Friday, June 29, 2012

Famous Spam!

Mottog igår ett mail från en av Sveriges mer kända fotografer, tillika en personlig favorit och förebild, och författare till den blogg jag läser flitigast. Meddelandet var en ensam länk. Väldigt lång var den, och såg minst sagt mystisk ut. Jag klickade inte. Ett par timmar senare skrev fotografen på sin blogg om hur hans mail hade blivit "hackad". Han hade fått ett mystiskt mail från en bekant och öppnat och, ja, du förstår säkert själv. Vad jag vet så räcker det inte med att öppna mailet för att bli smittad, man måste också klicka på länken. Det gjorde jag som sagt inte själv, men om du råkar få något konstigt mail av mig idag eller imorgon, så strunta i det...

För övrigt tycker jag att det var en stor ära att upptäcka att man fanns i personens adresslista. Jag skummade övriga mottagare och noterade ett par andra framstående kulturpersonligheter. Bland andra en världsberömd fotograf och en kulturjournalist och författare som finns representerad i min bokhylla. Ett trevligt sällskap att befinna sig i, helt enkelt...

Wednesday, June 27, 2012

12:03 (På jakt efter ett slott)

RRRIIIIING!
-Nilsson?
-Öh...jaha? Erhm...är det en privatperson det här, eller har jag kommit till...det där slottet?
-Slottet??? (Skratt) Nej, det är väl lite att ta i...Nej, det här är en privatfamilj...
-Jaha ojdå...
-Vilket slott är...
-Då har jag nog kommit fel. Jag får be om ursäkt. Adjö...

Slott? Ja, jämfört med min lägenhet i Göteborg är föräldrahemmet förvisso stort, men att kalla det ett slott? Och inte fick jag veta vilket slott det gällde heller... Finns det ett slott som heter Nilsson? Eller har Linus flyttat till ett slott? Ja, så måste det vara...

En (försenad) midsommarhälsning... (och mitt livs första MMS)

Häromkvällen, när jag nästan hade somnat, plingade det till i min mobil. SMS! Förmodligen reklam. Trodde jag... Det var bättre upp. Det var mitt livs allra första MMS. Det vill säga ett bildmeddelande, till skillnad från vanliga SMS som bara är text. Att jag, som är så bildintresserad, varken fått eller skickat MMS förut beor på att min mobil är en antikvitet. Jag har haft den sedan 2004, och det är den enda mobil jag någonsin haft. Den vet inte vad ett MMS är. Men mobilbolagen är smarta ibland. De löser det ändå:

"Hej. Du har fått ett MMS från telefonnummer 07x-xxx xx xx. Logga in på www.zzz.ze/mms och hämta det. Ange koden XXXXXXXX."

Telefonnumret kändes svagt bekant, och när jag kollat upp det mot min nummerlista i mobilen så visste jag att det här inte var någon reklam. Det här var ett MMS jag ville se! Det förvånade mig väldigt mycket att de inte skulle ta ut någon avgift för att jag skulle kunna se det. I det här fallet hade jag faktiskt varit beredd att betala...

Jag sov gott den natten, och morgonen efter loggade jag in på datorn. Jag knappade in adressen och fyllde i mobilnummer och kod... Datorn funderade ett par sekunder... Sedan fick jag upp en text:

Logga in igen! Du har loggats ut på grund av att du inte varit aktiv på 30 minuter. Logga gärna in igen!

30 minuter? Där kan man tala om att tiden går fort när man har roligt. Det kändes inte ens som 30 sekunder! Skämt åsido, 30 minuter tidigare låg jag fortfarande i sängen, och då var jag naturligtvis inte aktiv, men därefter hade jag varit mycket aktiv. Jag gjorde ett försök till. Denna gång gick det bättre. Jag fick fram mitt MMS. Det var en sommardoftande midsommarhälsning i sommarens vackraste färger. Känslan av midsommar sköljde emot mig som en våg från hanöbukten...

