Sunday, May 29, 2011

Loppmarknad i Jämshög - På andra sidan bordet!

Lördagens Blekingeresa gick till Jämshög. Där var det Loppis på Gröna Torget.
Försäljaravgiften var bara 50 kr, och gick till välgörande ändamål,
så jag och min moder tyckte att det var läge att städa lite i källaren.
loppis, loppmarknad, flea market, jämshög, olofström, blekinge, södra sverige, sydsverige, south of sweden, loppiabord, loppisförsäljare, försäljare, knalle, foto anders n
Förutom ovanstående föremål hade vi även ett par delikata boklådor
med allt från Camilla Läckberg till nobelpristagaren V.S. Naipaul.

Jag har besökt många loppmarknader, men aldrig förut som säljare.
En debut alltså. Om man inte räknar när jag prånglade ut hembakade bullar
och kakor till en klassresa på en julmarknad i årskurs sju...

loppis, loppmarknad, flea market, jämshög, olofström, blekinge, södra sverige, sydsverige, south of sweden, loppiabord, loppisförsäljare, försäljare, knalle, foto anders n
Första halvtimmen var det gott om folk,
och vi tjänade snabbt in försäljningsavgiften.
moped, mopedist, gammal crescent, crescentmoped, jämshög, olofström, blekinge, foto anders n
Den här glade mannen hade en fin moped,
men jag tror inte den var till salu.
loppis, loppmarknad, flea market, jämshög, olofström, blekinge, södra sverige, sydsverige, south of sweden, loppiabord, loppisförsäljare, försäljare, knalle, foto anders n
Hotfulla mörka moln svävade hela tiden över oss. Det kom inte en droppe regn
på hela tiden, men vädret kan ha påverkat tillströmningen av köpare.
Dessutom var det lönehelg och långlördag i Karlshamn och Kristianstad.

loppis, loppmarknad, flea market, jämshög, olofström, blekinge, södra sverige, sydsverige, south of sweden, loppiabord, loppisförsäljare, försäljare, knalle, foto anders n
Med andra ord var det väldigt få besökare. Synd, för stämningen var god.
Hoppas det blir fler tillfällen till sommaren, med många som vill köpa och sälja.
Dagens vinst för oss blev i alla fall hela 30 kr, dvs 15 kr per person...

Thursday, May 26, 2011

Ett ögonblick av solsken

tågresa, solsken, foto anders n
Ett ögonblick av solsken (Foto Anders N)

Järnvägsövergång

järnvägsövergång, railroad crossing, foto anders n
Järnvägsövergång (Foto Anders N)

En legendarisk journalist

Olofström förändras. Varje gång man kommer hem så märker man att något har försvunnit, och något nytt har kommit i dess ställe. Nu har lokalredaktör Tore Gillberg gått i pension. Få journalister har haft så bra koll på sitt område som den mannen. När jag var elva eller tolv hade jag en dags praktik hos honom. Se detta mycket underhållande reportage från Blekingenytt om Tore och hans skrivbord. Jag kommer att sakna hans speciella sätt att skriva reportage, där han blandar den aktuella nyheten med gamla och nya anekdoter. Passa också på att höra hur man talar här i västra Blekinge (till skillnad från hur de pratar i till exempel Karlskrona). Även den lokale kulturprofilen Johnny Karlsson dyker upp på ett hörn. Sydöstran, där Tore arbetat, har i dagarna lagt ihop sin nyhetssajt med konkurrentens, Blekinge Läns Tidning. Det känns lite symboliskt. Samtidigt har tidningarna passat på att låsa sina artikelarkiv för de som inte prenumererar. Följaktligen är det inte lönt för mig att länka till någon artikel där. Eller något som Tore skrivit. På Kristianstadsbladets hemsida finns det däremot en annan bra artikel om honom som du kan läsa för att få en uppfattning om livet som lokalredaktör. Vad är viktigast? Palmeutredningen eller en gigantisk rödbeta?

Children's days på 591PhotographyBlog

Nytt tema på 591PhotographyBlog. Bilder av barn. Max 5 st. Skicka in senast 31/5. Läs mer här.

Wednesday, May 25, 2011

Men det här leder väl ändå inte någonstans?

trappa, stairs, blockerad, blocked, igenmurad, foto anders n
Men det här leder väl ändå inte någonstans? (Foto Anders N)

På stationen

på stationen, järnvägsstation, perrong, tåg, öresundståg, gubbe i keps, foto anders n
På stationen (Foto Anders N)

Test i Blekinges geografi

Kan du med hjälp av ovanstående bild gissa dig till vilket samhälle i Blekinge jag har besökt idag? Nej, jag förväntar mig inte att någon ska kunna identifiera den på den här synnerligen anonyma bilden. Däremot är det faktiskt så finurligt att bilden också fungerar som en alldeles utmärkt rebus. Vad föreställer den? Kom på det, och sedan hittar du några lämpliga synonymer och sätter ihop. Den är inte så svår, om man känner till orten. Om du inte är så bevandrad i Blekinges geografi så kan jag trösta dig med att det nog finns många Blekingar också som aldrig hört talas om den. 347 personer bor där enligt Wikipedia och det var en ren tillfällighet att jag hamnade där. Min kamera dras till de små byarna. Det är där kan man hitta det allra mest oväntade...

Ikväll blir det tidigt i säng. Det gäller att vara utvilad. Jag ska jaga studenter i två dygn framöver. God natt!

Tillägg: Det är inte min kamera som dras till småorterna. Det är jag som gör det.  Kameran föredrar städerna. Den tog ju faktiskt bussen själv till Sölvesborg häromdagen...

Tuesday, May 24, 2011

Svensk ubåtsspaning?

ubåt, U137, motorbåt, ubåtsspaning, svensk, sverige, u-boat, submarine, foto anders n
Svensk ubåtsspaning? (Foto Anders N)

Väntande flicka i hatt

flicka i hatt, väntar på skjuts, kvinna, dam, foto anders n
Väntande flicka i hatt (Foto Anders N)

Räddaren i nöden! (En ny godnattsaga)

Du kanske noterade min huvudlösing häromdagen. Precis så kände jag mig i torsdags, när jag skulle åka till Malmö och gå och se Ralph Nykvist-utställningen. Men låt oss börja från början. Jag promenerade bort till Gamla Torget och klev på bussen till Bromölla. Jag sa till den vänliga damen bakom ratten att jag skulle till Malmö, och betalade med ett Jojo-kort. Skånetrafikens kort heter så. Jag vet, det låter lite lustigt men det brukar fungera bra. Man sätter in pengar på det och betalar med när man köper biljett. Då får man resan billigare än om man betalar med vanligt bankkort. Jag fick ett kvitto och gick och satte mig. Långt bak, och vid ett stort fönster, så att jag skulle kunna ta några bilder om det dök upp något intressant på vägen. Vi åkte ner mot Jämshög. Det är det näst största samhället i Olofströms kommun, och just den vägen: Gamla Torget till Jämshög, åkte jag nästan dagligen 2003-2004. Då gick jag medielinjen på Jämshögs Folkhögskola. Det var ett trevligt år, med många trevliga människor och roliga projekt. Du har säkert sett ett par på min hemsida och/eller YouTube. Jag knäppte lite här och var. Hålet i asfalten efter Sunes kiosk till exempel. Bussen stannade till vid hållplatsen på bygatan och jag noterade en mörkklädd man som stod och väntade. Definitivt en folkhögskoleelev. Han påminde om... Och när han löst biljett och kom vandrandes nedför mittgången så fick jag se att det var han! En god vän från folkhögskoleåret som jag inte träffat på väldigt länge. Du känner honom kanske bäst från hans lysande insats som Berättaren i kortfilmen Människor i en skog. Det blev ett kärt återseende. Jag lade ner kameran och han slog sig ner på platsen tvärs över mittgången och sedan pratade vi på, gamla och nya minnen hela vägen ner till Bromölla där jag skulle kliva av och ta tåget. Vi sa hejdå och jag skyndade mig av bussen innan den fortsatte mot Valje och Sölvesborg...

På stationen var det som vanligt lagom mycket folk. Aldrig för mycket och aldrig för lite. Jag gick gången under till andra sidan spåren där Malmötåget brukar stanna. På en bänk hittade jag en gratistidning från Kristianstad som jag började läsa. Efter några minuter kom tåget, och jag klev ombord. Jag slog mig ner i mittpartiet (de mest spännande människorna att spionera på brukar sitta där). Konduktören kom och klippte, eller rättare sagt satte ett streck med kulspetspenna, på min biljett. Jag läste vidare. Tidningen var tunn och tog snabbt slut. Jag noterade att modellen i modeannonsen på baksidan var väldigt lik en tjej som vuxit upp på min gata hemma i Olofström. Jag tänkte att jag skulle ta hem den och visa för någon som känner henne. Jag öppnade väskan för att lägga ner tidningen. Då fick jag se! Väskan...var...TOM!

Inte helt tom. Där låg mina två extra objektiv. Vidvinkeln och teleobjektivet. Men där var INGEN KAMERA!!! Hjärtat stod stilla ett par sekunder. Sedan kom jag ihåg att jag lagt ifrån mig kameran när jag fick syn på min gode vän på bussen. Jag hoppades verkligen att han hade sett den innan han klev av. Innan någon annan fick syn på den alltså. Jag sträckte mig efter mobilen. För att göra historien än mer komplicerad så hade jag glömt ladda mobilen på natten. När jag skulle ta den på morgonen var batteriet i princip slut. Lyckligtvis kunde jag låna min pappas, för han brukar ändå inte ha den med sig till jobbet. Jag kunde dock inte lämna min hemma, för jag har en DVD på kopiering just nu, och om kopieringsföretaget skulle behöva nå mig så skulle de i alla fall kunna ringa. Även om batteriet tog slut så skulle jag kunna ringa upp med den andra. Jag hade tillräckligt mycket batteri i min egen för att kolla nummerlistan. Men min gode vän var inte där. Vilket inte var så konstigt. Det var i Jämshög jag träffade honom och på den tiden hade jag ingen mobil. Den skaffade jag inte förrän året efter i Gamleby, där det var mobiltvång. Det talas mycket om mobilförbud i skolan, men där var det alltså tvärtom. Jag lyckades få tag på min moder på den lånade telefonen, hon har nära till datorn på jobbet. Jag hade inte tid att förklara varför jag behövde numret och varför det var så bråttom, men hon lyckades hitta ett mobilnummer. Jag ringde direkt. Min gode vän hade ett kul meddelande på svararen. I vanliga fall hade jag förmodligen haft väldigt roligt åt det. I detta fall blev jag mer frustrerad. Men det var i alla fall bra att höra att det var han själv och inte ett sådant där opersonligt "Abonnenten kan inte ta ditt samtal just nu. Var vänlig lämna ett meddelande efter tonen..." För då vet man ju aldrig om man kommit till rätt person. Jag lämnade ett frustrerat och osammanhängande meddelande. Det kan ha låtit ungefär så här.

"Hej, det är Anders. Vi sågs nyss på bussen. Och...öhrm...ja, nu undrar jag bara om du möjligen har sett min kamera. I vilket fall får du gärna ringa mig så snabbt som möjligt. Och... Mitt telefonnummer är 07...nej, vänta den här telefonen är lånad så jag vet inte vilket nummer den har. Men jag hoppas du kan se det i alla fall. Ring mig så snabbt du kan..."
Tåget var nu strax framme i Kristianstad. Jag tänkte att jag kunde kliva av där och ta kontakt med Skånetrafiken i fall busschauffören hittat kameran. Jag kunde också ta ett tåg till Sölvesborg och försöka hitta min gode vän där ifall han nu hade kameran. Men om han inte hade den, och inte Skånetrafiken heller, vad skulle jag göra då?

RRRRIIIIIINGGG! Precis när jag skulle kliva av tåget så ringde mobilen. Jag kände igen rösten. Han höll mig inte på halster. Han hade kameran...Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuh (Djup utandning av lättnad). Han hade fått syn på den efter ett par minuter. Tänkt att den borde vara min. Jag och kameror brukar ju som bekant höra ihop. Han hade meddelat busschauffören sitt namn och nummer och var nu hemma i Sölvesborg och skulle börja leta efter mitt nummer på Facebook och Eniro. Men jag hann före. Kameran var alltså i säkert förvar, men jag kände att jag nog ville ha den med mig till Malmö. Vi avtalade att jag skulle ta första bästa tåg till Sölvesborg och han skulle möta mig på stationen.

Jag gick fram till informationstavlan på stationen i Kristianstad och såg att ett tåg till Blekinge (Karlskrona via Sölvesborg, Karlshamn och Ronneby) skulle avgå om en timme och sju minuter. En timme? Nej, det var bara klockan i min lånade mobil som fortfarande gick vintertid. Det skulle gå om sju minuter. Då blev jag lite stressad. Min biljett gällde ju inte till Sölvesborg. Det var inte läge att åka utan heller. Även om konduktören skulle visa sig vara förstående för min historia, så skulle jag vara i Karlshamn innan jag hunnit förklara den. Jag skyndade bort till en biljettautomat. Tryckte fel och fick börja om tre gånger. Sedan verkade det fungera. När det var dags att betala resan så höll jag upp mitt Jojo-kort. Då blev det problem:

"Detta kort har redan en registrerad resa från Olofström till Malmö. Vill du ta bort denna resa?"
Nej, det ville jag verkligen inte. Den var dyr och jag hade inte lust att lösa om den. Och man fick väl inga pengar tillbaka. Jag räknade med att jag skulle hinna återuppta min malmöresa innan tiden hade hunnit gå ut. Så jag fick göra om betalningen en gång till, denna gång med bankkort. Det gick lyckligtvis utan problem. Tåget kom. Jag klev på. Jag ringde till Sölvesborg och förvarnade om att jag var på väg. Första stopp på vägen var Bromölla. Tillbaka igen alltså. Jag tittade på skylten vid det motsatta spåret. Det skulle komma ett tåg mot Malmö snart. Kanske jag skulle hinna kliva på det i Sölvesborg? Eller kanske inte. Inte om jag skulle behöva lösa biljett igen (Sölvesborg-Bromölla). Man måste ju köpa biljett innan man kliver på tåget nuförtiden. På tåget kostar det hundra kronor extra. Det kändes inte aktuellt. Till min förtjusning upptäckte jag att vi närmade oss Sölvesborg före utsatt tid. Men så fort jag klivit av tåget och började titta efter biljettautomaten så insåg jag att det inte skulle fungera. Biljettautomaten stod med hela framstycket öppet och en servicetekniker halvvägs in i gapet. Det skulle ta en stund. Det var inte lönt att stressa. Min gode vän dök upp med en plastpåse i handen. I den låg kameran. Tåget kom och gick. Vi konstaterade att det skulle ta en timme till nästa tåg, så jag fick en guidad tur genom Sölvesborg istället. Vi hann halvvägs, sedan började det regna...

När timmen närmade sig sitt slut så var vi tillbaka på stationen. Nu var biljettautomaten hel igen. Jag köpte min biljett. När jag skulle stoppa in den i Jojo-kortets plastficka så lyckades jag på något sätt tappa plastpåsen med kameran rakt ner i stenläggningen. "Kras" sa det. Men tro det eller ej, när jag till slut vågade titta efter i påsen så var kameran hel. Det var bara plastskyddet framför skärmen på baksidan som var knäckt och hade lossnat. Det var nästan för mycket tur i oturen på en och samma dag. Sedan sa vi adjö och jag klev på tåget med destination Malmö...

tobias kärnerup, sölvesborg, människor i en skog, berättaren, the narrator, foto anders n
Räddaren i nöden! (Foto Anders N)

Biljettluckan i Uddevalla

Klassfoto i första klass. Du vet säkert hur det brukar se ut. Alla småungar sitter och smilar och visar upp sina nya gluggar. Du minns det säkert. Mjölktandsregnet. När jag hade fått min första glugg, och visade för min pappa så sa han. "Är det biljettluckan i Uddevalla?" och så skrattade han. Det var ett vanligt uttryck, sa han. Jag tog för givet att det var så.

Uttrycket har funnits i mitt huvud alltsedan dess. Som något helt naturligt. Som multiplikationstabellen, eller huvudstäderna i norden. Så småningom har jag lärt mig var Uddevalla ligger (södra Bohuslän), och inför årets västsvenska resa ville jag veta mer, googlade "biljettluckan i Uddevalla", och till min förvåning fick jag inte en enda träff. Jag ringde upp min fader och berättade det. Han blev mycket förvånad, och stod fast vid att man "brukade säga" så. Kan det vara ett mycket lokalt östskånskt uttryck? Varför då Uddevalla, och inte...Brösarp, till exempel? Om någon läsare av denna blogg träffat på uttrycket och/eller vet mer, eller bara har en teori så är all information välkommen. I vilket fall känns detta inlägg som en historisk händelse. För här är den nu äntligen. Efter snart 22 år har jag funnit den:

biljettluckan i uddevalla, foto anders n, bljettlucka, hål i väggen, bohuslän, foto anders n
Biljettluckan i Uddevalla (Foto Anders N)

The Voyeur 2

the voyeur, le voyeur, smygtittaren, peeping tom, jake gyllenhaal, samuel fröler, alicia vikander, foto anders n
The Voyeur 2

Sunday, May 22, 2011

Natten mellan Lördag och Söndag. 00:48. Har precis somnat...

Natten mellan Lördag och Söndag. 00:48. Har precis somnat...

RRRRRIIIIIIIIIIIING!

ZZZZ... Öh... Va? Vad i hela...? Vem ringer så här sent? Har det hänt något? Men det kan ju inte vara någon av föräldrarna, av den enkla anledningen att jag är hemma hos dom just nu. Nu har de också vaknat och undrar vad som står på. Var är mobilen nu då? I köket?  Jaja. Ta det lugnt. Hm. Trycker på telefonen.

LJUD UR TELEFONEN. MUSIK. SKVAL. RÖSTER. EN RÖST FRAMTRÄDER TYDLIGARE ÄN DE ANDRA. EN UNG TJEJ.

HON: - Han svarar inte. Varför svarar han inte?
JAG: - Öhrm. Ja, hallå ja.
HON: -Hallå?
JAG: -JA!
HON: -Vem är det?

Vad är det för korkad fråga klockan ett på natten? Frågan är väl vem du är?

JAG (irriterad): -Ja, vem tror du att det är? Vem har du ringt till?
HON: -Är det Rickard?
JAG (ilsken): -Nej, det är inte Rickard.
HON: -Va?
JAG: -Här finns ingen som heter Rickard.

För det gör det förvisso inte.

JAG (bestämd): Vem är du?
HON (irriterad): Kan jag få prata med honom då?

Trögfattade människa. Hör inte. Fattar inte. Ringer och väcker mig mitt i natten. Småbarn som du ska sova på natten och inte hålla på och ringa mig och väcka mig och det var ju själva tusan också att du inte ska fatta. Hjärnan kokar...

JAG (förbannad): -Gå och lägg dig!!!

Jag lägger på.

Kanske inte helt smidigt sätt att hantera det, jag vet. Men jag var inte riktigt vaken, och inte riktigt mig själv. Och jag har haft ganska många felringningar på sistone. Nåväl, det fungerade i alla fall. Hon ringde inte tillbaka... Jag har kollat numret på Eniro, men det är inte registrerat. Kanske tur det.

