Friday, November 28, 2014

Rymdtorget / Färgsjön Centrum

Rymdtorget, Bergsjön, Göteborg, Bergsjön Centrum, Bergsjöns Centrum
Rymdtorget / Färgsjön Centrum

(Foto Anders N)

Rymdtorget / Bergsjön Centrum

Bergsjön
Rymdtorget / Bergsjön Centrum

Den perfekte telefonabonnemangsförsäljaren...

Du kanske tycker att jag var för hård mot telefonabonnemangsförsäljarna häromveckan? Eller du kanske tror att jag är en sådan där som alltid klagar på folk som bara gör sitt jobb? Låt mig då berätta om en alldeles utmärkt telefonabonnemangsförsäljare som jag träffade på en sommar för några år sedan. Närmare bestämt på Östersjöfestivalen i Karlshamn...

Jag kom vandrande längs Drottninggatan, för dagen full av turister och försäljare. Som Kiviks marknad ungefär. Han hade nog spanat in mig redan, för han visste precis vad han skulle säga:

FÖRSÄLJAREN: - Det var en fin kamera du har där...

Och pekade på den Nikon systemkamera jag hade om halsen. Han började alltså samtalet med något som han visste intresserade mig. Och som inte hade det minsta med telefoner eller abonnemang att göra. Smart...

JAG: -Tack.
FÖRSÄLJAREN: - Trivs du med den? Fungerar bra?
JAG: -Jadå. Inget fel med den.

Jag gick inte in på några detaljer. Jag visste att han egentligen inte var intresserad, och jag visste vart han var på väg. Men den här gången var jag varken trött, blöt eller hungrig. Så jag lät honom hållas...

FÖRSÄLJAREN: - Får jag passa på att fråga vad du har för mobiltelefon?
JAG: - Det kan du väl få...Låt mig visa...

För jag vet inte vad den heter. Modellbeteckningar på mobiltelefoner, i synnerhet dumfånar (till skillnad från Smartphones) är vad jag skulle kalla för ointressant information. Och sådan brukar jag inte lägga på minnet. Det finns så mycket annat, betydligt intressantare att fylla sin interna hårddisk med...

Men det kan vara värt nämna att jag fram till mycket nyligen bara har haft en mobiltelefon. Någonsin. Den skaffade jag när jag började i Gamleby. Det var nämligen ett krav från skolan där att man skulle ha en dylik. Den är alltså tio år gammal. Mötet på Östersjöfestivalen har några år på nacken, men den var gammal redan då. Den har åkt i marken ett par gånger. Och det syns. Försäljaren tog ett steg tillbaka när jag plockade fram den. Han såg lite blek ut...


FÖRSÄLJAREN: - Oj...Den var inte ny...
JAG: - Nej. Men den räcker åt mig.
FÖRSÄLJAREN: - Och...öh...vad har du för abonnemang till den?
JAG: - Jag har inget abonnemang. Vad ska jag med det till?
FÖRSÄLJAREN: - Så...du har...kontantkort?
JAG: - Ja, precis...
FÖRSÄLJAREN: - Jag förstår. Då ringer du för ett par hundralappar i månaden?
JAG: - Nejnejnej. Ett par hundralappar om ÅRET.
FÖRSÄLJAREN: Oj...men...hördu...då tycker jag du ska fortsätta med det...
JAG: - Tack. Ha en bra dag...

Som sagt. Den perfekte försäljaren. Artig, vänlig, uppmärksam och lyssnande. Han förstod att det var fullkomligt onödigt för mig att köpa något dyrt abonnemang. Så han envisades inte. Tänk om alla vore som honom...

På motsatta sidan av skalan fanns förstås det yngel som antastade mig utanför Gleerups i Lund. "Nej tack" sa jag på hans första fråga. För jag ville inte köpa något av honom. Men han slutade inte. Jag upprepade "Nej tack" på alla hans försök till närmanden och fortsatte gå. Han följde efter mig. Käften gick som en kulspruta och jag upprepade "Nej tack" varje gång han andades. Men han gav sig inte. Han jagade mig flera kvarter ner längs Stora Södergatan. Folk vi mötte stirrade. Jag fortsatte säga "Nej tack" och han fortsatte tjata. Jag minns faktiskt inte hur jag blev av med honom...

Här var jag tvungen att pausa i mitt bloggskrivande och gå ut i hallen och kolla efter så att han inte fortfarande hänger efter mig. Jag tänkte att jag kanske har blivit så avtrubbad att jag bara inte märker det längre. Men han syntes inte till...

Thursday, November 27, 2014

Bibliote

bibliote, bibliotek, felstavning, läs- och skrivkunnighet
Bibliote
(Foto Anders N)

Monday, November 24, 2014

The man in the moon...

man in the moon, gubben i månen
The man in the moon... (Foto Anders N)

Sunday, November 23, 2014

Toaletter jag mött... (Uppdaterad)

Det har kommit till min kännedom att det har varit Världstoalettdagen, World Toilet Day, i veckan. Detta måste naturligtvis uppmärksammas. Här kommer några av alla de toaletter jag har mött de senaste tio åren. Några har du sett förut, andra är garanterat nya bekantskaper...

toalett, toilet, bathroom, italian, italiensk
Italiensk toalett (Florens)

handikapptoalett
Himmelsk handikapptoalett
kunglig toalett toilette
Kunglig toalett

turistfälla
 Opålitlig toalett / Turistfälla
 
utedass
Utedass

utedass, skogsdass
Skogsdass

ostädad, smutsig, skitig, toalett, dirty toilet
Ostädad toalett
trasig toalett
Toalett tagen på bar gärning...

toalettspegel
Toalettspegel
world toilet day
Liten presenttoalett

toalettpresent presenttoalett toalett present
Stor presenttoalett
tågtoalett
Försvunnen tågtoalett (Hela berättelsen kommer
här på bloggen så småningom...)
tågtoalett, nedsprejad, målad, nedklottrad, utsmyckad
Artistisk tågtoalett

trasig tågtoalett
 Vanlig tågtoalett

Alla toalettbilder tagna av mig: Anders N

Dagens fynd...

munskölj, colgate, multi protection, fluor, mouth wash
...i trapphallen i mitt hus. Tre små flaskor
munskölj. Obegagnade...

Saturday, November 22, 2014

Red Bull Illume - En lysande fotoutställning...

Red Bull Illume, fotoutställning, lysande, extremsport, extreme sports, photo, photography exhibition, fallskärmshoppning, skateboard, snowboard, surf, surfers, Göteborg
Red Bull Illume - Självlysande fotoutställning med bilder av extrema sporter och sportare. Åker världen runt och visas just nu på Gustaf Adolfs torg i Göteborg fram till och med imorgon. Bilderna är tända från klockan 5 till 11 på kvällen. Ta en titt om du har vägarna förbi...

Och vad har du för abonnemang då? (Ger de sig aldrig?)

Häromdagen, i ett köpcentrum någonstans i Göteborg. Sen eftermiddag. Jag har varit ute och flängt runt hela dagen. Det regnar, så jag är våt och min ryggsäck är stor full och tung. Jag är trött. Men jag har ett par ärenden kvar att utföra. Jag råkar veta att det finns förvaringsboxar i det här huset. Tänk vad skönt att få slippa ryggsäcken. Uträtta sina ärenden, hämta ryggsäcken och så hem för att äta, torka och slappna av. Det låter som en god plan för kvällen...

På väg genom korridoren ser jag dem. Telefonabonnemangsförsäljarna. Jag vill inte prata med dem. Inte idag. Jag orkar inte. Jag tycker inte om folk som försöker lura på mig ofördelaktiga erbjudanden i vanliga fall heller. Men i synnerhet inte idag...

När jag närmar mig ser jag hur en av dem spanar in mig. Hans målradar låser sig på mig. Jag försöker att inte se på honom. Låser min egen målradar på förvaringsboxarna, långt ner i andra änden av korridoren.

Han kommer närmare. Han plockar fram något. En liten lapp. Han sträcker fram den. OK, han vill bara dela ut något. Det kan han väl få göra. Det kan jag stå ut med. Sedan vill jag snabbt därifrån. Jag tar lappen och ska titta på den. Men han släpper inte den. Han håller emot! Jag drar i den för att få en skymt av vad där står. Han drar tillbaka. Hårt. Samtidigt kläcker han ur sig:

TELEFONSKOJARYNGEL: -Å va' har du för abonnemang då?

Lite så där klämkäckt och kaxigt. Du vet säkert. Jag stannar upp. Fortfarande med lappen greppad i min hand. I vanliga fall hade jag sagt något vänligt men som samtidigt signalerade att jag inte tänker köpa något. Men idag var jag trött och våt och hungrig och hade en tung ryggsäck som jag ville låsa in i en box så snabbt som möjligt. Så istället för att vara artig och väluppfostrad, som jag vet att man ska vara - även mot telefonskojaryngel, så svarade jag bara helt ärligt på hans fråga. Följaktligen sa jag trött:

JAG: -Det har väl inte du någonting alls med att göra?

För det har han inte. Inte det minsta. Bara för att jag går in i ett köpcentrum betyder det inte att jag är intresserad av att diskutera mitt telefonabonnemang. Om jag vill det så kontaktar jag själv ett företag inom detta område. Antingen går jag till en affär, ringer upp dem eller kontaktar dem via en hemsida. I det här fallet har jag inte gjort någotdera. Jag har just nu ett helt annat, privat ärende, och han inkräktar på min personliga sfär. Inte helt olikt en telefonförsäljare som när hen ringer mig tränger sig in i mitt hem och avbryter en privat stund utan att jag har bett henom i förväg. Dessutom ställer han en fråga om mitt telefonabonnemang, som är en del av min privatekonomi. Och min privatekonomi har han ännu mindre med att göra.

Hade han nu varit en seriös försäljare. Eller i alla fall förhållandevis seriös... (Seriösa företag sysslar inte med den här typen av försäljning, varken på stan eller i telefon. Hade deras produkt varit något att ha, hade de inte BEHÖVT göra det...) Det finns grader av allt. En förhållandevis seriös telefonskojare vet att avsluta samtalet artigt om offret signalerar sitt ointresse så tydligt som jag nyss gjorde. Men naturligtvis inte den här. Han blir ännu kaxigare:

YNGEL: -Nähä? Men vad HAR du för abonnemang då?

Det vill säga, han ignorerar fullkomligt vad jag nyss sa. Han bara fortsätter på samma vis. Därmed visar han sin totala brist på respekt för mig som människa. I hans ögon är jag bara en vandrande plånbok, som kommer att lägga sig på rygg och låta honom ta mina pengar om han bara tjatar lite till. Lyckligtvis har jag vid det här laget vaknat till så mycket att jag låter bli att förklara för honom vilken lågt stående organism han är, jag bara släpper hans lappjävel och svarar honom artigt vad han borde ha svarat mig:

JAG: Ursäkta att jag störde. Tack i alla fall...

Kanske han lär sig något av det. Jag fortsätter min promenad mot förvaringsboxarna. Där låser jag in min ryggsäck och fortsätter med mina övriga ärenden. En stund senare är jag tillbaka och klar för att åka hem. Ska bara hämta min väska först. Nu har jag även en påse i vardera handen. Jag är ännu tröttare än sist, ungefär lika våt och ännu hungrigare. Med viss tvekan påbörjar jag min promenad tillbaka genom korridoren. Men, lugnar jag mig med, så dum att han försöker igen är han väl ändå inte? Eller?

Han syns inte till. Han gömmer sig med sina kompisar bakom skärmar med företagets namn. Jag raskar på lite till för att hinna förbi. Då blockeras min väg återigen. Av en annan kille. I likadan tröja.

YNGEL 2: -Ursäkta. Kan jag få...

Han är lite artigare. Räcker inte fram någon lapp. Förmodligen av den enkla anledningen att jag inte har någon ledig hand att ta emot den med. Jag tvärstannar. Tittar trött och vått på honom. Och svarar inte ovänligt, bara uppgivet att:

JAG: -Ger ni er aldrig?

Han stirrar frågande på mig.

YNGEL 2: -Vad sa du?

OK då. En gång till. Jag artikulerar. Nu inte bara trött och vått, utan också lite smått irriterad:

JAG: -GER NI ER ALDRIG?

Han stirrar fortfarande på mig.

YNGEL 2: -Vad säger du för något?

Jag mumlar tyst:

JAG: -Jaså...du är döv också...

Innan jag för tredje gången upprepar. Ännu mer artikulerat, lika trött, lika vått och nu ordentligt irriterad:

JAG: -GER....NI...ER...ALDRIIIIIG?

Min trötta, våta och hungriga hjärna håller på att koka över. Jag tycker att det borde synas. I alla fall borde han förstå andemeningen. Men den här killen vill inte lyssna.

YNGEL 2: -Alltså du. Jag förstår inte vad du säger...

Nej. Du VILL inte förstå. Det är inte samma sak. Du förtjänar inte min tid.

JAG: -Nej, jag märker det...

Säger jag. Och går. Nu plötsligt funkar hans hörsel.

YNGEL 2: -Va? Kallar du mig för DÖV? Hör du...

Jag lämnar honom där, frustande och pustande, medan jag sätter kurs mot spårvagn, hem och mat.

Nej, jag köper inte argumentet att "de gör bara sitt jobb". Eller att "de är unga och har svårt att få något annat jobb." Det handlar inte om det. Detta är oseriösa företag. Med oseriösa metoder. Annars hade de inte behövt stå där. Och om företaget mot all förmodan är Sveriges enda seriösa telefonskojare, så behandlar man i vilket fall inte presumtiva kunder på det här sättet. Det är förstås framför allt företagets fel, och inte de anställdas, som genom orimliga arbetsvillkor förmodligen förväntas att göra som den förste säljaren. Men man kan inte bara lyda order. Man får faktiskt tänka lite själv också. Man måste lära sig LYSSNA. Det är ju felet de båda gör. De LYSSNAR inte.

Det här är en bransch som borde ha städats upp och bort för länge sedan...

Sunday, November 16, 2014

Sunday, November 9, 2014

Grattis på tjugofemårsdagen...typ?

Berlinmuren, die berliner mauer, the berlin wall, east side gallery, DDR, Östtyskland, tsyfpl, foto anders n
Idag är det 25 år sedan Berlinmurens fall. Minnen från
den historiska händelsen återges i alla mediekanaler.

Naturligtvis ska inte jag vara sämre. 1989 såg jag en mur slås
sönder av mängder av östberlinare. Jag förstod inte alls varför.
Tyckte rent av att det var lite synd på en mur, som var målad
i så fina färger. Vad visste jag? Jag var bara sju år...

Berlinmuren, die berliner mauer, the berlin wall, east side gallery, DDR, Östtyskland, tsyfpl, foto anders n
Nu vet jag bättre...

Berlinmuren, die berliner mauer, the berlin wall, east side gallery, DDR, Östtyskland, east germany, the kiss, trabant, kyssen, östtysk bil,, tsyfpl, foto anders n
 När jag så småningom besökte Berlin blev jag faktiskt
lite besviken. Inte på staden. Den är fantastiskt levande.
Full med kultur och med en otrolig historia.

Men tyvärr är spåren av den otroliga
historien väldigt få idag...

För alla regimer som styrt Tyskland har gjort sitt bästa
att städa bort alla spår från sina föregångare.

Nazisterna utrotade allt och alla som inte passade dem.

Efter krigets bombningar städade de allierade bort det mesta
som återstod av nazisternas huvudstad.

DDR utrotade meningsmotståndare och sprängde
historiska minnesmärken från tiden före Hitler.
"Borgerliga" minnen från kejsartiden.

Sedan murens fall, och än idag, städar man bort spåren
av DDR. Så sent som 2013 rev man en av de få
kvarvarande bitarna av Berlinmuren...

Staden är full av liv. Men de historiska miljöerna är få.
 Väldigt få. Och de blir färre...

Jag kan förstå att man vill förtränga tider av förtryck
och terror. Men samtidigt rensar man bort de
spår som ska få framtidens generationer att
minnas dessa mörka tider. Och kunna undvika
att göra om samma misstag.

Kanske är det en av anledningarna till att nazismens
anhängare återigen växer? Och att vissa nu
förutspår ett nytt kallt krig?

Att vi redan har glömt?

Saturday, November 8, 2014

Hasselbladspriset 2014 - Ischiuchi Miyako

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg, seminar, seminarium
Seminarium, Stenhammarsalen, Göteborgs konserthus

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg, hasselblad center, göteborgs konstmuseum
Vernissage med mingel,
Hasselblad Center/Göteborgs konstmuseum

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg
2014 års Hasselbladspristagare, Ishiuchi Miyako.

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg
Invigning av utställning.

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg, bok, book, fotobok
Presentation av ny bok.
miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg
Ishiuchi Miyako

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg, boksignering, book signing
Boksignering

miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg
Ännu mera boksignering (max tre böcker per person)
miyako ishiuchi, ishiuchi miyako, hasselbladspriset, hasselbladspristagare, hasselblad award, winner, 2014, hasselbladsstiftelsen, hasselblad foundation, victor, sverige, sweden, göteborg
 Ännu mera vernissagemingel

(Alla foton: Anders N)

Friday, November 7, 2014

Kontrollbehov...