Jag är inte van vid att fira midsommar, och följaktligen glömmer jag ofta att midsommarhälsa. I år har jag mest redigerat film. Mycket är gjort, men en hel del återstår fortfarande. Vissa år har jag i alla fall fotat några små grodor i någon närliggande park. I år blev det inte ens så. Istället får jag tacka så hemskt mycket för midsommarhälsningen genom att bjuda på en favorit i repris. I väntan på att jag ska kunna skicka den som MMS, så får det bli här på bloggen: Folkdansare och midsommarstång, Midsommarafton, Olofström 2004...

midsommar, midsommarstång, folkdans, folkdansare, mulen midsommar, regnig, dåligt väder, olofström, foto anders n, tsyfpl
Folkdansare och midsommarstång (Foto Anders N 2004)

Sunday, June 24, 2012

Det lutar åt det...

det lutar åt, lutande träd, leaning tree, foto anders n, tsyfpl
Det lutar åt det... (Foto Anders N)

Snigelparty 2012 (Äckelvarning!!!)

massor med sniglar, snigel, mördarsnigel, mördarsniglar, trädgård, trädgårdssniglar, äckliga, slemmiga, bruna, röda, snail, snails, killer snails, lots of, disgusting, creepy, foto anders n, tsyfpl
Snigelparty 2012 (Jag varnade dig...) Foto Anders N

Tuesday, June 19, 2012

20120618

Tack för igår...

Saturday, June 16, 2012

Living on the edge...

living on the edge, bergsbestigare, mountain climber, foto anders n
Living on the edge... (Foto Anders N)

Friday, June 15, 2012

Fredag 11:17

RRRIIIIING!

Är det nu den där igen? Den där som jag skrev om i förra inlägget. Som ringt hit varje dag. Men det är en timme senare än igår. Jag ska se vad som händer om jag inte säger något. Jag lyfter luren. Men svarar inte. Alldeles tyst är det i luren. Lika tyst är jag. Sedan väntar jag. Jag står nog en minut. Fortfarande tyst... Då testar jag...

-Ja hallå?
-...tut tut tut tut...

Samtalet bryts alltså först när jag svarar. Intressant...

Thursday, June 14, 2012

Torsdag 10:17

RRRRRIIIIING!
-Nilsson?
-...
-Hallå?
-...
-Hallå?
-...tut tut tut tut...

En felringning? Eller. Det hade inte varit något värt att nämna om det inte hänt varje dag de senaste dagarna. Inte riktigt vid samma tidpunkt, men på precis samma vis. Det är minst tredje dagen i rad. Jag är i Olofström just nu, så jag förmodar att det inte är den där Linus de söker. Fast det är det kanske? Det kanske är därför de inte vill prata med mig...

Se kategorin "Felringningar och dylikt" för gamla Linus-samtal och liknande...

Monday, June 11, 2012

Sponsrad och bestulen - En hemresa via Malmö...

turning torso, malmö, fotograf, i bil, foto anders n
Konsten att fotografera en Torso... (Foto Anders N)
Jag har tidigare utlovat att jag skulle berätta om min hemresa från Göteborg för ett par veckor sedan. Det dök upp ett förslag att den ena fotoklubben jag är med i, skulle göra en utflykt till Malmö för att titta på Turning Torso. Det aktuella datumet råkade vara precis en vecka innan jag skulle vara i Olofström på Musikklassernas 20-årsjubileum. Det passade mig perfekt. Vi åkte i två bilar och jag tog med mig mina väskor. Klubben stod för bensinkostnaden, och sedan var min plan att när de andra åkte tillbaka, skulle jag ta tåget till Blekinge. Ett smidigt och billigt sätt att komma hem. Trodde jag...

Tidigt på morgonen släpade jag mina väskor nerför backen till torget, för att ta bussen bort till klubblokalen där resan skulle utgå ifrån. Bussen var det absolut smidigaste i det här fallet eftersom man kan hoppa på den så nära där jag bor, och hoppa av den nära klubblokalen. Spårvagnshållplatserna ligger betydligt längre från både hemmet och klubblokalen. Inte så långt bort att jag skulle bry mig i vanliga fall, men nu hade jag ju stora väskor att släpa på. Jag var på plats när bussen skulle komma. Men den kom inte. Först trodde jag den var försenad, men den dök inte upp överhuvudtaget. Och nej, jag hade inte tagit fel på tiden. Det stod två herrar till där som skulle med bussen som aldrig kom. Det händer ibland i förorten, att bussen aldrig kommer. Varför vet jag inte, men det har aldrig hänt mig inne i stan. Man vet ju inte om den bara är försenad heller. Om man går mot spårvagnen så kanske bussen kommer. Och busschaufförerna på de andra linjerna vet ju inget heller, när man frågar dem. Jag trodde ändå att den skulle komma, så jag och de två andra väntade och väntade. Först efter en halvtimme kom bussen, men det var ju inte så konstigt. Det var en ny buss. Den går nämligen en gång i halvtimmen. Jag hann precis till klubblokalen.

Sedan bar det av till Skåne. Mer om detta vid något senare tillfälle. Nu var det slutet av resan jag skulle berätta om...

När fotoutflykten var färdig, blev jag avsläppt vid stationen. Jag behövde skaffa DV-band, och låste därför in mina väskor i en stor box på stationen. Sedan tog en kort fotopromenad på egen hand, och därefter plockade jag fram mitt JOJO-kort (Skånetrafiken) och tog bussen ner till Gustaf Adolfs torg och Kjell & Co. När jag skulle kliva av så öppnades inte dörren. Jag tog ett steg mot den. Inget hände.  Jag tittade bort mot chauffören för att se om han/hon sov. Man får ju inte glömma att öppna dörrarna. Men hon sov inte. Hon, inte han. Det var nämligen en tjej, i 25-årsåldern. Hon log vänligt mot mig och sa på skånska att jag skulle gå "ett steg till..." Jag blev lite fundersam, men tog ett steg till mot dörren. Och se, då öppnades den. Mycket underligt. I Göteborg behöver man inte gå nära dörren, de öppnas av chauffören om någon vill gå av. Men så har de å andra sidan inte så rara chaufförer i Göteborg. Och inte pratar de skånska heller...

Jag travade raskt på bort till Kjell & Co. När jag kom fram så såg där väldigt mörkt ut. Och det var inte kväll ännu på ett par timmar. Men det var stängt. Plötsligt kom jag på att det var Lördag. Då stänger de tidigare. Usch så jobbigt. Jag behövde ju DV-band. Men nu var jag trött. Inte så mycket på grund av bussresan som av den långa fotoutflykten. Det kan också vara värt att nämna att jag bara hade sovit tre och en halv timme natten innan. Jag hade redigerat, packat och inte minst städat hela lägenheten dagen innan. Nu var jag alltså trött och beslöt mig för att bege mig tillbaka till stationen. Band fick jag skaffa någon annan dag. Jag tog en buss, och snart var jag på stationen. Jag hämtade mina väskor i boxen och gick bort till biljettautomaterna. Det går ett tåg till Blekinge varje timme, på halvtimmen, och halvtimmen började närma sig. Automater fanns det gott om. Jag behövde inte köa särskilt länge. Min plan var att betala med JOJO-kortet, för då blir resan billigare. Malmö-Olofström brukar gå på strax under hundralappen. Jag hade pengar på kortet, strax över hundralappen, men jag tänkte att det var bäst att sätta in lite till. Jag skulle ju behöva åka till Kristianstad och köpa band någon av de närmaste dagarna...

En liten lapp på automaten meddelade att den inte gav växel på stora sedlar. Max hundra kronor i växel. Om resan kostade 100 kr och man betalade med en 500-lapp så fick man ändå inte mer en hundralapp tillbaka. Det står det inget om på hemsidan, men jag kan förstå dem på ett sätt. Det skulle bli mycket växel som gick åt. Och de flesta har ju faktiskt betalkort nuförtiden. Så även jag. Jag beslöt mig för att sätta in 200 kr från mitt betalkort till mitt JOJO-kort. Jag knappade in mitt ärende, visade upp mitt JOJO-kort för kortläsaren och satte sedan in kortet i ett lämpligt hål. Det visade sig vara hålet där man skulle stoppa sedlarna, så jag tog ut det igen och satte in det i rätt hål. Men det hände ändå ingenting... Jag tryckte till kortet lite extra, för ibland går det ju inte hela vägen in. Men fortfarande hände ingenting...

"Du måste ta ut kortet igen" sa en vänlig skånsk stämma bakom mig. Jag vände mig om, och där stod en tjej i min ålder. Jag tackade för tipset och drog ut kortet. Ingenting hände. Jag satte i det igen. Ingenting. Jag drog ut det. Fortfarande ingenting. Tjejen kom fram och tittade. "Jaha" sa hon, du har valt kontantbetalning. Jag förnekade att jag hade valt någon betalningsform överhuvudtaget. Hon kliade sig i huvudet. Hon föreslog att jag skulle börja om igen. Jag tryckte på "Ångra"-knappen och kom tillbaka till startsidan. Där såg jag en liten finstilt ruta. "Kortbetalning medges ej på den här automaten", stod det. Jaha ja...

Automaten bredvid blev ledig, och där var ingen kö, så jag gick dit istället. Där stod ingenting om att kortbetalning ej medgavs. Det hade ju varit konstigt, eftersom den maskinen inte tog kontanter. Hade den inte medgivit kontobetalning så hade den ju inte medgivit någon betalning alls. Och så kan det ju inte vara... Jag knappade in att jag önskade ladda kortet. Sedan skulle jag betala. "Resan finns inte" stod det. Resa? Jag skulle ju ladda... Hade jag tryckt fel? Men klockan började bli mycket, och jag beslöt mig för att köpa min biljett direkt med de pengar jag redan hade på JOJO-kortet. Jag fick sätta in mer pengar på det senare. Jag knappade in mitt resmål (Olofström) och visade upp mitt JOJO-kort. Jag fick min biljett. Den var billigare än planerat, men jag förmodar att det berodde på att jag redan hade löst en bussbiljett inom Malmö stad, och att den redan fanns på kortet. En zon mindre med andra ord. Vid det här laget stod en ny tjej vid automaten bredvid, där jag var nyss. Hon var irriterad. "Varför funkar det inte!" Jag förklarade för henne att den inte tog kort. "Varför har den då kortläsare?" frågade hon. Jag höll med henne om att det var underligt, men sa att jag förmodade att det bara var tillfälligt.

Sedan begav jag mig ner till spåren. Jag tittade på informationstavlan. Där fanns inget tåg till Karlskrona. Inte mindre än två tåg skulle avgå till Kristianstad, på varsin sida om samma perrong, med mindre än en kvart mellan avgångstiderna, men inget av dem skulle fortsätta mot Blekinge. Mycket underligt. Det ena var ett Pågatåg, ett lokaltåg, och stannade vid fler stationer på vägen. Det andra var ett Öresundståg, det som jag brukar åka med, det som alltid går vidare till Blekinge . Men just det här skulle alltså bara gå till Kristianstad. Jag var inte i form för några långa väntetider i Kristianstad. Jag hade som jag sa tidigare bara sovit tre och en halv timme, så jag tänkte att jag kanske skulle kunna ringa och ordna upphämtning i Kristianstad. Det ligger inte så långt från Olofström, om man åker bil. Och mina väskor var tunga. Men då var det ju onödigt med en biljett hela vägen till Olofström. Kunde man kanske byta ner sig? Jag begav mig tillbaka upp till biljettautomaterna. Jag visste att jag förmodligen skulle missa Öresundståget, men då kunde jag ju ta Pågatåget. Det gick ju strax efter...

Jag hittade en ledig biljettautomat, en tredje, och knappade in önskad resa. Från Malmö till Kristianstad. Sedan höll jag upp mitt JOJO-kort framför läsaren. Då protesterade automaten. "Kortet innehåller redan en resa. Från Malmö till Olofström. Vill du ta bort den resan?". Ja, tänkte jag. Det är ju samma resa, precis samma resväg, bara lite längre. Om jag byter ut den så är ju frågan om jag får tillbaka pengarna för resvägen Kristianstad-Olofström. Det borde jag få, det är ju ett avancerat datorsystem och kortet tillhör Skånetrafiken. Det är ju bara några minuter sedan jag löste den förra biljetten. Från den här stationen. Med samma kort. Det finns ju ingen möjlighet att de tror att jag har använt den redan i alla fall. Jag tryckte "JA"...

