Wednesday, December 30, 2015

Köp en mormor på röda korset...

Kan du vissla Johanna?
Berra hittar en morfar på ålderdomshemmet i julklassikern Kan du vissla Johanna. Själv hittade jag mormor på Röda Korset. Det var märkligt. Mycket märkligt. Jag har inte hört hennes röst på 22 år. Och så plötsligt en dag i Norrland hör jag den igen.

Min mormor kom från Österbotten. I Finland. Ingen annan mormor lät som hon. I synnerhet inte i Blekinge där vi bodde. Jag har aldrig hört någon annan som låtit så överhuvudtaget. Inte ens i Österbotten där jag har varit ett par gånger. Där har de rätt dialekt, men ingen hade rösten.

Jag har noterat drag från Österbottniskan i Norrbottniskan redan tidigare under min resa. Men det var först i Älvsbyn alla bitar föll på plats...

Vill du slippa stå i kö, äta gott och roa dig?

Julfest (Foto Anders N)

Monday, December 28, 2015

Konsten att hyra en film (en liten mellandagsgodnattsaga...)

När jag var liten fanns det något som hette videobutik. Om man ville se en film som inte gick på bio så gick man dit. Där fanns massor av filmer. På VHS. Du vet en sådan där gammal kassett som man kan få gratis på loppis nuförtiden. Som man stoppar i en sådan där bandspelare man inte längre har under TV:n. Man gick runt i butiken och tittade, oftast tog det närmare en timme, innan man bestämde sig. Man betalade och tog filmen med sig hem. Man tittade på filmen, sedan lämnade man tillbaka den dagen efter. Om man hade glömt att spola tillbaka videokassetten kostade det 10 kronor i avgift.

Det var då det.

Det är tio år sedan jag sist hyrde en film. Då var var VHS bytt mot DVD. Återspolningsavgiften var slopad. För övrigt gick det till på ungefär samma sätt.

Videobutikerna har blivit färre och färre. Jag brukar gå förbi en när jag är och handlar i Partille. Men jag har aldrig gått in. Jag har aldrig känt något behov. Jag har kabel-TV. Där finns det oftast något att titta på. Eller att spela in. Ja, jag tillhör de gammalmodiga människor som fortfarande spelar in filmer och lägger på hög för att titta på någon annan gång. Och man kan köpa DVD:er på loppis. Det är billigare än att hyra dom.

Men ibland händer det att man har lust att se en film som inte gått på TV. Och inte finns i DVD-hyllan på loppisen. Det hände mig strax före jul. Vi kan bortse från vilken film det var, det har ingen egentlig betydelse. Men jag ville väldigt gärna se den.

Jag gjorde som jag brukar. Jag gick in på Tradera. Sökte på filmens titel. Hittade en film med samma titel men fel skådespelare. Hittade en affisch. Med rätt skådespelare. Men att titta på en affisch är inte samma sak som att titta på en film. Även om just den här filmen faktiskt har en väldigt snygg affisch. En sådan där man kommer ihåg. Enligt många är faktiskt affischen mer sevärd än filmen. Men det har inte med saken att göra. Jag ville se filmen.

Jag hittade också filmen. Rätt film. På något som kallas Laserdisc. Ett hemvideoformat som jag har hört talas om, men aldrig sett i verkligheten. En titt på Wikipedia avslöjar att det är en föregångare till DVD. Från 1978, alltså ungefär lika gammalt som VHS. Filmen lagras på en skiva som ser nästan precis likadan ut som en DVD. Men den är stor som en LP-skiva. Systemet var dyrt och slog aldrig igenom på allvar. Jag har som sagt aldrig sett någon. Varken filmskiva eller spelare. DVD-filmer i LP-format verkar inte fungera i vanliga DVD-spelare. Det kanske inte är så konstigt.

Däremot minns jag ett filmformat som hette MovieCD. En direkt föregångare till DVD. Filmerna lagrades på CD-skivor. Lika stora som DVD-er till formatet. Men med mindre lagringsutrymme. Det krävdes två skivor per film. Bildkvalitén var bedrövlig...

Nu har jag kommit bort från ämnet. Filmen jag sökte fanns alltså inte på Tradera på DVD. Och jag tror faktiskt inte att det finns någon videobutik i Olofström längre. Möjligen någon videohylla i en närbutiken eller på någon bensinmack. Filmen är tjugo år gammal och knappast någon klassiker, så det verkade mindre sannolikt att den skulle finnas i en ensam videohylla. Det hade varit lättare om det handlat om Sune eller Mission Impossible 18.

Av en tillfällighet hittade jag samma dag i min mailbox ett mail från en större näthandlare. Förutom faktiska DVD:er erbjuds även Film-On-Demand. Hyrfilm på nätet. "Hyr film - När och hur du vill". Dessutom bifogades en presentkod på 50 kr att använda vid min nästa beställning...

