Monday, April 16, 2012

Godnattsagan om den skumme pepsidrickaren...

Man är på jakt efter en ny hårddisk, för den gamla är full. Man börjar sin jakt i den där tyska affären där man började sin jakt efter dator förra hösten (följetong i fem delar som du kan hitta på den här bloggen om du letar bakåt...) Men deras hårddiskar visar sig vara för dyra. Trots alla annonskampanjer om att allt ska vara så billigt där. Då kommer man på att man från bussen på väg dit såg en sådan där lagershop, alltså en postorderfirma, som man brukar se reklam om på TV. De ska visst vara ännu billigare, just eftersom de inte finns på riktigt, men ändå finns.

Lät det konstigt? Jo, anledningen att det är billigare att handla på postorder än affär är för att det är så dyrt att ha en affär. Speciellt om man har den mitt i stan. Hög hyra och personalkostnader höjer priset på varorna. Postorderfirmor har inga affärer, inga dyra hyror och ingen dyr personal. Därför blir det billigare. Ungefär så påstås det vara. Men fördelen med en affär å andra sidan är att man slipper frakt, man kan åka till affären och klämma på varan och prata med personalen och sedan köpa varan direkt och ta den med sig hem. En lagershop kombinerar det bästa av båda sorterna. Det är ett postorderföretag som har en affär som inte finns, och därför inte kostar pengar. Den finns alltså inte där affärer brukar finnas, utan någonstans utanför stan där det är mycket billigare att ha affären som inte finns. I affären som inte finns kan man som kund klämma på varorna precis som i en affär som finns. I alla fall kan man klämma utanpå förpackningen. Varorna ligger nämligen förpackade, istället för att vara framme, det är en av anledningarna till att det är så billigt. Man får titta på dem på nätet i förväg istället. Sedan kan man hämta dem i lagershopen, där det finns personal, som man inte kan prata med. Det skulle nämligen bli för dyrt. Som jag har förstått det i alla fall. Jag var i akut behov av en billig hårddisk, och satte därför kurs mot lagershoppen...

Att jag hade sett den från bussen betyder inte att det gick att åka buss till den, för hade den varit enkel att ta sig till så hade den förmodligen blivit för dyr, och lagershoppar ska ju vara billiga, det är själva grejen med dem, vilket jag redan har skrivit ett par gånger vid det här laget. Mellan hållplatsen och lagershoppen fanns en stor bred trafikled, som man var tvungen att gå runt och över. Men det kunde det vara värt, för att få ner priset på sin hårddisk. Det var en vacker kväll och solen stod lågt. Skuggorna var långa och kameran naturligtvis med. Långa skuggor och lågt stående sol betyder alltid fina bilder. Därför tog promenaden ännu längre tid. Många vackra motiv hittade jag på vägen, och ett par ordentliga omvägar blev det. Det blåste lite, men det var skönt att vara ute och promenera. Så småningom kom jag fram till lagershoppen.

Jag gick snabbt förbi disken med personal, för att de inte skulle börja prata med mig. Jag ville inte riskera att hårddisken skulle bli dyrare än nödvändigt. Jag kunde naturligtvis inte motstå den stora skylten "FOTO" som hängde en bit in i affären. Jag skulle inte handla några fotoprylar, utan en hårddisk, men man måste ju titta lite. När jag kom fram till skylten kunde jag konstatera att fotohyllan innehöll grilltillbehör. Fråga mig inte varför, men så var det. Eller om det var något annat, men några fototillbehör fanns där i alla fall inte. Sedan hittade jag en dator där man kunde söka efter sin vara. Den fungerade inte. Jag gick vidare. En bit längre in fanns en likadan dator. Den var inte bara likadan, den fungerade dessutom likadant. Det vill säga inte alls. Tredje datorn jag hittade, fungerade. Jag hittade den sorts hårddisk jag behövde, och till ett mycket bra pris. Det enda problemet var att den var slut. Fler skulle komma några dagar senare, men jag behövde en hårddisk nu. Jag såg på datorn i vilken hylla som hårddiskarna fanns, och gick dit. Där fanns många hårddiskar, men de var alla mindre och dyrare än den som jag skulle ha. Så det stämde nog att den var slut. Det blev alltså inget hårddiskköp där heller. Jag gick mot kassan...

Den långa promenaden till lagershoppen började göra sig till känna. Lite trött var jag, speciellt efter besvikelsen att inte ha hittat någon hårddisk. Håret stod på ända efter vinden därute och jag var törstig. Skulle inte orka promenera hela vägen tillbaka. Då fick jag se, framför kassan, ett litet kylskåp med läskburkar. Pepsi! En av samhällets mest diskuterade frågor (efter Aftonbladet eller Expressen) är Coca Cola eller Pepsi. Jag föredrar Pepsi, men dricker sällan, eftersom jag inte dricker så mycket läsk, och om jag gör det så har affärerna oftast bara Coca Cola. Om det beror på att de flesta föredrar Coca Cola, eller det bara är för att de är ett betydligt större företag, det vet jag inte. Jag väljer att tolka det som att vi som föredrar Pepsi är lite mera avantgarde. Lite speciella. Positivt menat. Kanske rent av lite excentriska. Till favoritcarbonaran i Malmö brukar jag alltid dricka Pepsi. I Göteborg får jag oftast nöja mig med Coca Cola. Men här fanns nu en iskall Pepsi och väntade på mig.

Billig var den dessutom. Specialpris för lagershoppens kunder, förmodar jag. Jag tog en burk och ställde mig i kön. Strax blev det min tur. Jag satte burken framför damen i kassan, och sa:

-Jag får nöja mig med den här idag...


För så var det ju. De hade inte den hårddisk jag ville ha, och då kunde jag ju inte köpa något annat istället. Man måste vara sparsam. Kan inte slösa bort dem på vad som helst. Jo, jag kunde köpa en Pepsi. Det hade jag råd med. Och det var ju precis vad jag gjorde. Jag köpte en Pepsi. Betalade med mynt. Så billig var den. Damen tittade lite misstänksamt på mig, tog emot mina mynt och jag tog min burk. Två steg hann jag ta mot utgången...

-Du... Jag vill nog ta en titt i din väska...


Min väska? Jaha, min ryggsäck. Det kunde hon väl få. Jag öppnade väskan och visade. Den innehöll en styck kamera. Nikon D80. Den var inte från deras affär, den hade jag haft länge, förklarade jag. Hon tittade misstänksamt på mig en gång till. Sedan fick jag gå. Och jag ställde mig frågan: Om man nu i lagershoppen tycker att vi Pepsidrickare är så skumma, varför säljer man då Pepsi överhuvudtaget? Är det något slags test? För att avslöja oss? Se om vi går i fällan? Om vi inte kan hålla oss? Så måste det naturligtvis vara. Jag korsade parkeringen, tog sikte mot centrum, och började gå. Drycken hade skänkt mig ny energi och jag visste att det fanns en kvällsöppen Second Hand på det hållet. En knapp timme senare var jag framme. Men det såg misstänkt mörkt ut där inne. Fast de hade kvällsöppet. Det stod på en skylt. Kvällsöppet på måndagar, och detta var en måndag. Det minns jag nu. Jag minns också att det så småningom gick upp för mig att denna kväll inte längre var någon kväll. Det var nästan natt, men jag hade glömt att ställa om min klocka till sommartid...

pepsi, foto anders n

(Detta inlägg är inte sponsrat. Varken av lagershoppen eller Pepsi...Även om man skulle kunna tro det...)

No comments: