Wednesday, December 31, 2014

En liten julsaga: Postlådan som tog jullov...

Det var en morgon några dagar före jul. Jag vaknade av att föräldrarna förde en livlig diskussion. Jag gick upp och gav mig också in i diskussionen som fortsatte vid frukostbordet. Upprinnelsen var en liten men märklig detalj: Morgontidningen låg på trappan. Vanligtvis måste vi gå hela vägen ner till postlådan på muren ute vid gatan. Aldrig någonsin tidigare har tidningen legat på trappan. Varför just idag?

Vi har ingen hund i grannskapet. Jag vet att man kan lära hundar att bära in tidningen, även om jag inte riktigt förstår hur hunden får tag på tidningen när den ligger nere i postlådan. Vi spekulerade i om tidningsbudet bara försökte vara snäll. Kanske hade hen dåligt samvete för alla de dagar under året som hen missat att ge oss någon tidning överhuvudtaget...

"Kanske någon har sprängt postlådan" sa jag plötsligt. Bara på skämt. Jag vet att sådant händer ibland, och det är verkligen inget skämt för de som blir utsatta. Men kom igen, då borde vi väl ha hört det? Det är max tio meter från föräldrarnas sovrum ner till postlådan. Något längre från mitt. Borde vi inte ha vaknat av smällen?

Vi tystnade kring frukostbordet. Vi insåg alla att något måste ha hänt vår gamla trotjänare till postlåda. Vi åt färdigt under tystnad. Sedan tog jag på mig skor och jacka och gick ut. Postlådan sitter på andra sidan muren och syns inte genom fönstret eller från trappan. Jag gick långsamt ut på gatan och ner längs muren. Där jag möttes av...

pareidoli, pareidolia
Smile!

Ett självbelåtet flin. Jag kan inte beskriva det som något annat. Två små kisande silverbultögon och en stor träig mun...

Jag hade aldrig sett ansiktet förut. Det var förstås inget riktigt ansikte. Bara plankan som postlådan brukar sitta fast i. Men var var lådan? Jag såg mig omkring. Inte ett spår.

postlåda

Jag gick in, avlade rapport och hämtade en kamera. Sedan gav jag mig ut på jakt. På jakt efter en försvunnen postlåda. Det var första gången för mig...

Jag gick ner till vändplatsen längst ner på gatan. Jag gick en bra bit in i skogen. Ner till bron över ån. Sedan tillbaka igen. Postlådan syntes inte till. Jag mötte två små flickor i rosa kläder.

-Ursäkta tjejer. Har ni sett en postlåda?
-En postlåda?

De såg mycket frågande ut. Jag förklarade. De lovade att hålla uppsikt och höra av sig om de såg en postlåda för mycket någonstans. Sedan gick jag runt kvarteret och tillbaka igen. Och sedan hela gatan in till centrum. Nästan framme vid Storgatan fick jag se en misshandlad postlåda utanför ett hus.

postlåda


Fel färg dock. Vår var grön. Vid närmare eftertanke var det precis här som de två pensionärerna blev påkörda och svårt skadade av en bilidiot på väg hem från nyårsfirandet häromåret. Kanske idioten körde ner lådan på samma gång. Jag fortsatte in mot centrum.

Där såg jag en postlåda som hade bajsat ut ett julkort, och höll på att trycka ut ett till. Det har jag heller aldrig varit med om förut...

postlåda


Sedan började det regna, och jag fick ge mig hem tomhänt. Efter lite letande bland veden där hemma hittade vi en annan postlåda. Vi kan kalla den en släktklenod...

antik, gammal, postlåda, shabby chic, old, mailbox

Antik postlåda (Shabby Chic)

E.Nilsson är inte jag. Ej heller min far. Kan vara min farfar, som använde lådan som extralåda en sommar för tretton år sedan nere i Kärrfästorna. Det minns jag. Men den var antik redan då. Han hade hittat den i något av uthusen. Förmodligen var det hans far, min farfars far, som ägt den. Han hette nämligen också E.Nilsson.

Man har hört historier om trädgårdstomtar som försvunnit ur trädgårdar och sedan skickat vykort från exotiska platser. Nu sitter släktklenoden ordentligt fastskruvad nere vid muren och väntar på julkort från sin företrädare. Släktklenoden är skröplig och kan trilla sönder vilken dag som helst. Vi är lite oroliga att vår försvunna låda inte vill komma hem igen. Att han är borta för evigt. Visst unnar vi honom lite semester, men önskar bara att han hade förvarnat oss. Så vi slapp gå oroliga...

Friday, December 26, 2014

Wednesday, December 24, 2014

Julstämning från 2003! (God jul!)

Tillåt mig härmed önska dig och övriga bloggläsare en riktigt God jul! Bifogar ett litet nygjort bildspel med musik från den (ö)kända julskiva jag och en god vän gjorde julen 2003 när vi gick på den numera avsomnade medialinjen på Jämshögs Folkhögskola. Historien om varför och hur vi lyckades få ihop skivan är minst lika spännande som skivan i sig, men för lång för att berätta här. Hur som helst blev den en omedelbar succé. Har du julfest och gästerna vägrar gå hem? Lägg på den här låten, så ska du se att de försvinner ut genom dörren så fort det bara går...

Tuesday, December 23, 2014

Bloggjulklapp: Hemlagad burksoppa!

Så här i jultider kan det vara på sin plats med lite mattips. Kanske inte vad man direkt räknar som julmat, men SOPPA är aldrig fel. När jag tänker på soppa handlar det vanligtvis om någon av följande två. Båda gamla bekanta för dig som brukar läsa den här bloggen. Först har vi:

purjolökssoppa

Potatis- och purjolökssoppa. Den absoluta favoriten. Jag lagar en stor gryta och fryser in portioner. Förra gången jag publicerade ovanstående bild fick jag frågan om jag var ironisk. Låt mig därför en gång för alla slå fast: Jag är ALDRIG ironisk om Potatis- och Purjolökssoppa. Däremot ibland om knäckebröd.

Den andra, något mer fotogeniska, soppan kommer här:

tomatsoppa i motljus

Tomatsoppa. Här sedd i motljus. Återfinns i små köpta soppburkar av den där typen som även Andy Warhol var så förtjust i. Blanda en burk soppa med lika mycket mjölk, tillsätt en näve förvälld purjolök och en näve hackad köttfärslimpa eller några gamla köttbullar. Mums!

En kväll för några veckor sedan, medan jag fortfarande befann mig uppe i Göteborg, blev jag sugen på lite motljussoppa av ovanstående typ. Jag öppnade skafferiet. Två soppburkar stod i givakt på mellersta hyllan. Jag tog ner den ena. Noterade till min förvåning att burken putade ut mitt på. Ungefär som jag själv brukar göra efter att ha smaskat i mig några portioner soppa. När jag sedan öppnade burken så PÖS den. En bra stund. Som en burk öl ungefär. Det har den aldrig gjort förut. Vid närmare studier visade sig burken ha gått över bäst-före datumet. Ungefär ett år. Även burk två i skafferiet visade sig vara på jäsning. Vad göra?

En inventering av skafferiet avslöjade, förutom ett par andra konservburkar av äldre datum, en stor hög med krossade tomatpaket från en rea i Partille några veckor tidigare. Ja, det var alltså inte paketen som var krossade, utan tomaterna inuti. Man tager vad man haver. Jag tömde en förpackning krossade tomater ner i en tom kastrull. Sedan värmde jag. Färgen var bra. Och tomat smakade det. Men inte tomatsoppa...

Jag såg på innehållsförteckningen på burken:
Tomat (85 %). Modifierad majsstärkelse. Socker. Vegetabilisk olja. Salt. Vatten. Vassleprotein. Citronjuice. Syra (citronsyra). Senapspulver. Lökpulver. Arom.

Tomaterna hade jag redan. Majsstärkelse? Nej. Vad vet jag om stärkelse? Den vanligaste sorten är ju Potatismjöl. Det är i princip ren stärkelse. Men jag hade inget. Det fick bli vanligt mjöl. I med en näve, och rör om...

Socker. Inga problem. I med en sked och rör om...

Vegetabilisk olja? Ja, jag hade en flaska olivolja. I med några klunkar och rör om...

Salt. Inga problem. I med en sked och rör om...

Vatten. Finns i kranen. I med en slurk och rör om...

Vassleprotein? Vassle har något med ostframställning att göra. Men nej, jag hade slut på ost.

Citronjuice och citronsyra. Är surt. Jag hade ingen citron eller citronsaft hemma för tillfället. Fick hitta något annat surt. Droppade i en droppe vinäger och rörde om...

Senapspulver. Det hade jag. Äldre än soppburkarna, men det hade inte tappat smaken ännu. I med en sked och rör om...

Lökpulver? Nej. Men jag skulle ju ändå ha i lite purjolök. Vilket jag efter en stunds letande kunde konstatera att jag inte heller hade hemma. Så jag hackade och förvällde lite vanlig lök, hällde i och rörde om.

Arom. Det framgick inte vilken arom det rörde sig om, så jag fick improvisera. Jag tog några olika örtkryddor från kryddhyllan. Hällde i och rörde om...

Några hackade frysta köttbullar ur frysen, och rörde om...

Blandade i ungefär lika mycket mjölk som jag hade soppa, och rörde om...

Värmde en stund. Sedan smakade jag av. Det smakade förvånansvärt likt burksoppan.

tomatsoppa

Smaktestet avklarat. Ett test återstod. Motljustestet...

tomatsoppa
Äkta burksoppa

tomatsoppa
Falsk (hemlagad) burksoppa

Inte riktigt lika elegant, och inte lika jämn i konsistensen, men ändå helt ok. Jag var nöjd. Jag åt upp hälften av soppan och hällde resten i en burk och satte i kylen till dagen efter. Precis som jag brukar göra. Men när jag öppnade burken dagen efter hade min hemkokta soppa tjocknat ihop till en trögflytande gröt. Som soppa dög den inte mycket till...


...men den blev en alldeles utmärkt pastasås!


Vikarie för jultomten...

julklappar, paket, post, brev, hög
(Foto Anders N)

Sunday, December 14, 2014

Skylift

Skylift, kyrka
Skylift... (Foto Anders N)

Värmlandscarbonara, del 2 - Pås(sopps)carbonara

Du minns kanske mitt inlägg om Arvikarbonaran? Den som innehöll "sås med äkta carbonara" men som var för dyr för min begränsade resebudget. Någon annan Carbonara verkade inte gå att hitta i Värmland. Inte i Alster. Inte i Karlskoga. Inte i Hagfors. Inte i Molkom. Inte i Kil. Inte i Torsby. Inte i Säffle. Inte i Bäverland. Dagarna gick. Carbonarahungern ökade. Jag klarar sällan en vecka utan en Carbonara. Men så en kväll hittade jag något i en livsmedelsbutik i Karlstad...

Carbonara, Värmland, Karlstad, Knorr, Spaghetti, Spagetti, Pasta, påse, snabb, snabbcarbonara
Carbonara på 7 minuter. Tillsätt bara vatten.

Det kallades Carbonara, men påsen påminde mer om någon av alla de påssoppor som brukade förtäras när man var liten och bodde på vandrarhem med föräldrarna. De påstods ha olika smaker, men vanligtvis smakade de samma sak ändå. Det vill säga, de smakade påssoppa. Missförstå mig inte. Påssopporna var goda. Men de smakade bara påssoppa. Inget annat. Ett smakminne från barndomen som jag inte upplevt på många år, uppenbarade sig alltså i min mun när jag stod där i affären. Så jag slog till och köpte en påscarbonara...