Jag är fullkomligt medveten om att hyrfilm på nätet inte är något nytt. Det har funnits i många år och är säkert lika självklart för dagens unga filmkonsumenter som videobutiken var för mig på min tid. Det har bara inte blivit av att jag har provat. Jag har inte behövt. Jag brukar vänta med att prova nya system tills jag vet att de har varit med ett tag. För att slippa barnsjukdomar. Jag är inte teknikfientlig och bara lite retronörd. Mest har det nog handlat om att det har varit billigare att köpa film på loppis. Hyrfilm på nätet har som sagt funnits ett tag nu. Barnsjukdomarna borde vara avklarade. Frågan var bara om filmen fanns i sortimentet...

Den fanns! Bara 29 kr! Det kunde inte var en tillfällighet. Det var dags nu. Ett nytt steg i min teknikutveckling! Dags att hyra film på nätet!

När jag läste det finstilta visade det sig att jag var tvungen att handla för 200 kr för att få utnyttja min rabattkod på 50 kr. Jag hittade några billiga vanliga DVD:er som jag också ville se. Om än inte lika akut som FILMEN som det här inlägget handlar om. Jag fick ihop 200 kr.

Beställningen gick smidigt. Betalningen gick igenom. Jag använde min rabattkod och 50 kr drogs bort från totalsumman. Filmen som annars skulle kosta 29 kr kostade nu bara 24, enligt beställningsbekräftelsen. De 50 kronorna i rabatt spreds tydligen ut över mina olika varor.

Jag hade 30 dagar på mig att börja titta på min hyrda film. 24 timmar på mig att se färdigt den när jag väl hade börjat. Vad som skulle hända med den därefter blev jag inte klok på. Försvann den bara? Eller exploderade den som i Mission Impossible? Jag såg med spänning fram emot att få reda på vilket. Hoppades bara att eventuella explosioner inte skulle ske på natten och väcka mig eller föräldrarna.

För att se filmen behövde jag ladda hem ett speciellt uppspelningsprogram. Det gjorde jag. Installationen gick utan problem. Sedan fick jag två alternativ. Titta på filmen direkt (dvs STREAMA) eller ladda ner hela filmen i förväg och titta sedan. Titta OFFLINE kallas det. Då föräldrarna har en ganska långsam uppkoppling valde jag det senare. Jag tryckte på knappen och nedladdningen påbörjades. Det skulle förmodligen ta en stund. Hur lång tid visste jag inte. Jag gick ut i köket och åt en lussebulle.

När jag kom tillbaka kunde jag se på mätaren på nedladdningsrutan att det var 0:00:07 kvar. Bara sju sekunder! Det gick snabbt! Och smidigt! Jag frågade mig varför jag inte provat det här förut. Fantastisk teknik. En hel film, nedladdad på samma tid som det tar att äta en lussebulle! Fantastiskt! (Fyra gånger).

Sedan hände inte så mycket mer. Efter sju sekunder stod mätaren fortfarande på sju sekunder kvar. Och där stod den kvar.

Efter ett par minuter ändrades mätaren äntligen. Nu till 00:00:11. Det vill säga 11 sekunder. Ska inte ett sådant där räkneverk räkna neråt?

Fem timmar senare var räkneverket uppe på 00:06:32. 6 minuter och 32 sekunder kvar. Då skrev jag till Kundtjänst.

Jag bad att få en förklaring. Vad var det för konstig mätare? Vad var det egentligen den mätte? Hur lång tid skulle jag behöva vänta på min film?

Jag fick omedelbart ett automatiskt svar från kundtjänst. De tackade för att jag hade hört av mig och lovade att återkomma med svar ("vanligtvis inom 24 timmar på vardagar").

Nästan omedelbart därefter fick jag ett felmeddelande. "Timeout" stod det i nedladdningsrutan på uppspelningsprogrammet. Därefter ett nytt felmeddelande: "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat."

Jag stängde ner programmet och datorn och gick och la mig.

Dagen efter slog jag på datorn igen. Inget svar från kundtjänst på mailen. Jag testade att ladda ner igen. Några rutor flimrade förbi, mätaren tickade i någon minut. Sedan blev det "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat." Igen...

På eftermiddagen hade jag fortfarande inte fått något svar från kundtjänst. Jag testade att ladda ner en tredje gång. Flimrande mätare. Därefter "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat." nästan direkt.

Jag skrev ett nytt meddelande till kundtjänst. Skrev om fortsättningen på gårdagens ärende. Att jag, efter att nedladdningen stått och tuggat ett par timmar fick ett felmeddelande märkt: "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat." Och att jag idag hade försökt igen, och att samma sak skedde igen. Nu nästan direkt.

Återigen fick jag en automatisk bekräftelse där de tackade för att jag hört av mig och utlovade svar inom 24 timmar.

Ett par timmar senare fick jag svar från kundtjänst. De svarade på det andra mailet. Det räckte ju. Jag tar för givet att de hade läst det första mailet först. Jag skickade ju det först, så det borde också ha kommit fram först. De tackade för mitt mail och bad mig återkomma med "var i processen det blir fel samt om det kommer upp några felmeddelanden".

Tydligen hade det inte framgått tydligt nog att jag försökt ladda ner en film, och att det var under nedladdningen det blivit fel. För övrigt vet jag inget om deras processer.

Inte heller verkade det ha framgått tillräckligt tydligt av mitt meddelande att jag hade fått ett felmeddelande med texten "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat."

Och uppenbarligen räckte det inte med att skriva det heller, för jag ombads också "skicka in en bild på nedladdningssidan/felmeddelandet" så att de kunde vidarebefordra denna till leverantören av produkten.

Jag svarade på mailet. Berättade att det var efter att jag installerat deras program och försökt ladda ner en film som nedladdningen inte fungerade. Man kan tydligen inte vara tydlig nog. Jag skrev att jag fick upp en nedladdningsruta och så småningom felmeddelandet "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat."

Jag bifogade också två bilder. En av felmeddelandet "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat.", så de kunde läsa det själva.

Jag bifogade också en bild till, av samma felmeddelande "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat." men där de också kunde se hur nedladdningssidan och deras eget uppspelningsprogram ser ut. De bad ju om det...

Jag påpekade naturligtvis också att jag, redan i det mail de svarade på, skrivit att jag hade fått felmeddelandet "LicenseQueueItem.Do.Task Exception 6002 6002 Ett fel har inträffat." För tydlighets och säkerhets skull...

Jag skickade mailet. Sedan väntade jag. Efter några dagar kom DVD:erna. De jag beställde samtidigt som hyrfilmen. De kom med posten. På hyrfilmsfronten hände däremot inget nytt. Nedladdningen fungerade fortfarande inte. Och inget besked kom från kundtjänst.

Fortfarande efter en vecka hade jag inte fått något svar. Däremot fick jag ett automatgenerat mail med rubriken "Vi vill veta vad du tycker!". Då jag nyligen handlat av företaget ombads jag fylla i en kort kundenkät för att "hjälpa dem att bli bättre". Så det gjorde jag...

Enkäten bestod av två delar. Först skulle jag betygsätta köpupplevelsen (1 till 10. Du får gissa var jag svarade...) därefter svara på en enkel fråga:

Vad kan vi göra för att du skulle få en bättre köpupplevelse?

Jag svarade:

"Om jag hyr en film, så kanske filmen skulle gå att ladda ner och titta på. Och när jag anmäler felet till er kundtjänst, så kanske de inte skulle fråga efter information som jag precis har skickat till dom i mailet de svarar på. Och när jag har skickat den en gång till, och en vecka har gått, så kanske man skulle ha svarat mig med en lösning på problemet. Då kanske jag skulle ha kunnat se den film som jag har hyrt/betalat. Då kanske jag skulle vara en nöjd kund. Och förmodligen skulle min köpupplevelse vara betydligt bättre..."

Det tog inte mycket mer än en timme. Sedan fick jag plötsligt svar från den kundtjänst som jag inte hade hört av på en dryg vecka.

De tackar för mitt mail. Ber om ursäkt för det inträffade. Ett tekniskt fel har skett med min beställning. En återbetalning sker inom 2-5 bankdagar. Och sedan ber de om ursäkt för det inträffade en gång till.

Att ett tekniskt fel hade skett var knappast någon nyhet för mig. Jag vet naturilgtvis att ett det var ett tekniskt fel. Det var ju därför jag kontaktade dem!

Återbetalningen tog inte 2-5 bankdagar. Den fanns på mitt konto samma eftermiddag. 24 kr. De fem kronorna i rabatt som väl borde ha räknats av på något av mina övriga köp när detta köp annullerades syntes däremot inte till. Skit samma.

Var jag då nöjd?

Nej. Naturligtvis inte.

Jag har visserligen fått en återbetalning. Som jag aldrig har bett om.

Men jag har inte fått svar på någon av mina frågor.

Och jag har fortfarande inte fått se min film!

kundtjänst
Kundtjänst
(Foto Anders N)

Bilden? En gammal favorit i repris från sommaren 2013. Ständigt lika aktuell...

Saturday, December 26, 2015

Ingång runt hörnet...

Ingång
Ingång runt hörnet...
(Foto Anders N)

Friday, December 25, 2015

Mardrömmen före(/efter) jul i Luleå (Finkulturell debut 4)

Jag har tidigare berättat om några av mina finkulturella debuter. Min debut på Dramaten (som besökare) blev en hel godnattsaga som man inte glömmer i första taget. Om du mot all förmodan har gjort det, eller bara inte har läst den så hittar du den här. Jag har också berättat om min debut på Liljevalchs konsthall (som besökare OCH utställare). Och om min debut i melodifestivalen (som nästan medverkande). Min operadebut (som besökare) skedde häromåret, men jag har ännu inte hunnit berätta om den. Faktum är att jag nästan har glömt den, men jag har förhoppningsvis lite stödanteckningar i någon anteckningsbok någonstans. Håll utkik här på bloggen i framtiden. Nu ska det handla om ytterligare en debut. Min första dansföreställning (icke inräknat Holje Musikklassers shower som jag brukar dokumentera. Denna gång var jag enbart publik.) Dessutom min första Norrländska scenföreställning överhuvudtaget.

Redan vid mitt första korta besök i Luleå upptäckte jag den. Det vill säga då jag kom från Öjebyn och bara gjorde ett kort stopp på vägen till Boden. Du minns kanske den gigantiska förvaringsboxen. När jag hade ätit hamnade jag på biblioteket. Det händer mig rätt ofta. Jag gillar böcker som du säkert vet. Men den här gången var det inte en bok som fångade min uppmärksamhet. Det var en affisch:


Mardrömmen före jul
Mardrömmen före jul
(Luleå Rytmik- och Balettförening)

En julföreställning? I Maj? tänker du kanske. Eller kanske du, som jag, omedelbart förstår. Du känner igen den. Tim Burtons animerade filmklassiker The Nightmare Before Christmas från 1993. En som man skulle utrycka det idag, något alternativ julfilm. Med fantastisk musik av en av mina stora idoler sedan tonåren, Danny Elfman.


Jag insåg omedelbart att den här föreställningen måste jag se. Bara tre möjligheter, men av en otrolig tillfällighet just dessa dagar jag befann mig i denna del av Norrland, 120 mil hemifrån.

Jag begav mig omedelbart till Norrbottensteatern (400 meter bort, strax bredvid den plats där jag dagen efter träffade en säl) och fixade en biljett.

På kvällen, två dagar senare, efter besöket i Älvsbyn, åkte jag in till Luleå. Och såg Mardrömmen före jul.

150 spralliga flickor och pojkar, i blandade åldrar, i en fri tolkning. Musik ur filmen och från ett antal andra håll. En (positivt) ryslig julstämning i början av maj. Ja, varför inte ta en titt själv:


Så här såg det ut. Ljudet saknas av upphovsrättsliga skäl.

Efter föreställningen kom jag ut till vårkvällen och en vacker solnedgång.

Luleå
(Luleå, i en nästan lika vacker solnedgång, dagen innan. Jag hade ingen kamera med mig till teatern. Ifall jag skulle bli tvungen att lämna in jackan i garderoben. Jag slapp, undvek därmed kaoset i foajen efter föreställningen, och hann precis med en tidig buss hem till Boden igen...)

Ja, förresten. Det är faktiskt en ren tillfällighet att det är just idag på juldagen som jag har kommit fram till Mardrömmen före jul i mina Norrlandsrapporter. Tro det eller ej...

Thursday, December 24, 2015

Tomten lever!

Alla bloggläsare tillönskas härmed en riktigt God Jul! Jag noterar i besöksstatistiken för den senaste tiden att en av de sökningar som leder besökare in på min blogg just nu är "Var bor tomten". Det förvånar mig inte. Du minns säkert mitt inlägg om just tomtens bostad. Jag hittade det i våras en dag under min resa i övre Norrland. Tomten var inte hemma.

Vad jag inte har berättat är att jag faktiskt såg tomten själv också. Någon vecka senare. Han åkte släde efter sina renar precis som på film. Något färre än vanligt då det inte var jultider och han inte behövde släpa på alla paket. Överhuvudtaget behöver tomten inte så många renar längre som han gjorde på 40-talet när dokumentärfilmen som visas hos Kalle Anka spelades in. Tack vare avel, kosttillskott, antibiotika och anabola steroider räcker det oftast med 3-4 stycken på julafton. Och naturligtvis har elektroniken i julklapparna gjort att de blir allt mindre och lättare för varje år.

Tomten är ute och åker nästan varje dag. Oftast till affären för att köpa snus och bröd. Ibland blir det längre resor till något av alla de företag i sydostasien som har hand om julklappstillverkningen efter att fabriken i Sverige lades ner och alla tomtenissarna blev arbetslösa.

Att folk inte ser honom så ofta när det inte är jul beror på att han är svår att se när det är ljust ute. Det var en ren tillfällighet att jag lyckades.

Ryktet om att Tomten inte skulle finnas är alltså ren lögn. Inte att blanda ihop med renlögnen. Den om att tomtens favoritren skulle heta Rudolf. Tomten har haft många renar genom åren. Ingen av dem har hetat Rudolf. Han byter i princip varje år. De blir utslitna. Just nu heter Tomtens renar Neo och Botilda. Och ingen ren har någonsin kunnat lysa upp vägen med sin röda mule. Rent påhitt och anatomiskt omöjligt. Däremot var tomten en av de första med att använda LED-ljus.

Från min norrländska resa i våras...


Tomten
(Foto Anders N)

Wednesday, December 23, 2015

Ett barn är fött på denna dag! (Årets mest omskrivna graviditet...

...på den här bloggen involverar inte någon prinsessa eller annan kunglighet. Du kanske minns att jag råkade springa på en rodnande spark och likaledes rodnande rullator mitt i deras mest intima stund. Det var i Råneå.

prinsessan sofia gravid kronprinsessan victoria madeleine madde vickan graviditet med barn

Jag lovade att återkomma med hur det gick senare. 9 dagar efter att jag beskådade parningsakten befann jag mig i Älvsbyn. Jag satt jag på en bänk vid busstationen och förtärde en improviserad lunch. Vem kör förbi mig, om inte...

norrländsk rullator korsning spark rullator sparkullator
En korsning mellan rullator och spark. En norrländsk rullator värd namnet. Jag kan naturligtvis inte vara 100% säker på att det var hen jag såg tillverkas i Råneå. Men om det är så så har hen ärvt sin faders korg och sin moders långa smala ben...

Och rodnade gjorde hen så fort jag lyfte kameran...

Älvsbyn - Norrbottens Polarpärla!

Älvsbyn, Pite älv
Älvsbyn vid Pite älv. 4,5 mil nordväst om Piteå.
3,5 mil sydväst om Boden.

Pite älv
Luleå och Piteå vid kusten och Boden och Älvsbyn en bit
inåt land bildar varsitt hörn i den så kallade Fyrkanten.
Ett litet men välbefolkat område. 
Fyrkanten är till ytan 12% av Norrbottens län
(dvs Norrbotten + övre Lappland) men här bor 60%
av länets invånare. Omkring 150 000 personer.
Lika många som i Uppsala.

Norrland är alltså både folkrikt och tättbefolkat.
Men bara på vissa ställen...

Älvsbyn Gårdings
Älvsbyn är det klart minsta av Fyrkantens fyra hörn.
5000 invånare i tätorten. Som Haparanda ungefär.
Eller Ödåkra. 8000 bor i kommunen.

Älvsbyn
Älvsbyn kallar sig "Norrbottens pärla". En mysig liten by,
med natursköna omgivningar. I synnerhet kring älven.

Älvsbyn

Älvsbyn

Älvsbyn

Älvsbyn Fluxen Bibliotek
Biblioteket heter Fluxen. Jag har ingen aning om varför.

Älvsby kyrka
Älvsby kyrka invigdes 1813.

Älvsbyn kyrkstad
Naturligtvis har man en egen kyrkstad. Ungefär 30 hus.

Älvsbyn

Älvsbyn

Älvsbyn scen
Filmregissören Kjell Sundvall är uppvuxen i Älvsbyn,
där han också spelade in filmen Jägarna.
Älvsbyn

Älvsbyn kommunhus

Älvsbyn

Älvsbyn station stationshus Järnvägsstation
Kommunikationerna är utmärkta. Bussar till Boden och Piteå och
två tåg till Stockholm varje natt. Mitt nattåg till Kiruna
stannade här klockan sex på morgonen. En timme efter Jörn.
Då skymtade jag något som fick mig att jag inse att jag
bara måste åka hit. Tre veckor senare gjorde jag det.

Vad jag såg? Jo:

Polarbageriet Älvsbyn
Polarbröd. Hur många polarkakor har jag inte ätit under mina
33 år? Naturligtvis måste jag se deras födelseplats. Här är det.
Polarbageriet i Älvsbyn. Grundat 1971 och Sveriges tredje
största producent av matbröd. Garanterat nötfritt.

Polarbröd
Brödet fryses ner efter bakning och körs sedan
i frysbil till affärer i hela landet. Därav namnet.
Polarpärlan och ett flertal tunnbröd ingår också i sortimentet.

Polar Hotel Älvsbyn
Jag förmodar att Polar Hotel, Älvsbyns silverglänsande hotell,
är döpt efter brödet. Bageriet ligger ungefär en kilometer
väster om hotellet. Polcirkeln ligger 20 mil norr om bageriet.

Älvsbyhus
Mellan järnvägsstationen och bageriet ligger Älvsbyhus,
ortens andra stora välkända industri. 38 000 trähus har man
byggt runt om i landet sedan starten 1944.
Då hette man Norrfjärdens träförädling. Och låg i...
Ja, du kan ju få gissa.
Förutom i Älvsbyn sker tillverkning i Vålberg
i Värmland och Bjärnum i Skåne...

Tuesday, December 22, 2015

Monday, December 21, 2015

Var är jag?

väg Norrlandväntkur Norrbotten busskur

bilarmyr

järnväg Norrland uppehåll i myrlandethus gård norrland

brofäste

Vyer från bussen. Någonstans mellan Boden och Älvsbyn.
Och en by vars namn jag aldrig hann uppfatta...

by norrbotten

gamla bensinpumpar

norrland by

postlådor

(Foto Anders N)

Thursday, December 17, 2015

Carbonara i kvällsljus, strax utanför menyn...