Friday, May 20, 2011

Visst känner man sig så här ibland?

huvudlös, headless, foto anders n
Huvudlös (Foto Anders N)

Ralph Nykvist

Ett litet minne från förra sommaren, och min skånska resa: Jag var i Malmö och hade precis varit inne på Stadsmissionens butik på Östra Förstadsgatan. Jag klev ut genom dörren, och det första jag får se är en man i 60-årsåldern som jagar en buss. Tyvärr hinner han inte, så den kör ifrån honom. Han blir stående, pustande, på trottoaren på andra sidan gatan. Plötsligt tycker jag att jag känner igen honom. Han ser ut som Ralph Nykvist, den kände skånske fotografen. Jo, nog är det väl han? Vad är det han har på axeln, om inte en kameraväska? Visst är det han. Jag fylls av samma känsla som när jag mötte Lennart Nilsson i Göteborg härom året...

Om du inte känner till Ralph Nykvist så är han en mästare i den stillsamma, iakttagande bilden. Han ser, och skapar, fantastiska bilder i vardagliga situationer ute i verkligheten. Han fångar händelser som de flesta aldrig skulle se. En svensk gatufotograf på internationell nivå. Hans sätt att ta bilder inspirerar mig mycket.

ralph nykvist, i sverige, bok, fotobok

Någon vecka tidigare hade jag äntligen kommit över hans bok "I Sverige" från 1976. Jag hittade den längst uppe under taket i ett underbart litet, men välfyllt, antikvariat i Lund. Där fanns bokstavligen böcker från golv till tak. I travar. Boken innehåller massor av fantastiska bilder, inte minst en av en man och en hund i Olofström(!). Du kan se ett par av Ralphs bilder här.

Detta var alltså vad som for genom mitt huvud medan jag stod där. Vid det här laget hade han upptäckt att någon stod och stirrade på honom på andra sidan gatan. Han såg tillbaka. Vi stod där och såg ett tag på varandra. Efter en stund började han känna sig obekväm över utstirrningen, och försvann snabbt nerför en tvärgata. Det blev så fel. Det var inte meningen att stirra. Jag var ingen stalker. Det var bara beundran i min blick. Hade jag haft kameran runt halsen som vanligt så hade han kanske insett det, men nu hade jag ju varit inne och handlat precis, och kameran låg i ryggsäcken...

Detta var ett spännande möte i sig, men det är inte slut ännu. För knappt två månader sedan, när jag var nere i Olofström för att filma musikklassen, så fick jag höra om ett fotografiskt arrangemang som skulle äga rum i Malmö. Detta har jag inte berättat om ännu, men det kommer så småningom. Det var ett föredrag med en känd amerikansk fotograf som jag också beundrar djupt. Jag satt på tredje raden. De två första var reserverade, och på en av dessa platser, ungefär en och halv meter framför mig satt - Ralph Nykvist! Efter föredraget var det stor oreda, för alla ville ju fram och hälsa på föredragshållaren och Ralph försvann i vimlet. Efteråt promenerade jag nerför Södergatan på väg till favoritpizzerian. Jag gick på vänster sida, och halvvägs ner mot Gustaf Adolfs torg så får jag se: Ja, gissa vem... På höger sida av gågatan kommer Ralph Nykvist vandrande. Min blick fastnar naturligtvis igen, och kanske kan man ana skymten av ett leende i mitt ansikte. Han får syn på mig. Det ser ut som om han känner igen mig. Ett stort vänligt leende och han vinkar. Jag vinkar tillbaka. Kan han ha känt igen mig? Kom han ihåg vårt möte från förra sommaren? Eller var det så enkelt så att jag nu hade kameran om halsen och han insåg att jag var en ung kollega som kände igen honom? Så här borde naturligtvis vårt första möte ha gått till. Ordningen var återställd. Eller?

Anledningen att jag skriver det här inlägget just idag är för att jag igår tjuvstartade min skånska resa, och var på en fin Ralph Nykvist-utställning i Malmö. "Nya bilder från Skåne". Det var sista veckan den visades, och till helgen är jag upptagen. Den var på ett litet mysigt galleri vid Fridhemstorget som jag inte tidigare kände till. Varken galleriet eller torget. När jag till slut hittade dit så fick jag veta att Ralph hade varit där en stund tidigare men försvunnit iväg. Jag hoppades att det inte var något rykte om att jag skulle dit som skrämt iväg honom. För säkerhets skull skrev jag en hälsning i gästboken, och bad om ursäkt för förra sommaren...

Knutte

motorcykel, mc, knutte, förare, moped, mopedist, foto anders n
Knutte (Foto Anders N)

Ett kort reseminne...

lokförare, tåg, järnvägsstation, göteborg, foto anders n
Göteborgs station. Jag har slagit mig ner på mitt tåg. Fönsterplats. Vänster sida. Tåget är i princip tomt: Det är jag, en man med en cykel och så kanske någon till. Plötsligt smäller det till framme i loket så att hela tåget skakar. Strax efter kommer en äldre man gående ute på perrongen. Han mumlar något och försvinner bort mot stationen. Efter några minuter kommer han tillbaka. Han vandrar förbi utanför mitt fönster och försvinner ur min synvinkel, bort till loket. Sedan smäller det till igen, på samma vis. Och strax därefter kommer mannen tillbaka igen. Han mumlar och muttrar för sig själv. Han går förbi mitt fönster och försvinner ur synhåll igen. Några minuter passerar, sedan kommer han vandrande tillbaka igen. Och vad tror du händer? Tågmotorn går igång, börjar värma upp...sedan smäller det till igen. Och samme man vandrar förbi, muttrande och mumlande. Detta upprepas ytterligare ett par gånger innan ett meddelande går ut från tågvärden. "Vi har lite problem med en dörr just nu, men vi gör så gott vi kan..." eller något dylikt. Efter ytterligare ett par smällar så kan vi åka, och dagens äventyr tar sin början...

Svensk sommaridyll...

en röd liten stuga, röd stuga med vita knutar, blommande fruktträd, äppelträd, kvällsljus, svensk idyll, svensk sommarstuga, sommarkväll, vårkväll, foto anders n
Röd stuga med vita knutar och blommande fruktträd i kvällsljus.
 (Foto Anders N)

Tuesday, May 17, 2011

En sammanfattning, men inte ett slut...

Min uppfattning om valdeltagandet var alltför optimistisk. Jag tyckte inte 50% lät särskilt bra, men det visade sig att det totala deltagandet i hela länet var...håll i dig nu...44,17% Jämfört med det vore 50% förvisso fantastiskt. Men även valfunktionärerna var för optimistiska. Valdeltagandet i mitt distrikt var...28,31%!!! Så jag står fast vid min teori...

Igår måndag gav jag mig ut på den här vårens sista västsvenska resa. Den gick via Borås. Där träffade jag en trevlig dam som jag sedan satt och pratade med länge på tåget. Läs hennes version av mötet här...

Även om den västsvenska resan nu är slut för mig, så kommer du som läser den här bloggen att få fortsätta den ett tag till. Jag ligger nämligen efter ganska ordentligt med rapporteringen. Och om en månad påbörjar jag årets skånska resa. Dessförinnan ska jag försöka hinna med en Blekingeresa.

Nu måste jag lägga mig. I morgon ska jag upp tidigt. Jag har för avsikt att dokumentera två årliga traditioner under dagen.

Avslutningsvis vill jag skicka en speciell hälsning till alla från Norge som läser den här bloggen, och alla namnsdagsbarn som gör det. Grattis!

Sunday, May 15, 2011

Valdeltagande (allting är relativt)

Nu har jag trotsat vädrets makter och gjort min medborgerliga plikt. Det regnar ganska bra nämligen. Men det kunde inte hindra mig. Jag har varit och röstat. Röstat? Tänker du nu kanske. Har han tappat verklighetsförankringen totalt nu? Röstade, det gjorde vi ju i höstas. Alfons, Svansen, Gluggen och resten vann igen, som bekant. Men då har du kanske missat att det blev lite fel här i mina trakter. Så fel att man måste göra om landstingsvalet helt och hållet. Därför har jag nu idag varit på omval. Det var också därför jag igår...nej, vänta. Det har jag inte berättat om ännu. Nå, det kommer så småningom det med.

Idag begav jag mig alltså till vallokalen här i betongförorten. Det är i matsalen i skolan borta vid spårvagnshållplatsen. Man har ofta vallokaler i skolmatsalar, för de är stora och det är många som ska rösta. Här i förorten bor det många människor. I just precis den här skolmatsalen har man dessutom pressat in två hela valdristrikt: Mitt, och ett till. Förra gången hade jag lite svårt att hitta till matsalen, för den dörr som jag hittade visade sig vara bakdörren. Idag var det skyltat även från det hållet. Det var trevliga funktionärer som mötte upp och visade mig hur det skulle gå till. Jag plockade på mig ett par valsedlar och fick ett kuvert. Mannen frågade mig om jag visste att jag bara fick stoppa en valsedel i kuvertet. Och det visste jag. Hans kollega visade mig åt vilket håll jag skulle gå. Sedan gick jag in i matsalen. Den var alldeles tom. Ja, där fanns ju valfunktionärerna. Fyra totalt, två vid varsitt bord, och sådana där små gröna skärmar. Och fler bord. Och mjölkautomater. De hörde inte till röstandet, de bara råkade stå där. Men där fanns inte en enda röstande förutom mig. Jag smög in bakom min skärm, stoppade en (bara en) valsedel i kuvertet och gick bort till bordet som tillhörde mitt distrikt. Lämnade kuvert och röstkort, legitimerade mig, fick tack för att jag röstat och beröm för att jag lyckats med att bara stoppa en valsedel i kuvertet.

Fortfarande hade ingen annan röstande uppenbarat sig. Så jag frågade:

-Har ni haft några som röstat idag?

Och det hade de. Massor av folk. Dessutom hade de en hel låda som innehöll förtidsröster som stod bredvid dem på bordet. Så de var mycket nöjda. Det var många ungdomar som hade vaknat och insett värdet av att rösta, sa de. De räknade med ett valdeltagande på 50% i år.

Jag upprepar: 50%

Det låter inte imponerande, men här ute är det tydligen att betrakta som utmärkt. Där kan man verkligen tala om att allting är relativt. Har folk inte hört att "det finns människor som slåss och dör för sin rätt att rösta. Så därför vore det hån mot dem att låta bli." Det är värt att tänka på.