I gästköket på vandrarhemmet hällde jag upp vatten i en kastrull, klippte upp påsen och tömde den ner i vattnet...

Carbonara

Såg kanske inte så imponerande ut, men man ska inte döma någon eller något efter utseendet. Och som du ser ingick pastan också. Mycket smidigt. Jag rörde om...

påssoppa

Nu såg det ut som en riktig påssoppa. Jag värmde kastrullen och strax började det koka. 7 minuter senare var maten klar. Serverades med ett glass mjölk och en knäckebrödsmacka.

påssoppscarbonara, påscarbonara, carbonara i påse
Det smakade bra. Kanske inte direkt som Carbonara dock. Snarare som påssoppa med pasta. Vilket så här i efterhand är helt självklart. Vad skulle det annars ha smakat?

Carbonarahungern blev inte mättad den kvällen heller, men väl magen, och smaksinnets nostalgimätare slog i topp...

Friday, December 12, 2014

En historisk plats, där någon har bott...Men vem?

Torsby, Kollsberg, hembygdsgård, Fryken
Värmlandsminnena trillar in lite hur som helst. Men så är de också hämtade ur min osorterade hjärna. Detta är inte platsen jag reste till när jag var färdig i Säffle, utan en plats jag besökte några dagar tidigare. Hembygdsgården Kollsberg i Torsby. Hit har man flyttat gamla hus från olika delar av trakten. Som ett Skansen i miniatyr. Men det var det här huset som intresserade mig mest. En känd person har bott här. För länge sedan. När personen var mycket ung. Nej, det var inte Gustav Vasa. Han var i Dalarna. Och inte Gustaf Fröding heller. Eller Sven-Ingvars. Kanske du redan har gissat vem det är jag söker? Inte?

Torsby
Året var 1985. Och det är naturligtvis ingen mindre än undertecknad som du ser ståendes här utanför huset i gummistövlar som matchar staketet. Tre år gammal. Jag och föräldrarna var på väg hem från mitt livs första, och fortfarande största, Sverigeresa. Vi hade varit i Sundsvall för att döpa min kusin, numera tvåbarnsfar. Mina första daterbara minnen kommer från denna resa. Och jag minns stugan på hembygdsgården i Torsby väl. Hur vi lyckades hamna just där är det ingen som längre minns. Vad både jag och föräldrarna däremot alla tre minns mycket väl var att stuguthyrarna glömde att berätta en viktig sak...

Jag minns att jag låg i rummet till höger om dörren på bilden och försökte sova. Vilket var omöjligt, för något som kallades för en "Bosse Larsson" skrålade alldeles utanför dörren. Och halva Torsby sjöng med.

Bosse Larsson, Allsång på Skansen
Morgonen efter, efter frukost, utforskade vi området och friluftsteatern som det nattliga ljudet kom ifrån. Jag var mycket nyfiken på att få reda på vad det där som kallades för en Bosse Larsson var för något, det som lät så mycket att man inte kunde sova. Men det var försvunnet. Och allt folket också. Det var tomt och tyst...


Torsby
Lika tomt och tyst var det denna dag. Bordläggningen (dansbanan?) framför huset hade ersatts av en landningsplats för flygande tefat. Tror jag. Det såg i alla fall ut som en sådan...

friluftsteater, Värmland, Kollsberg, Torsby, loge, Ria
Friluftsteatern, som enligt uppgift var yngre än jag var när jag och Bosse Larsson var där, ser nu äldre ut än jag och Bosse Larsson är tillsammans. Stugan till vänster är en loge. I dubbel bemärkelse. Ursprungligen en byggnad från en bondgård, som numera används för ombyte i samband med teaterföreställningar och uppträdanden. Stugan till höger är en RIA-stuga. Inte att blanda ihop med den typ av byggnader, som den numera rivna RIA-gården i Olofström, där det förekommer socialt arbete på kristen grund. Nej, den här stugan har hämtats hit från Ria som ligger i utkanten av Torsby.