Luleå järnvägsstation
Dagen i Luleå var i princip slut. Snart tid att åka hem till Boden.
Först lite kvällsmat. Jag hittade en restaurang i närheten
av järnvägsstationen som enligt skylt utanför serverade pasta.
Fem sorter, varav en var Carbonara. Valet var enkelt.

Jag klev in. Personalen syntes inte till. Jag hörde röster från köket.
Det låg en hög med menyer på disken. Jag tog en och bläddrade i.

Strax uppenbarade sig en anställd. Han frågade vad jag önskade.
Jag såg upp från menyn. "Jag skulle vilja ha en Carbonara."
Sa jag. "Men jag kan inte hitta den i menyn..."

Det var helt sant. Trots den lovande skylten utanför dörren,
fanns ingen Carbonara i menyn där inne. Mycket märkligt.
Jag blev faktiskt lite orolig...

Ett kort ögonblick trodde jag att jag befann mig i Vänersborg.
Och vad jag menade med det, det kan du inte veta, för
jag har fortfarande inte berättat om Carbonaran i Vänersborg.
En traumatisk upplevelse. Har tagit många år att bearbeta...

Men det här var inte Vänersborg. Utan Luleå.
Och tur var väl det, skulle det visa sig.

Den anställde såg mycket förvånad ut.
Han tog en meny och läste i den.
Ju längre han läste, desto mer bekymrad blev han.
Vem hade snott Carbonaran?

Men, sa han. Det skulle inte jag bli lidande för.
Klart att jag skulle ha en Carbonara!

Min första Carbonara utanför menyn.
Om än bara ett par meter...

Carbonara

Monday, December 14, 2015

Sunday, December 13, 2015

Friday, December 11, 2015

Att skänka kan vara svårare än man tror...

Kanske du tycker att jag gick lite för långt i mitt föregående inlägg. Det är naturligtvis inte min mening att smutskasta en fin och välmenande välgörenhetsorganisation som Myrorna. Jag uppskattar både det välgörenhetsarbete de utför, och naturligtvis möjligheten att köpa intressanta begagnade böcker till hyfsade priser. Och det samma gäller för alla andra liknande organisationer i vårt avlånga land. De gör fantastiska insatser.

Men det är ett faktum att ett av mina största intressen, som du som brukar läsa den här bloggen vet, är att studera och analysera hur olika företag hanterar sina kunder. I synnerhet tågbolag och kabelTV-bolag, men också vanliga affärer. Och myndigheter. Därför kan jag naturligtvis inte låta bli att notera hur många Second Hand-butiker brister i sin kundhantering. Visst, de är inte "riktiga" affärer. Det är ofta volontärer, pensionärer och arbetstränare som arbetar där. Man har naturligtvis lite extra överseende med dem. Men inte hur mycket som helst. Man tycker fortfarande att det skulle ligga i deras intresse i att folk skänker till och handlar av dem. Så att de får in pengar till sin verksamhet.

Ett och ett halvt år efter en butiks flytt BORDE man faktiskt ha hunnit ändra kartan på sin hemsida. Någon BORDE ha hunnit upptäcka att den inte stämmer. I det här fallet vet jag dessutom att någon HAR upptäckt det och påtalat det. Denne någon var nämligen jag. För ett halvår sedan...

Förmodligen hittar många av kunderna i alla fall. Det är väl så de resonerar. Alla i Luleå vet var det ligger. Men det är nog inte för mycket att förmoda att ännu fler nya och tillfälligt besökande kunder skulle hitta dit om kartan stämde. Framför allt skulle kunderna ha mer tid att lägga på att leta och handla i affären om man inte slarvat bort en kvart på att leta efter affären en halv kilometer därifrån. 

För jämlikhetens skull bör jag naturligtvis påtala att det inte bara är Myrorna som har märkliga saker för sig. Ungefär en vecka senare, i en annan stor Norrländsk stad, ungefär 3 timmar bilfärd söderut från Luleå, hade jag en annan märklig upplevelse på en loppis. Att detta dessutom sammanföll med en av mina största gnälldagar på länge gjorde inte upplevelsen mindre. Mer om den i ett kommande blogginlägg.

Jag kan naturligtvis också nämna alla Röda Kors-butiker i små svenska samhällen som envisas med att bara ha öppet när ingen har tid att handla där. I synnerhet den som stängde redan klockan 12 på en vardag. Hur tänkte man där? Vill man inte sälja? Varför har man då en butik?

Och, som av en ren händelse, var jag med om en intressant incident igår. Jag och mina föräldrar besökte en större stad. Julstädningen har börjat och med oss i bilen fanns fem kassar utgallrade prylar.

En kasse till Svensk-Litauiska Lokalföreningen. Dörren var öppen, det var bara att vandra in. Två glada tanter tog emot och bjöd på ett litet skämt och varsitt vänligt leende.

Två kassar till Röda Korset (Sveriges bästa*). En trött men vänlig man lämnade tillfälligt kassan och följde med oss in i personalutrymmet och visade var vi kunde ställa dem.

*OK, jag har inte besökt Sveriges alla Röda Kors-butiker. Inte riktigt. Men rysligt många har det blivit genom åren. Och det här är fortfarande min favorit...

Två kassar till Erikshjälpen. Där får man inte lämna kassarna i butiken. Det har jag försökt tidigare, men fått en tillsägelse att gå ut igen. Kassar ska lämnas i gåvoinlämningen, en dörr i andra änden av huset. Den här gången gick vi därför dit direkt. Dörren var stängd. Inte så märkligt med tanke på att det är december. Det fanns en knapp på dörren. Vi ringde på. Hörde hur det ringde där inne...

Inget hände. Vi ringde på igen.

Fortfarande inget.

Här kanske du tänker att vi bara hade otur. Att den som skulle ta emot varor var på toaletten. Att det inte alls var så att de inte ville ha våra gåvor. Ja, det trodde vi också. Vi stod där en bra stund. Ringde några gånger till.

Sedan gick jag till närmaste fönster. Tittade in. Där inne stod två tanter. Jag vinkade till dem.

De märkte inget. De stod och pratade. Då bankade jag på fönstret. En lång stund. De tittade inte ens åt mitt håll.

Jag återvände till dörren och ringde på klockan. Fem gånger i snabb följd. Väntade.

Sedan gick vi tillbaka till bilen. Hela tiden med ett öga på dörren. Ingenting hände. Ingen öppnade.

Vill man inte ha, så vill man inte. Vi satte tillbaka kassarna i bilen. Sedan tog vi en sväng in i affären.

-Tar ni inte emot gåvor längre?

Den anställde såg mycket frågande ut. Han påstod att de visst ville ha våra varor. Han var vänlig och ursäktande.

En ursäkt är bra. Men det var inte en ursäkt vi behövde. Och vi var inte kränkta, för att använda ett populärt ord. Vi var bara innehavare av två kassar prylar som vi ville skänka. Hur skulle man lösa detta? Som jag ser det fanns det fyra alternativ:

1: Be oss försöka igen. Kanske det fungerar nästa gång. Men det finns också en betydande risk för att ingen kommer och öppnar den här gången heller. Vilket kunde leda till att vi tröttnade och inte ville ge varor till den här affären igen. Inte bra.

2: Be oss att lämna varorna inne i affären istället. Med risk för att någon annan i personalen säger "Stopp! Gåvoinlämningen ligger i andra änden av huset. Gå ut igen!" Vilket är det som brukar hända. Jag har försökt. Då vi redan har försökt med gåvoinlämningen finns även här finns en betydande risk att vi inte kommer tillbaka. Man känner sig inte välkommen varken i gåvoinlämning eller inne i affären.

3: Ungefär som tvåan. Men med en liten men viktig skillnad. Han kunde be oss att lämna varorna TILL HONOM. Då finns det ingen risk att bli utvisad när man kom in med påsarna. Förutsatt, förstås, att han finns i närheten. Lämpligen kunde han vänta innanför dörren. Inte läge att gå på toaletten.

4: Han kunde ha följt med oss och HÄMTAT påsarna. Klart bästa förslaget. Kan i princip inte bli fel. Vi får lämna, affären får gåvan. Och nej, han stod inte i kassan, så han hade tid att följa med ut. Det skulle bara ta någon minut.

Vilket av alternativen valde han?

Inget alls. Tyvärr.

En ursäkt är bra, men en lösning hade varit mycket bättre.

Vi fick köra hem igen. Via en fjärde loppis.

"Tack så mycket. Ställ dom där." sa damen i kassan och pekade på golvet vid sidan om dörren.

Svårare är det faktiskt inte. Naturligtvis är det bättre att den som skänker lämnar det skänkta på lagret. Men det är väl bättre att de skänker på fel ställe än inte alls. Och om man måste skänka på ett visst ställe, så bör det vara bemannat. Eller åtminstone tillgängligt. En stor vagn precis innanför dörren funkar på de flesta ställen.

Ju svårare man gör det att skänka, desto mindre kommer man att få.

Det låter självklart, men är det tydligen inte för alla.

Avslutningsvis kan nämnas en helt annan loppis som jag besökte häromåret. Det var en lördag. Affären hade bara öppet på Lördagar. Jag klev in genom dörren. Där satt personalen och drack kaffe.

-Vill ni ha en kasse böcker? frågade jag.

Personalen tittade storögt på mig.

-Du kan inte lämna varor här. Varor lämnar man på varoinlämningen. I huset där borta. Men den har inte öppet idag. Bara på onsdagar...

Wednesday, December 9, 2015

Norrländsk myrjakt!

Det började närma sig kväll. På väg tillbaka från Gammelstad tänkte jag göra ett kort stopp hos Myrorna. Frälsningsarméns Second Hand. Deras Luleåbutik ligger i ett större affärscentrum som kallas Storheden. Där finns massor av butiker. Ja, du vet ett sådant där köpcentrum som brukar finnas i utkanten av de flesta svenska städer nuförtiden. Och det är vanligtvis ungefär samma butiker i alla städernas köpcentrum.

Min plan var busenkel. Inte nog med att Storheden ligger längs vägen mellan Gammelstad och Luleå. Enligt kartan på Myrornas hemsida kunde jag se att bussen jag satt på stannade precis utanför butiken. Den låg bredvid Willys. Jag hade ett svagt minne av att ha sett denna Willy när jag åkte ut till Gammelstad. Hållplatsen hette "Betongvägen". Lägg det på minnet.

Storheden

Bussen stannade vid Betongvägen. Bredvid en rondell och ett stridsflygplan. Det senare satt på en pinne. Tvärs över gatan (bakom ryggen på mig) låg Willys. I huset bredvid Willys låg...

Storheden

Top Store. Mattornas värld och Wipsport Outlet. Skylten till vänster, som inte fick plats på bilden lyder Hanzens Outlet. Många Outlets, inga Myror. De måste helt enkelt finnas på baksidan. Jag gick dit.

Där fanns ingenting. Jag gick tillbaka igen. För att se om Myrorna gömde sig på gaveln av huset. Jag kanske hade gått förbi dom utan att se dom.

Nej. Inga myror där. På andra gaveln då?

Nej, lika insektsfritt. Vem hade snott Myrorna?

Jag tog fram min Dumfån och letade fram Myrornas hemsida igen. Betongvägen 10 stod det. Det var visserligen lite märkligt. För den här gatan hette Storhedsvägen. Betongvägen började några meter bort, på andra sidan rondellen och gick åt rakt andra hållet. Men den var ändå förhållandevis nära. Bara några meter , som sagt. Kanske husen på den här sidan rondellen också räknades till Betongvägen? Även om de rent tekniskt låg vid Storhedsvägen.

Hursomhelst. Kartan med dess röda pil kunde inte misstolkas. Myrorna befann sig i huset bredvid Willys. Och det fanns bara ett hus bredvid Willys. Och bara ett Willys. Och busshållplatsen hette ju Betongvägen. Så jag var definitivt på rätt ställe.

Förutom kartan fanns det också ett telefonnummer på hemsidan. Jag var på väg att ringa det, men först tog jag en titt på Luleåmyrornas Facebooksida. Jag bojkottar visserligen Facebook sedan flera år, men jag kunde se sidan utan att logga in. Senaste inlägget löd:

"Kom in och fynda hos oss. Vi firar ett år i våra nya lokaler..."

Aha! De hade flyttat! Men vart?

"...på Betongvägen 10."

Men det var ju där jag var. Jag stod på Betongvägen. I alla fall nästan. Precis vid pilen. Och där fanns ju inga Myror.

Jag läste vidare. Betongvägen 10, bakom Djurmagasinet. Djurmagasinet? Jag såg mig omkring. Här fanns inget Djurmagasin. Bara Willys. Och alla Outlettarna. Eller vänta...

Luleå

Långt borta bakom Stridsflygplanet, ett antal hus ner längs Betongvägen, såg jag en skylt. Stod det inte...

DjurMagazinet

Jo. Det gjorde det. Jag gick dit. Och bakom DjurMagazinet, ovanpå tunnelbanan*...

Myrorna

...fanns Myrorna.
*Jag visste inte ens att det fanns tunnelbana i Norrland...

Jag hittade mig så småningom en bok hos Myrorna. För 25 kronor. När jag hade betalat den passade jag på att fråga ynglingen som jobbade där om inte han också höll med om att pilen pekade på huset bredvid Willys.

Han såg frågande ut. Vilken pil? Så jag tog fram telefonen och visade.

Då höll han med mig fullständigt. Han sa att pilen satt kvar där affären låg före flytten. För ett år sedan. De hade alltså inte flyttat så långt. Bara 500 meter ungefär. Han höll också med mig om att det var mycket märkligt att man hade ändrat adressen men inte samtidigt flyttat pilen på kartan. Han lovade att meddela den ansvarige snarast. En vägbeskrivning till fel affär är ju inte till någon nytta. Även om det bara är en halv kilometer från huset som pilen pekar på till affären. Det faktum att det trots allt är så nära gör ju möjligheten att röra till det än större. Som för mig... Man ska ju egentligen inte behöva öppna en helt annan webbsida, i det här fallet Facebook, för att hitta fortsatt vägbeskrivning.

Så nu, på dagen sex månader efter min myrjakt, och ungefär ett och ett halvt år efter butikens flytt, går jag in på hemsidan. Där noterar jag att man nu...

...fortfarande har en karta med en röd pil som pekar på huset bredvid Willys.

Kan det möjligen vara så att webmastern är från Malmberget?