Själv brukar jag dock föredra att använda den för medel-Svensson mer greppbara. "Om du inte röstar, så får du inte klaga på den som styr sedan..."

Min teori om att valdeltagandet är så lågt i förorten är, baserat på vad jag har hört och sett här, att folk inte tycker det är lönt. Det är ändå ingen av politikerna som egentligen bryr sig om vad som händer här. Är det sant? Det återstår att se...

Svansjön / Swan Lake

svansjön, swan lake, svan, ballet, balett, balettdansös, dansare, tåspets, Peter, Pjotr Iljitj Tjajkovskij, Pyotr Ilyich Tchaikovsky, Пётр Ильич Чайковский, Лебединое озеро, Lebedinoye ozero, foto anders n, tsyfpl
Svansjön / Swan Lake (Foto Anders N)

Konsten att åka tåg. (Ett studiebesök i svensk vardag)

tågstopp, försening, försenat tåg, järnväg, falköping, skövde, tåg, järnvägsstation, informationstavla, spår, perrong, foto anders n
Men låt oss inte gå händelserna i förväg...
Jag tycker fortfarande att bland det intressantaste att analysera är hur olika företag bemöter sina kunder, till exempel när fel uppstår. Om du letar bakåt i den här bloggen så kan du hitta intressanta kontakter jag har haft med telefonbolag, järnvägsföretag, bostadsbolag och inte minst kabel-TV/bredbandsföretag. Alla verkar de ha missat att det är kunderna som är grunden för deras verksamhet.

Jag var som du säkert vet i Skara häromdagen. Jag hade spanat in resvägen i förväg. Åker man till Skara från Göteborg så är det tåg till Falköping och sedan buss. Ska man hem igen rekommenderar Västtrafiks hemsida buss till Skövde istället. (Skövde är nästa större stad, efter Falköping, på järnvägen mellan Göteborg och Stockholm). 17:45 hade jag spanat in att jag skulle åka från Skara, men vid den tiden hade jag så kul där (Second Hand-butik) att jag missade bussen. Däremot hittade jag en stund senare en buss till Falköping. Det gick ju också bra. Jag kanske skulle behöva vänta någon timme i Falköping, men det gjorde inte så mycket. Kunde kanske hitta lite kvällsmat någonstans. En Carbonara skulle sitta bra…

I väntan på att bussen skulle köra så mindes jag förra gången jag åkt buss från Skara. Våren 1995, skolresa till Skara Sommarland. Trettio 12-åringar och fyra vuxna, redo att åka hem. När vi packat ur våra stugor på campingen så såg vi hur de mörka molnen kom glidande över trädtopparna. Vi sprang över fältet till bussen och hann precis in. Sedan brakade det loss, åska och blixtar och hagel och snö. Under en kort period kunde man inte se ut genom fönstren för allt vatten som rann nedför dem. Då gick färden till Skövde station där vi skulle kliva på ett tåg som aldrig kom. Det hade försvunnit när blixten slog ner i något verk någonstans…

Även i år var molnen ganska mörka över Skara, jag hade bara inte tänkt på det förrän det var dags att åka. Busschauffören svängde ut från stationen och minsann kom det inte ett litet diskret åskmuller precis då. Halvvägs till Falköping började det regna, och väl framme så öste de ner. Jag sprang över bussterminalen och in på stationen. Jag såg att ett SJ regionaltåg till Göteborg skulle komma precis till ett av spåren. 18.50. Det lät bra, då slapp jag stå och vänta. SJ Regionaltåg, det är dubbeldäckarna det. Jag åkte ett sådant till Falköping på morgonen. Jag promenerade genom gången under stationen och gick upp vid rätt spår. Där stod fler och väntade och precis då så rullade tåget in. Men det var ingen dubbeldäckare. Det var ett Västtåg, Västtrafiks tåg. Och det stod "Nässjö" på det. Mycket underligt. Jag tittade på tavlan ovanför perrongen. Där stod det SJ Regionaltåg till Göteborg. Tiden stämde också. Folk omkring mig på perrongen började mumla. Tågdörrarna gick upp och folk strömmade ut, däribland två herrar ur tågpersonalen. En dam med en stor väska som stod bredvid mig gick fram till dom och frågade:

-Är det här tåget till Göteborg?
-Nej, det här går till Jönköping och Nässjö.
-Men det står ju där på skylten?
-Nejnej, det är felskyltat.

Vad är felskyltat, frågade man sig då. Tåget eller tavlan? Och vad viktigare var, var fanns vårt tåg? Fanns det överhuvudtaget? Damen påtalade att hon hade köpt biljett, då måste väl tåget finnas? Tåggubbarna svarade:

-Det kommer inga tåg. Det är stopp. Det är det som är problemet.

Det gjorde oss inte klokare. För mig var det väl inga problem, men damen hade som sagt en stor väska och såg väldigt trött ut. Hon hade nog släpat den ganska långt redan. Hon hade dessutom bråttom. Att då få reda på att ens tåg försvunnit…

-Vad menar ni? Ni kan väl inte…
-Håll tyst med dig. Nu ropar de ut. Om du bara är tyst, så får du veta.