Det tog förresten flera år efter Torsbybesöket innan jag fick veta vad en Bosse Larsson är. För väldigt unga läsare av den här bloggen kan det vara på sin plats med en förklaring. Före Petra Marklund och Måns Zelmerlöv. Före Anders Lundin. Ja, till och med före den store Lasse Berghagen stod i sin blå kavaj på Sollidenscenens trägolv och sjöng att Stockholm är en ärta. Då fanns det en man som hette Bosse Larsson. Han var en TV-fotograf som råkade hamna på fel sida kameran och blev programledare i program som Gammeldans och Nygammalt. Bosse Larsson är född 1934 och var Sveriges allsångskung i tjugo år i TV och Sveriges hembygdsparkers allsångskung fram till för några år sedan. Du kanske såg honom i en uppmärksammad reklamkampanj häromåret. Han ledde Allsång på Skansen mellan 1974 och 1993. När gammelfarmor och gammelmorfar klagar på att Allsången var bättre förr, att Varför kallar de det Allsång? Det är ju nästan ingen allsång i programmet! eller på att det inte finns några TV-program för oss äldre längre. Då är det Bosse Larsson de saknar...

Foto 1985: Sven-Erik Nilsson
Foto 2014: Anders Nilsson

Thursday, December 11, 2014

Konsten att hantera en hög belastning...

För en tid sedan fick jag ett mail om att det var dags att betala avgiften till bostadskön här i Göteborg. Senast den siste december. Idag gick jag in på bostadsköns hemsida för att leta fram en avi. Då möts jag av meddelandet:

"Webbplatsen är stängd vardagar mellan 07.00 och 12.00 tills vidare. Detta på grund av hög belastning när många går in för att betala samtidigt."

Nu hänger jag inte alls med...

Om man stänger ner betalningsmöjligheterna i fem timmar varje dag, blir inte belastningen på webbplatsen ÄNNU högre de timmar man har öppet då?

Tuesday, December 9, 2014

Utryckningsfordon

Utryckningsfordon (Foto Anders N)

Trafikens dag i Säffle...

trafikens dag, säffle
Fler Värmlandsminnen. Den 10 maj var det Holje Marknad
hemma i Olofström. Kanske var det lite hemlängtan som
fick mig att tillbringa dagen i Säffle.
Där firades nämligen Vårmarknad och Trafikens Dag...

Säffle station, järnvägsstation
Som du kanske minns så gjorde jag en kort visit i Säffle på uppvägen. Bytte tåg. Ingetdera tåget kände till vilka regler som gällde för passagerare med regionalkort. Alltså var jag tvungen att åka buss till Säffle den här morgonen.

parkering Säffle
Busschauffören visste inte att det var marknad i stan, han trodde
inte heller på de specialuppsatta vägskyltarna och körde därför
uppför Storgatan som vanligt. Det slutade med att han fick
backa tillbaka flera kvarter. Sedan snirklade han sig in på några
bakgator där det till slut blev stopp. Han släppte av sina
passagerare där. Närmare bestämt på platsen ovan, vid uppfarten
till parkeringen ovanpå av en av stadens mataffärer.
Busschauffören på hemvägen litade på skyltarna,
och följaktligen gick resan också betydligt smidigare...

torget, torg, Säffle, kommunhus, kommunhuset, torghandel, blomsterhandlare
Säffle är Sveriges yngsta stad, med stadsrättigheter från 1951. Knappt 9000 invånare. Beläget vid fästet av Värmlandsnäs, den stora udden som sticker ut i Vänern, och följaktligen befann jag mig ett par kilometer innanför Vänerns västkust. Någon mil söderut, på andra sidan gränsen till Dalsland, ligger Åmål.

byälven, ån, bron, silo, silon, bro, Säffle
Här föddes den legendariska TV-producenten Karin Falck
och kartläsaren Tina Thörner. Och Julia Roberts morfars mor.
En av huvudpersonerna i
en av mina favoritböcker, Sjöwall/Wahlöös
(filmatiserad av Widerberg som Mannen på taket), kommer
också härifrån. Men det kanske säger sig självt.

Säffle är Byälvens sista större anhalt på vägen från
Glafsfjorden vid Arvika, till Vänern.

Säffle kanal, sluss
Säffle kanal med sin ensamma sluss underlättar förbifarten.

Säffle bro, bron
På en bro över älv och kanal går Storgatan, som därmed delas
i Västra och Östra Storgatan. På var sin sida bron. Precis som
viadukten över järnvägen och riksväg 15 (tidigare väg 121)
delar Storgatan hemma i Olofström.

Volvo Säffle
Som om inte dessa likheter var nog så finns det en
VOLVO-fabrik i Säffle precis som hemma.
Tyvärr förefaller den vara nedlagd.
Här tillverkades karosser till bussar.

pappersbruk, bruk, bruket, pappersbruket, billerud, nordic paper, Säffle
Mest kända industrin i Säffle annars är Nordic Paper.
Ett gigantiskt pappersbruk. Det har vi inget i Olofström...

Säffle gamla vattentorn, Ivar Tengbom
Inte heller något vattentorn ritat av Ivar Tengbom,
arkitekten bakom Stockholms konserthus (där nobelprisen
ska delas ut inom kort) och Högalidskyrkan.
Säffle gamla vattentorn invigdes 1914.

Säffle kyrka
Bredvid vattentornet ligger stadens likaledes arkitektoniskt intressanta,
men ungefär 50 år yngre, kyrka.

Säffle

Saga, bio, biograf, biografen, Säffle, Sagasalongen
På vägen ner till centrum passeras biogafen Saga.

Säffle, vårmarknad, marknad

Säffle, vårmarknad, marknad
Storgatan var full med folk.

Säffle, vårmarknad, marknad

Säffle kommun, kommunhuset, kommunhus, torg, torghandel

Säffle, storgatan

Trafikens dag, Säffle, mc, motorcykel, motorcyklar, kortege
Efter ett par timmar invaderades stan av Trafikens dag.
Motorcyklar, bilar och motorer.

Trafikens dag, Säffle, mc, motorcykel, motorcyklar, kortege


Trafikens dag, Säffle, bil, veteranbil, bilar, veteranbilar, raggare, raggarbilar, raggarbil, amerikanare, bilcortege, cortege, kortege, bilkortege

Trafikens dag, Säffle, bil, veteranbil, bilar, veteranbilar, raggare, raggarbilar, raggarbil, amerikanare, bilcortege, cortege, kortege, bilkortege, Sheriffen

Trafikens dag, Säffle, bil, veteranbil, bilar, veteranbilar, raggare, raggarbilar, raggarbil, amerikanare, bilcortege, cortege, kortege, bilkortege

Trafikens dag, Säffle, bil, veteranbil, bilar, veteranbilar, raggare, raggarbilar, raggarbil, amerikanare, bilcortege, cortege, kortege, bilkortege

Trafikens dag, Säffle, bil, veteranbil, bilar, veteranbilar, raggare, raggarbilar, raggarbil, amerikanare, bilcortege, cortege, kortege, bilkortege
limousin

bokbuss, bokbussen, Säffle

motor, gammal, motor, Säffle, Säfflemotor, Säfflemotorn

motor, gammal, motor, Säffle, Säfflemotor, Säfflemotorn

Rolf, ångbåt, ångare, ångaren
medis, medborgarhus, medborgarhuset, Säffle

Säffle
medis, medborgarhus, medborgarhuset, Säffle
Sedan bar det av norrut. Tillbaka mot Karlstad
alltså. Men jag var inte klar för dagen. Inte på långa vägar...