Wednesday, October 30, 2013

Nedblåsta grenar, översvämningar, tågkaos och strömavbrott (Göteborg efter stormkaoset)

regnig fönsterruta, regnigt fönster
Igår morse, efter den stora stormnatten, vaknade jag tidigt. Inte av det förväntade trädet genom fönstret utan av en morgonpigg okänd dam som ringde mig på mobilen 45 minuter innan väckarklockan. Samtalet bröts omedelbart då batteriet i telefonen var slut. Sedan var det inte lönt att somna om. Fönstret var fortfarande helt och jag beslutade mig för att gå ut och dokumentera resterna av Göteborg. Dagen efter stormkaoset. Jag såg framför mig hur stan skulle vara full av nedblåsta träd, kaos i bil- och tågtrafik, människor som förlorat sina hem, andra människor som försökte lappa ihop resterna av sina och inte minst alla strömavbrott som talades om i TV:s morgonsoffa. Det tog en stund innan jag lyckades ta mig ut. Inte på grund av någon kvardröjande storm, men väl på grund av regn, åska och hagel. De senare två är annars ovanliga i slutet av oktober. Så småningom blev det uppehåll, och jag gick ut...

nedblåst gren
Jag hann bara några meter ner mot torget innan min väg stoppades upp av en nerblåst gren.

översvämning
Nere vid torget var det översvämning.

löpsedel, stormkaos, simone
Löpsedlarna talade sitt tydliga språk. Förvånansvärt nog så gick bussen trots allt, och jag åkte ner mot centrum.

odinsplatsen, odinplatsen
Trafikkaos vid Odinsplatsen.

inställda tåg, tågkaos
Två tåg var inställda på grund av ovädret. Öresundståget från Skåne, och 11:50 från Örebro. 12:00 från Örebro gick som vanligt...

trasig biljettautomat
Inte bara Öresundståget var bortblåst. Hela biljettautomaten var blåst.
göteborgs central, cd-centralen
Det samma gällde för CD-centralen. En av stans bästa affärer för den som vill köpa nya eller begagnade skivor. Nu helt försvunnen. Hela lokalen, i ena änden av järnvägsstationen var urblåst. Resterna av affären påstås ha landat nere på östra hamngatan, 300 meter åt sydväst.

rea
I en närliggande lokal förkunnade stora illavarslande röda anslag vad som stod på.

gångtunnel, tunnel, nordstan
Gångtunneln till Nordstan hade skadats svårt, och en man på stege med limpistol gjorde sitt bästa för att lappa ihop den temporärt.

nordstan
Inne på Nordstan samlades folk som blivit hemlösa på grund av stormen, och spelade musik för att samla ihop pengar till sin överlevnad. Några strömavbrott syntes dock inte till. Jag letade och letade i en hel timme. Tills det började regna igen. Men inga strömavbrott. Istället hittade jag en loppis, där jag valde att INTE köpa ett exemplar av Shakespeares Stormen för 10 kr. Sedan åkte jag hem.

tvättstuga
Där hittade jag till slut strömavbrottet. Dörren till tvättstugan stod öppen, och även om det lyste i taket var båda tvättmaskinerna stendöda. Det var hål i väggen, slangar och sladdar och skit och damm överallt. Beskåda stormens offer... Eller är det bara så att inte bara den 28:e utan även den 29:e infaller mellan den 23:e och 25:e oktober i år?

Naturligtvis är det bättre att varna lite för många än för få. Och jag förnekar inte att det har stormat i Sverige. Helsingborg och Halmstad verkar ha hamnat mitt i stormens väg. Skogar för 800 miljoner har fallit och många på landsbygden har blivit strömlösa. Trygghetslarmen i Karlskrona slutade fungera. Men i Göteborg har det inte varit någon storm. Även om löpsedlarna påstår det...

Monday, October 28, 2013

Lugnet(?) före stormen...

