar i mörkblått som står upp. Min filmskadade hjärna tänker omedelbart på bankrån. De stora starka gubbarna håller bankpersonalen som gisslan. I nästa ögonblick får jag se en polisbil, som står uppkörd på trottoaren precis vid bankens entré. Och innanför glasdörrarna, en polisman som står och väntar. Den stora järngrinden innanför är nerfälld. Banken är stängd. Kanske han bara ska ta ut pengar i bankomaten. Men då kunde han väl ha ställt bilen på parkeringen tvärs över gatan?

Mycket märkligt...

Jag funderar på om de stora starka gubbarna i mörkblått inte var poliser de också. Jag närmar mig Biblioteket. I ljuset från lampan utanför dörren ser jag att där OCKSÅ står en polisbil uppkörd framför entrén. Två bistra polispersoner pratar med en glad gubbe på en bänk. Och en liten folksamling i mörkret ute på trottoaren. Två polisbilar i Olofström. På en gång? Det är inte ofta vi har någon polis alls här. Polisstationen lades ner för ett antal år sedan och ett mycket litet poliskontor, bemannat endast två gånger i veckan - en lunch och en kväll - öppnades istället.

Vi hade två bankrån för några år sedan, och då bör här väl ha varit några poliser. Men oftast har vi som sagt ingen alls. Senast var väl när kungen var här...

Väl framme vid Biblioteket inser jag att personerna ute på trottoaren inte är någon vanlig folksamling. De är också poliser! Allihop! Och bakom dem, en POLISPIKETBUSS som står parkerad ute vid gatan. Och två vanliga polisbilar till! En före och en efter bussen!

Jag känner mig något skärrad när jag vandrar förbi de församlade poliserna. De pratar upprört med varandra. Jag lyckas inte uppfatta om vad. Jag går mot bänken och de två poliserna som står där. För att fråga vad som står på. Den polisdam som står närmast ger mig en mycket bister blick. Så jag skyndar snabbt vidare...

Några minuter senare är jag och min mjölk på väg hem igen. Nu har polisbilen som stod vid banken kört ner för backen till de andra vid biblioteket. Där står alltså nu fem polisbilar, varav en piketbuss. Och, jag räknar tyst medan jag går förbi dem, TIO poliser får jag ihop. TIO!

Jag bor i vanliga fall i Bergsjön i Göteborg. Där händer inte lika mycket som man kan tro om man ser på nyheterna, men att man möter en patrullerande polisbil är inget ovanligt. En gång i höstas såg jag två polisbilar på en gång. De letade efter någon. Stoppade en buss och sökte igenom. Ville inte svara på frågor. Inte ens från busschauffören. En gång såg jag tre polisbilar på en gång i Bergsjön. Det var när den där killen blev skjuten vid Rymdtorget. Men FEM polisbilar! Varav en PIKET? SAMTIDIGT! I OLOFSTRÖM! Det här måste vara STORT!

Så fort jag kommer hem frågar jag föräldrarna om de har hört något på radion. De är helt oförstående. Jag berättar, och vi lyssnar tillsammans på nästa regionala nyhetssändning. Ingenting. Inte heller på TV-nyheterna. Eller på nätet.

Morgonen efter letar jag i morgontidningen. Där står inte någonting alls om polisingripandet.

Halva nästa dag hinner passera innan det dyker upp en mycket liten notis på den ena lokaltidningens hemsida. Tyvärr måste man vara prenumerant för att få läsa. Och vi prenumererar på den andra tidningen.

Ett par timmar senare dyker så äntligen en notis upp även i den tidning som vi kan läsa...

Kort sammanfattning: Personalen på banken upptäcker att en av bankens kunder har en pistol i byxlinningen. De larmar omedelbart polisen. Bankrån på gång i Olofström! Men gubben skulle inte råna banken. Han var bara inne i ett annat ärende och råkade ha en pistol med sig. Ett så kallat "icke licenspliktigt vapen". Det vill säga förmodligen en gammal antikvitet. Och att bära en sådan med sig är inte förbjudet. Men kanske inte så smart att ta med sig om man ska in och få lite fondrådgivning. Eller vad han nu kan ha haft för sig...

Inte konstigt att poliserna var upprörda. Ditkallade helt i onödan. Men bättre det än tvärtom, kan jag tycka...

Nyheten har inte haft någon större spridning. Förutom notiserna i lokaltidningarna hittar jag bara en kort artikel på Sveriges Radios hemsida. Och den var inte lätt att hitta. För de påstår av någon oförklarlig anledning att händelsen skedde i Karlshamn, det vill säga i grannkommunen. Men jag och du som läser den här bloggen vet bättre...

Något bildbevis blev det dock inte. För det var för mörkt, och poliserna för bistra. Du får hålla till godo med den här stället:

Olofström, polis, polisbil
Ett tidigare besök av polis i Olofström. Sommaren 2002. Byggnaden som bland annat inrymmer biblioteket upptar större delen av bakgrunden. Entrén skymtar strax till höger om damen i rosa. Banken befinner sig till vänster utanför bild...

Wednesday, January 21, 2015

Lägenhetsaffärer?

lägenhet, lägenhetsaffärer, lägenhetsaffär, bostadsrätt, svart hyreskontrakt, ombildning till bostadsrätter
Lägenhetsaffärer? (Foto Anders N)

Från min pågående Sverigeskildring...

En klimatsmart resa till Jämjö, på andra sidan Blekinge...

Skickade paket häromveckan. Till Jämjö. Jag vet inte om du känner till Jämjö. Det är ett litet samhälle i östra Blekinge, strax öster om Karlskrona. Ungefär 2500 invånare. Sommaren 2011 gjorde jag en Blekingeresa. Besökte små och stora samhällen. Knappt något av dem har hittills letat sig in på bloggen. Jag vet inte riktigt varför. Tidsbrist som vanligt förmodar jag. Jag besökte fyra samhällen i Karlskrona kommun. Dock inte Jämjö. Därför har jag inte någon bild att illustrera detta inlägg med...

Jo, vänta. Sommaren 2006 följde jag med Hiroshima Amplifiers och fotograferade dem när de spelade på en minifestival i någon by utanför Karlskrona. Vad jag minns var där knappt någon publik, men bra ljus och gott om utrymme att röra sig. Ljus och utrymme är ju några av de viktigaste faktorerna för att få bra bilder, näst efter bra motiv, men också det man oftast saknar som rockfotograf. Jag utnyttjade tillfället och fick ihop några av mina bästa rockbilder någonsin. Vid närmare kontroll inser jag nu att det måste ha varit i Jämjö. Vad kul. Jag har varit i Jämjö! Det hade jag ingen aning om... Jag borde ha passat på att fotografera omgivningarna lite mer. Men jag kunde ju inte veta då att jag skulle skriva det här inlägget nu. Nåväl, du får hålla till godo med en överblicksbild jag tog av festivalområdet...

Jändelfestivalen, Jändelskolan, Jämjö, festival, rockfestival
Jändelfestivalen, Jämjö, 2006 (Foto Anders N)

Hursomhelst. Åter till paketet Jag skickade det med Jifver. Du vet, det där företaget som är lite billigare än Posten, och som mina vänner på GåBort ofta använder sig av. Det tar lite längre tid på sig än Posten, men eftersom de är så mycket billigare så gör det ingenting. 

"Ditt paket levereras vanligen inom 2-4 arbetsdagar. Lite beroende på inlämningstid och var i landet du bor kan det ibland ta 1-2 dagar extra."

Den 30:e december, som var en tisdag, bokade jag frakten via nätet. Någon timme senare gick jag ner med paketet till det lokala ombudet här i Olofström. För övrigt kan det vara värt att nämna att Olofström ligger nästan så långt västerut man kan komma i Blekinge. Och Jämjö ligger som sagt långt österut. Sedan blev det nyår. Därefter fredag. Det var en arbetsdag. Sedan helg, två dagar. Efter två arbetsdagar, det vill säga på Måndagen den 5:e januari, gick jag in på Jifvers hemsida. Knappade in kollinumret för att se hur långt paketet hade kommit. Rimligtvis borde det befinna sig någonstans mellan Bräkne-Hoby och Ronneby, det vill säga ungefär mitt i Blekinge, det vill säga ungefär mittemellan Olofström och Jämjö. Men det stod inte något om det. Det enda som stod var att:

30/12 12:28 Frakt bokad
30/12 14:28 Paketet är skickat av avsändare. På väg till sortering.

Märkligt. Hur långt kan det vara till sorteringen? Sedan kom Trettondagsafton och Trettondagen. Trettondagen är ingen arbetsdag, trots det nådde paketet nu fram till sortering.

7/1 13:32 Paketet har sorterats (Borås)

Vänta nu? Borås??? På den tredje arbetsdagen, torsdagen, skickades det från sorteringen...

8/1 04:30 Paketet är på väg till ombud. Invänta avi.

...och på den fjärde arbetsdagen, fredagen, kom det fram.

9/1 12:09 Paketet finns hos ombud.

Så de höll tiden. 2-4 arbetsdagar, sa de. 4 arbetsdagar tog det. Att de 4 arbetsdagarna motsvarade 10 faktiska dagar, på grund av ovanligt många helgdagar under den aktuella veckan är naturligtvis inte Jifvers fel. Men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är klimatsmart att köra ett paket från Olofström till Jämjö - en sträcka på ungefär 10 mil - via Borås. Det vill säga en total sträcka på minst 50 mil. Inte konstigt att det tar fyra arbetsdagar...

Nåväl. Posten är ju inte bättre. Som du kanske minns...

Monday, January 19, 2015

Sverige - Efter stormen...

efter stormen, trasig, söndrig, sliten, svensk, flagga
Efter stormen... (Foto Anders N)

Sunday, January 18, 2015

Plötsligt händer det... (Trisslotten)

Ibland händer det helt fantastiska saker. Saker man aldrig kunnat förutse. Vilken grå vardag som helst får tusen vackra färger. Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Kanske när jag var ung. Men inte nu längre. Och så plötsligt händer det. Det var en dag i höstas...

Pressbyrån vid järnvägsstationen. Medelstor västsvensk stad. Jag kom med tåget för ett par timmar sedan, och efter en tur på stan ska jag nu strax åka vidare. Först går jag in på Pressbyrån för att köpa en fralla. Framme vid kassan faller jag vid frestelsen från en av de där stora gula reklamskyltarna...

JAG: - En TRISS, tack.

Mannen bakom disken synar mig uppifrån och ner. Han letar fram en trisslott och lägger på disken. Jag tar fram plånboken och gräver efter mitt betalkort.

MANNEN: - Och så får jag be om LEGITIMATION.

Jag tittar upp. Skojar han? Nej. Han ser bister och sammanbiten ut. Jag kan inte låta bli att le medan jag gräver fram mitt ID-kort. Han kontrollerar det noggrant, om inte fullt så noggrant som kontrollanten på flygplatsen i München, sedan får jag lov att sätta mitt betalkort i kortläsaren. Jag slår in min kod, bekräftar, och får min lott. På väg ut svävar jag på små rosa moln...

Jag har alltid sett gammal ut. När jag var fjorton trodde min lärare att jag var sjutton. När jag var sjutton blev jag antastad av en meterhög spoling i keps nere vid bussterminalen som ville att jag skulle gå till taxikiosken och köpa ut snus till honom. Han vägrade tro mig när jag sa att jag inte heller hade åldern inne. När jag var nitton blev jag anklagad för att vara far till en trettonåring. När jag hade praktik i Stockholm chockades en av mina handledare svårt när hen insåg att jag var yngre än henom. Och för något år sedan, strax innan jag fyllde trettio, trodde en man jag har känt i flera år att jag var fyrtio. Och så vidare...

Bara en gång tidigare har jag fått visa legitimation för att bevisa min ålder. På ett tåg hem från Sunne när jag pluggade manuskursen. I sällskap med en fyrtioåring som såg ut som trettio och en tjugoåttaåring som såg ut som tolv. Ingen av dem ifrågasattes. Men mig spände tågvärdskan blicken i och krävde legitimation av. De andra två åkte nämligen studentbiljett, och en student kan numera vara hur gammal eller ung helst. Jag åkte ungdomsbiljett. Till och med 25. Och jag skulle inte fylla 26 förrän om några månader. Men det trodde inte tanten på...

När jag flyttade till Göteborg var jag tjugofyra år och ordentligt vuxen. Det första halvåret åldrades jag inte alls, i själva verket blev jag något yngre. För ett par månader efter min inflyttning höjdes lokaltrafikens åldersgräns för ungdomsbiljett, och jag blev ungdom på nytt...

Sedan dess har jag bara blivit äldre. Och som sagt, jag såg gammal ut redan från början. Jag har ALDRIG någonsin tidigare behövt visa legitimation för att visa att jag är över 18. Och ju längre tid som gått, desto mer osannolikt har det varit att den dagen någonsin skulle inträffa. Om aldrig när jag var ung och babyfejsad, desto mer osannolikt nu när jag är 30+, fårad och skallig...

fårad och fåraktig, gammal man, rynkig, skrynklig, ansikte, fejs

Men - som de säger i Trissreklamen - plötsligt händer det...

Saturday, January 17, 2015

Det gamla revygänget - APPSOLUT!

gamla revygänget, Olofström, Appsolut, nyårsrevy, 2014, 2015, Folkets Hus
Revygänget, Olofström (Foto Anders N)

Den senaste veckan har tillbringats med dessa filurer. Först en dag framför kameran och därefter en knapp vecka i datorn. Sista chansen att uppleva dem live den här säsongen är nästa Lördag...

Thursday, January 15, 2015

Ryska posten?

ryska posten, postbil, snö, snöstorm, snöoväder, svensk postbil, swedish mailman, car
Ryska posten? (Foto Anders N)

Den tredje stormen...

...viner utanför fönstret. Först i morgon vet vi hur den slutar. Blir det tredje gången gillt? För någon vecka sedan var det Egon. Ett i mina öron respektingivande namn. Han gick hårt åt Göteborg. Blekinge klarade sig bättre. Själv befann jag mig på Folkets Hus och dokumenterade nyårsrevy. Där inne var det lugnt. Den nuvarande, tredje, stormen har inget namn. Vad jag vet. Årets första storm hette Svea. Vid nyår. Den lyckades sätta Olofström på kartan. Visst hade jag sett en stor trädgren hoppa ner från trädet och därefter krypande längs asfalten korsa gatan där jag precis gått. Och grannens postlåda vred sig 45 grader framför mina ögon...

Trots detta hade jag svårt att tro min moder när hon ringde några minuter senare och berättade att hon och hennes cykel blev försenade. De hade stoppats av räddningstjänsten vid Olofströms sydöstra infart. Ett vindkraftverk hade fått spel. Stod och skenade. Kunde gå sönder och sprida flygande delar långt ut på vägen. Trafikanterna tvingades att ta en stor omväg. Jag trodde först att hon hade hört fel. Då kom det på radion. Inte bara Radio Blekinge, utan riksnyheterna också! Och på TV på kvällen. Jag visste inte ens att det fanns ett vindkraftverk inne i Olofström?

vindkraftverk, olofström, skenade i stormen Egon

Jag var naturligtvis tvungen att kolla upp saken. Det visade sig att vindkraftverket, som måste vara tämligen nytt, ligger bakom Olofströms kraft. Vid Agrasjö industriområde, precis i samhällets utkanter. Det är inte så stort, men propellern är fullt tillräckligt stor för att man inte vill ha den i skallen om den skulle lossna. Lyckligtvis fick de stopp på det i tid...

Tuesday, January 13, 2015

Alla har ett pris...

...så också jag.

När jag vaknade häromdagen hade jag en liten gul prislapp på ryggen.

prislapp
 
prislapp

Alla har ett pris.

Mitt är 150 kr.

Men vad betyder I-III?

Friday, January 2, 2015

Nyårskrönika och julsammanfattning...

skånsk vinter, jul, olofström, julgran
Skånsk vinter (och buss) i Blekinge
Foto Anders N

Julen är slut för i år. Den tillbringades som vanligt på sydligare breddgrader, närmare bestämt hemma i Olofström. Julen var mestadels skånsk, med senapssås och skånsk vinter utanför fönstret. Ungefär som vanligt, med andra ord. Det som skiljer den från tidigare jular, förutom den förrymda postlådan, var framförallt två saker: För det första att jag för första gången skickade julhälsning via MMS. Det var faktiskt första gången jag skickade MMS överhuvudtaget. Eller försökte i alla fall. Jag är lite osäker på om det kom fram. Det är svårt med den nya tekniken. Som du kanske förstår har jag blivit med Smartphone. Det blev jag redan i november, men jag håller fortfarande på att försöka lära mig. Ett blogginlägg på ämnet kommer säkert att dyka upp under vintern. Allt försvåras av att Smartphoneladdaren springer och gömmer sig med jämna mellanrum. Betydligt oftare än vad Dumfånladdaren gör. Det tycks alltså vara en fråga om intelligens...

Sammanfattningsvis: Behöver man SMS:a eller ringa mig, så rekommenderar jag min gamla Dumfån. Annars kan det ta en vecka eller så innan jag upptäcker det...

Den andra ovanligheten denna jul var att jag tillbringade större delen av juldagen och ett par timmar in på annandagen med att filma rockkonsert. Jag har inte kört så mycket handkamera sedan Holje Musikklassers 10-årsjubileum 2001. Det tog en bra bit in på fjärdedag jul innan jag hade återhämtat mig. Bortsett från det och några ohyfsade, otrevliga och närgångna konsertbesökare var det en ny och trevlig erfarenhet...

Nå, nu är det hög tid för min årliga nyårskrönika. Från året som gick. Ett år då jag har försökt fokusera på kvalitet framför kvantitet. En viss tidsbrist kan också ha spelat in. Det blev alltså bara 143 inlägg jämfört med 248 året dessförinnan. Men det hände en hel del ändå...

fireworks
Foto Anders N

Vi börjar i januari. 2014 började med en avslöjande tablåändring och en underlig tid. Sedan kom Valfriheten. Det pratas mycket om valfriheten nuförtiden, men sällan om vad den kostar och om den är värd priset. Valfrihetens pris var därför ett mycket uppskattat inlägg i två delar. Läs först Del 1 med bakgrund, så kan du läsa del 2 med exakt summa sedan. För att lugna nerverna rekommenderas sedan några lugna bilder från en höstpromenad i Hyssna några månader tidigare.

I februari kastade någon tärningarna i förorten. Jag försökte uppdatera mitt antivirusprogram och upplevde en av mina musikaliska favoriter, Philip Glass, när han besökte Göteborgs filmfestival. Ja, att jag överhuvudtaget lyckades ta mig tillbaka till Göteborg förresten... Bara upp för trappan och till höger...eller?

I mars fick jag vårkänslor. Jag skådade vårtecken i buskarna, visade bilder från Vårgårda och lagade vårrulle med bröd. Jag skådade också några märkliga öppettider, fick ett nytt telefonsamtal till Linus, fotograferade Mars och lade ut mitt första blogginlägg någonsin från ett tåg. Med bilder från en båtresa i Göteborgs skärgård. Mina försök att förnya ett recept rörde upp många känslor bland bloggläsarna. Det uppskattades av undertecknad...

April gick i påskens tecken. Jag lagade mina första tio pannkakor värda namnet, Unicef gick vilse i Linus syster Lottas pannkaka och ett förlorat ägg bevarades för eftervärlden. Och så lite badkarsrally och några bilder från ett besök i Grästorp.

I maj gjorde jag min värmländska resa. Blogginläggen från månaden bestod nästan uteslutande av rapporter från denna resa. Trots detta hann jag bara med att berätta om en bråkdel av allt jag upplevde. Först åkte jag från Göteborg med ett falskskyltat tåg kallat SJ Regional (osv osv). Tågpersonalen visade sig ha väldigt dålig koll på vilka biljetter som gällde på dessa tåg. Jag hamnade så småningom i Karlstad. Jag gick på garden party hos Gustaf Fröding, som dock inte ville åka buss med mig. Jag lärde mig nyttan av att ha alla hästar hemma. Jag gick till Kanada två gånger, sprang dit en tredje och avslutade dagen med en Carbonara i Vita huset. Upptäckte hemliga busshållplatser, skymtade Lars Lerin, besökte familjen Eriksson i Rackstad, köpte en tröja i Arvika och steg av tåget i en vilda västernstad.

I juni tog jag mig ner till södra Sverige strax innan tågen stannade. På bloggen fortsatte värmlandsrapporterna. Kände fragrancen av en fuktig fransk boulevard i Karlstad. Såg det obeskrivliga Molkom. Fick ett Instagram från 1970-talet i Hagfors. Luktade mig fram till en toalett i Torsby. Träffade en hel familj med järnvägsstationer. Sedan tog jag paus i Värmlandsrapporteringen för att åka tåg i tågstrejkens Skåne.

I Juli stod tågen fortfarande stilla i Skåne, men inte på internet. Jag träffade min kärnfamilj i Helsingborg. Besökte Sjöbo marknad. Följde skyltarna på vägen hem. Promenerade från Färlöv till Karpalund. Berättade sagan om snigeln som inte kunde vänta. Såg ett garage med parkeringsförbud och spåren av en lokal regnskur. Månaden avslutades i Fjälkinge där det finns en affär som inte vet om att den finns...

Augusti började på årets upplaga av Planket i Göteborg. Jag försökte hämta ut min medicin på Apoteket, såg Thors ansikte på himlen, försökte hämta ut min medicin på Apoteket en gång till, fick vänta länge på min tur och gick på heldags promenadloppis i Utby.

September var valet det stora samtalsämnet här i landet. Av naturliga skäl. Sist jag fotograferade en sittande statsminister, dagen före valet 2006, satt han bara ett dygn till. Du kanske tror att det var en ren tillfällighet, att varken jag eller min kamera kan avgöra ett helt val. Låt mig då säga att jag även i år fotograferade en sittande statsminister. Ja, hela Alliansen faktiskt. Dagen före valet. Och du vet ju vad som hände... Tyvärr fotograferade jag även Stefan Löfven den dagen. Och orsakade förmodligen därigenom det kaos som präglat den svenska inrikespolitiken resten av året. Mitt nyårslöfte blir därför att vara betydligt försiktigare i fortsättningen när jag fotograferar politiker...

I oktober var det naturligtvis bokmässa, med tillhörande traditionsenligt kändistest. Därefter inte mindre än två olika fotoklubbsutflykter, samma helg. Till Borås med Göteborgs fotoklubb och till Äskhults by med Bergsjöns. Och så fick jag ett telefonsamtal till Linus farbror Lasse i Arninge.

I november fick jag ett mail från någon som trodde att jag inte var död. Jag mindes sommarens tågincident vid Fjälkinge. Såg in i mitt privata mörker. Åt trattkantareller från mitt hemliga svampställe. Tog farväl av en gammal trotjänare. Beskrev mitt oönskade kontrollbehov. Gick på årets Hasselbladsprisceremoni. Gratulerade Berlinmuren på 25-årsdagen. Blev förbannad på några telefonabonnemangsförsäljare. Presenterade toaletter jag mött. Gick på Bibliote. Mindes den perfekta
abonnemangsförsäljaren och visade en bild från Bergsjöns Centrum. Förlåt...Färgsjöns Centrum, menar jag förstås...

I december förstod jag vilka telefonabonnemangsförsäljarna egentligen var. Såg på TV-våld. Återvände i minnet till Värmland där jag gick vilse i Bäverland. Besökte Trafikens dag i Säffle. Såg en präst rycka ut. Funderade över konsten att hantera hög belastning. Besökte en historisk plats där någon bott. Åt Pås(sopps)carbonara. Såg en Skylift. Vikarierade för jultomten. Som julmat lagade jag hemlagad burksoppa till mina bloggläsare. På julafton spred jag lite musikalisk julstämning från 2003. Skänkte en tanke till alla ensamma julfirare och avslutade året med att berätta julsagan om Postlådan som tog jullov.

Som du märker så var bloggåret lite tunt i början, men tog sig mot slutet. Naturligtvis hände det mig mycket mer än det som jag hann med att lägga ut på bloggen. Jag har fortfarande några Värmlandsminnen att bjuda på och massor av västsvenska och skånska resor. Med tillhörande tågstrul. Jag har också nosat på Bohuslän, Dalsland, Halland och till och med lite på Närke. Så även om det inte skulle hända någonting alls under 2015, har jag bilder och berättelser så det räcker och blir över. Fortsätt läsa, och ha ett riktigt Gott Nytt År!

fyrverkerier

Foto Anders N