Lappat och lagat...

Lappat och lagat... (Foto Anders N)

Vem har lagt rabarber på mitt hus?

Vem har lagt rabarber på mitt hus? (Foto Anders N)

Nu har jag sett Polarprisgalan i TV - ja, nästan i alla fall...

Slog på TV:n strax efter klockan fem idag, för att se gamle hjälten Paul Simon motta Polarpriset. Simon & Garfunkel har jag ju vuxit upp med, som en av mina föräldrars favoritgrupper. Den andre pristagaren, Yo-Yo Ma, är jag naturligtvis också bekant med, inte minst för hans insatser på ett antal filmsoundtracks. Jag måste dock erkänna att jag länge trodde att han var en hon. Namnet lät så. Och så är ju alla cellister tjejer. Det vet ju alla. Eller? Det var i alla fall vad jag fick reda på när jag gick i tredje klass och skulle välja instrument på musikskolan. Senare har jag inte kunnat låta bli att notera att notera att två av mina svenska favoritkompositörer, båda män, har och hade cello som ett av sina huvudinstrument...

Men nu var det polarpriset det gällde. Jag slog på TV:n, och började leta efter rätt kanal. Ja, jag måste leta. I våras bytte mina vänner på kabelTV-bolaget plats på ett par av TV-kanalerna i sitt nät, och jag fick köra en ny kanalsökning på min TV. Naturligtvis hamnade dom i helt fel ordning också. Och jag har inte riktigt hunnit ta mig tid att ta reda på hur jag ska få dem i rätt ordning igen. Så mycket tittar jag inte på TV:n. Mest på Play-kanaler på datorn. Hursomhelst, jag bläddrade mig igenom mina 17 kanaler, utan att hitta något som såg ut som ett Polarpris. Andra gången jag bläddrade genom kanalerna noterade jag att en av dem var alldeles svart. Och tyst. Vad skulle det betyda?

Jag gick in på TV4play. Hittade Polarprisutdelningen och klickade på den. Där var både bild och ljud. På en styck reklamfilm, alltså. Sedan var där också svart. Jag hittade en knapp där det stod "Titta direkt" eller något sådant. Jag klickade på den. Bild! Ljud! Samma reklamfilm... Sedan samma svärta. Och tystnad...

Jag gick in på Youtube istället och hittade en trevlig cover på min favoritlåt med Simon & Garfunkel. Med någon som hette Jerry Douglas. Obekant för mig, men han lyckas med det svåra med att göra en cover. Att vara både trogen originalet, och samtidigt tillföra något eget. Sedan kan man ju göra en riktigt bra cover genom att vara totalt respektlös mot originalet också. Men det är något annat. Strax innan Jerry Douglas spelat färdigt så hörde jag ljud bakom mig. Det var Laleh. På TV:n. Sändningen fungerade nu. Hon gjorde också en Paul Simon cover. Dock på en låt som jag inte är lika bekant med, så jag kan inte riktigt bedöma den på samma vis. Bra lät hon däremot. Det brukar hon göra.

Sedan var det gala. Jag funderade på hur de skulle klara av den musikaliska hyllningen av Yo-Yo Ma. Han är ju klassisk cellist, och har inga "hits" att tolka. Men man klarade det bra. Man kallade in en annan av mina favoriter. Den skånske multikulturelle multiinstrumentalisten Ale Möller. Som jag första gången träffade på när han sommarpratade, för kanske tio år sedan. Sedan har jag hunnit med att uppleva honom live också. Mycket bra. Idag spelade han flöjt och dragspel (ett instrument som jag ju har ett speciellt förhållande till, som flitiga läsare av den här bloggen säkert vet) tillsammans med en hel symfoniorkester. Läckert lät det! Jag njöt! Då...gick TV4 över till REKLAM! Mitt i låten! Skäms!

Efter reklamen fick man höra sluttonerna av ett framträdande av en dam som tydligen var Frida Hyvönen. Jag tror aldrig jag har sett henne, bara hört. Jag har fortfarande knappt sett henne. Hennes framträdande blev så löjligt kort, att ingen kan ha hunnit uppfatta någonting. Ale Möller fick ju spela en stund i alla fall. Skäms ännu mer!

Först tjugo minuter av ingenting, och sedan när det väl kommer något och verkligen blir riktigt bra så går man över till reklam. Därmed slaktar man en artists framträdande och dränker en annans. Vad ska man säga? Det första tillfälliga (eller rättare sagt, ganska långfälliga, nästan 25% av programmet) avbrottet var ju inte avsiktligt, men sedan... Det är baksidan med kommersiell TV. Jo, faktiskt. Hade jag skrivit så i kommentarsfältet på Aftonbladet så hade jag snabbt fått ett svar från någon som sagt att "TV4 måste lägga in reklam. Det är det de lever på." Nej, säger jag. Det finns absolut inget som tvingar dem att slakta två fina artisters framträdanden på detta vis. Claes Eriksson, från Galenskaparna och After Shave, stämde kanalen för ett par år sedan sedan de gjort olämpliga avbrott i en av hans filmer. Idag var det värre än så. Det var inga avbrott. Här lades reklamen OVANPÅ programmets egentliga innehåll. Nå, säger väl någon "Det var inte Ale Möllers kväll, och inte Frida Hyvönens. De var bara bifigurer." På det kan jag bara svara att det var definitivt inte reklamfilmernas kväll heller. Det var inte de som fått Polarpris. De var inte ens gäster. De hade inte där att göra. Inte ovanpå Ale Möllers och Frida Hyvönens framträdanden i alla fall. Nå, man kan inte bara klaga. Kritik måste vara konstruktiv. Vad har jag då för förslag på hur de skulle ha löst det istället?

Som jag ser det fanns det två möjligheter: Antingen så gör man som vid alla större amerikanska arrangemang. Man lägger in reklampauser i arrangemanget. Så kan Paul Simon och kungen gå ut och ta en cigg under tiden. Men det tycker nog inte Polarprisarrangörerna om, de vill väl inte behöva rätta sig efter TV:s tider. Alternativ två är att man sänder programmet med lite fördröjning. Galan fortsätter, men man spelar in och lagrar det som händer under reklamen, och fortsätter sända därifrån man slutade, efter pausen. Fullt tekniskt möjligt. Då blir programmet lite längre, men det kan det väl vara värt? Men kanalen tycker uppenbarligen programmet redan är för långt, trots slakten, eftersom man inte ens har tid att sända hela slutnumret. Det är precis som för två år sedan. En grym slutlåt (förra gången Morricones "The Untouchables", denna gång Timbuktu med vänner som spelar "You can call me Al". Ale Möller på flöjt. Skånsk musikinvasion i Konserthuset. Och istället för att låta oss lyssna, så skickar TV in Tilde de Paula som snackar sönder alltihop...

Det är väl priset man får betala för att sända arrangemanget i en kommersiell TV-kanal. Det talas ju mycket om att vi måste göra kulturen mer kommersiell för att den ska kunna överleva. Det gör man tydligen genom att dränka den med reklam. Som om vi inte hade tillräckligt med reklam ändå. Regeringen tycker om TV-reklam. De tycker vi borde ha ännu mer. Fru kulturministern har inte protesterat. Jag såg förresten en inklippsbild på henne under Polarprisgalan, och hon verkade trivas alldeles utmärkt. Och det var ju inte så konstigt. Hon satt ju i publiken. Så hon fick se hela galan. Utan reklamavbrott...

Lokaltrafik

Lokaltrafik (Foto Anders N)

Här i Göteborgsområdet är det nära mellan hållplatserna...

Från Planket 2012

Mina bilder...och böcker...

Lite mera Plank...

Leicaobjektivsdiskussion...

Fotograf fotograferar fotograf som fotograferar fotograf...

Plank tillhörigt de utställare som av okända anledningar inte dök upp...

Tillbaka i Göteborg - Höstens första matexperiment!

Pytt i Pasta...eller är det Past i Pytta? Foto Anders N

Vad tar ni för...

Vad tar ni för... (Foto Anders N)

Sven Ingvars byst

Sven Ingvars byst fann jag av en ren tillfällighet
under en av mina skånska resor.
Thorleifs och Lasse Stefanz är ännu ofunna...

Skämt åsido. Professor Sven Ingvar var en framstående lundaläkare, far till den minst lika välkände professorn och neurofysiologen (hjärnexperten) David H Ingvar och följaktligen farfar till den nu verksamme, och i public service-media ofta tillfrågade, hjärnexperten professor Martin Ingvar...

Paket!

Jag fick paket i fredags. Jag brukar nästan aldrig få paket annars,
men nu fick jag tre stycken på en och samma dag!!!
Alla tre var mycket efterlängtade.
Det översta av mig, de andra två mest av andra...

Modeblogg / Gubbar i keps

Här kommer lite nya kepsar. Det var så länge sedan sist...
(Foto Anders N)

Vid civilisationens början...eller slut?

Vid civilisationens början...eller slut? (Foto Anders N)

Godnattsagan om den första nedrivna kontaktledningen (Dammstorp-Tornhill)

För någon vecka sedan befann jag mig i Eslöv. Jag hade gått en lång fotograferingspromenad, gått vilse i ett koloniområde och besökt Erikshjälpen. Klockan närmade sig 18 och jag begav mig till stationen för att åka hem. Vid undergången till järnvägsspåren möttes jag av följande meddelande på informationstavlan:

"Just nu spänningslöst mellan Dammstorp-Tornhill på grund av en nedriven kontaktledning. Totalstopp mellan Eslöv och Lund till 18.15 d personal är på plats. Tågen vänder i Lund respektive Eslöv. Bussar ersätter på"
Jag har aldrig hört talas om varken Dammstorp eller Tornhill, men ett stopp mellan Eslöv och Lund kändes inte som något större problem för mig som skulle åka norrut. Stoppet var ju uppenbarligen söder om Eslöv. Klockan var ju dessutom snart 18.15, så problemet skulle snart vara åtgärdat tänkte jag. Vad "bussar ersätter på" betydde brydde jag mig inte om...

Vad som dock oroade mig, var att tavlan med avgående tåg från stationen var helt tom, med undantag för ett ensamt tåg till Höör klockan 18.22. Och det tåget var inställt...

Jag vandrade in i tunneln och bort till stationshuset. Inne i väntsalen hade en större grupp människor samlats. Informationstavlan här var lite större, så jag kunde läsa slutet på meddelandet. Det stod att "bussar ersätter på sträckan. x2000 vänder i Lund respektive Hässleholm." Så här i efterhand låter det lite kul, för det finns ju inga tåg som heter X2000 längre. De heter SJ2000 numera.

Det fanns fortfarande inga avgående tåg, förutom det inställda till Höör, men det fanns en tavla för ankommande tåg också. Där fanns ett tåg. 18:21 från Ystad. Det var också inställt. Förmodligen var det samma tåg som skulle avgått till Höör. Själv skulle jag norrut, till Blekinge via Hässleholm, men eftersom inga tåg verkade gå överhuvudtaget skulle det bli svårt. Jag förstår att även tågtrafiken norrut påverkas av stopp söder om staden, för de tåg som ska passera och gå norrut kommer ju inte fram, men å andra sidan borde det finnas gott om tåg norr om Eslöv som kunde komma och hämta mig. Det stod ju klart och tydligt på tavlan att tågen skulle vända i Eslöv. Så vad var egentligen problemet? Varför fanns det inga tåg?

Plötsligt sprakade det till i högtalarsystemet. Sedan kom ett meddelande. Ett meddelande som var fullkomligt obegripligt. Akustiken i väntsalen är nog inte den bästa, och då salen dessutom var full av mumlande människor så flöt alla ljud ihop till en enda obegriplig gröt. Folk kliade sig i sina huvuden, suckade och svor om varandra. Skånetrafikens biljettförsäljning var naturligtvis stängd, så man kunde inte gå dit för att fråga heller. Jag gick ut för att få lite frisk luft. Utanför stationshuset stod minst lika mycket folk och väntade. Mitt i folksamlingen stod två uniformsklädda trafikinformatörer. Jag gick dit för att höra vad de hade att säga...

Inte mycket, visade det sig. Det var stopp. 10 ersättningsbussar var beställda. De var däremot inte bekräftade, vilket alltså betydde att ingen visste om det skulle komma någon buss överhuvudtaget. Men jag som skulle norrut? Ja, på det hållet var det inte stopp, så det borde gå bra. Men de visste inte något säkert. Deras ansvar var att informera resenärer som skulle åka söderut. Om att det inte fanns något klart besked ännu...

Jag gick in igen. Lagom till att höra ett nytt meddelande i högtalaren. Alla som stod därinne skärpte öronen för att höra. Jag tror det lät så här:

"För närvarande är det stopp i tågtrafiken på grund av en nedriven kontaktledning mellan Eslöv och Lund. 10 ersättningsbussar har satts in mellan Malmö och Eslöv. Ingen prognos ännu. Endast de tåg SOM VERKLIGEN GÅR...(obegripligt). Vissa tåg är inställda. "

Jag undrar vad det var för tåg som verkligen gick. Enligt tavlan gick det i alla fall inga alls. Jag gick ut i friska luften igen. En dam som liksom jag skulle åka norrut, och liksom jag tyckte att det inte borde vara något problem, eftersom stoppet var söder om Eslöv, gick fram till informatörerna för att fråga. Hon hann inte många ord innan hon avbröts av en mycket aggresiv medelålders man med mord i rösten. Ungefär så här lät det:
-DET ÄR JU STOPP I TÅGTRAFIKEN!
-Ja, söderut ja. Men jag ska norrut. Bara en station.
-MEN DET GÅR JU INGA JÄVLA TÅG ALLS!
-Men där är det ju inte stopp. Bara i Dammstorp.
-JO DET ÄR DET VISST! DET ÄR STOPP HELA VÄGEN FRÅN LUND TILL HÄSSLEHOLM!
-Nej...de sa att...
-DET HAR DE JU ROPAT UT I HÖGTALARNA HELA JÄVLA TIDEN!!!
Jag vet inte vad det var för högtalarmeddelanden som han hade hört, men det stod klart och tydligt på tavlan att stoppet var mellan Lund och Eslöv. Söderut. Norrut var det inga problem. Jag var på väg att fråga mannen om han var blind, men insåg att det var just det han var. Han hade vit käpp. Det är inte helt lätt att ta till sig informationen, om det enda man kan tillgodogöra sig är högtalarmeddelandena, som var så gott som omöjliga att höra...

18:21 dök plötsligt ett nytt tåg upp på informationstavlan. Ett Öresundståg mot Karlskrona. Precis vad jag behövde. I vanliga fall stannar inte Blekingetåget i Eslöv, jag var beredd på att ta ett Pågatåg till Kristianstad och byta där. Det här var ju mycket bättre. Men var kom tåget ifrån? Det stod ju inte där nyss...

Strax dök tåget upp vid en perrong. Norrifrån kom det, naturligtvis. Det var bara nere för att vända och hämta upp oss. Jag tog plats. I högtalaren meddelades att vi väntade på signal att få köra. Genom fönstret såg jag en folkmassa som sprang i riktning mot en annat tåg som också dykt upp på stationen. Gick tågen söderut igen? Redan? Det lät ju bra. Och jag räknade på restiden till Bromölla, där jag brukar kliva av och ta bussen mot Olofström, och det var inga problem. Jag skulle vara i god tid och hinna med min buss. Om vi inte behövde vänta alltför länge på där trafiksignalen...

Det behövde vi inte. Tåget rullade strax ut från stationen. 18:36 för att vara exakt. Bussen från Bromölla till Olofström går varje heltimme. 1 minut över för att vara exakt. Resan från Lund till Olofström brukar ta ganska precis två timmar. Efter exakt en timme är man i Kristianstad. Eslöv till Lund tar max 10 min. Eslöv till Kristianstad borde ta 50 min. 19:26 borde vi alltså vara i Kristianstad. Det är tidigare än vanligt. Jag borde utan problem kunna hinna med 20.01 bussen från Bromölla och vara hemma i Olofström till 20:40. Det lät helt OK.

18:39: "Vi kommer att göra ett kort stopp i Stehag. På grund av att tåget är för långt så kommer vi bara att öppna dörrarna i det första och mellersta tågsetet." Öresundståget brukar inte stanna där, det gör bara Pågatågen, men det var väl ok. Vi hade gott om tid...

18:47 "Vi kommer att göra ett kort stopp i Höör..." Ingen fara, vi hade fortfarande gott om tid.

19:12 Strax före Hässleholm kom ett nytt meddelande i högtalaren. "Observera att vi INTE kommer att göra något stopp i Vinslöv. Passagerare till Vinslöv får kliva av i Hässleholm och ta en annan förbindelse." Synd om dom, men då sparade vi lite mer tid, tänkte jag. Vi borde vara i Kristianstad till 19:30. Fortfarande gott om tid...

19:14 Precis före tågets avgång från Hässleholm kom ett nytt meddelande i högtalaren: "Vi kommer att göra ett kort stopp i Vinslöv. På grund av att tåget är för långt..." Jaja, vi hade tid till det också, men det var ju synd om alla som hoppade av för ett par minuter sedan för att man sa att tåget INTE skulle stanna i Vinslöv...

19:33: "Vi kör nu in i Kristianstad. Detta tågs slutstation." Vad i hela friden? Det kan väl inte stämma? Det här tåget ska till Karlshamn. Det stod ju på tåget. Jag ska till Bromölla. Bara en station till. Ni kan ju inte ändra er NU? "Om ni ska fortsätta till Karlshamn får ni gå ut och ställa er på perrongen och invänta mer information..." Jag hann inte tänka några svordomar, för det kom en annan röst i samma högtalare. "Ny information. Mittendelen av detta tåg ska fortsätta mot Karlshamn..."

Mittendelen? Öresundståget brukar vända och dela sig i Kristianstad. Sista biten (som är den första efter att tåget har vänt) brukar fortsätta till Blekinge. Men hur ska mittenbiten kunna köra någonstans? Den står ju i mitten. Då är ju resten av tåget i vägen, oavsett vilket håll mittenbiten har för avsikt att köra? Det låter underligt, lite spännande, men mest frustrerande...

I Kristianstad öppnades tågets dörrar och passagerarna strömmade ut och åt alla håll. Frågorna for genom luften: Vart ska jag? Vilken bit av tåget ska dit jag ska? Hur hittar jag den delen av tåget som ska åka dit jag ska? Varför ska inte den delen av tågen åka dit? Varför får jag inte åka hem? Vem är du? Vem är jag? En vänlig dalslänning hjälpte tågvärdarna att slänga in Blekingar i tågets mittdel. Men sen då? Vi kom ju ingen vart? En större grupp av tågvärdar hade samlats på perrongen utanför. Jag tror inte de drog lott om vems tågdel skulle få åka först, men det verkade nästan så. Faktum kvarstod att det bara var en del av tåget som kunde köra, och det var den som stod ytterst. Varför var inte vi Blekingeresenärer på den? En tågvärd som talade Blekingska, förmodligen vår, pratade med upprörd i telefon med någon på den yttersta tågdelen. "Kör du nu? NEJ! Du får inte ta med dig mittendelen. Den ska jag ju ha med mig till Blekinge!!!" Blekingetågvärden försvann in på tåget. Ordinarie avgångstid, 19:38, passerade. Men vi kunde fortfarande hinna till min buss i Bromölla, om bara yttersta tågdelen gav sig av någon gång...

19:49. Jag stod i dörren till tåget och tittade bort mot yttersta tågdelen. Plötsligt skakade tåget till, och en strimma av den lågt stående skånska kvällssolen bröt fram mellan tågdelarna. Tåget körde! Ja, den första delen alltså. Nu var det inget som hindrade vår fortsatta färd mot Blekinge. Eller?

Meddelande i högtalaren: "Tåg mot Karlshamn, ordinarie avgångstid 19:38, beräknas avgå 20:18." Vad i he...? Jag tittade på den tågvärd som nu stod ensam kvar ute på perrongen. Han ropade "Lycka till" till mig, som om han visste att jag var Olofströmare, och sprang sedan iväg in mot Kristianstads centrum. "Sa de 20:18 eller 20:08?" frågade en yngling bredvid mig. Jag hann inte svara, för vår Blekingska tågvärd dök upp, fick samma fråga och svarade:
"Nejnej, vi ska bara vänta på att första tågdelen har kört...". Men den körde ju nyss? Inget svar. Tågvärden var redan långt borta i andra änden av vagnen. Efter ett tag kom ett meddelande i högtalaren om att vi "står och väntar på signal att få köra." Har vi inte gjort det i en kvart redan?

19:58: Meddelande i högtalaren ute på perrongen: "Tåget beräknas avgå 20.00". Direkt efter detta meddelande körde vi...

20:07: Meddelande i tågets högtalare: "Vi står nu stilla här i Fjälkinge och inväntar ett mötande tåg. Det kommer om ungefär 5 minuter. Sedan kan vi köra vidare igen..." Ja, vänta 5 min eller 35 min. Det gjorde ingen skillnad för min del. För Skånetrafikens Öresundståg kan ju inte ringa Skånetrafikens buss och säga att det är någon minut sent. Och det hade inte gjort någon nytta ändå, för bussen kan ändå inte vänta.

20:10: Det andra tåget passerade, och vi kunde köra vidare. Vi närmade oss Bromölla. Jag ställde mig upp, gick bort mot dörren. Kastade en blick på tågets klocka. I samma ögonblick krängde tåget till, och klockan försvann. Den skymdes nu av en stor väska, på en hylla ovanför några passagerare, som hade flyttat sig två och en halv decimeter. Två decimeter och en halv decimeter rakt ut mot mittgången. Den hängde med andra ord på hyllkanten. Med en far som är fysiklärare har jag fått lära mig mycket om tyngdpunkter genom åren, och tyngdpunkten på den här väskan låg farligt nära hyllans ytterkant. En centimeter till, så skulle den trilla ner. En stor tung, hård väska med stålskodda hörn. Jag rusade in och frågade herrarna på platserna under väskan vem av dem som ägde den... Mannen på den inre platsen svarade att det var han. Han tittade konstigt på mig...
-Hurså?
-Den flyttade precis på sig...Han kastade en snabb blick upp mot hyllan.
-Ja för helve...Han for upp och tryckte in väskan. Sedan tackade han mig. Ännu mer tacksam var mannen på den yttre platsen, precis under väskan...

20:16: Tåget stannade i Bromölla. Jag klev av. Min buss hade gått. 45 minuter till nästa...

Jag undrar fortfarande vad som egentligen hände i Kristianstad? Innan dess var vi i god tid. Vad var det som tog sådan tid? Där fanns ju ingen nedriven kontaktledning? Varför kunde inte första delen ha åkt med oss till Blekinge? Varför kunde inte vi åka, när första delen hade åkt? Var vi verkligen tvungna att vänta, precis så länge att jag precis missade bussen i Bromölla?

Någon vecka senare framkom det att det var en fågel som rivit ner kontaktledningen. En fågel? En liten ynklig fågel? Är det på riktigt? Ja, tyvärr. Du kan läsa mer om det i tidningen Skånskan. Observera att tidningens kontaktperson på Trafikverket heter Lennart Helsing. Ibland känns det som om man lever i en saga. Särskilt när man åker tåg. Om du letar dig bakåt i den här bloggen, så kommer du att hitta fler spännande godnattsagor om försenade tåg. Och, som du säkert kan ana av denna sagas titel, det kommer snart att dyka upp en till...

Streets of Lund

Foto Anders N 2012

Svarta bergen

Detta inlägg arbetade jag med när datorn bröt ihop i fredags. Som tur var fanns det backupat på nätet...

Vita bergen känner du kanske till. I Stockholm. Där har jag
varit och lyssnat på Carl Anton. Så gammal är jag.
Svarta bergen däremot, ligger i Skåne...

Här bröt man den berömda Svarta graniten, som egentligen inte är
granit, utan Diabas.

Det gamla stenbrottet är numera vattenfyllt.

Bredvid brottet finns rester kvar av byggnader och maskiner.

Stora stenhögar finns det också.

Från dessa stenhögar har man en prima utsikt...

Och allra längst upp finns det en utställning med
konst av japanska stenkonstnärer.

Denna skånska resa gjorde jag tillsammans med en äldre,
mycket stenintresserad, släkting,

Första stoppet på resan i Göinges stenrike var hos
stenkonstnären Christer Bording i Boalt, som bland
mycket annat har gjort dessa gubbar som stod vid kanten
av stenbrottet i Svarta Bergen...

Konstnären själv var inte hemma denna dag, men hans hustru
(som för övrigt gjorde ett kort men minnesvärt framträdande
i en dokumentärfilm som jag gjorde för tio år sedan)
berättade att han befann sig i Väla och satte upp sitt senaste arbete...

Virus! Två stycken!

De senaste dagarna har jag plågats av virus. Mitt antivirusprogram fick den ljusa idéen att avinstallera sig själv, trots att ett och ett halvt år återstod på abonnemanget, och då åkte jag naturligtvis på en fuling. Inte lyckades jag installera om antivirusprogrammet heller. Jag försökte och försökte. Jag försökte med systemåterställningspunkter och allt vad det heter och till slut bröt datorn ihop. Den sa att det enda som återstod att göra var att formatera och installera om hela åbäket, så det gjorde jag. Nu är datorn pigg och frisk och tom. Precis som när den var ny, i höstas. Alla mina program måste installeras om, och ett antal filer är försvunna för evigt. Lyckligtvis har jag haft ett antal hårddiskkraschar i mina dar, så jag noggrann med mina backuper. Ingen fara med alla mina bilder alltså, jag har backup på minst två ställen av allihop...

När datorn hade blivit pigg och frisk, så åkte jag på viruset själv. Kanske inte precis samma, men det var likvärdigt. Jag sov inget natten till igår och var totalt utslagen hela dagen efter. Igår, alltså. Huvudet borta, näsan rann och halsen värkte. Idag är halsen lite bättre. Huvudet orkar skriva det här inlägget, men inte något längre, så mina äventyr med de nedrivna kontaktledningarna från förra och förrförra (ja, jag råkade ut för BÅDA) veckorna får vänta lite. Det blir inga resor de närmaste dagarna. Jag skulle besöka min tandläkare imorgon, men det får vänta. Det är ju problemet med att ha tandläkaren i Blekinge, när man oftast befinner sig i Göteborg. Men det är en bra tandläkare, så det är värt lite besvär. Jag lyckades boka in en ny tid om en vecka, två dagar innan jag åker tillbaka igen.

Nu önskar jag bara att jag skulle kunna formatera och installera om mig själv. Det skulle verkligen behövas...

Porten från Skåne till Asien

Foto Anders N

Skånsk litteraturvetenskap, del 1

I detta hus i Hörby bodde ortens postmästare i slutet av 1800-talet. Här verkade även en känd svensk författare, som författade under pseudonymen Ernst Ahlgren. Vad var författarens verkliga namn?

Kortbekymmer...

Efter mitt inlägg om det orimligt dyra månadskortet, har jag fått flera frågor från läsare. Har jag verkligen betalt 1200 kronor för två månadskort som jag bara kan åka en mil på? Ja och nej. Om jag hade åkt i två hela månader så hade jag ju varit tvungen, men på grund av oförutsedda händelser så blev det inte så. Det började faktiskt redan den första dagen...

Min första skånska resa i år gick till Helsingborg. Skånetrafikens sommarkort hade kommit på posten några dagar tidigare, och jag hade införskaffat ett månadskort för den korta sträckan till skånska gränsen. Jag klev på bussen vid gamla torget i Olofström och höll upp kortet framför kortläsaren. Den pep ilsket och lamporna lyste rött. Vad nu? Jag försökte en gång till. Samma röda blick och ilskna tjut! Det var ju typiskt. Var det fel på kortet? Varför just idag? Busschauffören fick kortet. Provade. Fortfarande fel. Han studerade kvittot som låg med i kortfickan. Det såg helt OK ut, så jag fick åka med. Tur var väl det, Helsingborgsresan har blivit något av en tradition de här somrarna som jag har gjort mina skånska resor, och brukar vara sommarens trevligaste utflykt. Hade jag gått miste om den, hade sommaren blivit betydligt tråkigare...

Efter en lång trevlig dag åkte jag hem med tåg, buss, mera tåg och mera buss. När jag klev på sista bussen, i Bromölla, var jag fortfarande i Skåne och visade därför bara upp mitt Skånekort. Det brukar räcka. Blekingekortet fungerar ju inte förrän jag har kommit över gränsen, och det känns ju dumt att springa fram och visa upp det när resan nästan är över. Jag kom hem utan problem.

Men det strulande månadskortet gnagde fortfarande i mitt huvud. Dagen efter skulle jag inte ut och åka, men jag gick ner till bussterminalen och klev ombord på första buss jag hittade. Den skulle gå till Karlshamn. Jag förklarade att jag trodde att det var fel på kortet, och att jag ville testa. Det fick jag. Jag visade upp det för kortläsaren som lyste vackert grönt och pep förtjust. Busschauffören log. Då var det inget fel på mitt kort, det måste ha varit kortläsaren på den andra bussen som inte mådde bra. Jag firade mitt fungerade kort med att åka ett par hållplatser med Karlshamnsbussen bort till Maxivaruhuset i utkanten av Olofström, där jag köpte några frimärken och sedan tog jag en uppfriskande promenad hem igen.

Några dagar senare var det dags för sommarens andra skånska resa. Denna gång till Malmö. Jag klev på bussen vid gamla torget, och visade upp mitt kort för läsaren. TUUUUUT!!! Nu lyste det rött igen. Vad nu? Försökte igen. Fortfarande rött. Jag visade kortet för busschauffören. Han försökte. Det fungerade inte. Han studerade kvittot. Det såg helt normalt ut, sa han. Jag fick åka med...

På bussen, och sedan på tåget ner till Malmö, började jag fundera. Kortet fungerade på vissa bussar, men inte på alla. Det fungerade på bussen till Karlshamn, men inte på bussen till Bromölla. Trots att jag befann mig i samma zon, i samma kommun. Karlshamnsbussen är röd. Bromöllabussen är gul. Kan verkligen bussens färg ha någon betydelse? Jo, färgskillnaden beror på att det är olika företag som kör. Karlshamnsbussen är Blekingetrafiken och Bromöllabussen är Skånetrafiken. Olofström ligger precis på gränsen mellan landskapen, därför går även Skånebussar hit. Men båda företagen har samma typ av kortsystem, och jag har aldrig haft något problem förut. Men det kanske har blivit något fel någonstans?

Det första jag gjorde när jag kom ner till Malmö var att gå in på Skånetrafikens information, och förklarade problemet för personalen där. De testade mitt kort i sin läsare, och där stod "Okänd produkt på kortet". Mer kunde de inte göra, eftersom kortet var utfärdat av Blekingetrafiken. Jag trodde de använde samma kortsystem, man kan ladda båda företagens kort i samma automater, men de är tydligen inte helt kompatibla ändå. Efter dagen i Malmö åkte jag hem igen. Jag klev av tåget i Bromölla och klev på bussen mot Olofström. Bromölla ligger i Skåne, så jag visade skånetrafikens sommarkort, och fick kliva ombord. Precis som jag alltid gjort, under två tidigare somrar. Precis före gränsen stannade chauffören. Stängde av bussen och gick bort till mig. Det var bara jag och en annan passagerare i bussen. Sedan frågade han mig vad jag hade för kort. Jag sa att jag hade åkt hit på mitt sommarkort. "Och sen då?" frågade han. Jag svarade att jag hade ett Blekingekort också. Jag fick gå fram och visa det för kortläsaren. Det fungerade naturligtvis inte. Han studerade mitt kortkvitto. "Det här gäller bara för Olofström" sa han. "Och du är inte i Olofström nu." Det hade han förvisso rätt i. Att vi inte var i Olofström, alltså. Vi stod på sista hållplatsen före gränsen. Men mitt kort skulle likväl fungera där. Det hade jag ju betalt 300 kr extra för. Jag sa att jag skulle kontakta Blekingetrafiken snarast, och han accepterade det...

Det är lustigt. Jag har åkt två somrar förut, och det här var första gången som en busschaufför gjort improviserad biljettkontroll vid länsgränsen förut. Det har aldrig hänt senare heller. Med det hände just den dagen som mitt kort strulade. Men det var bara min biljett han kontrollerade. Den andra passageraren på bussen, en tjej som gick på gymnasiet samtidigt som jag, kontrollerade han inte. Inte för att jag tror att hon skulle tjuvåka, men ändå...

Dagen efter ringde jag Blekingetrafiken. Jag förklarade problemet för en hjälpsam dam som förstod och undersökte problemet. Första gången hon kontrollerade mitt kort (hon fick kortnumret) så såg det konstigt ut, andra gången såg det bra ut. Men för säkerhets skull så bad hon mig reklamera det. Hon bad mig gå ner till bussterminalen, leta upp en buss från Blekingetrafiken, och lämna kortet till chauffören...

Jag gick ner till bussterminalen. Första bussen var från Skånetrafiken. Den hade jag ingen nytta av. Sedan väntade jag ett tag till. Bussarna går nämligen inte så ofta från Olofström. Efter ett tag kom en 600-buss, snabbussen till Karlskrona via Karlshamn och Ronneby. Nu var den på väg hem igen, alla passagerare klev av, så han hade tid att prata med mig. Tyvärr kunde han inte hjälpa mig. Hans dator var på dåligt humör, och han kunde inte skriva ut ett reklamationskvitto till mig. Men han kunde kolla vad som egentligen fanns på mitt kort, och han sa att det "såg underligt ut". Det stod att det var ett 30-dagars månadskort, för två zoner, dock stod det inte vilka två zoner det var... Jag tackade för hjälpen och satte mig och väntade på nästa buss. Det tog en knapp halvtimme, sedan kom en ny 600-buss. Men det visade sig vara samma buss. Han hade bara varit och vänt ute i ett bostadsområde. Samma buss, samma strulande dator. Jag fick fortsätta vänta. Nästa buss var från Skånetrafiken. En halvtimme senare kom en buss som skulle till Karlshamn. Den kördes av en vänlig och hjälpsam man, som hade passagerare i bussen, men tog sig ändå tid att hjälpa mig. Han skrev ut ett reklamationskvitto, och började fylla i det. Det tog lite extra tid, eftersom han hade glömt läsglasögonen, men det löste sig till sist. Jag ber om ursäkt till de passagerare som eventuellt blev försenade till Karlshamn på grund av mig. Ingen klagade medan vi stod där i alla fall...

Sedan tog det en tid, en vecka, kanske två. Jag fick klara mig utan skånska resor. Jag åkte med föräldrarna och hälsade på släkten i Västergötland. När jag kom hem igen fanns ett nytt kort i posten. Ett NYTT kort. 30 nya dagar. Det var ju perfekt, för det gamla hade ju nästan varit slut vid det laget, utan att jag hunnit använda det mer än två gånger. Dessutom fick jag en liten första hjälpen-grej som det stod Blekingetrafiken på, med plåster, som plåster på såren. Jag gick miste om en hel del restid den här sommaren, men alla representanter för Blekingetrafiken som jag var i kontakt med skötte sig exemplariskt... Naturligtvis borde kortet ha fungerat från början, men fel kan alltid uppstå, och det viktiga är att de tar mitt problem på allvar och ser till att lösa det...Då blir jag en nöjd kund.

Mitt månadskort till Skånegränsen går ut om några dagar, men Skånetrafikens sommarkort gäller några dagar till, så det blir väl att köpa enkelbiljetter då...

Pågatågscarbonara!

Jag påstod i ett tidigare inlägg att Lundacarbonaran var Skånes billigaste. Det var inte sant. Den här Carbonaran, som var ett par kronor billigare, åt jag på ett pågatåg mellan Ystad och Tomelilla. Men priset är inte allt. Smakmässigt var den inte i närheten av den tidigare nämnda. Kryddningen var högst tveksam, och jag hade sura uppstötningar i tre dagar efteråt...