Wednesday, June 29, 2011

Elektronisk betalning förenklar allt...

Pressbyrån. Större skånsk stad. Tisdag Eftermiddag. En man på knappt trettio år kommer in. Tungt lastad med ryggsäck och tre kassar. Det är varmt och han svettas. Ska försöka hitta något ätbart att sätta i sig innan tåget går. Han letar i kyldisken. Hittar en Wrap med rostbiff och pepparrot och en drickyoghurt. Lyckas med nöd och näppe få med sig dessa två varor utan att släppa någon av kassarna. Går fram till disken.

TJEJEN bakom disken: - Hej!
KUNDEN: - Hej! De här...
Han lyckas få upp wrapen på disken utan att behöva sätta ifrån sig kassen. (Han har varit på två ställen tidigare under dagen, där han inte mer än hunnit sätta ner sin kasse/korg utan att någon annan kund börjat gräva i den. Den ena gången stod han själv och räknade ihop sina varor innan han skulle gå till kassan, när en man försökte sno en av hans böcker, mitt framför näsan på honom. Så nej, han hade ingen lust att sätta ner kassarna på golvet.) Sedan lyckas han med ännu större besvär få upp drickyoghurten på disken, fortfarande utan att släppa kassarna. Tjejen läser av varorna på streckkodläsaren.
TJEJEN: -Var det bra så?
KUNDEN: -Ja.
TJEJEN: -Då blir det 60 kr.
Kunden försöker få upp plånboken ur fickan, utan att släppa kassarna. Det går inte, och han tvingas sätta ner dem. Han ställer sig bredbent, med ett ben på vardera sidan om de tre kassarna, och klämmer ihop knäna om dem. Så att ingen ska komma nära. Sedan tar han upp plånboken och tar fram sitt betalkort. Han tittar efter på vilket håll som just den här läsaren önskar att han ska sätta chipet, och sedan gör han så. Automaten svarar:

CHIP EJ LÄST.

Kunden grymtar ett tag och drar ut kortet igen. Maskinen börjar pipa. Han trycker ner kortet igen. Maskinen svarar:


CHIP EJ LÄST.

Tjejen i kassan säger ingenting, hon bara tittar på honom.
KUNDEN: - Den säger "Chip ej läst".
TJEJEN: - Jaja, försök igen bara.
Kunden mumlar något om att det var det han precis gjorde, men han drar upp kortet igen. Gnuggar lite försiktigt på chipet, som de brukar göra på ICA när det är liknande problem. Det brukar hjälpa. Sedan sätter han i kortet en tredje gång.

"KORTET SAKNAR CHIP. VAR VÄNLIG DRA MAGNETREMSAN I LÄSAREN."

TJEJEN: -Det går inte. Du får dra det istället.
Kunden tar kortet och drar det i läsaren. Eller rättare sagt, försöker. För innan han hinner dra det, så säger:
TJEJEN: -Nej. Fortare.
Kunden kommer av sig. Han tar sats och drar en gång till. Ingen reaktion från läsaren.
TJEJEN: -Från andra hållet.
Kunden drar från andra hållet. Nu vaknar läsaren.

"SLÅ KOD"

Äntligen. Kunden slår in sin kod. Kassaapparaten surrar lite. Sedan står det.

"BETALNING MEDGIVES EJ"

Kunden tänker att borde ha minst 500 kr på det där kontot just nu, så det kan knappast vara problemet. Men han är trött och hungrig, och vill helst hinna äta innan tåget ska gå. Har inte tid att bråka med korkade kortläsare mer. Han börjar gräva i sin plånbok.

KUNDEN: - Vi får ta det så här istället.
TJEJEN: - Vadå?

Kunden tittar på henne. Hon ser helt oförstående ut. Han tänker att även om hon är ett par år yngre än honom, så borde hon väl ändå känna till begreppen sedlar och mynt. Speciellt eftersom hon arbetar i den här branschen. Han letar fram en femtiolapp och en tiokrona och räcker över. Tjejen knappar på kassaapparaten.

TJEJEN: - Vill du ha en påse?
KUNDEN: - Ja.

Hon packar ner wrap och drickyoghurt i en påse, och räcker över.

TJEJEN: - Vill du ha kvitto?
KUNDEN: - Ja, tack.
TJEJEN (skriker): - Va?

Kunden skakar på huvudet. Tar sin lilla påse, sin ryggsäck och sina tre kassar och går därifrån...

No comments: