Monday, December 31, 2012

Gott nytt år! (En nyårskrönika)

ljus vid horisonten, light at the horizon, ljus i mörkret, light in the dark, gott nytt år, a happy new year
Ljus vid horisonten (Foto Anders N)

Ljusare tider på väg? Låt oss hoppas så.
Nya färska blogginlägg kommer i alla fall i januari.

Höjdpunkter från året som gick:

Januari:
Hur många kundtjänster har posten egentligen?

Februari:
Blandade underliga tågreseminnen
Postens kundtjänst, del 2
Det automatiska mailsvaret

Boktransport med förhinder
Vintergatan, Bergsjön
Salut i bokhyllan
En halv sekund
Ett nyttigt mellanmål

Mars:
Omvägar, omvägar, omvägar...
Koder, ignoranter & smurfar
Bananlådans förbannelse...
Vem är det som kör?


April:
Här kan du betala själv!
Ooops! They did it again
Posten, del 4
Ett försök att köpa majblomma...
Uppsägning av icke existerande abonnemang
Skorpan? Är det verkligen du?
Vårpaj!
Renströmska sjukhuset, Göteborg
Skrivarlyan

Juni:
Sponsrad och bestulen (hemresa via Malmö)

Juli:
Cykelvägen till Amerika
Tillfälligt tågstopp
Plastikkirurgi (Före och efter)
Sagan om ersättningsbussen som inte var någon...
En resa genom ingenmansland.

Augusti:
Kortbekymmer
Godnattsaga om den första nedrivna kontaktledningen...
Vid civilisationens början (eller slut?)
Nu har jag sett Polarprisgalan...nästan...

September:
Vad är en VHS?
Ett snällt odjur på bussen...
En oroad politiker.
Telefonförsäljaren som glömde sälja...
Linus syster
GåBort Nu IGEN?
Skogskyrkogården

Oktober:
Uppringd av 0850123825
Godnattsagan om Sommarens stora tågstopp
Orakad nakenchock (ett äventyr bakom spegeln)
Bokmässan - Årets Kändistest
På hemvägen...
En studie i prissättning och kundbemötande (Expert Outlet)

November:
Chockbesked om mitt bredband!
Dramaten (traditioner & ANDRA RADEN HÖGER)
En tia till lite mat?
Eldfågeln
Rågkåldolmburgaren

December:
Telia och Omega3 (en ohelig allians)
Ronneby mister sin landshövding
Nya uppgifter om jordens undergång...
Frusen och bortglömd

Monday, December 24, 2012

God jul från Olofström!

Gamla Torget, Olofström, December 2012 (Foto Anders N)

Jag vill härmed önska dig, och alla andra läsare av denna blogg, en riktigt God Jul!

Frusen och bortglömd...

rudolf
Alla har vi hört sången om Rudolf med Röda Mulen. Men vem sjunger om stackars Björn-Einar med Blåa Nosen? Skänk en tanke till honom och alla andra som fryser i jul...

Friday, December 21, 2012

Filmjölk till Lennart

filmjölk till lennart, tsyfpl, foto anders n
Filmjölk till Lennart (Foto Anders N)

Nya uppgifter om jordens undergång... (Mayakalendern)


Jag gjorde en oväntad upptäckt nyligen, när jag grävde i ett skåp hemma i Olofström. Längst in bland spindelväven fann jag en mycket gammal trasig bok...

mayakalendern, the maya calendar, apokalypsen, jordens undergång, the apocalypse

Det var min gamla elevkalender från andra året i gymnasiet. Eller som engelsmännen skulle ha uttryckt det: "My Calendar".


Den tretton år gamla blyertsskriften bekräftar att boken tillhört Anders "T'sy'f ~pl" Nilsson. Jag satte mig ner och började bläddra i den. Jag antecknade flitigt på den tiden och många gamla minnen väcktes till liv. När jag hade bläddrat genom hela kalendern gjorde jag en fruktansvärd upptäckt: Den tar slut!


Jo, det är faktiskt sant. Den 3 september 2000. Det är det absolut sista datumet i kalendern. Enligt The M(a)y(a)Calendar tog alltså världen slut för mer än 12 år sedan. Och jag märkte det inte ens! Man kan bli mörkrädd för mindre...


Detta apropå att alla medier idag rapporterar om jordens undergång. Baserat på den så kallade Mayakalendern, från 600-talet fvt/f.kr, som enligt vissa tolkare tar slut den 21:e december 2012. Idag! Vissa säger att det blir på julafton. Andra hävdar att Mayaindianerna bara inte orkade skriva in fler dagar just då, och förväntade sig att deras efterträdare skulle fortsätta att fylla på fler dagar allt eftersom det behövdes. Precis som vi förväntar oss att kommande generationer ska lösa de problem som vi inte orkar med just nu...

Varför världen skulle gå under bara för att en kalender tar slut förstår inte jag, men det verkar vara allmänt vedertaget. Visserligen tar veckan slut när veckodagarna tar slut, och året tar slut när månaderna tar slut. Men det kommer nya. Man måste inte slänga plånboken bara för att pengarna är slut. Man kan tjäna nya och fylla på. Och man kan göra nya hål i livremmen. Fast det kanske är bättre att ta en promenad. Man kan gå till affären och köpa en ny kalender med sina nya plånbokspengar. Och efter varje undergångsfantasi som inte slår in, så kommer det en ny. Jag lovar. Bara vänta lite. Det finns verkliga hot mot mänskligheten också, men de är väl inte lika intressanta?

Ytterligare en fjärde tolkning av Mayakalendern är att det bara är dags att påbörja en ny baktun, vilket skulle kunna liknas vid vår egen tideräknings Millennieskifte, med skillnaden att en baktun motsvarar knappt 400 år. Och vi minns ju alla problem som skulle uppstå när vi bytte Millennium sist. Jag hoppas du inte har någon elektronisk pryl hemma som är programmerad efter Mayakalendern...

GP GP GP AB AB
AB * * * * * *

Monday, December 17, 2012

Ronneby mister sin Landshövding!!!

Degebergas egen Mats Sjöstrand, som gjort en utredning på uppdrag av regeringen, och som dessutom är väldigt duktig på att baka pizza, presenterade idag förslaget att halvera antalet länsstyrelser i Sverige. Blekinge och Skåne skulle i så fall slås samman, rent styrelsemässigt. Jag kan inte påstå att jag skulle gråta över det. Däremot visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg TV4s lista över de städer som skulle förlora sina landshövdningar:

HÄRNÖSAND
GÄVLE
VÄSTERÅS
KARLSTAD
NYKÖPING
VISBY
JÖNKÖPING
KALMAR
HALMSTAD
RONNEBY

Jag tvivlar starkt på att det står i utredningen att Ronneby kommer att förlora en landshövding. Man har nämligen ingen. Ronneby är Blekinges tredje största kommun (av fem). Staden har anor från 1300-talet och konkurrerar därmed med Sölvesborg om att vara Blekinges äldsta nu existerande stad. Residensstad i Blekinge län har man däremot aldrig varit. Efter att Blekinge blev svenskt 1658 så tillhörde landskapet en tid Kristianstads län, därefter Kalmar län. Men då Blekinge län 1683 inrättades, blev den nyligen anlagda staden Karlskrona residensstad, och det har den fortsatt med att vara sedan dess. Det är väl inte mer än rätt. Karlskrona är trots allt en nästan tre gånger så stor stad som Ronneby. Men det är kanske inte så lätt för TV4 att veta. Jag gissar att TV4 under kvällen kommer att bombarderas med arga mail från Karlskrona. Men kanske inte så många från Ronneby...

Sunday, December 16, 2012

PS...

...Jag mailade naturligtvis till filmfestivalen och frågade dem var uppladdningsknappen hade tagit vägen. Jag har inte fått något svar ännu, och deadline för uppladdning gick ut igår. Eller rättare sagt, "Submission ends Saturday December 15". Det tolkade jag som att Lördag 15 december var sista chansen att ladda upp filmen. Torsdag och Fredag har jag haft fullt upp med annat, dukning bland annat, men jag tänkte att jag skulle göra ett sista försök igår Lördag. Kanske någon hade hittat uppladdningsknappen och satt tillbaka den. Men nu kunde man inte ens komma in på anmälningssidan. Länken fanns på menyn, men den ledde bara tillbaka till startsidan. Jag tolkar det som att den 15:e nog inte var sista dagen, utan att den 15:e var för sent för uppladdning. Man stängde deadline i början av den angivna dagen istället för slutet. Ja, så kan man ju också göra...

En smörig galax...

galax, galaxy, stjärnor, stjärnhimmel, stars, sky, astronomy, astronomi, tsyfpl, foto anders n
Foto Anders N

Thursday, December 13, 2012

Luciatåg?

luciatåg, vintertåg, vintrigt tåg, tåg på vintern, istappar, snö, is, istapp på lok, farligt tåg, skräcktåg, skräckfilm, monster, monstertåg, scary monster train, alien, tsyfpl, foto anders n
Foto Anders N

PS: Jag letade jultågbiljetter från Göteborg till Blekinge häromveckan. Testade via Alvesta respektive Hässleholm. SJ rekommenderade att jag reste via Katrineholm...

Nu är jag trött på det här...

Ja, nu har jag varit frånvarande från bloggen en hel vecka igen. Det är inte bra och jag skäms. Jag hoppas att du inte har tröttnat på den och mig. Själv är jag ganska trött, men varken på bloggen eller dig eller någon annan av mina bloggläsare. Utan på en helt annan sak. Jag har ju gjort, som jag tidigare berättat om, en ny kortfilm. Ingen regelrätt spelfilm, inget bildspel och ingen animation, men något däremellan. Lite experimentell. Ett slags digital klipp-och-klistra hemmapysslad film. Den heter "Göteborg 2063". Jag lämnade in en arbetskopia till Göteborgs Filmfestival. De var naturligtvis inte intresserade. Det fick jag veta i helgen.

Jag deppade förstås ihop lite som vanligt, men piggnade till när jag kom på att filmfestivalen också har en kortfilmstävling på nätet. Dit man kan anmäla sin film, ladda upp den och folk kan titta och rösta. Det fungerar ju också. Det viktiga är att folk får se den. Så jag tog paus i uppdaterandet av hemsidan och satt ett par dagar och gjorde klart filmen. Framförallt ljudläggning. Letade efter program som kunde konvertera den till något av de format som efterfrågades. Laddade hem ett flertal gratis filmformatskonverterare. När jag väl laddat hem dem, installerat dem, lärt mig dem och konverterat filmen (vilket tar en stund) så visade det sig genomgående att de bara hade konverterat en del av filmen. Första tredjedelen eller så. Vill man konvertera resten så kostar det pengar. Hur man då kan påstå att programmen är gratis förstår inte jag? Och det hände flera gånger. Till slut fick jag tag på ett som verkade fungera. Det gav mig virus, så jag fick installera om Firefox, men det var det värt.

Sedan gick jag in på tävlingens hemsida. Fyllde i deras formulär, formulerade en finurlig engelsk beskrivning, laddade upp ett par stillbilder, och skulle sedan ladda upp filmen...

Nu tror du att det blev något fel medan jag laddade upp den. Det brukar ju det alltid bli när man ska ladda upp stora filer. Precis på slutet. Så man måste göra om det. Igen och igen. Men nej, inte den här gången. Jag kom aldrig så långt. Det fanns ingenstans att ladda upp filmen. Ingen knapp någonstans på formuläret, som när man laddade upp bilderna. Ingenting. Bara en text om vilka format man önskade. OK, tänkte jag, man kanske skulle skicka in formuläret först, och sedan få möjlighet att ladda upp filmen. Jag klickade på "Submit"...

...och fick upp en ruta om att jag inte kunde "Submit" förrän filmen var färdiguppladdad. Men jag har ju inte laddat upp någon film ännu. DET FINNS JU INGENSTANS ATT LADDA UPP DEN!

Nu får det räcka. Om ni verkligen inte vill ha min film, säg det till mig. Plocka inte bort uppladdningsknappen från hemsidan bara för min skull... Då blir ju fler lidande... Det är snart deadline och det är väl inte bara jag som vill ladda upp film.

Nej, jag tror att jag lägger upp filmen på YouTube istället. Det är nog fler som ser den där, och det är ju egentligen det viktigaste. Någon gång efter jul bör den dyka upp där. Håll utkik!

Spår i snön

spår i snön, tracks in the snow, underligt, hål i isen
Men efter vad? Jag blir inte riktigt klok på det.
Kan det vara en varg? Vad tror du?
(Foto Anders N)

En ohelig allians på Luciadagen

RRRIIING!
-Nilsson?
TUTPIPTUTUT
-Hallå???
-Ja, goddag. Mitt namn är *** och jag ringer till dig från Norge...
-Jaha?

Ja, du pratar norska, så det låter väl troligt. Varför ringer man mig från Norge? Jag har inte skickat några noveller till någon norsk novelltävling. Jag har inte visat film på någon norsk filmfestival heller på flera år. Men jag sålde en bok på Tradera till en norrman för en tid sedan. Kan det vara han? Jag hoppas boken har kommit fram. (Jag skriver ut samtalet på svenska, för jag behärskar inte norskan i skrift. Inte i tal heller. Och det tar lite längre tid för mig att förstå vad norrmän säger, än när svenskar säger det. Men det brukar gå bra...)

-Är det Anders?
-Ja?
-Anders Nilsson?
-Ja, precis.
-Då har jag kommit rätt. Kjempegreit. Jag ringer från Telia och Omega3 i Norge.
-Öh?

Sa du Telia och Omega 3? Det låter ju befängt. Nej, jag hörde nog fel. Min norska är som sagt begränsad. Du vill sälja Omega 3. OK, då vet vi var vi har varandra.

-Du har varit kund hos oss. Telia. Det känner du till.
-Vad?

Sa du Telia nu igen? Nej... Du skulle ju sälja Omega 3. Jag har aldrig varit kund hos något Omega 3 bolag. Det kan jag garantera. Hos Telia däremot. För flera år sedan. Men aldrig med det här telefonnumret. Som förresten är nixat, men det kanske inte gäller om man ringer från Norge? Fast jag har förstås varit kund hos Telia förut, så de får ringa mig. Men nej nu tänker jag fel. Du ringer ju inte från Telia utan från Omega 3. Jag hör fel hela tiden. Så du får inte ringa mig. Men du är från Norge, så du kanske får det ändå. Det här var rörigt. Men lite intressant ändå. Kan väl bli ett blogginlägg om inte annat. Fortsätt...

-Omega 3. Du vet såna där kapslar man tar för att må bättre.
-Ja, det vet jag. Det har jag aldrig någonsin använt.
-OK. Men eftersom du varit kund hos oss på Telia, för några år sedan så vill vi ge dig gratis Omega 3 i tre månader. Det kostar bara 99 kr.

Vänta nu? Ringer du från Telia i alla fall? Eller försöker du sälja Omega 3 till mig? Nu får du bestämma dig. Och gratis Omega 3 för 99 kr? Vad snackar du för smörja?

-Låter det som något som kan intressera dig?
-Inte det minsta.
-Ursäkta?
-Nej, inte alls. Inte intresserad.
-Jaha, men då får jag ursäkta att jag ringde då. Och jag önskar dig en trevlig dag.
-Ja, tack detsamma...

Han var vänlig och artig och inte påstridig, så om jag måste bli uppringd så föredrar jag sådana telefonförsäljare. Men nog sa han TELIA och OMEGA 3 I NORGE. Har de nu börjat samarbeta också? Så eftersom jag varit kund hos ett telebolag så får vilka jäkla nasare som helst ringa mig, bara för att de har ett "samarbete" med bolaget i fråga? Vad blir nästa samtal? Kanske det här:

"Jo detta är från ICA och Fiffel & Båg Fondförvaltning. Ni har handlat på ICA en gång eller hur? Ja, kanske till och med flera gånger. Kjempegreit. Och därför ringer vi upp er på er Nixade telefon för att ni ska ge oss era pengar. Hur mycket? Ja, alltihop hade vi tänkt. Vårt kontonummer är..."

Förutom att jag inte uppskattar telefonförsäljning, och jag tror att en produkt som folk inte köper utan att man måste lura den på dem via telefon, förmodligen är så dålig att den inte bör köpas alls, så skulle jag aldrig ta Omega 3-kapslar. Allra minst norsk fiskolje-Omega 3. Inte för att jag har något emot Norge, men jag är nämligen fiskallergiker...

Wednesday, December 5, 2012

Sunday, December 2, 2012

The Shot / Skottet

skott, the shot, skottet, glas, spräckt, sprucket, glasspindel, tsyfpl, foto anders n
The Shot / Skottet (Foto Anders N)

Carbonara Antarctica

carbonara antarctica, fryst, frusen, djupfryst, pasta spagetti, carbonara, frozen, cold, icy, isig, frostig
Carbonara Antarctica (Foto Anders N)

Gamlestadstorget, december 2012

gamlestadstorget, 2012, bygg, rivning, byggnation, byggplats, tsyfpl, foto anders n
Gamlestadstorget, december 2012 (Foto Anders N)

Här går den osynlige mannen...

osynlige mannen, herr gårman, osynlige herr gårman, härgårman, övergångsställe, skylt, sliten, utan färg, invisible man, tsyfpl, foto anders n
...på sitt osynliga övergångsställe (Foto Anders N)

Tankar kring novelltävlingar (och kulturella tävlingar i allmänhet)

Igår var det deadline för två novelltävlingar. Det är förvånansvärt vanligt. Jag vet inte varför deadlines nästan alltid kommer i par.  Jag brukar inte hinna med mer än en, och försöker därför välja den som är intressantast och koncentrera mig på den. Mina kriterier vid urvalet av tävlingar att medverka i brukar vara:

1: Den som har högst vinstsumma
2: Den som har störst chans för publicering (Publicerar man bara en, eller blir det en hel bok?)
3: Den som har tydligast avgränsat tema.

Angående nummer tre så är det ju alltid enklare att skriva en novell om man vet vad juryn är ute efter. Novelltävlingar där man får skriva om "vad som helst" är nästan omöjliga. Det är lättare att komma på en bra idé om man har något att utgå ifrån, och om man får välja tema själv, så brukar man alltid välja fel. För naturligtvis så är juryn inte ute efter en novell om vad som helst, utan en mycket speciell typ av novell. Det märker man när man läser vinnarna. Problemet är bara att gissa sig till detta i förväg.

Än tydligare blir det på fototävlingar. Även om de inte har något tema, eller har ett väldigt allmänt tema, så brukar ändå variationen på vinnarbilderna vara ganska liten. Om temat är "Djurbilder" så kan du lämna in hur många och hur bra kattbilder som helst, för det visar sig ändå att domaren är en hundmänniska, och alla vinnarbilder följaktligen föreställer hundar. Eller tvärtom.

Det hjälper inte med att öka på antalet personer i juryn heller. Ju fler personer, och i synnerhet om det är en sådan där tävling där allmänheten bedömer, desto smalare blir urvalet. Fast är juryn stor så vet man att man måste skicka in bilder på gulliga barn eller djur. Annars har man ingen chans överhuvudtaget. Tävlingar som går ut på att samla kompisröster på Facebook tänker jag överhuvudtaget inte kommentera...

Nej, tacka vet jag tävlingar med tydliga, avgränsade teman. Då får man en möjlighet att visa sin kreativitet. En intressant paradox. Men det är sant. Det är ingen tillfällighet att mina bästa placeringar har varit i tävlingar med teman som "Borders between people", "Framtidens bonde", "Vem kör traktorn?" och "The feeling of Epilepsy". Tydliga teman, men ändå med plats för tolkningar. Det är det som gör tävlingarna intressanta: Tolkningsmöjligheterna. Annars blir det bara en fråga om teknik, och hur kul är det?

Vilken trevlig novell. Mycket eleganta radbrytningar. Intressant kontrast i utskriften. Vad har du använt för skrivare? Är det en Epson?


Men åter till novelltävlingarna. Båda hade hyfsat avgränsade teman, en liten och kompetent jury, och båda hade deadlines till den 1 december, det vill säga igår. Lite udda val av dag, eftersom den 1 december i år var en lördag. Man brukar väl lägga deadlines efter en helg? Speciellt eftersom den ena tävlingen bara tog emot bidrag via snigelpost. Och ingen post delas ju ut på lördagar. Följaktligen var man tvungen att skicka in senast i torsdags. Den faktiska deadlinen var med andra ord redan den 29:e.

Det finns naturligtvis inget som hindrar att man skriver färdigt och skickar in sin novell i god tid. Men det händer ju aldrig. Inspirationen rinner sällan till på allvar förrän stressen börjar sätta in, och även om man skulle vara färdig tidigare, så har man alltid något man vill ändra eller putsa i sista minuten. Natten mellan onsdag och torsdag satt jag uppe länge och skrev färdigt min novell. Sov hela torsdag förmiddag. Vaknade, åt frukost och korrekturläste. Det måste man alltid göra när man är pigg. Inspirationen är bättre på natten, men ibland skriver man ganska konstiga saker. Det upptäcker man dagen efter. Så är det väl med det mesta man gör på nätter, förmodar jag. Man måste rätta till dem dagen efter...

Jag korrekturläser alltid på papper. Stavfel syns inte lika lätt på skärmen. Dessutom kan man korrekturläsa papper i sängen. Det är alltid en fördel. Vissa lyckas ta datorn med sig i sängen. Det funkar inte för mig, även om jag har en bärbar. Efter att ha rättat till det sista, gjorde jag en ny utskrift och postade på vägen till fotoklubben på kvällen. När jag kom hem var jag alldeles för pigg för en torsdagskväll. Jag försökte sova, men det gick inte. Det slutade med att jag satt med min svarta anteckningsbok och skrev en halv novell till. Till den andra novelltävlingen. Ibland känns det som om novellerna skriver sig själva, tyvärr inte så ofta, men jag gissar att det är det som kallas "kreativt flow". Sedan kunde jag sova. Dagen efter skrev jag färdigt novell nummer två, och igår mailade jag in den till den andra tävlingen. Den tog två kvällar, från första idén till novellen var färdig. Den första novellen jag skrev tog två veckor att komma på en idé, och en vecka att skriva. Ibland är man inspirerad, ibland inte. Men man får skriva ändå...

Efter en veckas novellskrivande med sena kvällar, så somnade jag klockan halv elva igår. Det är extremt tidigt för att vara jag. I alla fall just nu. Idag vaknade jag klockan fem på morgonen, skrev det här inlägget och nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska äta frukost eller gå och lägga mig igen?

Saturnus måne / Saturn's moon

alt=saturnus, saturnus måne, saturn moon, moon of saturn, rings, ring, Titan, Enceladus, Dione, Mimas, Rhea, Lapetus, Tethys, Hyperion, Phoebe, Prometheus, tsyfpl, foto anders n
Direkt från Rymdteleskopet:
Saturnus måne (med egen uppsättning ringar),
samt Saturnus månes måne...

Saturn's moon (with its own set of rings),
and Saturn's moon's moon...


(Foto Anders N)

Monday, November 26, 2012

Middagstips: Rågkåldolmburgare


kåldolm, kålpudding, lingon, lingonsylt, sås, brunsås, rågbulle, burgare, rågkåldolmburgare, svensk husmanskost, tsyfpl, foto anders n
Rågkåldolmburgare (Foto Anders N)

Eget recept. Kålpudding (med lingonsylt och
klumpig sås) i rågbulle (med russin).

Sunday, November 25, 2012

Mörka moln över Råsunda...

råsunda, råsundastadion, stadion, fotbollsstadion, aik, djurgården, fotbollslandslaget, fotboll, sveriges nationalarena, stockholm, solna, tsyfpl, foto anders n
 
råsunda, råsundastadion, stadion, fotbollsstadion, aik, djurgården, fotbollslandslaget, fotboll, sveriges nationalarena, stockholm, solna, tsyfpl, foto anders n
Råsundastadion, snart ett minne blott... (Foto Anders N)

GP
DN DN DN DN DN DN DN

The Firebird / Eldfågeln

firebird, eldfågel, eldfågeln, foto anders n, tsyfpl
The Firebird / Eldfågeln (Foto Anders N)

Ursäkta, har du en tia till lite mat?

...frågade mannen som stoppade mig på gatan utanför Nordstan. Han såg snäll och hungrig ut. Jag letade i min plånbok. "En hamburgare hade suttit fint" mumlade han. Jag hittade två enkronor och räckte över till honom. "Har du ingen tia?" frågade han. Nej, det hade jag tyvärr inte. Och han såg inte ut att ta kort heller. Då gav han tillbaka mina pengar. Han förklarade för mig att två kronor inte räckte till någon hamburgare. Sedan gick han vidare...

Saturday, November 24, 2012

Finkulturell debut nr 2: Dramaten! (En godnattsaga om traditioner, och ANDRA RADEN HÖGER)

dramaten, kungliga dramatiska teatern, stockholm, sweden, royal dramatic theatre, sverige, nybroplan, tsyfpl, foto anders n
Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm (Foto Anders N)

Jag fortsätter min rapport om Stockholmsresan. Jag skrev nyligen om mitt första besök på Liljevalchs. Två dagar tidigare gjorde jag mitt första besök på en ännu mer anrik kulturinstitution. Kungliga Dramatiska Teatern. Eller i vardagsspråk: Dramaten. Här härjade en gång Ingmar Bergman, numera spökar han där, förmodar jag. Inte minst eftersom man har omarbetat en av hans mest kända filmer till en helaftonsteaterföreställning. Fanny och Alexander. Den måste man ju se. Det året jag bodde i Stockholm brukade jag gå på Stadsteatern ibland. Att gå på Dramaten vågade jag inte. Det var ju ett sånt där FINT ställe. Och förmodligen förfärligt dyrt. Men det är inte riktigt sant. Man kan köpa budgetbiljetter, platser med lite sämre läge. På Stadsteatern kostar alla biljetter lika mycket. Men nu kände jag att det var dags för lite anrik dramatik, så jag köpte mig en sådan där budgetbiljett. Och jag begav mig till Nybroplan, där teatern ligger...

Vad jag inte hade tänkt på, var att det på en sådan anrik teater finns traditioner. Vissa saker man förväntas veta, och följa. Att hitta sin plats var till exempel ett äventyr bara det. Låt mig berätta:

Jag tog tunnelbanans blå linje från Fridhemsplan till Kungsträdgården. I Kungsan var redan isbanan isad, och där var fullt med folk. Jag noterade att det var få som använde hjälm. Däremot ett flertal unga tjejer som åkte med glödande cigaretter i handen istället. Någon hade den i munnen. Jag har aldrig tänkt på att cigaretter fungerar som skydd för huvudet. Men det är väl ett nytt rön, och var brukar dessa först dyka upp om inte i Huvudstaden. Om några år kommer ni att kunna se de små barnen i Sveriges alla ishallar, utan hjälm men med glödande cigaretter i händer och munnar. Kanske rent av skolan kan stå till tjänst med dessa. Nog kan kommunen sponsra ett så enkelt och billigt skydd för vår uppväxande generation.

Nåväl, det var Dramaten jag var på väg till. Jag sneddade uppför den lilla gatan bort till Berns, genom Berzeli park och till Nybroplan. Klockan var halv sju på kvällen och det var mörkt. I hörnet ut mot gatan stod Marie-Louise Ekmans staty av Margareta Krook. Också med en cigarett i handen. Det sägs att det var där hon brukade stå och röka. Några skridskor hade hon däremot inte. Några damer i sextioårsåldern var framme och klappade Maggan på magen och blev alldeles till sig när de märkte att hon var VARM. Det är ju också ett litet genidrag med den statyn...

Jag fortsatte förbi tanterna och in genom huvudentrén. Jag visste att föreställningen skulle vara i stora salongen. Så det kunde väl inte vara så svårt att hitta? Jag köpte ett program i informationsluckan och såg mig omkring. Där fanns två vägar att gå. En in till vänster och en in till höger. Min plats var för att vara exakt på "ANDRA RADEN FOND HÖGER". Andra raden låter som en fantastiskt bra plats. På Lars Hollmer-konserten i Vara och på Aniara på Stadsteatern satt jag på första raden. Allra längst fram, med strålande utsikt. Fantastiskt bra platser. Andra raden borde ju vara nästan lika bra. Näst längst fram. Men på Dramaten har man andra regler och benämningar...

När jag bokade biljetten såg jag en skiss över Dramatens salong. ANDRA RADEN betydde inte andra raden, näst längst fram utan något helt annat. Längst fram var det PARKETT med ett antal rader med platser. De var jättedyra. Bakom dessa på skissen, men egentligen ovanför, fanns FÖRSTA RADEN, det vill säga en våning upp. Sedan ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Det vill säga andra och tredje våningen. Jag skulle alltså sitta på andra våningen. Tredje raden/våningen var ännu billigare, men jag ville inte råka ut för en ny Nina Hagen-upplevelse.

Om jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER, skulle jag då gå in genom entréhallen och sedan till höger? I den riktning ungefär hälften av alla människor tycktes vara på väg? Man kan tro det, men det verkade bara vara vägen till parketten. De fina platserna. Det måste alltså finnas någon annan väg. Jag såg mig omkring. Framförallt till höger, eftersom det var på den sidan jag skulle sitta. Då hittade jag en liten diskret dörr på höger sida, precis innanför entrédörren. Lite diskret, för andra klassens publik. Sådana som inte har råd att sitta på parketten. Där stod en skylt: FÖRSTA RADEN.

Ok. En dörr till höger till första raden. Men ingen till ANDRA? Om dörren till första raden, för andra klassens publik, var precis innanför entrén, borde dörren till andra raden, för tredje klassens publik, vara utanför entrédörren. Eller? Jag vände mig om. På motsatt sida om entrén, det vill säga till vänster, fanns en likadan dörr. Där stod det ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Jaha, det var bättre. Då slapp jag gå ut. Dit skulle jag alltså gå. Lite oklart det där med att man skulle gå till vänster för att komma till ANDRA RADEN HÖGER, men bara man visste om det, så var det väl helt ok.

Jag gick in genom dörren. Där fanns en trappa. Jag gick uppför trappan. När jag kom upp såg jag två skyltar på väggen framför mig. ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Båda pekade till vänster. Jag gick vänsterut genom en dörröppning och en kort hall tills jag kom fram till en stängd dörr och en ny trappa. På den stängda dörren stod det något om någon restaurang, så dit skulle jag nog inte gå. Trappan då? Där satt en liten skylt som pekade uppåt, med texten TREDJE RADEN. Fast jag skulle inte till tredje raden, utan bara till andra. Fanns den bakom den stängda dörren då? Jag drog i dörren. Den var låst...

Jag hade alltså följt skyltarna, vänsterut, mot ANDRA och TREDJE RADERNA. Nu fanns det bara en skylt, mot TREDJE RADEN. Betydde det att jag redan befann mig på andra raden? Det var det enda sättet jag kunde tolka det på. Men här fanns ingen teater, bara en trappa och en dörr. Och trappan var fel och dörren var låst. Dessutom stod det "Restaurang" på den. Jag blev inte klok på det där. Jag gick tillbaka till skyltarna. De som satt precis ovanför den första trappan. Men de pekade fortfarande vänsterut. Trots att där inte fanns någon andra rad. Bara en stängd dörr. Och en trappa till TREDJE RADEN. Vem hade snott den ANDRA RADEN? Jag hörde en massa röster från andra hållet. Det vill säga högerut. Och det var ju faktiskt så att jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER. Det kändes mer naturligt att gå högerut, så då gjorde jag det. Där var ett stort vackert rum med vackra utsmyckningar och väggmålningar. Där fanns en liten servering och massor av folk. Jag fick syn på en tjej som gick omkring och sålde programblad. Så jag dök på henne...

-Ursäkta, vilken rad är detta?

Hon log vänlig mot mig. Detta var FÖRSTA RADEN. Vilket kändes logiskt med tanke på att jag bara gått en våning upp. Men för att komma till första raden skulle jag ju ha gått uppför trappan till höger i entrén. Enligt skyltarna. Och jag gick ju uppför den till vänster. Sedan frågade hon...

-Vilken rad har du?

Och log ännu vänligare. ANDRA RADEN? Ja, den är inte helt lätt att hitta. Och så följde hon med mig tillbaka till den vänstra trapphallen där jag nyss kom ifrån. Bort till den första trappan, och de två skyltarna på väggen. De som pekade vänsterut. Men sa hon, för att komma till ANDRA RADEN skulle jag gå uppför DEN trappan. Och nu när hon pekade, så fanns det plötsligt en trappa till. Till ANDRA RADEN. Jag tackade henne, och hon gick tillbaka igen. Hur kunde jag missa denna trappa? Jo, det var fortsättningen på den trappa jag ursprungligen gick. Den som kom från entrén. Jag skulle inte alls ha gått till vänster när jag kom upp, jag skulle ha vänt mig helt om och fortsatt på samma trappa. Där satt till och med en liten skylt med ANDRA RADEN. Men man blev ju lurad av två pilar som pekade vänsterut, in i nästa rum. När pilen till ANDRA RADEN egentligen borde ha pekat rakt upp. Eller inte funnits alls. Så att man bara hade fortsatt uppför trappan man kom i...

Jag fortsatte uppför min ursprungliga trappa. Ovanför den satt en trött herre som såg ut som Göran Greider. "Är det här den svårfunna ANDRA RADEN?", frågade jag. Han svarade inte. Men han signalerade att han ville se min biljett. Och det fick han naturligtvis. Han suckade djupt. "Du är på fel sida" sa han.

-Nej, det kan jag inte vara. Det stod att jag skulle gå upp här.
-Nejnej. Du har andra raden HÖGER. Det här är vänstra sidan.
-Ja, det vet jag mycket väl. Men skylten med ANDRA RADEN stod på vänster sida.

Han såg ut att tänka att jag var bakom flötet. Sedan fortsatte han:

-HÖGER är andra sidan. Du får gå ner igen och gå upp på rätt sida.
-Ner?
-Ja, du KAN komma in från det här hållet. Men det är inte rätt.
-Ok...?
-Gå ner i foajén en stund. Det är ändå inte öppet i salongen.
-Då gör jag väl det...

Det kan vara besvärligt att klämma sig förbi en massa folk inne i salongen om man kommer från fel håll, det vet jag av erfarenhet. Så jag gick ner igen. Först ner för första trappan, och sedan ner för andra. Ut genom dörren vid entrén, förbi informationsdisken och tvärs över entréhallen och in genom dörren på andra sidan. På HÖGER sida. Den som det stod "FÖRSTA RADEN" på. Fast jag skulle till ANDRA. Uppför trappan. Där såg likadant ut som på motsatta sidan. Fast spegelvänt. Några skyltar minns jag inte att jag såg alls på den här sidan, men jag visste ju vart jag skulle. Jag såg ett stort vackert rum med väggmålningar och servering. Fast nu på vänster sida. Jag tittade in. Ja, det var samma rum, fast från andra hållet. Samma människor, samma tjej som sålde program. Man behövde alltså inte gå ner till entrén, man kunde gå igenom här också.

Det måste vara det här vackra rummet som var foajén. Jag är inte van vid teatrar som är så fina att de har en separat foajé, den brukar ligga i anslutning till entrén. Jag trodde helt enkelt att det var entréhallen han menade. Då har jag lärt mig det nu.

Men om tjejen med programbladen hade visat mig till höger istället för vänster så hade jag kommit rätt utan att behöva möta Göran Greider. Men hon visste väl inte vilken sida jag satt på, frågade inte och tog för givet att jag satt till vänster, eftersom skyltningen var oklar där. Skyltningen till höger var snarare obefintlig. Vilket inte är så konstigt, eftersom skyltarna i entrén visar att man ska gå till vänster. Alltså behövs det ingen skyltning till höger.

Jag fortsatte uppför trappan till HÖGER. En våning till, till vad som måste vara ANDRA RADEN. Trappan gick inte längre. Äntligen! Den första jag mötte där var Göran Greider-gubben. Igen? Här också? Han förde en livlig diskussion med en annan gäst. Som förmodligen också kommit upp på fel sida. Men hur kunde Greider vara på den här sidan nu? Jag tittade förbi honom. Där fanns en stor lång hall, lätt krökt, som sträckte sig utanför alla ingångarna till salongen. Med utsikt ner mot foajen. Med toaletter och rockhängare. Den sträckte sig från rummet med trappan där jag kom upp, bort till rummet med trappan där jag mötte honom förra gången. Naturligtvis. Man kunde gå runt. Det sa han ju. Utan problem. Men man SKA inte göra det. Det är inte RÄTT. Man måste tänka på att det här är en traditionsfylld plats. Man SKA gå på RÄTT sida. För det har man alltid gjort. Hur skulle det se ut om folket som ska sitta till HÖGER, plötsligt går upp för trappan till VÄNSTER?

Salongen var öppen. Jag gick in och satte mig. Strax efter mig kom ett par äldre damer. Efter dem rusade Göran Greider. Han förmanade dem för att de inte hade visat sina biljetter för honom. Vilket inte var helt logiskt, det inser jag, eftersom han stod en bit bort och diskuterade med en annan person. Mig jagade han inte. Han kände igen mig. Han nickade till mig och sa:

-Se där! Nu är du på rätt sida!

Värt att nämna i sammanhanget är att jag satt mitt på raden. Jag satt till höger, men det var inte lätt att se. Lättast såg man det på biljetten, ANDRA RADEN HÖGER. Platsen bredvid mig räknades förmodligen som ANDRA RADEN VÄNSTER. Det skilde inte många centimeter. Men HAR MAN PLATS TILL HÖGER SÅ SKA MAN TA TRAPPAN TILL HÖGER! ÄVEN OM DET STÅR PÅ SKYLTEN I ENTRÈN ATT ANDRA RADENS PUBLIK SKA GÅ IN TILL VÄNSTER. ÄVEN OM MAN KAN GÅ IN GENOM VILKEN DÖRR SOM HELST TILL SALONGEN NÄR MAN VÄL KOMMER UPP! PÅ VILKEN SIDA SOM HELST! TRADITIONER ÄR TRADITIONER! REGLER ÄR TILL FÖR ATT FÖLJAS! MAN KAN INTE ACCEPTERA VAD SOM HELST. DET ÄR JU SKYLTAT! FÖLJ DOM! OM INTE SKYLTARNA VISAR FEL FÖR DÅ SKA DU GÖRA TVÄRTOM! DET FATTAR VÄL VARENDA MÄNNISKA! VÄNSTER ÄR VÄNSTER OCH HÖGER ÄR HÖGER. SÅ HAR DET ALLTID VARIT OCH SÅ SKA DET ALLTID FÖRBLI!

Friday, November 23, 2012

Glödande / Glowing

glowing, glödande, kol, coal, cheese, ost, tsyfpl, foto anders n
Glödande / Glowing (Foto Anders N)

Lediga båtplatser

lediga båtplatser, ledig båtplats, båt, parkering, tsyfpl, foto anders n
Lediga båtplatser (Foto Anders N)

Höstkväll i Vasaparken

vasaparken, höst, kväll, höstkväll, motljus, solen, solljus, vasastan, stockholm, romantik, romantiskt, kärlekspar, lovers, autumn, evening, sweden, tsyfpl, foto anders n
Höstkväll i Vasaparken (Foto Anders N)

Ja, och så var det tågresan... (Något av en besvikelse)

Fortsätter min rapportering från Stockholmsresan häromveckan. Jag har ju inte berättat något om själva tågresan. Jag hade stora förväntningar. Du som brukar läsa den här bloggen vet ju att det brukar hända saker när jag försöker åka tåg. Speciellt när jag passerar Lund eller Eslöv, men även min förra, och förrförra, Stockholmsresa bjöd på intressanta tågstrul. Spännande blogginlägg har det blivit. Vad skulle hända den här gången? Jag åkte in till Göteborgs Central (ungefär 10 km västerut) med bussen. Sedan klev jag ombord på tåget. Bland mina medpassagerare denna gång noterades särskilt en Göteborgsk fotbollslegendar, aktiv i min barndom, och vars tre söner numera upprätthåller familjens heder på gräsplanerna och i Let's Dance. Tåget avgick precis i tid och tuffade på i godan ro. Utan några som helst problem. Hela vägen fram till Sävenäs (det vill säga 6 min. eller ungefär 4 km österut). Där blev det stopp. Växelfel. Morgonljuset lyste vackert över höghusen i Kortedala som jag skymtade uppe på backen. Jag kunde inte låta bli att notera att jag var halvvägs hemma. Medan vi stod där, i X2000, och pendeltåget till Alingsås körde om oss, funderade jag på om min resa till Stockholm skulle sluta här. Om den skulle sluta någonstans annat än Stockholm, så var det ju bra att det var gångavstånd hem i alla fall...

Men efter 15 minuter så bar det av igen. Denna gång utan några egentliga problem. Vi lyckades inte köra in den förlorade kvarten, men vi blev inte mer försenade heller. I väntan på att min tillfälliga bostad skulle bli tillgänglig för incheckning promenerade jag bort till Kulturhuset. Där kan man alltid fördriva lite tid. Sedan klev jag på gröna linjens tunnelbana norrut. Jag hade kunnat ta den blå också, men jag hade gott om tid... Trodde jag. Vi stannade vid alla de bekanta stationerna. Hötorget, Rådmansgatan, Odengrop...Där blev det stopp. Strömlöst. Vi fick gå av.

tågstopp, odenplan, tunnelbanestopp, strömlöst, stopp i tunnelbanan vid odenplan, odengrop gröna linjen, station, stockholm, underground, subway

Jag gick upp, tog en titt på Odengrop och åt en sen lunch innan jag fortsatte till fots mot St Eriksplan via Vasaparken, studio Jens Assur, Sabbatsberg, Bonniers bakdörr och St Eriksbron...

Och när det två dygn senare var dags för hemresa, så gick den helt utan försening. Jag förstår att du är besviken...

Pasta Karrébonara

karrebonara, karrébonara, fläskkarrébonara, pasta, spagetti carbonara med karré, fläskkarré, variation, lyxig, deluxe, tsyfpl, foto anders n
Pasta Karrébonara - Carbonara med
Fläskkarré istället för bacon (Foto Anders N)

Monday, November 19, 2012

Upplyftande

upplyftande, kran som lyfter kyrka, sofia kyrka, stockholm, södermalm, hammarby, vitabergen, vita bergen, vitabergsparken, tsyfpl, foto anders n
Upplyftande (Foto Anders N)

En stamning är inget att skämmas över...

stambuss, stombuss, stammande buss, buss med stamning, stockholms lokaltrafik, stockholmsbuss, stadsbuss, stockholm, tsyfpl, foto anders n
Stambuss* (Foto Anders N)

*jfr begreppet Stombuss

Friday, November 16, 2012

Finkulturell debut, nummer 1 - Liljevalchs

liljevalchs, liljevalcks, liljevalks, konsthall, konstmuseum, art museum, stockholm, djurgården, serige, sweden, swedish, tsyfpl, foto anders n

På besök i den kungliga huvudstaden måste man passa på att vara riktigt finkulturell. Så som man aldrig hade tid att vara medan man bodde där. Jag har aldrig tidigare besökt Liljevalchs konsthall, en institution inom svenskt kulturliv. Jag vet inte varför, det har bara inte blivit av. Nu var det dags. Jag tog den nya spårvagnslinjen från Sergels torg och hela vägen ut på Djurgården. Just nu visades En djefla utställning om August Strindberg. En utställning som kanske mer fokuserade på Ågusts målningar och fotografier, än på hans författarskap. Min huvudsakliga anledning till besöket var inte så mycket gubbtjyven själv och hans verk, som det bildspel som var en del av utställningen...

august strindberg, agust, ågust, swedish writer, author, august was here, bildspel, utställning, liljevalchs, liljevalcks, liljevalks, konsthall, konstmuseum, art museum, stockholm, djurgården, serige, sweden, swedish, tsyfpl, foto anders n

August was here
, heter det. Dess avsikt är att placera August Strindberg i vår samtid. Rent bokstavligen. Uppmaningen var att placera honom i en modern bild. Jag har valt att placera honom i en av mina egna...


august strindberg, agust, ågust, swedish writer, author, august was here, bildspel, utställning, liljevalchs, liljevalcks, liljevalks, konsthall, konstmuseum, art museum, stockholm, djurgården, serige, sweden, swedish, tsyfpl, foto anders n

Jag kallar den "Det är synd om barnen". Titeln kom tyvärr inte med i bildspelet. Se bilderna från bildspelet, på Liljevalchs hemsida. Kanske du också vill skicka in en egen bild?

Chockbesked! Mitt bredband håller på att gå ut!!!

Vaknade imorse med en gräslig nackspärr. Har fått ta det lugnt idag. Och det är förstås inte fel. Fått en hel del nödvändiga hemmasaker gjorda. Gjort backup på bilder och filmprojekt till exempel. Och diskat. Men nackspärren hade jag gärna sluppit. Nå, vad ska jag göra nu då? Kanske berätta om det senaste mötet med mitt älskade bredbandsbolag, GåBort. Dem har du knappast missat om du brukar läsa den här bloggen. De har försökt lura mig många gånger, och många intressanta inlägg har det blivit. Leta bakåt i bloggen så ska du få se. Och uppenbarligen förföljer de mig till huvudstaden också. Detta lilla möte ägde rum när jag var i Stockholm förra veckan:

Promenerar genom ett köpcentrum. Mitt i gången har några personer slagit upp läger, du vet som de där som brukar försöka lura på dig telefonabonnemang eller Omega3. Om jag bara går snabbt nog...Nej, tusan...en av dem har fått syn på mig...

Försäljartyp: Ursäkta mig, har du GåBort?

Jaså, är det ni. Men eftersom jag redan har GåBort, så behöver ju inte den unge mannen värva mig, och då är det väl bara att svara ärligt, så är saken ur världen?

JAG: Ja.
F: Va? Har du?

Han verkar ärligt överraskad. Det är nog inte så många som han har lyckats fånga idag...

J: Ja, det har jag.
F: Men då har jag en present till dig. Kom...

Och så springer han bort till en dator. Jag trodde de var här för att värva nya kunder, de gamla brukar de ju plåga på telefon. I princip skulle jag kunna gå nu, för jag är på väg någon helt annanstans, och han hade så bråttom att han inte hade märkt vart jag hade försvunnit. Men det hade ju varit oartigt. Han uppför sig som folk. Det är en bra början. Det där med present tror jag däremot inte så mycket på, men det är alltid intressant att se hur ComHem...Jag menar GåBort försöker lura sina kunder... Jag lunkar bort till honom.

F: Vad är ditt personnummer?

Ska jag verkligen ge honom mitt personnummer? Ja, han ser ju rätt menlös ut. Det är nog ingen fara...

J: 82xxxx-xxxx

Han knappar in det på datorn, och se, där dyker mitt namn och min adress upp.

F: Ja, eftersom du har varit kund hos oss så länge, så har jag en present till dig.

Det sa du redan innan du visste hur länge jag hade varit kund hos er. Men å andra sidan, ni brukar säga det, även på telefon. Ni har alltid något speciellt fint erbjudande för lång och trogen tjänst. Och något lämpligt säljargument. Oftast inte helt ärligt, ibland rena lögner. Om ni inte hade resulterat i så många bra uppslag till blogginlägg hade jag sagt upp bekantskapen med er för länge sedan...

F: Och det passar ju bra, eftersom ditt abonnemang håller på att gå ut.

Gå ut? Vadå? Det är väl ett löpande abonnemang? Jag betalar varje månad. Det kan väl inte "gå ut". Men det kan vänta, låt höra, vad har du för "present" till mig nu då?

F: Jag ser att du inte har Digital-TV. Så nu ska du få GRATIS TV.

Då är du dåligt informerad. Jag har Digital-TV. Jag köpte en digitalbox av er i våras. Utan abonnemang. Bara grundutbud. Men jag har inte hunnit koppla in den. Jag tittar på mina analoga kanaler, de kostar ingenting extra. Och för någon månad sedan ringde ni och sa att den nya boxen redan var föråldrad. Jag bryr mig inte, för...

J: Jag behöver ingen mer digitalTV. Och jag har mina analoga kanaler. Mest kollar jag på SVTPlay via datorn...
F: Behöver inte?
J: Nej.
F: Men det är ju GRAAATIS!
J: Fast det där menar du väl inte riktigt. Det kostar väl pengar?
F: Öh...ja...om sex månader. Innan dess kostar det ingenting.
J: Då är det ju inte gratis.
F: Men det är ingen bindningstid. Du kan säga upp det när du vill.
J: Fast jag behöver inte mer TV. Jag har redan TV. Massor av TV.
F: Men ditt abonnemang GÅR JU UUUT?
J: Ja, du har sagt det förut. Vad menar du med att det går ut?
F: Öh...att bindningstiden snart är slut.
J: Och? Det är ju jättebra...

Det är väl knappast ett säljargument att bindningstiden ska gå ut. Det är väl jättebra att bindningstiden är slut. Det betyder att jag har stått ut med ert senaste så kallade erbjudande i 12 månader och äntligen kan välja någon annan leverantör om jag så skulle vilja. Jättebra för mig. Inte för er, naturligtvis. Att ni är väldigt intresserade av att låsa upp mig igen, det är en annan sak, men att använda det som säljargument mot mig är rent ut sagt löjligt...

F: Jaså, vad ska du göra då?
J: Ja, det vet jag inte, men i väntan på det ska jag fortsätta att betala min månadsavgift. Och så ska jag använda mitt bredband. Precis som vanligt...
F: Jag ser att du betalar 200...nånting.. Men nu får du ju TV också för de pengarna!

249 kr, för att vara exakt...

J: Men jag har redan TV.
F: Men Åååååååh!
J: Tack i alla fall. Hejdå...

Thursday, November 15, 2012

Novemberkväll vid Gamlestadstorget

gamlestadstorget, göteborg, gamlestaden, hus, fabrik, industri, rivning, riva, rivningshus, grävskopa, rasera, raserat, nybygge, bygge, byggnation, pendeltågsstation, höst, höstljus, novemberkväll, nordiskt luus, nordic light, tsyfpl, foto anders n

gamlestadstorget, göteborg, gamlestaden, hus, fabrik, industri, rivning, riva, rivningshus, grävskopa, rasera, raserat, nybygge, bygge, byggnation, pendeltågsstation, höst, höstljus, motljus, novemberkväll, nordiskt luus, nordic light, tsyfpl, foto anders n
Gamlestadstorget, Göteborg 2012-11-15 (Foto Anders N)

Wednesday, November 14, 2012

Paj Lapplandia

paj lapplandia, paj, renskav, bacon, purjolök, chilisås, soja, svamp, creme fraiche, lappland, lapplandica, tsyfpl, foto anders n
Paj Lapplandia

Nej det är inget jag har hittat på. Den heter så. Recept går att hitta på nätet, men jag har lagat min med tomatpure eftersom jag inte hade någon chilisås, och med viltskav eftersom det var billigare än äkta lapp. Och jag har designat Kebnekajsemönstret på locket själv. Orkade inte gräva fram brödkaveln... (Foto Anders N)

Höstkväll vid Odengrop

odenplan, odengrop, gropen, citybanan, pendeltågsstation, järnvägstunnel, uppgrävt, byggarbetsplats, 2012, 2013, gustav vasa kyrka, tsyfpl, foto anders n
Odenplan, november 2012 (Foto Anders N)

Ett möte med Hans Hammarskiöld (RIP)

Läste sent igår kväll att en av Sveriges stora fotografer, tillika en personlig favorit, har gått ur tiden,. I synnerhet hans svartvita människobilder är i en klass för sig. Hans Hammarskiöld (1925-2012) var den siste av det legendariska fotografkollektivet Tio Fotografer, som också inkluderade andra favoriter som Georg Oddner (1923-2007) och Tore Johnson (1928-1980).

Jag har tidigare skrivit om mina möten med svenska fotografpersonligheter. Jag träffade Hans Hammarskiöld 2009. Det var ett mycket kort möte, knappt värt att kalla ett möte, men det betyder mycket för mig, i synnerhet idag...

Äldre, mycket prydligt klädd man, kommer vandrandes genom konsthallen. Vid dörren står en slöfsig student.

PRYDLIG ÄLDRE MAN: Hej.
SLÖFSIG STUDENT: Hej.

Därefter blev det bildvisning. Hans Hammarskiöld visade och berättade om bilder från hela sin långa och imponerande karriär. En karriär som nu har tagit slut...

Smakprov ur en film av Per Wichmann med HH och några av hans klassiska barnbilder:



Kamera&Bild (Intervju med HH)
DN

Monday, November 12, 2012

Den brinnande ballerinans ben...

den brinnande ballerinans ben, ballerinans brinnande ben, av eld, burning ballerina legs, of fire, tsyfpl, foto anders n
Den brinnande ballerinans ben... (Foto Anders N)

Ja förresten...

hammarby, hammarbytoppen, hamarby sjöstad, södra hammarbyhamnen, kulturama, stockholm, tsyfpl, foto anders n
För en vecka sedan skrev jag att jag efter arbetet med min kortfilm skulle ta semester. Det har jag också gjort. Det blev en mycket kort tur till en helt annan stad. Vilken? Kan ovanstående bild möjligen ge dig en ledtråd? Vädret var betydligt bättre än förra gången, så det blev mer fotopromenad än loppis den här gången. Fler bilder kommer de närmaste dagarna...

Portionsförpackning...i kylen? (Vem har snott min Keso?)

Öppnar kylskåpsdörren. På jakt efter lite Keso. När man blir sugen på något och egentligen vill äta något betydligt sötare och fetare, men man är inne i en sådan där period att man ska försöka vara nyttig. Då kan man ta sig några skedar Keso. Det kan jag verkligen rekommendera. I synnerhet minikeso. Inte så mycket för att den är magrare, utan för att den är mjukare och mildare. Vanlig Keso kan vara ganska sträv ibland, tycker jag. Men det gäller förstås att hitta den där burken Keso man köpt, och den här gången var det inte det enklaste...Leta, leta, leta... Nej...Vem har snott min Keso?

Om jag nu har köpt någon, vill säga. Men jag var ju i affären igår. Och jag minns så väl hur jag öppnade dörren till mjölkavdelningen. Siktade in mig på Kesopaketet och sträckte in handen... Vänta nu... Det var ju då som...

En man knackade mig på axeln. "Excuse me sir", sa han. Jag tittade förvånat på honom. Han och hans kompis såg vänligt på mig. "We are looking for baking powder." Det vill säga bakpulver. Och det kunde jag väl hjälpa honom med. Jag funderade två sekunder, för affären har precis flyttat om alla sina hyllor. Var kan bakpulvret tänkas stå nu? Jag såg mig omkring. Där borta var bakavdelningen. Jag tog honom med mig bort till hyllan och grävde fram en burk. Bakpulver. Baking powder. Jag gav burken till honom. Han såg på mig med viss tveksamhet. Nej, sa han. Han var ute efter en mindre förpackning. För två personer. Hans syster hade sagt honom att det brukade finnas i kylen vid mjölken.

Jag har aldrig ens tänkt tanken att köpa bakpulver i portionsförpackning. Än mindre i kyldisken. Jag brukar för övrigt aldrig klara av att klämma ner en hel portion bakpulver på egen hand. Men jag har ingen anledning att ifrågasätta mannen eller hans syster. Jag bad honom leta upp någon i personalen. Han och hans vän tackade för hjälpen, jag tog min korg och gick vidare. Jag mötte en kille i personalen som jag brukar hälsa på. Så också idag. De två männen dök på honom. Jag såg på avstånd hur han också gick bort till bakhyllan, tog samma burk som jag tagit, och räckte fram den. Och hur han såg om möjligt ännu mer förvånad ut än jag gjorde när mannen inte ville ha den... Sedan såg jag inte mer, för jag hade satt kurs mot kassan...uppenbarligen utan Keso...

arla, mejeri, mejeriet i Skövde, Keso, keso, keso, cottage cheese, swedish, svensk, tsyfpl, foto anders n
Arla Mejeri i Skövde - Här föds Keso! (Foto Anders N)

Monday, November 5, 2012

PS...

Ja, förresten. Mitt förrförra inlägg, det om det irriterande pensionstelefonsamtalet, har haft 145 besök på en och en halv vecka. Det är tio gånger fler än godnattsagan om tågkaoset i Skåne i somras, som jag skrev fyra dagar tidigare, har haft på samma tid. Lustigt, jag tycker godnattsagan är mycket roligare och intressantare... Har du någon teori? Det näst mest lästa inlägget under denna period handlar förresten om Sunes kiosk i Jämshög.

He's alive! ALIVE!!! (After effects och dörren till Göteborgs filmfestivals kontor)

Inser att det var alltför länge sedan jag skrev här. Föräldrarna var och hälsade på ett par dagar, men framförallt har jag jobbat med en liten kortfilm. Mer eller mindre dygnet runt. Jag hade en filmidé som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av. Jag hade inte resurser, varken tekniska eller ekonomiska för att bygga upp den miljö jag önskade. Sedan kom jag på hur det kulle gå till. Animation! Jag är ingen animatör egentligen. Jag minns att jag träffade en flyktig bekant på bokmässan för ett par år sedan, som kände igen mig som..."den där animatören". Jag förstod först inte varför. Så småningom förstod jag att jag lärt känna personen i samma veva som jag gjorde Ska vi gå på Cirkus. Den är förvisso en slags animation.

För övrigt har jag inte gjort animerade filmer sedan mellanstadiet. På VHS. Ingen bra kombination. Mina animerade äventyr har alltså varit begränsade. Men om man träffar en person som just då gjort en animerad film, så kan man luras att tro att personen är animatör. Jag sa till min bekant på bokmässan att jag snarare vad "den där manusförfattaren". För jag hade skrivit ett par kortfilmer vid det laget. Men det var då det...

Ska vi ses på Cirkus är en ganska enkelt tillverkad historia. Mitt nya projekt krävde mera möjligheter, och jag behövde ett riktigt animationsprogram. Som Adobe After Effects. Ett närmast mytiskt datorprogram för den som arbetar med film. Jag har länge velat lära mig det, och jag har lyssnat på två föreläsningar på ämnet. En på Jämshögs folkhögskola. 2003. En i Gamleby. Kan det ha varit 2005? Sedan har det inte hänt så mycket mer. Har glömt det mesta. Har inte haft tid när jag har haft programmet tillgängligt, och inte haft programmet tillgängligt när jag haft tid. Och tid behöver man för att lära sig ett datorprogram. Och allt annat man behöver lära sig. De flesta som klagar på att de inte lyckas lära sig någonting, har inte lagt ner tillräckligt med tid. Själv har jag behandlat bilder i datorn i ungefär femton år. Det är halva mitt liv. Varav tolv år i Photoshop. Jag har redigerat film i Premiere ungefär lika länge. Det är två program från samma tillverkare som After Effects. Det finns likheter, så jag har ett försprång. Men det mesta är helt nytt...

För ganska precis en månad sedan lade jag in en 30-dagars testversion av programmet på min dator. Exakt 30 dagar innan deadline för att skicka in film till Göteborgs filmfestival. Idag. Jag vågar nog påstå att jag har lärt mig en del. Bara en bråkdel av allt man kan göra med programmet, men jag har skaffat mig hyfsade grundkunskaper. Det har resulterat i en nio minuters kortfilm, som jag idag, sista dagen, lämnade på festivalens kontor inne vid Järntorget. Vi får se vad de tycker... Jag är fortfarande ingen animatör, och det är ingen animerad film av vanlig typ, men jag är ganska nöjd. En experimentfilm. Jag skulle beskriva mitt arbete som en digital klipp och klistra-film.

Själva avlämnandet var betydligt lättare än förra gången. Då var det 2006 och jag var nyinflyttad i Göteborg. Filmen jag skulle lämna var Svart Kaffe, tack. Jag hade ringt och pratat med någon på festivalkontoret i förväg, och fått reda på att de befann sig ovanpå en av stadens mer kända biografer. Jag åkte dit, och försökte förgäves hitta en dörr. Det fanns en trappa upp i biografen, men den ledde bara till salongen. Inget kontor där. Det fanns många ingångar och uppgångar i kvarteret, men ingen som det stod något om Göteborgs filmfestival på. Jag letade och letade. Till slut hittade jag en dörr en våning upp i en av trappuppgångarna. Där satt en liten skylt. Göteborgs Filmfestival. Tyvärr var dörren en stor tung ståldörr, och alldeles låst var den.

Jag knackade försiktigt, men inget hände. Jag knackade igen. Fortfarande ingenting. Det slutade med att jag bankade som en dåre på den där dörren, tills en vimsig man (nyvaken?) kom ut och frågade vad som stod på. Jag gav honom filmen, han kliade sig i huvudet, men tog emot den och försvann in och låste dörren. Därefter har jag skickat mina filmer med post istället. Men det har inte hjälpt, de har inte velat visa dem ändå. I år hade jag också kunnat posta filmen, men det blir ju alltid så att man håller på in i sista minuten. Jag satt långt ut på natten och lade ljud och mixade. Klockan var halv fem när jag fick nöja mig. Jag sov till klockan nio. Gick upp, finputsade filmen, komprimerade och brände en DVD. Vid halv tre på eftermiddagen klev jag av spårvagnen vid Järntorget. Jag mindes fortfarande vilken uppgång det var. Jag gick in och uppför trappan. Ståldörren var kvar, men nu hade den fått sällskap av en liten tryckknapp. En ringklocka. Genialiskt! Jag tryckte på knappen och redan efter ett par sekunder öppnade en tjej. Hon var betydligt vaknare än kollegan var 2006. Hon tog emot filmen och tackade. Sedan stängde hon kvickt. De har alla väldigt bråttom att stänga dörren. Jag undrar vad de egentligen har för militära hemligheter där inne...

Jag undrar också om de kommer att vilja visa den här filmen. Hur väljer de? Svart kaffe, tack som jag lämnade den där första gången ville de inte visa. Var den inte bra nog? Kanske, men den vann ändå första pris i en kortfilmstävling i Florens på våren året efter. Kanske handlar det mest om den som väljer, och dennes personlig smak. Det är i alla fall vad jag tror...

Efter att ha jobbat med min film dygnet runt den senaste veckan, försakat blogg, dusch, rakning, diskning och matlagning, ska jag nu ta semester ett par dagar. Vad jag ska göra? Återkommer med rapport till helgen...

PS: Om du inte har placerat rubriken ännu, så kommer en ledtråd här...

Wednesday, October 24, 2012

Uppringd av 0850123825

RRRIIING! (På mobilen. Från 0850123825)

Stockholmare? Det var ovanligt. Någon som vill publicera någon av mina noveller? Eller någon med anknytning till någon annan tävling jag varit med i på sistone? Hoppas på det...

-Ja, hallå, det är Anders?
(Tyst)
-Hallå?
(Jag hör nu ljudet av folk som pratar i bakgrunden. Ett så kallat Callcenter, med andra ord...Jag är trött på dem... Är det Linus de söker? Fast nej, då brukar de ringa på den fasta telefonen.)
-Ja hej. Jag ringer från ... (nasal tjej, yngre än jag, från ett företagsnamn som jag tyvärr inte uppfattade)
-Jaha?
-Jag ringer angående ditt pensionsval. Du vet det där oranga kuvertet.
-Jo, jag vet vad pensionsvalet är.
-Vad jag kan se här så är du placerad i...blablabla...enbart i aktier...blabla...och då vet du kanske att det var en finanskris 2008. Känner du till det?
-Jo, jag är bekant med finanskrisen.
-Och då vet du kanske att kursen föll med 40%. Känner du till det?

Hon talar nästan mekaniskt. Andas knappt. Läser innantill. Eller är hon inspelad? Är hon en robot? Låt mig se...

-Jag vet att jag förlorade en massa pengar, ja. Och?
-Jo, nu är det så att vi vill hjälpa dig placera...blablabla...hög avkastning...
-Har jag bett att få bli uppringd av er?
-Nej, men vi har hittat dig i ett register, och vi vill hjälpa dig...blablabla...bra placering...blablabla...

Fortfarande osäker på om hon är en robot. Hon svarade ju egentligen inte på min fråga. Hon bara fortsatte. Och hon har mycket att läsa. Ska jag låta henne läsa färdigt? För att vara snäll? Nej, jag har inte tid. Jag har jobb att göra. Och hon är inte speciellt trevlig heller. Låter ganska dryg. Ibland tycker man ju synd om de stackarna som sitter där. Är de bara vänliga och artiga, så...Om jag låter lite mera bestämd?

-Men jag säger det en gång till. Jag har aldrig bett om att bli uppringd av er. Jag har inget intresse av er.

Förstår du? Det är nu du ska säga "Jag förstår, då får jag be om ursäkt för att jag störde då." Och sedan lägger du på. Capice?

-Men du är väl intresserad av din pension? Vi kan erbjuda...blablabla...börskurs...blablabla...guld och gröna skogar...blablabla...Eller hur?

Hon fattade inte. Eller rättare sagt, hon fattade nog. Men hon brydde sig inte. Hon bara fortsätter. OK. Nu återstår tre saker.

1: Bli förbannad. Jag är redan ganska irriterad. Men vad gör det för nytta? Att säga otrevliga saker till tröga människor. Jag försöker låta bli, om jag kan.

2: Lägga på i örat på personen. Det är högst oartigt. Jag har själv varit med om försäljare som slängt på luren i örat på mig, och det är inte alls trevligt. Det är kanske mer förståeligt om kunden gör det, men fortfarande förfärligt oartigt.

Då återstår bara alternativ 3: Ignorera. Du ignorerar mina tydliga signaler om att jag inte vill prata med dig, att jag inte vill bli uppringd av dig, att jag inte vill ha ditt erbjudande. Då ignorerar jag dig. Jag håller käften helt enkelt...


-...
-Eller hur?
-...
-Hallå?
-...
-Vart tog du vägen?
-...
-Öh...
-...
"KLICK"

Sådär. Hon la på själv, så slapp jag göra det. Då återstår bara att ta reda på var tant ringde ifrån. 0850123825. Numret inte registrerat. Hur seriöst är det? Googlar på det. Ja, jag är naturligtvis inte den ende de har ringt till. Men inget företagsnamn. Nästa gång ska jag skriva upp det direkt. Det finns nämligen strikta regler för marknadsföring via mobiltelefon. Man får inte kontakta någon via mobil som inte givit sitt tillstånd till detta. Till exempel genom att vara kund. Det går att läsa på Nix hemsida. Mobilen går inte att Nixa, som fasta telefoner, men den är så att säga redan Nixad. Sedan finns det ju företag som inte bryr sig om det heller. Som de här. Jag frågade ju om jag hade bett dem att kontakta mig, och de sa klart och tydligt nej. Då kan man anmäla dem till Etiska nämnden för Direktmarknadsföring. Men då behöver man veta vad företaget hette. Kanske inte så konstigt att de har ett oregistrerat telefonnummer...

Tuesday, October 23, 2012

Såsen...

sås, tsyfpl, foto anders n
Såsen... (Foto Anders N)

Saturday, October 20, 2012

Godnattsagan om sommarens stora tågstopp i Skåne...

Jag har fortfarande många minnen kvar från sommarens resor att dela med mig av. Här kommer ett av de största. Torsdag kväll den 2:e augusti. Malmö central. Ganska precis en vecka efter mitt tågstoppsäventy i Eslöv. Det kan du förresten läsa om här. När du har gjort det, eller om du kommer ihåg hur det gick till, så är det dags att börja med dagens historia. Välkommen in i mitt minne:

Jag står på perrongen och ser på informationstavlan. Tågstopp mellan Tjörnarp och Höör på grund av nedriven kontaktledning. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv. Ersättningsbussar beställda... Det är lustigt, på något sätt känns det som att det alltid är tågstrul när jag varit i Malmö och ska hem till Blekinge igen på kvällen. Det känns också som att det är precis samma sak som hände när jag var i Eslöv förra veckan. Nedriven kontaktledning. Finns det någon på trafikverket som håller koll på när just jag ska bege mig hemåt, och då ser till att riva ner någon kontaktledning på vägen. I denna stund känns det verkligen så...



Men vem han än är, så har jag lurat honom den här gången. För jag ska inte till Olofström nu. Jag ska bara till Åkarp. Ett litet samhälle mellan Malmö och Lund. Min plan är att ta pågatåget 16:53 mot Höör, hoppa av i Åkarp (Vad kan det ta dit? 5-10 minuter?), tillbringa en timme på Erikshjälpen där och sedan ta mig tillbaka med Malmö, med buss. Äta en smaskig Carbonara på favoritstället och FÖRST DÄREFTER bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Det vill säga om typ tre och en halv timme. Om kontaktledningen är nedriven redan nu, så bör ju de värsta problemen vara åtgärdade vid det laget. Ersättningstrafiken ska ha kommit igång. Ja, stämningen bör helt enkelt ha lugnat ner sig. Har man varit med om så många tågstrul som jag, så vet man hur det brukar gå till...


Vi spolar snabbt framåt i berättelsen. Pågatåget kom, jag hoppade av i Åkarp. Promenerade till Erikshjälpen. När jag var färdig där tog jag bussen till Malmö. Frågan var, var bussen stannade i Malmö. Till min förtjusning noterade jag att den verkade gå rakt i riktning mot restaurangen med den delikata Carbonaran. Härligt! Jag hade ju bara ätit två Malmöcarbonaror den här sommaren, och bara en på det rätta stället. Nu var sommarens resande snart slut, och vad passade bättre att avsluta den med, än en riktigt läcker Carbonara?

Vart åker vi nu? Det finns ju en risk att han svänger av strax innan, och jag vet inte vilken som blir närmaste hållplats. Jag får gå på gehör. Titta, där ser jag pizzerian! Och där är en hållplats. Bäst att trycka...


Och jag tryckte på stoppknappen. Ingenting hände. Och jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Nu var vi snart framme vid hållplatsen. Jag kastade mig över mittgången till platserna mittemot, och tryckte på stoppknappen där. Det karaktäristiska ljudet hördes, och jag kunde se på bussens display att den nu skulle stanna. Men...det gjorde den inte. Den körde rakt förbi. Jag ställde mig upp och tittade på busschauffören. Jag gick fram till mittdörren. Jag tittade på  busschauffören. Han tittade tillbaka på mig i backspegeln. Sedan sa han något. Ungefär så här:

-Du måste trycka i god tid innan. Du kan inte trycka precis när vi passerar.

Vadå? God tid? Jag tryckte i väldigt god tid. Tyckte jag. Men knappen fungerade ju inte. På ett sätt kan jag förstå hans resonemang, men inte hade vi passerat hållplatsen ännu när jag hittade en fungerande knapp heller? Vi hade gott om tid. Åtminstone i mitt tycke. Jag vet ju inte hur många timmar innan han ville veta att han skulle stanna, men för min del räckte det bra så här. Ursäkta min grinighet, men det här var inte vilken hållplats som helst, det här var Sveriges Carbonarahållplats nummer 1. Och jag var hungrig. Jag hade varit hela dagen i Malmö, och sedan en bra stund i Åkarp. Jag vill minnas att jag hade ätit en macka vid lunch, men nu var jag hungrig. Och inte på vad som helst. Det var ju Carbonara för tusan! Sveriges bästa! Jag fick väl hoppa av vid nästa hållplats då. Kom den inte någon gång? Nej, nu var det tydligen långt till nästa. Jag stod där och väntade. Såg Carbonarastället försvinna bortåt, sedan svängde vi in på en tvärgata och restaurangen försvann helt och hållet. Jag mumlade för mig själv...

Jag trycker väl när jag vill av? Jag kan inte hela stan utantill, jag är turist. Jag kan inte veta i förväg när jag ska av. Jag trycker när jag vet var jag är. Grrr...

Vi lämnar mitt gnälliga hungriga jag och spolar framåt lite till. Så småningom stannade bussen och jag kunde kliva av och börja gå tillbaka. Jag började fundera på hur det hade gått med tågstoppet. Det borde väl vara åtgärdat nu. Men om inte... jag kunde inte vänta hur länge som helst. Då kanske jag inte kom hem överhuvudtaget. Hade jag nu haft en sån däringa Smartphone hade jag ju kunnat kolla upp det på nätet. Men jag har en vanlig gammal dumfån. Jag plockade fram den och slog en signal hem till föräldrarna i Olofström. Kunde de möjligen tänka sig att kolla upp hur läget var i tågtrafiken? Det kunde de, och lovade att återkomma...

När de ringde tillbaka hade jag precis hunnit fram till restaurangen. Jag visste att om det fortfarande var problem, skulle jag bli tvungen att skippa Carbonaran och bege mig direkt till stationen. Jag ryste vid tanken. Och tyvärr var det så. Det var fortfarande stora störningar i trafiken. Jag vinkade adjö till sommarens sista Carbonara, innan jag ens hunnit se den, och gick till stationen...

Strax efter klockan 19 såg jag på informationstavlan uppe i stora hallen. Där stod bland annat att:



Strömlöst mellan Tjörnarp-Höör. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv...Ingen prognos när felet kan vara åtgärdat. Återkommer...

Det vill säga precis samma sak som sist. På två timmar och tjugo minuter hade det inte tillkommit någon ny information. Men några direkta förseningar såg jag inte till. Stockholmståget 19:11 var 19 minuter försenat, men det är ju inget ovanligt, även utan stopp på spåren. Mitt tåg, mot Kristianstad och Karlskrona, skulle avgå planenligt 19:30. Jag gick ner till min perrong.



Klockan var 19:15 och tåget stod redan inne. Utmärkt! Och så stod det en massa folk vid informationstavlan. Tåget var misstänkt tomt. Men dörrarna var upplåsta och lyste välkomnande grönt. Jag tittade på tåget. På displayen ovanför dörren lyste bara en ensam gul prick. Nå, då var den väl trasig då. Displayen på perrongen kunde inte misstolkas. Nästa tåg som skulle avgå från den här perrongen, 4a, var mitt...





Jag gick ombord...

Bara för att i nästa sekund bli utjagad av en aggressiv tågvärd. Det här tåget skulle inte gå någonstans sa han. Så jag fick inte gå ombord. Jag förstod inte riktigt vad han menade, och jag fick inte tillfälle att fråga heller, för han sprang bort till nästa dörr, där några andra passagerare hade gått in. Om man nu inte vill att någon ska gå in i ens tåg, varför ställer man det inne på en järnvägsstation full med folk? Vid en perrong skyltad med ett tåg som snart ska avgå. Och dessutom med alla dörrar öppna? Lås, så slipper ni problemet...

Nå, någon minut senare hände något. Klockan var 19:22 när följande meddelande kom i högtalaren.

"Just nu är det strömlöst på sträckan...vilket kommer att medföra inställda tåg och förseningar. Vi återkommer med mer information när felavhjälpare är på plats..." 

Felet har pågått i minst två timmar och 40 minuter och felavhjälparna har inte ens hunnit dit? Skylten på perrong 4a ändrades. Nu skulle tåget som man inte fick gå ombord på, gå till Växjö istället. Men först 19:48. Mitt tåg skulle nu avgå från perrong 3a. Spårändringar i sista minuten är mer regel än undantag för mig. Åtminstone om jag har bokkasse eller välfylld väska. Idag hade jag båda. Därför var jag glad att spårändringen kom i god tid, sex minuter innan, och att jag dessutom bara behövde gå över till andra sidan perrongen.

19:26 avgick tåget som man inte fick gå ombord på. Vart? Vem vet? Inga passagerare fanns ombord. Enligt informationstavlan var nu felet på banan delvis avhjälpt. Ett spår skulle öppnas 19:30. Snabbt jobbat av felavhjälparna som tydligen var framme nu. Dock skulle det bli vissa förseningar på grund av signalfel. Nå, det var väl inga större problem. Mitt tåg skulle avgå 19:30, och om spåret hade  öppnat så... Ja, inga större problem helt enkelt. Värre var det för det försenade Stockholmståget 19:11. Det skulle nu enligt tavlan avgå 19:45. 34 minuter sent. Som om inte detta var nog så var det dessutom inställt. Men det skulle tydligen fortfarande avgå 19:45. Jag får fortfarande inte riktigt ihop det där...



Sedan kom mitt tåg. Dörrarna öppnades och denna gång fick jag faktiskt gå in. Tågvärden protesterade inte det minsta. Jag hittade en plats i tågets mittparti bland alla barnvagnar och slog mig till ro. Vi avgick i någorlunda rätt tid och satte kurs, eller kanske snarare räls, mot Lund...

Följande text utgår från de anteckningar jag gjorde i min svarta anteckningsbok medan allt hände:

19:34. Meddelande i högtalaren: "Det är för närvarande strömlöst vid Tjörnarp. Ersättningsbussar sätts in mellan Höör och Hässleholm."

Fem barnvagnar runtom mig börjar stöna. Ersättningsbussar brukar sällan vara anpassade för barnvagnar. Och vad hände med det utlovade öppna spåret klockan 19:30? För min del går det lika bra med buss som tåg. Bara jag kommer hem. Jag är glad att de i alla fall har ordnat bussar. Jag känner inte för att stå och vänta en timme i Eslöv igen...

En stund senare stannar vi i Lund. Displayen i tågets tak upplyser oss om att vi är i "vogn 13", tåget tror alltså att det är i Danmark. Dessutom står det att detta är tågets "Slutstation". Men så är det tydligen inte. Det är bara dags för en längre paus...

19:39: "Meddelande från trafikverket i Lund. Stationerna i Eslöv och Höör är alldeles igenkorkade, så vi får stå här i Lund och vänta. Vi har ingen prognos..."

19:46: "För alla som undrar så är det totalstopp mellan Lund och Eslöv. Alla spår är upptagna, så inga tåg kan köra förbi. Inga tåg kan köra uppåt. Vi får stanna här. Tyvärr är det ingen prognos..."

Jag saknar min oätna Carbonara. Hur har det gått med bussarna? Tågen skulle ju gå som vanligt och sedan buss en bit. Bussarna var ju bokade redan 16:40. En medpassagerare har pratat med någon som vet. Bussarna går tydligen mellan Höör och Hässleholm. Men hur ska vi komma till Höör? Vi kommer inte ens till Eslöv. Vi sitt kvar här i Lund. utan prognos... Ser en annan Olofströmare borta vid drickaautomaten. En medpassagerare frågar henne om den är en spelautomat...

19:59: "Vi står fortfarande stilla..."

Jaså, det menar du inte...

"...och väntar på att få köra vidare till Höör. Från Höör blir det buss till Hässleholm där övriga tåg väntar på att avgå till olika destinationer. Vi kan inte ge några hålltider ännu, för vi har ingen prognos om när vi kan köra vidare.."

20:01 anländer ett Pågatåg. Från andra hållet. Destination Hyllie. Men var kom det ifrån? Definitivt inte från Eslöv. Kanske från Helsingborg? Skulle man kanske försöka åka den vägen? Nej, det är inte värt risken...Jag är glad att jag har sittplats. Och att vi får kontinuerlig information. Även om den egentligen inte säger något...

20:04 Ett Veoliatåg anländer. På väg till Stockholm? Pågatåget kör. Förutom oss och Veolia står det ytterligare ett Pågatåg på stationen.

20:05 (Mansröst) "Ja, mina damer och herrar. Vi söker info med ljus och lykta. Det är svårt att komma fram på telefonlinjerna. Vi har nu fått löfte om att få köra inom en inte alltför lång framtid...i alla fall till Eslöv..."

20:07 (Kvinnoröst) "Tyvärr har det inte hänt så mycket. Vi står stilla och väntar på att få köra till Höör. Sedan blir det buss eftersom spåret är strömlöst. Vi har ingen prognos om när vi ska få köra vidare..."

Jodå, fråga din kollega. Han har fått "ett löfte..."

20:10 Jag öppnar pepsin som jag lyckligtvis köpte innan vi åkte...eller ja, vad vi nu ska kalla det...

20:12 Veoliatåget som stått bredvid oss i 8 min. får köra. Vi har stått här i en dryg halvtimme. Luddigt meddelande i högtalaren. Något om att vi är två tåg som "står på samma plats i kön men de andra ska stanna i Eslöv. Vi beklagar detta..." Ja nog är det synd om dem som måste stanna i Eslöv...Eller?

En man har letat upp en artikel om oss på nätet. Ja, om förseningen i allmänhet. Han läser högt för oss andra. "Fullt kaos. Djungelns lag råder. Ingen hjälper handikappade och barn..." Är det måhända i Höör detta väntar oss?

20:15 Ett öresundståg till "Hässleholm via Eslöv och Höör" anländer där Veoliatåget nyss stod. Är det dom som vi delar plats i kön med? Kan de inte sluta skicka nya tåg hela tiden? Varför inte skicka några bussar istället?

20:18 (mansröst): "Nu har jag fått lite info här. Vi ska få köra precis efter det pågatåg som nyss körde. Vi kommer att köra direkt till Eslöv, där bussarna väntar..."

Jaså, de är i Eslöv nu. Men det är ju ännu bättre. Står de verkligen där och väntar på oss? Det tror jag när jag ser det...

20:21 VI KÖR! "Välkomna på tåget till Eslöv. Vi beklagar förseningen. Problemet har pågått hela dagen..."

Nåja, inte riktigt hela...

20:24. Tågets display visar beräknade ankomsttider. Kristianstad 21:30. Då kommer man väl fortfarande hem i alla fall. Efter Kristianstad kommer Bromölla, där jag ska av. Sista bussen från Bromölla går klockan 23. Det är två och en halv timme tills dess. Det bör vi hinna på. Normal restid på sträckan är en dryg timme.

20:26 (Förinspelat meddelande spelas upp i tågets högtalare) "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet på grund av ett långsammare tåg framför oss"

20:31. Jag skymtar lagerhuset i Eslöv genom fönstret. Vi är nästan framme! Ja, i Eslöv alltså.

20:32 "Vi är nu framme i Eslöv. Bussarna kommer att avgå från bussterminalen. Ner i tunneln och så till vänster. Just nu ser jag bara en buss, men där är sju styck till som pendlar..."



20:35 Vi vandrar i lämmeltåg längs perrongen. Posttåget kör förbi oss i full fart, på väg norrut, och tutar förtjust. "Haha. Småfjantar. Jag behöver ingen el. Jag går på diesel..." tror jag han menar.

20:37 har jag tagit ner genom tunneln och upp i stationshuset. På väg ut hör jag ytterligare ett helt obegripligt utrop i högtalaren. Precis som veckan innan. Den som ansvarar för högtalare och akustik på Eslövs station måste göra något åt det där...

20:38. Jag är framme vid bussterminalen. Jag möter känd svensk musikalstjärna med hustru och storgråtande dotter. De är på väg i riktning mot tågen...



20:50: Massor av folk på terminalen. Tre ersättningsbussar har precis kört. Folkmängden har inte minskat nämnvärt. Var är kön? Var är organisationen? Vem kan man fråga?