Sitter just nu och väntar på stormen. Den som hette Jude, det vill säga Judas, från början, men nu har det betydligt mindre svekfulla och onda namnet Simone. Medierna har tävlat om att bygga upp spänningen och förväntningarna. Värre än Gudrun!

hurricane Gudrun, stormen, orkanen, småland, träd, 2005
Stormen Gudrun - Småland 2005 (Foto Anders N)

Allt mindre än ett träd genom fönstret i natt kommer att göra mig besviken, så mycket kan jag säga. Jag var nere och handlade redan i morse. Det regnade för fullt. Men det blåste inte så mycket. Jag skaffade mig förnödenheter, och räknar med att kunna överleva här en vecka eller så utan el och värme.

Annars var dagen bokad för tvätt. Vanligtvis tvättar jag varannan vecka, men denna gång var det tre veckor sen sist. Förra veckan hade jag föräldrar på besök ett par dagar, och dessförinnan var jag själv och hälsade på släktingar i Västergötland. Jag har alltså hunnit samla på mig mycket tvätt. Tvättiden bokade jag alltså för tre veckor sedan. Det måste man göra i det här huset, om man ska få någon. Därmed inte sagt att man kan vara säker på att få tiden, bara för att man har bokat den. Det vet du som brukar läsa den här bloggen. Det är alltid med en viss spänning man går ner. Alltför ofta möts man av en eller flera maskiner som står och går, även om ens tvättpass har börjat. När jag var nyinflyttad var jag snäll och lät dem tvätta färdigt. Gick upp till mig och när jag kom tillbaka var den personen färdig, och nästa person hade lagt beslag på maskinerna. På min tvättid! En gång var det tre olika grannar som delade på min tvättid. Bland de många saker man lär sig av att bo i betongförorten är att man inte får vara för snäll. Djungelns lag råder. Ger man bort en del av sin tvättid så mister man lätt resten också...

Senaste gången jag tvättade, för tre veckor sedan, kom jag ner vid klockan 10 när mitt pass startade. Maskinen var nystartad. Kanske tio minuter tidigare. Jag drog ur sladden, tömde maskinen på vatten, öppnade luckan och slängde ut innehållet i förrummet. La i min tvätt, startade maskinerna och låste tvättstugan. När jag kom ner en timme senare var den utslängda tvätten borta. Jag vet inte vem som tog den. Ytterligare en timme senare, efter torktumlingen, kom jag ner och träffade en engelsktalande kille som stod där. Han fick min tredje och sista timme, för jag var klar och behövde den inte. Naturligtvis ska man dela med sig. Till de som frågar först. De som bara går in och snor någon annans tid däremot...

För några veckor sedan fick jag brev från hyresvärden. Vi skulle tydligen få nya moderna nyckelbrickor till ytterdörrar och tvättstuga. Det lät lovande. När jag bodde i Kviberg så kunde jag boka tvättstuga via datorn, och när det var min tid, så kunde bara jag öppna tvättstugan med min bricka. Mycket praktiskt. Men det är väl för mycket att hoppas på att det ska bli så lyxigt här...

I morse gick jag alltså ner till tvättstugan. Jag brukar gå ner en stund innan passet börjar, först och främst för att kolla så att det verkligen är rätt dag. Jag är ju lite tankspridd, och det händer titt som tätt att det visar sig att jag har bokat en helt annan dag än jag tror. Men det är också bra att gå ner lite tidigare av en annan anledning. Om föregående tvättare har lämnat stugan innan tiden är ute, som jag brukar göra, så kan jag ju börja lite tidigare. Om det är säg, en kvart kvar innan mitt pass börjar, och stugan är tom, så låser jag kvickt innan jag går upp och tar min tvättpåse och mitt tvättmedel. Så att ingen annan hinner smyga in och starta upp en ny maskin. Det vill säga sno min tid. Som jag berättade om här ovanför.

När jag kom ner idag noterade jag att förrummet inte var sig riktigt likt. Det såg ut som en halvfärdig byggarbetsplats. Det måste vara installation av det nya låssystemet. Inte en dag för tidigt. Men jag hoppades att det inte skulle bli några problem för mig att tvätta. Jag har ju ingen nyckelbricka ännu. Jag gick fram till dörren till min tvättstuga (det finns två) där jag möttes av ett anslag:

AVSTÄNGD!

Stod det med så stora bokstäver att jag hade satt morgonkaffet i halsen om jag hade druckit kaffe den här morgonen. Men jag dricker aldrig kaffe. Vilket alltså var tur i det här fallet. Nedanför på dörren satt en förklarande lapp.

"Under denna veckan mellan den 23:e och 25:e oktober kommer tvättstugan att vara avstängd." 


Och det var inte för installationen av det elektroniska låssystemet, utan för att "öppna upp ett nytt torkrum". Det var ju typiskt. Kunde de inte ha meddelat mig det lite tidigare? Innan jag bokade tiden idag. Vänta? Idag var ju den 28:e. Det var FÖRRA veckan som det varit stängt för reparation. Nu var allt som vanligt igen. Förutom att det fanns ett torkrum också. Det lät spännande. Här ute i förorten är man glad för det lilla. Jag sprang kvickt upp till mig och hämtade tvättpåse och tvättmedel och sedan tillbaka ner till tvättstugan. Jag öppnade dörren...

tvättstuga


Det såg minst sagt rörigt ut. Sladdar och slangar över golvet, ena tvättmaskinen var framflyttad från väggen och ut på golvet, och där den tidigare stått var det ett stort hål in i ett tidigare okänt, mörkt rum. Och överallt var det byggdamm. Jag hade ingen lust att hänga någon tvätt på tork där. Men jag är klagade inte. Bara maskinerna fungerade...

Fast det gjorde de förstås inte. Jag stod en stund och vred på rattarna, tryckte på knapparna och bankade på alla ratt- och knappfria ytor, tills killarna i tvättstugan bredvid kom in för att se vad jag höll på med. De förklarade för mig att tvättstugan var avstängd. Det stod så på dörren. Nej, sa jag. Den var avstängd förra veckan. Det var vad som står på dörren. Om den är avstängd för ombyggnad mellan den 23:e och den 25:e, då ska den fungera den 28:e. Killarna föreslog att jag skulle boka en ny tid. I den andra, fungerande, tvättstugan. Men det fanns ingen tid förrän på fredag. Tvättstugan där ombyggnaden pågick var fullbokad idag och ytterligare några dagar framåt. En byggkille tittade fram ur det inre, mörka rummet. Torkrummet, alltså. Jag frågade honom hur länge de skulle hålla på. Han hade inte en aning. Han bara jobbade där, sa han. Jag gick ut i hallen. Bokade en ny tid på fredag. Samtidigt kom en annan kille, som förmodligen tänkt tvätta idag han också. Han fick syn på tvättstugan och mumlade något otryckbart. Vi var båda eniga om att den 28:e inte är mellan den 23:e och den 25:e. Inte ens när det är vintertid.

Att det ska vara så svårt det där med kommunikation: För det första kunde de ha meddelat ordentligt i förväg ATT de skulle stänga tvättstugan. Till exempel på ytterdörren till huset. Det räcker inte med att sätta upp det i tvättstugan. För man går ju bara ner dit när man ska tvätta och då är det för sent. Och när man sätter upp en tid så ska tiden vara rätt. Annars kan man lika gärna strunta i att sätta upp någon tid överhuvudtaget. Grrr!

Nu återstår bara att se om den där orkanen lyckas få till något. Hittills inget träd genom fönstret. Men den har fortfarande några timmar på sig...

Saturday, October 26, 2013

En pressad bostadssituation med små marginaler...

husvagn, port, dörr, pressad, inklämd, trailer, mobile home, small door, gate
En pressad bostadssituation med små marginaler...
(Foto Anders N)

Friday, October 18, 2013

Ugnsraggmunk med förlorade ägg!


Vad gör man om man en dag upptäcker att man har för många ägg i kylskåpet?

Pannkaka. Naturligtvis.

Vad gör man om man har för många ägg i kylskåpet och aldrig lyckas med själva pannkaksstekandet, det där vändandet du vet, det blir bara klump av alltihop...

Ugnspannkaka. Naturligtvis.

Vad gör man om man har för många ägg i kylskåpet, inte kan vända pannkakor och dessutom har en massa potatis hemma.

Ugnsraggmunk. Naturligtvis...

ugnsraggmunk, raggmunk, ugnspannkaka, pannkaka

Vad gör man sedan när man sitter och äter sin ugnsraggmunk och tycker att den inte smakar riktigt som vanligt. Konsistensen är underlig, och den vill inte släppa braspannan. Jo, man funderar...

Och man funderar, och funderar och funderar.

Tills man kommer på att man har glömt en sak.

En ganska viktig sak.

Kanske rent av huvudingrediensen.

Ja, just det...

ÄGGEN!

Så egentligen var de inte förlorade. Bara bortglömda. I ett anfall av akut tankspriddhet. Det händer mig inte så sällan. Det är inte ålder eller trettioårskris eller någonting sådant. Jag har alltid varit sådan. Det är bara att acceptera. Och gigantisk platt småseg ugnspotatisbulle med fläsk och lingonsylt är inte fy skam det heller...

Sunday, October 13, 2013

Fuliluringsupport (Datorproblem, del 2)

RRRIIIING!!!
JAG: -Nilsson?
OKÄND DAM: -Good day to you sir, and how are you?

Engelska? I min telefon. Mycket ovanligt. Har nog knappt hänt sedan de ringde från Florens. Och det här låter inte som någon filmfestival. Det är en väldigt dålig linje. Sprak och knaster och massor av röster i bakgrunden. En mycket stark brytning på damen som ringer också. Indisk? Eller kanske någots slags afrikanska. Det verkar skumt...

JAG: -And who might you be, and why do call me?
DAM: -I am calling you from MICROSOFT...

Va?

DAM: ...we know you're having problems with your computer. Your MICROSOFT Windows computer.

Ja, nog har jag haft problem med min dator. Dock inte något med programvaran, utan ett rent mekaniskt problem. Jag har inte lyckats åtgärda det ännu, men det är på gång. Det är i vilket fall inget som man kan lösa över telefon. Hur skulle det gå till? Ska de SMS-a över nya tangenter till mitt tangentbord?

DAM: ...I am calling you from Microsoft in Australia to help you fix the problem. Let me first prove to you that we are legitimate Microsoft. Please switch your computer ON...

Australien? Med den dialekten? Visst bör det väl finnas några indier i Australien, men... Allvarligt talat, jag har bara väntat på det här ögonblicket. Man har väl hört om de där fuliluringarna som ringer upp lättlurade typer och påstår att de är från Microsoft och att man har problem med datorn. Sedan luras man att låta dem fjärrstyra datorn, och sedan går det helt åt... Microsoft ringer aldrig upp. Hur skulle de kunna göra det? De har inte ens mitt telefonnummer. De vet inte ens att jag har en dator. Jag skriver fortsättningen av samtalet på svenska istället, för underlättad läsning:

JAG: -Problem? Det har jag inte märkt.
DAM: -Nej sir, det märker ni inte. Men vi här på MICROSOFT har fått signaler att er dator har blivit infekterad av dåliga program. När ni laddar ner musik och bilder så följer det med dåliga program som förstör er dator. Ni märker inte det, men jag kan visa er.
JAG: -Jaså? OK.
DAM: -Sir. Slå på er dator.

Intressant att se hur de går till väga. Inte för att jag tänker låta dem komma i närheten av min dator. Men de kan ju få prata på ett tag. Jag spelar dum...

JAG: -Den är på.

För det är den.

DAM: -Bra. Sir? Kan ni se ert tangentbord?

Ni tror visst inte bara att jag är dum, utan blind också?

JAG: -Ja.
DAM: -Ser ni, längst ner till vänster...Sir?
JAG: -Öh...ja?
DAM: -Ser ni en C T R L - tangent?
JAG: -Ja.
DAM: Ser ni, till höger om den, en WINDOWS-tangent.
JAG: -Ja.
DAM: -Tryck ner den, och tangenten R. R står för ROBOT.

Nej. R står i det här fallet för RUN. Eller KÖR på svenska. Då får man upp en ruta där man kan skriva in textkommandon. Det gör jag i princip aldrig, men när jag började använda datorer, för snart 20 år sedan, så hände det ibland. Så det kan jag väl göra. Trycker windows-tangenten och R...

JAG: -OK.
DAM: -Vad ser ni nu?

Ja, vad ser jag. En ruta som man kan skriva kommandon i. En textruta. Vad heter det på engelska?

DAM: -Sir? Är ni kvar.

Jadå, var inte orolig. Guldkalven har inte rymt ännu. Han sitter här fortfarande lydigt och väntar på att bli slaktad...

JAG: Jadå.
DAM: -Ser ni en box, med en annan box i?
JAG: -Ja, det kan man ju säga.
DAM: -Och den lilla boxen är en box ni kan skriva i?
JAG: -Ja.
DAM: -Skriv i den boxen: C N D. Och tryck ENTER.

(Egentligen sa hon C M D, men med hennes taskiga uttal och den dåliga förbindelsen så hörde jag fel...) OK, då skriver jag. D N C. Trycker ENTER,

JAG: -OK.
DAM: -Vad ser ni?
JAG: -"Det går inte att hitta filen"

För det var helt sant. Det gick inte. Jag fick bara upp ett felmeddelande.

DAM: -Ursäkta ett ögonblick Sir, så ska ni få tala med min chef.
JAG: -OK.

Prassel, sprak. Efter några sekunder kommer en man i luren. Med samma tjocka dialekt. Två stycken indier på samma företag...

MAN: -Goddag. Sir. Hur mår ni?
JAG: -Bara bra.
MAN: -Vad ser ni på er skärm?
JAG: -Ursäkta. Jag hör er inte. Vad sa ni? Kan ni prata högre?
MAN: -Naturligtvis. Jag frågade VAD SER NI PÅ ER SKÄRM?
JAG: -Det står att "det går inte att hitta filen"
MAN: -Jaha Sir. Ni måste skriva in C M D. C som i China. M som i MOTHER. D som i DAVID.

Jag plockar fram textrutan igen och skriver denna gång in D M C.

JAG: -Sedan då?
MAN: -Tryck ENTER

Jag trycker ENTER:

JAG: -OK.
MAN: -Vad ser ni?
JAG: "Det går inte att hitta filen"
MAN: - Skrev ni verkligen CMD?
JAG: - Javisst.
MAN: - Skriv det en gång till. Läs sedan upp för mig vad ni har skrivit...
JAG: - C som i CAESAR. M som i MOTHER...
MAN: - Nejnejnej. C som i CHINA.

Jävla fjant...Ursäkta svordomen...

JAG: -OK. C som i CHINA. M som i MOTHER. D som i DAVID.
MAN: - Tryck ENTER. Vad ser du?
JAG: -"Det går inte att hitta filen."
MAN: -Du gör något fel någonstans. Men jag vet inte vad. Vi får prova på något annat sätt...
JAG: -OK.
MAN: -Öppna din webbläsare. Google alltså.

Jag öppnar webbläsaren. Google är startsidan.

MAN: -Skriv nu i rutan: www.ammyy.com

Jag börjar skriva texten i Googles sökfält. Jag får omedelbart ett antal förslag från Google. De flesta handlar om AAMMYY SCAM. Men det visste jag väl redan. Att det var fråga om SCAM. Det vill säga bedrägeri. AAMMYY känner jag inte till, men det verkar vara en tjänst som används för att fjärrstyra datorer. Säkert praktiskt i supportsammanhang, och de varnar själva på sin hemsida för folk som missbrukar den genom att ringa och påstå att de är från Microsoft. Åter till samtalet.

MAN: -När du söker, vad får du för träff längst upp?

Första sökträffen leder till AAMMYY:s hemsida. Jag hoppar avsiktligt över den och börjar läsa om en av de andra, en diskussion på Microsofts riktiga hemsida, om just de här bedragarna...

JAG: -Microsoft Community AAMMYY Sca....
MAN: -Nejnejnej. Den längst upp. Vad står det där?
JAG: -AAMMYY? Den ser väldigt konstig ut. Och jag har redan glömt varför jag skulle gå in där.
MAN: -Sir. Du har ett ALLVARLIGT FEL PÅ DIN MICROSOFT DATOR.
JAG: -Nej inte alls, den fungerar precis som vanligt.
MAN: -Jodå, det är massor av fel på den. Vi måste åtgärda det nu. Om vi inte hade upptäckt det nu så hade den gått sönder när du startade den idag.
JAG: -Öh?