Jag nuddade vid ett viktigt ämne i mitt förra inlägg om min TV. Som jag skrev krävs det numera två fjärrkontroller bara för att titta på TV. En för att byta kanal (på boxen) och en till allt annat. Det låter som ett ganska litet problem egentligen, men då får man tänka på att TV:n bara är en av många elektriska apparater i ett vanligt hem. Och en stor del av dem har fjärrkontroller. Jag är definitivt inte någon storsamlare av elektriska prylar (utom möjligen kameror), men icke desto mindre ligger det just nu åtta(!) fjärrkontroller på min digitala TV-box...

lots of remotes, remote control, remote controls, massor av fjärrkontroller, för många fjärrkontroller, stor hög med fjärrkontroller

fjärrkontroller
Uppradade på golvet så här så ser de något mer överskådliga ut, men det är fortfarande en bedrift att kunna komma ihåg vilken som går till vilken maskin...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 1 går till TV:n. Den nya alltså. Den som bara
fungerar tillsammans med...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 2. Som går till den nya digitalTVboxen.
Så långt allt väl...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 3 går till DVD-spelaren. Som även är inspelningsbar.
Fortfarande inga större problem.

fjärrkontroll, remote control
Nummer 4 går till en gammal VHS. Den fungerar utmärkt, men används sällan nuförtiden. Adresslappen satte jag på när jag lånade ut videon till skolan i Gamleby. Men adressen var inaktuell redan då...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 5 är fjärrkontrollen till den gamla TV:n. Ja, den åkte ut. Men den här fjärrkontrollen är en gammal vän. Vi har ätit frukost tillsammans i tio år. Då kan man inte bara slänga ut den hur som helst...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 6 kände jag inte igen när jag såg den, men en googling på märket avslöjade att det tydligen är en fjärrkontroll (piratmodell) till min systemkamera.Vilket låter som en bra och praktisk grej, även om jag aldrig har använt den...

fjärrkontroll, remote control
Nummer 7 kunde jag däremot direkt identifiera. Det är en en fjärrkontroll till en VOLVO. Det märkliga i sammanhanget är att jag inte har någon VOLVO. Jag har ingen bil överhuvudtaget och har aldrig haft någon. Jag har som du säkert vet inte ens körkort...

fjärrkontroll, remote control, okänd, uknown
 Nummer 8 hittade jag på mitt skrivbord efter att ha installerat den nya TV:n och den nya digitalboxen. Men de har ju redan fjärrkontroller. Samsung, står det på den. Precis som den gamla TV:n. Men den fjärrkontrollen har jag ju också kvar. Och den här är fortfarande ny, obegagnad och inplastad. Varken spisen, kylen, frysen, mikrovågsugnen, det nya bredbandsmodemet (eller det gamla), nya eller gamla datorn, någon kamera, skrivaren, radion, brandvarnaren, dumfånen, den vanliga telefonen, IP-telefoniboxen eller eltandborsten är en Samsung. Jag har inte den blekaste aning om var denna fjärrkontroll har kommit ifrån. Och inte vart den leder... Har du?

It's coming...

...to take me away (Ha Ha)
It's coming... (Foto Anders N)

Thursday, November 6, 2014

En gammal trotjänares farväl...

Kommer du ihåg att bostadsbolaget ville sno min TV? Ja, alltså inte den faktiska TV:n, den var bara en gammal tjockTV och följaktligen helt värdelös på andrahandsmarknaden, men mina TV-kanaler. 16 styck prima analoga kanaler hade jag. Jag kanske inte tittade på riktigt alla, men de var mina, de var fina och jag trivdes med dem.

Men så en dag tyckte bostadsbolaget att jag inte behövde dem längre. Visserligen betalade jag en del av min hyra till bostadsbolaget för att få ha kanalerna, men de pengarna kunde de ju använda till något roligare än att låta mig se på TV. Om du inte känner till historien rekommenderar jag mina äldre inlägg "Valfrihetens pris del 1" och "del 2". Sedan förstår du vad jag menar.

Hur gick det sedan då? Jo, efter att förhandlingarna mellan bostadsbolag och hyresgästförening strandat kontaktades högre makt. Post och Telestyrelsen ställde sig på hyresgästernas sida. Bostadsbolaget var fortfarande inte övertygade. Hyresgästföreningen förde upp ärendet till högre instans, HMK - Hyresmarknadskommittén i Stockholm. HMK ville inte ta i ärendet. Jag vill minnas att formuleringen som återgavs i Hem&Hyra var att "HMK är framförallt ett tvisteorgan för att lösa de årliga hyresförhandlingarna. Det här ärendet är mycket ovanligt..." Är det inte just därför man behöver ett tvisteorgan?

Egentligen är det inte så komplicerat. De allmännyttiga bostadsbolagen i Göteborg har gått samman och skapat ett gemensamt bolag "Framtidens Bredband". Detta bredband dras in till alla hyresgäster. Nästan alla hyresgäster i alla fall. Sedan kan man höja hyran. Oavsett om hyresgästen har fått bredbandet eller inte. Om det är något som hyresvärdar älskar så är det ju att höja hyran. Allmännyttan ägs av kommunen, av folket själva, och borde därför vara mindre intresserade än privata hyresvärdar av att höja folkets hyror. Men nog tusan gör de det ändå. Så fort de får chansen...

Motiveringen till hyreshöjningen är att standarden höjs, och valfriheten ökar. Valfrihet, som du läste i mitt tidigare inlägg, kostar pengar. Vare sig man vill ha den eller inte. Ja, vare sig man ens HAR den faktiska valfriheten eller inte. Till och med möjlighet kostar pengar. Och möjligheten är till och med mer abstrakt än valfriheten. Jag fick hyreshöjning långt innan jag fick bredband. För mina grannar hade fått bredband, och därmed hade jag fått MÖJLIGHETEN att få bredbandet och därmed den där tillhörande valfriheten.

Vad som gick fel i det här fallet var att en stor del av hyresgästerna ville utnyttja sin dyrt betalade valfrihet (55 kr i månaden och förlust av alla TV-kanaler) till att fortsätta ha det som man hade det innan bostadsbolaget tvingade på en valfriheten. Men det valet fanns inte. Så valfriheten var inte så mycket till valfrihet egentligen...

Sedan låtsades hyresvärdarna inte förstå att det fanns ett ekonomiskt värde i de TV-kanaler man stal från sina hyresgäster. I ett pressmeddelande kallar en chefstomte på Framtidens Bredband kostnaden för de slopade kanalerna för "marginell" men säger samtidigt att en hyressänkning motsvarande kostnaden för ett nytt digitalTV-abonnemang skulle påverka företagets ekonomi till den grad att man inte skulle kunna underhålla sina fastigheter längre. Då förstår han ju att det kostar en massa pengar att byta. Och om inte bostadsbolaget har råd att betala för det nya TV-systemet, varför skulle då vi hyresgäster ha det? Men det är klart, att kräva att någon annan ska byta upp sig till ett dyrare system är inte så svårt. När man inte själv behöver betala. Det är lättare att betala med någon annans pengar än sina egna. Och i det här fallet måste det vara extra lätt, eftersom man inte bara tvingar den andre att byta upp sig till en dyrare produkt, man tänker fortsätta avkräva samma person betalningen för den äldre och billigare tjänsten, även om man slutat leverera tjänsten...

Och om nu kostnaden för det gamla systemet bara är "marginell", varför inte låta det vara kvar då? Vi betalar ju redan för det. För jag tror fortfarande inte på det där mailet jag fick där ni påstod att GåBort betalade mig 25 kr för att jag tittade på deras analoga TV. En känd tidning på den röda kanten har försökt få ut den faktiska uppgiften på hur stor den "marginella" avgiften är. Svaret blev att det är "konfidentiellt". Eller hemligt, på vanlig svenska. Trots att bostadsbolaget är ett kommunalt bolag och borde omfattas av offentlighetsprincipen...

Till slut fick bostadsbolagen trots allt ge sig. Avtalet som slöts mellan hyresgästföreningen och bostadsbolagen var att hyresgästerna skulle få en subventionerad digitalbox med 10 kanaler. Subventionerad betyder i det här fallet att bostadsbolaget betalar boxen och hela månadsavgiften. Förutsatt att månadskostnaden är max 50 kr. Och här kommer en märklig sak. För så billiga månadskostnader finns inte. I alla fall inte för 10 kanaler. När GåBort ringde mig för att lura på mig DigitalTV, och jag frågade efter deras billigaste, då kostade det 150 kr i månaden. När Comhem...förlåt GåBort ringde mig igen, nu efter beslutet om subventionering så erbjöd de mig "Gratis DigitalTV, ditt bostadsbolag betalar". Och eftersom bostadsbolaget bara betalar max 50 kr i månadskostnad så måste det nu plötsligt ha ett DigitalTV-paket som bara kostar 50 kr i månaden. Men jag kan inte hitta det på deras hemsida. Det är märkligt det där...

För några veckor sedan, ett halvår efter det ursprungliga datumet, kapades de analoga kanalerna här i mitt hus för evigt. GåBort visste naturligtvis precis när det skedde, eftersom det var de som kapade, och hade laddat upp med försäljare nere i centrumbyggnaden. Det gick knappt att ta sig in till ICA utan att anfallas av en nisse som ville dela ut "Gratis DigitalTV" till alla som så önskade. Och om man inte hittade ner till ICA kom det lappar i mitt med en tydlig "Ingen reklam-tack"-märkta brevinkast att jag var välkommen ner på parkeringen en mörk kväll för att få en gratis TV-box. Fast i det finstilta framgick det att detta bara gällde för de som inte redan hade en dylik. Som jag. Det kanske var tur. Jag brukar inte vilja införskaffa mina elektronikvaror från bakluckor på bilar på mörka parkeringar...

Som sagt, kabeln klipptes. Jag hade kopplat in mitt nya bredbandsmodem i Framtidens Bredbands blinkande väggfasta låda några dagar tidigare. Det fungerade bra. TV-boxen var lite värre. Sladdarna som medföljde räckte inte mellan modemet och TV:n. Min gamla antennsladd passade inte i boxen. Jag var utan TV ett tag. Det gick förvånansvärt bra ändå. Jag tittade på några av alla de filmer jag spelat in på min inspelningsbara DVD och inte hunnit se. Det allra sista analoga TV program jag spelade in var förresten en sminkkurs som jag råkade rakt in i en lördagsmorgon när jag slog på TV:n till frukost. Smink är vanligtvis inte min grej, jag har inte haft smink på allmän plats sedan tvåan på gymnasiet...men den här sminkkursen hade något alldeles extra. Eller kanske jag ska säga någon.

Ja, hursomhelst. När det till slut blev dags att koppla in den nya boxen, med en ny lång sladd, passade jag även på att uppdatera TV:n. Den gamle trotjänaren, införskaffad till flytten till Gamleby 2004, gav sig av på sin sista resa ner mot soprummet med min bokvagn som rullator.

TV ut, TV out, tjockTV, tjock TV, tjock-TV, analog, kasta ut TV:n

På den gamle tjockisens plats återfinns nu en enkel men modern och betydligt slankare kusin. Det tog ett bra tid innan det blev bild i kusinen, och jag hann säga både det ena och det andra om GåBort innan jag insåg att jag hade glömt att koppla in den nya väldigt långa sladden i boxen. Sedan gick det betydligt bättre. Den här gången var det inte GåBorts fel...

Nu är TV-friden återställd. Med några små kommentarer. För det första kan jag inte ställa kanalen på TV:n. Trots att TV:n är splitterny så måste jag ställa kanalen på boxen. Det krävs alltså två fjärrkontroller bara för att titta på TV. En för att byta kanal, och en för allt annat. För det andra kan jag inte längre spela in ett program och titta på ett annat. Boxen tillåter bara en kanal åt gången. För det tredje så laggade boxen en av de första kvällarna när jag försökte titta på Aniara. Karl-Birger Blomdahls experimentella och modernistiska tolkning av Harry Martinssons diktcykel blev inte mer begriplig genom en hackande digitalbox. Någon dag senare försvann alla kanaler utom 1,2,4 och 6. Vanligtvis har jag några till, om än inte alls så många som jag hade förr. De tillfälligt saknade kanalerna kom tillbaka på kvällen. Häromkvällen lade internetuppkopplingen i det nya bredbandet av. Men TV:n fungerade i alla fall. Internet kom tillbaka morgonen därpå.

Det nya bredbandet påstås vara löjligt många gånger snabbare än det gamla. Jag har gått från 10 till 100 MBit. Och det stämmer också när jag mäter. Men när jag använder det känns det på något vis snarare som mitt gamla 2 Mbit. Streamad video och TV laddar snabbare. Men webbsidor, det som jag oftast använder mitt bredband till, verkar ta längre tid att ladda in. Och så tar bredbandet paus lite nu och då. Då får jag inte fram något alls. Så jag vet fortfarande inte om det nya bredbandet egentligen är någon förbättring. Men vanligtvis fungerar det mesta, och efter att ha läst artiklar om vad andra nyblivna digitalTV-tittare i trakten har drabbats av, känner jag mig ändå lyckligt lottad...

Wednesday, November 5, 2014

Trattkantareller! Från mitt hemliga svampställe...

trattkantarellertrattkantareller, stekta, stekt, svamp, trattkantarell

svampmacka, varm, macka, trattkantareller
Varm rågbulle med en tjock skiva smält mellanlagrad
prästost, och nystekta trattkantareller...

Egentligen ska man väl inte avslöja sina hemliga svampställen. I synnerhet inte så här på nätet där vem som helst kan läsa. Men om du envisas...jag hittade dem...långt inne...i en låda...på WILLYS...

Jaja, skratta du. Men här i Göteborg är det ett äventyr även att köpa svamp. Det krävs att man kan sin svampbok. Här säljs brun flugsvamp som mat!

Sunday, November 2, 2014

Stavspringaren

stavspringaren, stavgångaren, stavspringare, stavgångare, gå, med, gåstavar, springa, med, springstavar, motionera, motionär
Stavspringaren (Foto Anders N)

Saturday, November 1, 2014

Mitt privata mörker / My private darkness

mitt, privata, mörker, my private, darkness
Mitt privata mörker / My private darkness (Foto Anders N)

Godnattsaga: Farväl Fjälkinge...

Nej, nu tycker jag det är dags för lite mer tågstrul. Jag har fortfarande ett par på lager i mina anteckningsböcker. Så här kommer ytterligare ett skånskt sommarminne:

Hässleholm. Söndag eftermiddag. Öresundståget 16:17 mot Karlskrona beräknas avgå 16:30. 13 minuter försenat. Inget ovanligt. Jag har en full ryggsäck, en kasse i var hand, och släpar mig i maklig takt mot spår 3. Där läser jag på skylten att tåget ska göra ett "extra uppehåll i Fjälkinge". Det vill säga den nyinvigda stationen mellan Kristianstad och Bromölla. Där stannar inte Öresundstågen i vanliga fall, bara Pågatåg. Det bör betyda att ett eller flera Pågatåg på sträckan mellan Kristianstad och Bromölla är inställt. Varför vet jag inte. Pågatåg ställs in med jämna mellanrum, och oftast utan förklaring. Det betyder inte att det sker utan orsak, hoppas jag, bara att orsaken sällan når fram till passagerarna som står och väntar på perrongerna längs resvägen. Har man tur så kommer det ett  Öresundståg som gör ett extra uppehåll, som i det här fallet. Ibland får man vänta tills nästa Pågatåg kommer, och hoppas att inte det också är inställt...

Nå, jag skulle inte till Fjälkinge. Jag skulle som vanligt hoppa av i Bromölla och byta till bussen mot Olofström. Om tåget var 13 minuter sent från start, var risken stor att denna försening skulle fortsätta, kanske till och med öka. Och det räcker med en försening på 10 minuter så har jag missat bytet och får vänta på nästa buss. En timme senare...

Men ibland har man tur och tåget kör ifatt förseningen. Inte ofta, men det händer.

Tåget kom. Ena halvan av tåget brukar kopplas av i Kristianstad, innan vidare färd mot Bromölla och Blekinge. Sitter man i fel halva får man byta innan tåget kör vidare. Har man, som jag hade nu, en stor packning, är det en fördel att sätta sig i rätt tåghalva från början. Det brukar vara den bakre när man är i Hässleholm. Men det ska stå på displayerna ovanför tågdörrarna vart vagnen ska.

Idag stod det "Karlskrona" ovanför alla dörrar. Märkligt. Men det har hänt förut att hela tåget kört vidare mot Blekinge. Och skyltarna kunde inte misstolkas. Ingen delning idag. Kanske behövde man fler vagnar om för att få plats med alla passagerare från de inställda Pågatågen? Jag var glad att slippa springa över hela perrongen till den bakre tåghalvan med mina tunga påsar. Jag gick ombord och satte mig tillrätta. Tåget körde.

Vi var försenade, men resan gick förhållandevis smidigt. Så småningom anlände vi till Kristianstad. Där vänder tåget. Det kör alltså samma väg in till stationen som det sedan kör ut. Det är därför den bakre halvan, som efter vändningen blivit den yttersta, fortsätter mot Blekinge och den främre halvan, som står innerst, vanligtvis står kvar. Men nu skulle hela tåget, båda halvorna, köra vidare mot Blekinge. Eller?

Jag blev allt osäkrare. Ibland lämnar ju informationen på tåg och station en del att önska. Tänk om de skulle delas i alla fall men hade glömt att berätta det för oss? Jag hade ingen lust att bli avkopplad i Kristianstad och behöva vänta på nästa tåg. Till slut var jag tvungen att sticka ut huvudet genom tågdörren och läsa på informationsskylten vid spåret. Om tåget delas, brukar det stå att "Främre tågset" avgår. Eller något liknande. Men det stod inte nu. Det stod bara att tåget strax skulle avgå, att det var försenat och att det skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge. Och det visste jag ju redan. Jag satte mig igen. Strax rullade tåget iväg och min puls lugnade ner sig...

Jag satt ungefär mitt i det bakre tågsetet. Strax före Fjälkinge kommer tågvärden. Hon upplyser mig om att jag ska gå "framåt". Vad står på? frågar jag. Hon ler vänligt mot mig och upprepar att jag ska gå längre fram i tåget. Någon förklaring får jag inte. En dam med barnvagn bredvid mig grymtar att det inte är så lätt att gå framåt medan tåget rullar. Det är ett par trappsteg på vägen, och de är inte helt enkla att passera om man har barnvagn. Tågvärden lovar att hjälpa henne med vagnen. Jag får släpa mina kassar själv...

Jag går uppför trappstegen, men hinner sedan inte många meter innan jag noterar att hela nästa vagn är full med folk. Jag fortsätter en bit till. Bort till främre dörren i tågsetet. Jag funderar på om jag ska gå vidare in i nästa tågset. Hon sa ju inte hur långt jag skulle gå. Bara att jag skulle gå "längre fram". Och eftersom jag precis gått igenom en hel vagn med folk, som fortfarande sitter kvar, så känns det ju onödigt att gå längre. Jag tittar bakåt och får se tågvärden komma in i den fullsatta vagnen. OK, tänker jag. Hon tar en vagn i taget. Nu ska hon säga till dem att de också måste gå längre fram. Eller?

Nej, hon går rakt igenom den fullsatta vagnen utan att säga ett ord. Ska de få sitta kvar? Var det bara de bakersta två av tre vagnarna i tågsetet som skulle tömmas? När hon kommer fram till mig, som står alldeles ensam längst fram i vagnen, förväntar jag mig att hon ska säga att jag kan sätta mig hos de andra i den fullsatta vagnen. Om jag hittar någon plats...

Men nej igen, hon öppnar dörren in i nästa tågset och pekar åt mig att gå in där. Bara jag? Jag kan inte förneka att jag kände mig något utpekad. Vad hade jag gjort för fel? Ibland får man sådana tankar, och i det här fallet var det svårt att låta bli. Varför utrymma bara en del av tåget, och varför göra det medan tåget kör? Vanligtvis kommer det ett meddelande i högtalaren strax före Kristianstad "ni som hör det här meddelandet sitter i den del av tåget som inte kommer att köra vidare. Ska ni vidare mot Bromölla och Blekinge så får ni byta i Kristianstad..." Eller något liknande. Och sedan kopplar man av vagnen innan man kör vidare. Det här kändes bara märkligt. Vi kan inte koppla av någon vagn i Bromölla, och än mindre i Fjälkinge. De stationerna är små, det finns inte utrymme. Så varför är det så bråttom? Allt från elfel via gasläckor (finns det gas på Öresundståg?) till förrymda mördare eller andra polisärenden längst bak i tåget passerade genom mitt huvud medan jag gick genom slussen till nästa tågset. Låg någon mördad längst bak i tåget och polisen väntade på Fjälkinge station?

I nästa tågset är det mycket folk, men jag hittar en ståplats ett par meter in, nära en utgångsdörr. Inga problem, jag ska ju bara åka en liten bit. Bromölla kommer strax efter det specialinsatta stoppet i Fjälkinge.

Ett par sekunder senare öppnas slussdörren jag nyss passerade. Och en strid ström av människor väller in. Det är naturligtvis alla som satt i den där fullsatta vagnen jag gick igenom. Det var ju lite skönt i alla fall. Då var det inte bara jag...

Passagerarströmmen fortsätter in i nästa vagn, men det blir snart stopp. Fullt. Utrymmet precis innanför slussdörren, där jag står, blir väldigt fullt. "Nej" säger en av de sista som kommer in från det andra tågsetet, en medelålders man. "Jag går inte längre... Nu får det vara slut på det här tramset..." Jag förstår honom. Och även om han hade velat hade han inte kommit längre. Nu är det proppfullt. Efter honom kommer ett ungt par som ser helt bortkomna ut. De försöker hitta ett fönster att se ut genom, men det är mycket folk i vägen, och när de lyckats klämma sig in bredvid mig, hittar sitt fönster och kikar ut kan de bara se skog. Var är vi egentligen? "Det här känns fel..." säger tjejen till killen. Sist kommer tågvärden som fullföljer sitt löfte att släpa barnvagn. Den går med nöd och näppe in i tågsetet. Slussdörren stängs bakom den. Tågvärden pustar ut. Nu är det bakre tågsetet tömt.

Det kommer ett utrop i högtalaren. "Nästa station Bromölla. BRO-MÖLLA!" Killen i det unga paret fnyser. Tjejen ser ut att inte veta om hon ska börja skratta eller gråta. Passagerarna runtomkring mig börjar grymta alltmer högljutt. Jag förstår strax varför. Det gör inte tågvärden. När hon försöker passera mig på väg mot dörren, medan tåget bromsar in i Bromölla, stoppar jag henne. Hon ser frågande på mig. Jag lägger på min allvarligaste röst, och frågar sedan:

-Och vad hände med Fjälkinge?

Hon ser ännu mer frågande på mig. Fjälkinge? Jag fortsätter:

-Ja, vi skulle stanna i Fjälkinge också. Det stod klart och tydligt på skyltarna. Det gick inte att missförstå.

Hon skakar på huvudet och börjar bläddra i sina papper och tidtabellen. Men där hittar hon naturligtvis inget. Öresundstågen stannar inte i Fjälkinge. Vanligtvis. Hon ifrågasätter inte mitt påstående. Men hon ber inte om ursäkt heller. Hon svarar bara att:

-Ja, vi kan ju inte åka tillbaka...

Ännu mer grymtande runtomkring oss. När jag ändå har henne framför mig passar jag på att fråga:

-Och det där andra, vad var det egentligen? Varför skulle alla gå hit?

Det kan hon däremot svara på. Bakre tågsetet ska kopplas av. Jag ska precis fråga varför man inte gjorde det i Kristianstad, som man brukar. Men en tjej bredvid mig, som jag känner igen som Olofströmare, och som säkert skulle tagit samma buss som jag här i Bromölla, tar över frågandet:

-Var det verkligen lönt att flytta på oss som bara skulle till Bromölla?

Hon får inget svar. Tåget har stannat i Bromölla. Dörrarna öppnas och folk väller ut på perrongen. En massa försenade Bromöllabor, ett antal ännu mer försenade Olofströmare som naturligtvis har missat sin buss och som nu måste vänta tre kvart på nästa. Och sist men inte minst en ansenlig mängd fly förbannade Fjälkingebor, som svärande tar sikte på gångtunneln under spåren. I förhoppning om att nästa tåg tillbaka mot Kristianstad, för tillfället 18 minuter försenat, kommer ihåg att stanna Fjälkinge...

"Jävla amatörer" säger en man när han passerar mig. Det är svårt att inte hålla med honom i detta fall. Om man har så fullt upp med att tömma en vagn som ska kopplas av någon gång i framtiden att man glömmer att stanna vid en station... I Bromölla kopplades i alla fall ingen vagn av. Och det visste jag väl. Så vad var egentligen så bråttom? Och vad hände med Fjälkinge? Vad gäller det senare, tror jag inte att det var tågpersonalens fel. Jag brukar klaga på att vi passagerare inte får tillräcklig information när något går fel. I det här fallet hade med största sannolikhet inte tågpersonalen heller fått någon information. Det stod på skyltarna på stationerna att tåget skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge, men ingen hade berättat det för lokföraren och tågvärdarna...

Grunden till alltihop var, som alltid den här sommaren, ett "fel i Danmark".

Partille Sunset

Partille, sunset, solnedgång, spegling, reflection
Partille Sunset (Foto Anders N)

Någon sa att du knappast, är du död, KONTAKTA OSS

Nej då. Ryktet är betydligt överdrivet. Jag har bara haft lite ont om bloggtid på sistone. Skämt åsido, rubriken är hämtad från det kanske märkligaste mail jag någonsin erhållit. Det damp ner i min epostlåda häromdagen. Historien är följande:

Avsändaren, den nytillträdde "regulatorn av centralbanken av Nigeria", ber tusen gånger om ursäkt för att han har upptäckt anledningen att jag inte fått ut min delbetalning av 10 miljoner dollar. Han har därför "flyttat omedelbart ratificera dem". En av "dem" (vilka de nu är) är att den före detta chefen för Central Bank of Nigeria "vägrade personligen rensa filen" för min betalning. Är du med så långt?

Regulatorn vill därför informera mig om att "för att inte äventyra ditt försök att säkra din fond, vi råd att du slutar att kontaka icke-anställda i banken". Icke-anställda? Det låter som en märklig anställningsform. Kanske något för Uppdrag Granskning? Själv har jag bara varit "icke-anställd" av kabel-TV-bolaget. Som du kanske minns...

De uppmanar mig följande att "lägga en sådan olaglig handling till ett slut", om jag vill få min betalning, eftersom de nu har beslutat "ta med en lösning" på mitt problem. Utbetalningen ordnas genom "vår snabba kortbetalning center Asia Pacific". Detta är den "sista instruktionen fått från Dr Goodluck Jonathan.", Nigerias president, "i en anda av minnet av den Nigeriska Independent". Presidenten har nämligen nyss hemkommit från ett säkerhetstoppmöte i FN där han lovat att alla arvsfonder som funnits i Nigerianska centralbankens förvar ska släppas till sina rättmätiga ägare. Det låter ju bra i alla fall...

Väl hemma samlade presidenten sina ministrar och "sedan dess alla händer har varit på däck" för att samla information, och ordna dokument om min fond. Brevskrivaren är "glad att du att vi har fått allt klart", det är därför han kontaktar mig. Han lugnar mig också att "denna process kommer inte på något sätt innebär någon bedräglig handling eller pengar penningtvätt" för Centralbanken i Nigeria är igång.

Men den mest chockerande delen av alltihop skriver brevskrivaren, är att så fort som Goodluck Jonathan (nu med titeln "ordföranden och Commander-in-chief av Arm Force") gett order om att släppa ut min fond, så blev "vi" (oklart vilka "vi" är i det här sammanhanget...) uppringda av en "rysk-amerikan från Stockholm" vid namn Hugo Sandberg Karlsson(!). Denne Hugo upplyste dem om att jag var död, och att han är "nästa anhöriga". Men eftersom den organisation brevskrivaren representerar "överför pengarna grundlig ett Swift-kort", så ber de mig kontakta vice riksbankchefen och skicka mitt:
1: Fullständiga namn
2: Telefon- och faxnummer
3: "Adresser var du vill att de ska skicka ATM-kort"
4: Din ålder och ditt nuvarande yrke
samt
5: Bifoga kopia på ditt ID

De har informerat Interpol, FBI och Homeland Security "så du har absolut inget att vara rädd för". Detta år betalar de ut 6 miljoner dollar, och "även för din information, måste du stoppa någon ytterligare kommunikation med någon annan person (er) eller på kontoret (s) för att undvika missöden ta emot din betalning. För oral diskussion, ringa och maila mig tillbaka så fort du får detta viktiga budskap för ytterligare riktning."

Avsändaren kallar sig "Internationella valuta fonden Envoy". I det finstilta, längst ner i mailet står det att "denna elektroniska meddelande är konfidentiell" och "Om du inte är den avsedda mottagaren, inte kopiera, röja eller använda innehållet på något sätt." Men jag är ju den avsedda mottagaren, så därför ser jag inga problem med att lägga ut mailets innehåll på den här bloggen.

Låt oss sammanfatta: Nigerias president Lycka-Till Jonte har beordrat att börja betala ut min arvsfond. Vilket tidigare inte skett då förre bankdirektören vägrat personligen rensa filen. Regulatorn har flyttat omedelbart ratificera dem, och jag ska omedelbart sluta med den olagliga handlingen att kontakta bankens icke-anställda. Något jag aldrig gjort, och inte heller tidigare har haft för avsikt att göra. Så det är ju inga problem. Egentligen skulle jag vilja veta mer om icke-anställdas arbetsvillkor, men om det är olagligt att fråga dem får jag låta bli. Jag förmodar att de ar förhindrade genom någon paragraf i deras anställningskontrakt. Ej heller får jag kontakta sossarnas kontor, också känt som kontoret (s). Också känt som Rosenbad. Min betalning kommer via Asien i en anda minnet av Nigeriska Independent. Så länge Nigeriska Centralbanken är igång kommer det inte att räknas som penningtvätt. Det enda problemet är den i Stockholm bosatte ryskamerikanen Hugo Sandberg Karlsson. Han säger att jag är död. Om detta stämmer bör jag kontakta dem snarast.

Rubriken på mailet var alltså: "Någon sa att du knappast, är du död, KONTAKTA OSS"

Jag är inte död, följaktligen har jag inte kontaktat dem. Därmed bör problemet vara löst, som jag ser det...