20:55: Min mobil ringer. Orolig moder. "Nu står det på hemsidan att för resande mot Blekinge ersätter buss hela vägen..." Det låter onödigt. Tågen går väl från Hässleholm? Om inte, var hittar man Blekingebussen i så fall? Här finns ju inga bussar, inga köer och fortfarande ingen att fråga...

Meddelande i högtalaren: "Öresundståg mot Lund, Malmö och Köpenhamn 20:49 har ny beräknad tid 21:27. Pågatåg mot Kristianstad och Hässleholm är idag ersatt med buss."

21:00: "Titta! Där är en!" Någon får syn på en buss som stannat i kanten av bussterminalen. En stor folkmassa rivstartar och sätter fart i riktning mot bussen. Då kör den vidare...och försvinner... På något sätt har ändå folkmassan börjat tunna ut. Några bussar har hämtat. Några har gett sig av på annat vis...

21:05: Gul skånetrafikenbuss med texten "Hässleholm" kör förbi. Några ungdomar därinne vinkar och flinar dumt. Och hela bussen skrattar åt oss. Ett högt och gnälligt skratt. Kanske är det bara hjulen som gnisslar, men det låter som ett skratt. Och det känns som ett skratt...

21:07 Ett godståg med ett par tomma vagnar passerar (och gnisslar förfärligt). Några ungdomar försöker få lift. Tåget saktar in, men stannar inte...

21:09 "Öresundståg mot Alvesta och Hässleholm med ordinarie avgångstid 20:59 inkommer strax till spår 5..." Samtidigt kommer ett Pågatåg som rullar in bredvid oss. Destination "Kristianstad" står det. Men alla - och då menar jag ALLA passagerare väller ut på busshållplatsen där vi redan står och väntar. Det verkar inte som att det tåget tänker fortsätta. Nej visst nej, det sa de ju nyss. Ersatt med buss. Det kanske är därför jag står här och väntar?

Enligt informationstavlan ska Öresundståg 20:10 möt Hässleholm, Alvesta, Kalmar avgå 21:11. Nu är klockan 21:14 och var är det tåget?

21:15. Folk går ombord på Pågatåget, som det fortfarande står Kristianstad på. Samtidigt kommer ett Öresundståg söderifrån. Är det mitt tåg? Inte många ombord, men de kliver också av. Allihop. Det tänker inte köra vidare heller. "19:30 öppnas det ena spåret" sa de i Malmö. Jag börjar tro att de ljög. Bredvid mig står SJ:s tågpersonal. Många vill prata med dem. De pratar gärna, men de vet inget. Var är Skånetrafikens personal? Och var är trafikverkets informatörer? Eller vem som nu organiserar ersättningsbussarna... Det finns fortfarande inga köer, folk slåss om att få komma ombord på nästa buss, och det är ändå inte lätt, för man vet inte när och framförallt inte var nästa buss kommer att stanna...

21:18 Pågatåget som står bredvid mig ska inte längre åka till Kristianstad utan nu står det att det ska mot Malmö Hyllie. Det är mer folk än som mest tidigare på bussterminalen. Och inga bussar har synts till på länge... Fortfarande lastar tågen av folk här. "VAR ÄR BUSSEN!" skriker ett gråtande barn. Den allmänna ljudvolymen påminner om Kiviks marknad. En man ser att jag antecknar, frågar om jag är Eslövs tidning och ber mig skriva något bra.

tågstopp, eslöv, tågkaos, stort, skåne, höör, tjörnarp, hässleholm, tåg, tågproblem, bussterminal, ersättningsbuss, tsyfpl, foto anders n

Upprörda röster har omringat tågvärden vid Pågatåget. "Varför kör ni inte?" (Vi väntar på rött ljus) "Är det fri ombokning?" (Inte vad jag vet) "Jamen det stod ju där. Vi ska till Göteborg" (Jaja, kliv ombord då) "Jag måste sälja min KENT-biljett nu..." (Inget svar)

21:27: meddelande i högtalaren: "Bussar avgår även från Eslöv varje hel timme..." Hela folksamlingen fnyser i kör.

21:29 Öresundståget kör söderut igen. 4 taxibilar dyker upp. Beställda eller bara förhoppningsfulla? SJ-mannen bredvid mig förklarar för någon att "Vi har inte fått någon information på hela dagen..."

21:34 Fortfarande inga fler bussar.

21:38: En buss kommer. Kör förbi oss och terminalen och bort till stationen. (Hallå! Det är inte där vi står!) En annan stannar vid medborgarhuset. (På andra sidan terminalen) Varför inte här där vi är?

21:40 En man med kamera och ett objektiv för 20000 springer förbi mig. Pressen? Ny buss kommer. Några lyckas slå och bita sig ombord, men det märks ingen direkt förändring på folkmassan. Det är fortfarande j*ligt mycket folk som står och väntar...

21:43. Flygplan (på väg ner?) passerar över våra huvuden. Inte heller det vill ta upp några liftare...

21:45: Högtalarröst: "Öresundståg mot Hässleholm och Karlshamn inkommer 21:50. Resande till Hässleholm, ta detta tåg."

Kompletterande meddelande strax efter: "Resande med SJs snabbtåg hänvisas till Öresundståg som ankommer om några minuter."

Därefter ett dementerande meddelande: "På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."

Nu får ni väl ändå ta och bestämma er?

En stor fet taxi anländer och hinner knappt stanna innan den är full med folk.

21:49: Buss full med folk kör bort till stationen - och försvinner...

Så småningom kommer det utlovade Öresundståget. Jag lämnar bussterminalen och går dit. Strax innan jag kommit in kommer ett nytt meddelande i högtalaren. Det är samma dementi som sist:

"På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."

Men tågvärden insisterar på att tåget visst ska åka norrut, att det finns ström och att vi är välkomna att åka med... Tåget är fullt, ingen sittplats för mig, men jag är nöjd att jag får komma med...

22.00: Tåget rullar! "Jag hoppas att vi går hela vägen..." mumlar tågvärden.

22:09: Vi står stilla. (Kvinnoröst 1): "Vi väntar på att rött ljus ska bli grönt."

Därefter (Kvinnoröst 2): "Vi har nu nått utkanten av Höör och det är härifrån det bedrivs enkelspårsdrift. Vi står och väntar på en signal, och det kommer att ta ungefär 15 min..."

22:21: "Nu kommer det mötande tåget norrifrån..."

22:22: Vi rullar igen.

22:23: "Nu har vi en rödsignal framför oss, och eftersom man inte kan styra den från Trafikverket så krävs ett specialtillstånd, och det kommer att ta ett par minuter..." Och vi stannar igen...

22:27: Tågvärdarna får veta att en av passagerarna inte mår bra, och rusar till undsättning. Samtidigt börjar vi sakta rulla in i Höör.

22:29: Stannar i Höör.

22:31: Vi rullar igen. "Mina damer och herrar, alla signarer upp till Tjörnarp är röda. Jag har fått specialtillstånd att köra förbi dem, men jag får bara köra i 40km/h."Javisst, ett spår öppet, men "signalfel". Så stod det ju på tavlan i Malmö...

22:35. Tåget brummar tyst. Kolsvart ute. Jag vet inte om vi rör oss, men jag hoppas det.

22:36 En passagerare lyckas förhandla sig till ett stopp i Vinslöv. Kommer vi att ta oss dit?

22:40 Jag går på toaletten. "Lås"-lampan fungerar inte. Jag kan alltså inte se om dörren verkligen är låst. Trycker ett par gånger extra på knappen. Då rycker tåget till. Bromsar? Hostar ett par gånger men rullar sedan vidare. Strax kommer ett meddelande i högtalaren "Ombordpersonalen, var vänlig kontakta föraren..." Det bådar inte gott. Jag gör det jag ska, och går sedan ut igen...

22:43: "Ny information. Vi kommer att gå hela vägen till Karlshamn..."

Har det varit någon som påstått något annat?

"...med stopp i Vinslöv. Ni får mer information strax innan Hässleholm."

22:46: "Ja, då har vi passerat Tjörnarp. Nu är det normal signalgivning, vilket betyder att vi kan hålla normal hastighet..."

Trevligt att höra, men det finns inte en chans att jag hinner med sista bussen från Bromölla nu. Den går om 14 min. och jag är inte i Kristianstad ännu. Jag är inte ens i Hässleholm...Jag ringer föräldrarna och avtalar hämtning...

23:00: Rullar in i Hässleholm. "Ändstation" står det på tågets display. En stressad dam som ska till Kalmar frågar tågvärdarna om råd. De undersöker saken och rekommenderar ersättningsbuss och förklarar var den går ifrån. Precis innan tåget stannat ringer den ene tågvärdens telefon. "Det kommer ett försenat Kalmartåg om en timme". Damen ser lättad ut. Tåget stannar, damen säger tack till tågvärdarna och ska precis kliva av. Då kommer ett meddelande i högtalaren. "Ni som ska till Kalmar. Det står ett tåg på spår 3 just nu..." Tågvärden stönar. "Har de ingen koll på vilka tåg som står inne?

23:08: Tåget har kört vidare. Det säger "Pling" i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Efter en stund ett nytt pling, och meddelandet "Vinslöv nästa".

23:09: Vi stannar i Vinslöv. Tågets display meddelar att detta är tåget till Hässleholm. (Där vi var nyss, jag trodde vi var på väg mot Kristianstad och Blekinge. Dvs åt andra hållet...)

23:11: Nu tror tåget att det är i Danmark. Nästa stopp Örestad. Beräknad ankomsttid till Hässleholm 00:28. Ankomsttid till Kristianstad och Karlshamn anges ej.

23:20: Ankommer Kristianstad.

23:24: Nu vet tåget var det är, och vart det ska. Beräknad ankomsttid till Bromölla: 23:35.

Där slutar mina anteckningar. Men jag vill minnas att sista biten till Bromölla gick utan större problem. Resan mellan Malmö och Bromölla hade tagit 4 timmar. Det är nästan fyra gånger längre tid än vanligt. Å andra sidan fick jag ett minne från livet. Folkstorm på Eslövs bussterminal. Som jag brukar säga, fel kan alltid uppstå. Frågan är hur de ansvariga väljer att hantera det. Helt uppenbart fanns det för få ersättningsbussar. Ska man verkligen behöva slåss för att få plats på dem? Det fanns ingen som helst organisation i Eslöv. Man bara släppte av mer och mer folk där, utan att verka bry sig om vad som hände med dom. Dumpning, kanske är rätta ordet. Jag brukar rekommendera Kaffe och bullar, men i det här fallet så hade det nog inte gått att få fram tillräckligt. Någon kontaktperson borde ha funnits på platsen. Sedan är ju frågan vad personen hade kunnat göra. Risken för lynchning var inte så liten...

Men som alltid så hänger det på informationen. Så länge vi satt på tåget i Lund, så fanns det tågpersonal som gav oss kontinuerliga rapporter. Det var bra. Folk var irriterade, men inte frustrerade. I Eslöv fanns ingen att prata med. De meddelanden som kom i högtalarna gjorde oss ibland ännu mer frustrerade, och motsade vid flera tillfällen varandra. Då är det nästan bättre med ingen information alls. Nästan. När vi så småningom kom på tåget igen, så fanns det åter personal som tog hand om oss. Och de slet verkligen. Jag befann mig nära tågvärdarnas utrymme och kunde höra deras samtal med varandra och passagerare. En tågvärd som egentligen skulle ha gått av sitt pass på vägen, valde att stanna kvar och hjälpa sin kollega och passagerarna. All heder åt honom och kollegan. Problemet ligger förmodligen som så ofta i den övergripande organisationen...

Jag känner inte till exakt hur den övergripande organisationen ser ut, och avslutar därför min analys här, men hoppas att denna skildring ur passagerarperspektiv kommer att läsas av många, förhoppningsvis också av någon med insyn och makt, och att den kommer att vara till nytta...Så alla vi som stod där på stationen i Eslöv, inte gjorde det förgäves...

Några mediers rapporter om händelsen:
Tågkaoset fortsätter... (Expressen, med video från Eslöv)
Tågavgångar ställs in i Skåne (DN, med bild från Eslöv)
"Vi fick vänta i fem timmar" (DN)