Det där var väl inte helt logiskt. Det var ju ni som uppmanade mig att starta den. Fast just i mitt fall var den var förstås redan startad...

MAN: -Eller så kanske den går sönder i morgon. I vilket fall så måste vi rätta till det här nu.
JAG: -Men varför ska jag gå in på AAMMYY. Är det inte bättre att jag går in på er egen sida? Microsoft.com?
MAN: -Det handlar om "the language barrier". Din dator är på svenska. Det förstår inte vi...

Så det hade inte varit bättre av Microsoft, jag menar er, att låta en svensktalande datanisse ringa upp mig istället? Det finns nämligen svensktalande datanissar. Jag känner flera stycken...

JAG: -Men varför ska jag gå in på en helt annan sida. Kan vi inte lösa det via Microsofts hemsida istället?
MAN: -Nej. Microsoft är bara ett VARUMÄRKE.
JAG: -Jaha, ni är inte Microsoft. Ni är en underleverantör som utför den här tjänsten på deras uppdrag?

Är du nu lite smart, så säger du "ja".

MAN: -NEJ! VI ÄR MICROSOFT! MICROSOFT I CANBERRA, HUVUDSTADEN I AUSTRALIEN!

Idiot...


JAG: -Australien? Microsoft ligger väl inte i Australien?
MAN: -Jo Sir. Huvudkontoret ligger i Förenta Staterna, men serviceavdelningen ligger i Australien.
JAG: -Men jag kan inte minnas att jag har lämnat mitt telefonnummer till Microsoft. Hur har ni fått tag på det?

För jag lämnar aldrig ut mitt hemnummer. Det står visserligen i telefonkatalogen, men jag lämnar aldrig ut det. Då lämnar jag mobilnumret. Och även det ganska sällan. Och jag har aldrig lämnat något av numren till Microsoft.

MAN: -När ni köpte er dator, så minns ni att ni fyllde i ett kort...
JAG: -Nej, jag minns ganska väl att jag INTE fyllde i det där kortet...
MAN: - Jo, det är klart ni gjorde. Hur skulle vi annars kunna ha det?

Ja, som jag ser det finns det två sätt. Antingen telefonkatalogen, eller så har ni bara slagit det på måfå.

JAG: -Vet ni överhuvudtaget vad jag heter?
MAN: -Jovisst. Låt mig se. Ni heter Mr Anders Nilsson. Eller hur?

OK, telefonkatalogen alltså...

MAN: -Och hur skulle vi annars kunna veta att ni hade en Microsoft Windows Dator?

Jag tror att om man tar ett nummer på måfå i den svenska telefonkatalogen, så är chansen ganska stor att personen som svarar har en dator i hemmet. Enligt en undersökning 2011 fanns det fler datorer än personer i svenska hem. I mitt hem finns det till exempel dubbelt så många datorer som personer. Det vill säga två. Majoriteten av alla datorer i västvärlden har Windows. Andelen Mac-användare är inte stor, och andelen som kör Linux eller något annat indie-operativsystem är statistiskt försumbar. Det är därför en ganska säker affärsidé att ringa folk på måfå och påstå att det är fel på deras "Microsoft Windows Computer".

MAN: -Kan ni nu vara snäll och gå in på Google och skriva in...
JAG: -Alltså allvarligt talat. Hur korkad tror du att jag är?
MAN: -Öh?
JAG: -Tror du inte att vi har tidningar i Sverige?
MAN: -Va?
JAG: -Tror du inte vi läser artiklar varje dag om sådana här bedrägerier?
MAN: -Sir, detta är inget bedrägeri...
JAG: -Så fort jag skriver in AAMMYY på Google får jag ju upp hundratals artiklar om er och era "Scams".
MAN: -Very well...

*KLICK*

Detta hände för någon vecka sedan. Sedan dess har jag inte hört något av dem. Om de ringer dig, så hoppas jag du vet vad du ska göra. Du ska svara: "I am an officer of the swedish police, and this line is tapped". Jag ångrar att jag själv inte var lite mer förberedd. Man kunde ju ha hittat på något riktigt kul. Det viktigaste är väl egentligen att man låter dem hålla på ett tag. Det är ju deras teleräkning. På nätet kan du hitta många exempel på härligt kreativa människor som spelat in sina samtal med dessa fuliluringar. Min favorit bland svenskarna hittar du här. Min favorit, alla kategorier, hittar du här.

Förresten så passade jag på att maila mitt telefonbolag. Nej, inte GåBort, de har jag bara TV- och Bredband hos, utan mitt telefonbolag. Jag frågade om de kunde hjälpa mig och ta reda på vilket nummer som fuliluringarna ringde från. Som alltid från deras kundtjänst och till skillnad från GåBorts, fick jag ett snabbt och bra svar. Fuliluringarnas nummer var: 007182010310. Landsnummer som börjar på 7 är förvånansvärt nog inte Indien, utan förmodligen Ryssland eller någon däromkring liggande före detta sovjetstat. Men förvisso inte Canberra, Australien. Om man googlar på numret, kan man se att jag är långt ifrån den ende de har ringt till... Dessutom, om man letar en stund bland kommentarerna på sidan jag nyss länkade till, så får man förklaringen till det mest befängda telefonsamtal jag någonsin fått. Det var tydligen fuliluringarna det också...

Thursday, October 10, 2013

Nobelpriset i litteratur går till en romankaraktär!

För några minuter sedan tillkännagav Peter Englund årets nobelpristagare. Hon heter Alice Munro. Experterna i TV säger just nu att det var ett gott val. Det betvivlar jag inte. Vad som förvånar mig är att ingen tar upp det som skiljer årets pristagare från tidigare. Tidigare år har man gett priset till en författare, i år är pristagaren en romankaraktär. I en mycket känd och läst, men kanske något ålderstigen roman. Det tycker jag är synnerligen anmärkningsvärt... (Se här och här)

DN Aftonbladet GP

Monday, October 7, 2013

Byråkrati / Bureaucracy

byråkrati, bureaucracy
Byråkrati / Bureaucracy (Foto Anders N)

Sunday, October 6, 2013

Bokmässan 2013 - Kändistest!

Här kommer årets upplaga av mitt populära kändistest från Bokmässan. Som vanligt med varierande svårighetsgrad. Se nedan för ledtrådar:

bokmässan


Som vanligt kommer ledtrådarna INTE i samma ordning som bilderna:

1: Journalist och chefredaktör. Jobbar inte i bergen och inte på Dramaten, även om man kan tro det efter att ha läst blogginlägget jag skrev för snart ett år sedan...

2: Programledare i TV och radio, författare och kolumnist i Metro. Inte född i Grekland.

3: Höjdhoppare och inte smartare än en femteklassare, trots det universitetsanställd.

4: Höjdhoppare, författare och dramatiker

5: Höjdhoppare som levde på hoppet trots det du inte såg.

6: Vinnare av melodifestivalen och sedermera jurist.

7: Domprost och sedermera biskop.

8: Vinnare av melodifestivalen och sedermera biskop.

9: Kulturchef på blad i hufvudstaden, med rötter i min mormors barndomslandskap.

10: Journalist och författare. Förknippades tidigare med bitter****** och min mormors historia, men nu kanske mest med hatet.

11: Skådespelare, komiker och programledare. Satt i buren i december 2010, samt innehavare av svensk etermedias näst trevligaste dialekt.

12: Folkkär lördagsmorgonsförhöjare av det rutiga slaget. Härstammar på fädernet från Blekinge och inte från Bahr.

13: Litteraturprofessor. Tidigare medlem av grupp 8 och Fi, numera tvångsingift i geriatriska herrklubben.

14: Göteborgsfotograf som skickligt skildrar gatans poesi.

15: Författare och journalist på dagarna och rådgivare mellan fem och sju.

16: Före detta infiltratör som nu arbetar öppet, inte bara på bokmässan utan även på andra typer av expon.

17: Författare. Ansvarade tillsammans med Baby Jane för utrensningen av Stalins kossor när duvorna försvann.

18: Levande legend. Har skrivit autografer åt Beatles.

19: Tecknare som vill gott med vass satirisk penna

20: Illustratör och författare till ett flertal folkkära barnböcker från Agaton till Öman.

21: Radioröst, från Svensktopp till Melodifestival, som vet hur man dödar en byråkratisk kannibal.

22: Kapellmästare och klaviaturspelare från ort mellan Göteborg och Alingsås.

23: Ena halvan av författarduo vars verk läses i eldiga bokcirklar, och snart även av nyckelbarn.

24: Extra radioprofil och På Spåret-vinnare med atomnummer 35E.




Se även:
Kändistest 2012
Kändistest 2011
Kändistest 2010
Kändistest 2009
Kändistest 2008 (utan bilder)
Kändistest 2007

Wednesday, October 2, 2013

Entity

Entity (Foto Anders N)


Tuesday, October 1, 2013

Ett tangentlöst leende... (Datorproblem, del 1)

broken keyboard, trasigt tangentbord
Årets bokmässa är nu avklarad. Rykande färskt traditionsenligt kändistest kommer att dyka upp här någon gång under denna vecka. Jag hann också få ihop och iväg en novell till årets upplaga av Umeå Novelltävling. Detta trots en förkylning som kleggade ihop bihålor och tankegångar och framförallt trots vissa teknikproblem.

Låt mig ta det från början. När man i våras till slut efter flera års väntan kom och installerade Framtidens Bredband i min lägenhet, var jag tvungen att flytta en av mina bokhyllor som stod för nära och hindrade installatörerna i deras arbete. Jag vred den nittio grader, från väggen och upp mot kortsidan av skrivbordet. Där har den stått sedan dess av ett flertal anledningar:

1: Jag har inte varit hemma.

2: Jag har inte haft tid när jag har varit hemma.

Och framförallt 3: Det är förfärlig tungt att flytta en bokhylla full med bokhögar, och nästan lika tungt att plocka ut alla bokhögar ur hyllan innan man flyttar den, och därefter stoppa tillbaka alla bokhögar.

Därför får jag väl egentligen skylla mig själv när jag häromdagen skulle plocka ner en bok ur hyllan och tre till passade på att hoppa ner. Jag fångade två i luften, men den tredje störtdök rakt ner i tangentbordet på min dator.

När jag lyfte bort boken satt en tangent snett (8) och tre andra tangenter var spårlöst försvunna (D, B och X). Det tog mig närmare ett dygn innan jag återfann D, som vit i ansiktet satt och mumlade gamla barnkammarrim under telefonen, medan B låg fullkomligt katatonisk i andra änden av rummet. Detta var för snart en vecka sedan. X är fortfarande spårlöst försvunnen. Det ryktas om att han flytt utomlands.

Så fort jag nu sätter mig vid datorn, möts jag av dess tandlösa leende. Jag har försökt att arbetsträna D och B på deras ursprungliga arbetsplatser, men fästena under själva tangenterna är knäckta, och de kommer följaktligen inte tillbaka upp igen när man har tryckt ner dem.

De är med andra ord i praktiken obrukbara. Eller som det heter nuförtiden: Deras arbetsförmåga är mycket låg.

Observera att det handlar om tangenterna och inte själva tangentbordet. Där är tandlösheten mest en ren kosmetisk fråga. Under tangenterna och deras knäckta fästen sitter det små vassa vårtor som utgör de egentliga knapparna. Dessa är helt OK att skriva på, förutsatt att man kommer ihåg vilken bokstav som är vilken. Det tar lite övning, men jag har nu skrivit en halv novell, och hela det här blogginlägget, med en sned 8:a och D, B och X i vårtform. Det var inte hälften så besvärligt som när tangentbordet på min förra dator blev tokigt. Du som brukar läsa den här bloggen minns säkert... Annars kan du läsa inläggen här, här och här.

Eftersom D och B saknar arbetsförmåga, och X fortfarande är spårlöst förvunnen, har jag nu sett mig tvungen att annonsera ut deras tjänster via arbetsförmedlingen. Vi får se vad som händer...Och ja, bokhyllan är tillbaka på sin ursprungliga plats mot väggen igen...