Maskinen tänkte en stund. Sedan kom det upp en ny ruta. Jag minns inte exakt vad det stod, men betydelsen var ungefär den här: "Du får inte köpa någon ny resa. För du har inga pengar på ditt kort." Vad? Det kunde ni väl ha kläckt ur er tidigare? Nåväl, då får jag väl åka på min resa hela vägen till Olofström då. Och sitta en timme i Kristianstad och slappa. Hoppas jag inte somnar och missar Blekingetåget när det väl kommer...

Jag var på väg att gå ifrån automaten. Men något sa mig att jag var tvungen att kolla mitt kort en gång till. Jag loggade in, och bad om en ny utskrift av resan på kortet. Det fick jag. På den utskriften stod många konstiga saker, men en sak förstod jag. Där fanns ingen resa alls längre. Inga pengar heller. De hade alltså kasserat min resa UTAN att återbetala några pengar! Låt mig förtydliga.

1: Jag försöker köpa en ny resa. Jag har en icke använd resa på kortet.

2: De säger till mig att jag måste ta bort min gamla resa, för att få köpa en ny.

3: Jag tar bort resan. DÅ säger de plötsligt att jag inte får köpa någon resa, för det finns inga pengar.

Det är naturligtvis mycket dåligt att de inte löser in en obegagnad resa. Den var max en kvart gammal, och jag hade inte hunnit påbörja den. Det tar två timmar och tio minuter att åka till Olofström. På en kvart hinner jag inte ens till Eslöv! Dessutom var jag och mitt resekort bevisligen fortfarande i Malmö, eftersom automaten stod där...

Men det jag minst av allt förstår är varför de först lurar mig att kassera min gamla resa (utan återbetalning), innan de berättar för mig att jag inte får köpa en ny. Varför så bråttom att få mig att kassera den gamla resan? Jag förstår faktiskt inte varför jag var tvungen att kassera den gamla resan överhuvudtaget. Varför kan jag inte ha flera resor på mitt kort? Jag borde väl få köpa hur många resor jag vill? Det tjänar ju dom på...

Nå, jag var fortfarande tvungen att resa hem. Och Pågatåget gick snart. Jag fick ladda på mer pengar på mitt kort. Jag tittade noggrant efter den lilla rutan "Kortbetalning medges ej", men nej, den fanns inte. Då borde det inte vara något problem. Jag började knappade in min önskade resa. Då avbröts jag plötsligt av att det dök upp en ruta där det stod att "Systemet uppdateras". Så som det brukar stå på datorn ibland. När man försöker starta den, eller stänga den. Det är i alla falla alltid när man har som mest bråttom, och det finns inget annat att göra än att vänta. Den här uppdateringen gick ganska snabbt. Sedan stod det "Kortbetalning medges ej" på den också. Var det verkligen en uppgradering? Jag tycker mer det lät som en nedgradering. Jag kikade i plånboken. Hade jag några kontanter? Hoppas det inte var en femhundralapp. Eftersom de inte gav mer än hundra kronor i växel skulle ju min hundrakronorsresa i så fall kosta fyrahundra. Lyckligtvis hade jag en hundralapp där. Jag fick köpa resan kontant. Jag köpte bara till Kristianstad, för nu var jag helt slut. Det fanns ingen möjlighet att jag skulle klara av att vänta i Kristianstad utan att somna. Jag hoppades att ordna sista biten på annat vis. Kontantresan Malmö-Kristianstad kostade mer än vad ursprungsresan Malmö-Olofström (ungefär dubbelt så lång sträcka) hade kostat. Och jag fick betala båda, fast jag bara utnyttjade den kortare resan...

Slutnotan blev alltså att resan från Göteborg till Olofström kostade ungefär lika mycket som vanligt för mig, även om fotoklubben betalade hela transporten till Malmö...

Jag har mailat Skånetrafiken nu, för att få svar på varför deras automater uppför sig på det här viset. Det känns som något som borde kunna förbättras. Skånetrafiken är ju en av mina favoritlokaltrafiker, inte minst för deras fantastiska Sommarkort, så jag tror nog de kan lösa det här också...

PS: Två dagar senare försökte jag ladda mitt resekort i automaten på bussterminalen i Olofström. Den ville inte heller ta min kortbetalning. Och i den automaten man kan inte betala kontanter. Lyckligtvis finns det en tidningsbutik någon kilometer bort som också kan ladda kort, och som klarar av kortbetalning. Vad är det som är så svårt med kortbetalning? Det som påstås vara så smidigt...

En liten bild...

klasskamp, nordenbergsskolan, dannfältet, 2012, gymnasieskola, olofström, skotska... oredan fyllan, röd handduk, foto anders n
...som blev för bra för att undanhållas. Jag tänker däremot inte berätta vad den föreställer. Låt fantasin flöda... (Foto Anders N)

Sunday, June 10, 2012

Allting bara försvinner... (Kilahem och en Snitsel med Pommes Frites)

rivning husrivning hus storgatan olofström bredvid willys holjehallen snitsel schnitzel pommes frites foto anders n
När jag var liten låg det fyra hus på Storgatan i Olofström mellan bussterminalen och dåvarande Holjehallen (matbutik). Speciellt minns jag nummer två, för det var ett sådant där hus som hade ett namn. Det stod skrivet på väggen. Kilahem stod det. Jag minns att jag tyckte det var så roligt. Jag trodde att det var en uppmaning till någon att bege sig hemåt. Att "kila hem". Kanske var det jag som skulle göra det. Utanför huset låg samhällets värsta korsning. En T-korsning som var fullkomligt omöjlig att ta sig ut i när VOLVO, ortens stora arbetsgivare, slutade för dagen. Jag minns när vi hade trafikdag på mellanstadiet. Ett moment bestod av en cykeltur genom Olofströms centrala delar. Vi följde en snitslad* bana, och skulle visa att vi kunde alla trafikregler. Skolans lärare satt gömda, mer eller mindre synliga, utmed vägen. Jag har aldrig varit någon lysande cyklist, jag brukar fastna med skosnörena i pedalerna och cykla in i väggar och liknande, men den här dagen gick det ganska bra. Tills jag kom till den tidigare nämnda korsningen. Jag klev av cykeln för att leda den över övergångsstället. Men bilarna tog aldrig slut. De var inte tvungna att stanna vid övergångsställen på den tiden. Jag tror jag stod där en kvart...

Nåväl, något år senare beslöt kommunen att bygga en rondell i korsningen. Vår första rondell, om jag inte minns fel. Nu har vi ett par till. För att få plats med den, var man tvungen att lägga beslag på en stor bit av den närliggande Stureparken, numera endast en gräsplätt med en fontän, samt riva två av de fyra husen på andra sidan Storgatan. Kilahem var ett av dem. En dag var det bara borta. Jag har ingen bild på huset...Jag hade inte börjat fotografera allting då ännu... Sedan har tiden gått. Holjehallen blev Holje Cash som blev Matex som blev Willys, och nu ska Willys bygga ut. Och därför försvinner just nu de två sista husen också. (Se ovan) Men de har jag dokumenterat...

*Snitslad bana, inte att blanda ihop med en Schnitzlad bana. En snitsel är en pappers- eller tygremsa som hängs utmed en bana, till exempel i skogen, för att man ska ha något att följa. En Schnitzel (tyska) är en panerad köttbit. Gott med Pommes Frites. En Schnitzlad bana är alltså en runda i skogen där man ska följa panerade köttbitar som hänger i träden. Det är inte lätt det där... Jag beställde en Schnitzel på ett gatukök i Göteborg häromåret. Den unga tjejen i luckan skrattade högt. Nejnej, sa hon. Inte "Schnitzel". Det heter "Snitsel"! Jag sa inget, men deras luncherbjudande lät plötsligt inte lika aptitligt...Jag har aldrig ätit där igen...