Fast med den ton som herrarna hade så lät det mer som om de, två stora starka karlar under yrkesutövning, bad en liten dam med en stor tung väska, att hålla käften. De sa det inte, men det var helt uppenbart vad de menade. Hon, jag och de övriga på perrongen spetsade öronen och försökte höra om det sades något i högtalaren, men det var inte det lättaste eftersom det stod ett X2000 med motorn igång på spåret bakom Nässjötåget, och det lät något fruktansvärt. Men hur vi lyssnade så lyckades vi inte höra något alls. Under tiden smet tåggubbarna iväg snabbt. Det där de sa om meddelandet i högtalaren var med andra ord en ren lögn. Någon, jag tror det var en av dem, ropade sedan framme vid loket att "det andra tåget kommer efter oss" innan han försvann in. Men där syntes inget tåg. Sedan körde Nässjötåget. En frustrerad yngling bredvid mig noterade att den körde på fel håll. Så det kunde inte vara på väg till Nässjö? Och var det inte stopp på det hållet den körde, eller? Men han lugnades av en man som hade koll på hur spåren gick. Tydligen så åkte tåget åt "fel" håll först för att sedan svänga in på ett annat spår.

tågstopp, försening, försenat tåg, järnväg, falköping, skövde, tåg, järnvägsstation, informationstavla, spår, perrong, foto anders n

Vi stod kvar och väntade, fortfarande utan att veta någonting. På långt håll skymtade vi ett tåg som kom från Skövdehållet. Men det var ett godståg, och åkte in på ett annat spår. En kille med modern mobiltelefon kunde se att det var stopp i Skövde. Elfel och inga tåg gick på något håll. Folk svor över SJ, men SJ ansvarar inte för järnvägen längre. Det är många år sedan. Trafikverket gör det. SJ ansvarade däremot för tåget som vi väntade på, och därför för oss som passagerare. Och någon officiell information hade vi inte fått. Varken från SJ eller från Trafikverket. Tavlan med tåginformation ovanför spåret slocknade och var helt svart en stund. Man tänkte att de höll på att skriva in information till oss, men när texten kom tillbaka stod det något helt annat:

tågstopp, försening, försenat tåg, järnväg, falköping, skövde, tåg, järnvägsstation, informationstavla, spår, perrong, foto anders n

Det stod att nästa tåg som skulle komma var X2000. Till Uddevalla. Med planerad tid 19.29, det vill säga om en halvtimme. Vårt tåg existerade tydligen inte längre. Det är ju inget ovanligt att "slötågen" får vänta vid förseningar och att snabbtågen växlas förbi. Vart skulle vi ta vägen? Fortfarande hade vi inte fått någon officiell info. På andra sidan vår perrong stod ett Västtåg som enligt tavlan skulle till Jönköping och Nässjö (ett till) men enligt skylten på tåget skulle till Skövde, och på andra sidan vårt spår stod som sagt det frustande X2000 som gjorde att man knappt kunde höra varandra. Där vi stod så kunde vi se rakt in på Bistron på X2000-tåget där dess passagerade satt och proppade sig fulla med bistrokäk medan vi stod och huttrade på vår perrong. Min Carbonara kändes väldigt avlägsen. Det var inte läge att lämna perrongen, för då skulle väl tåget komma precis när jag gått. Det var bara att stå kvar ock vänta.

19.13, då jag hade stått där i 23 min, kom första meddelandet i högtalaren. Det var stopp i Skövde, reparatörer var på plats men det fanns ingen prognos om hur långt tid felet skulle ta att åtgärda. Damen med väskan hade, i brist på någon annan att fråga, knackat på förarhytten till Västtåget på andra sidan perrongen. En mycket korrekt, och något stel, dam därinne förklarade att hon inte kunde ta något ansvar för SJ. Själv arbetade hon ju på Västtrafik, och det var bara att vänta. När felet var avhjälpt så skulle ju tågen komma, och sedan var det bara att kliva på sitt tåg och fortsätta sin resa. Det var ju inget ovanligt det här, och följaktligen inget att bli upprörd över. Damen blev inte mycket lugnare av detta, för hon hade ju långt kvar på sin resa, och flera byten som säkert inte väntade på henne.

19.20 kom vårt regionaltåg tillbaka på informationstavlan. Det var alltså återfunnet, men vi stod fortfarande där vi stod. 19.24 kom nästa meddelande i högtalaren. Men det var bara en upprepning av det gamla. Man hade fortfarande ingen prognos. Kallt och vått, och inne på X2000 smaskades det vidare.

Damen med väskan hade vid det här laget brutit samman totalt. Lyckligtvis hade det kommit ut en annan tågvärdinna på Västtåget som höll om henne och gjorde sitt bästa för att trösta henne.

19.26 blev det plötsligt liv och rörelse på perrongen. Det var Västtåget som tömdes på folk. De fullkomligt rann ur det och nerför trapporna. Vart? Jag vet inte. Vi som skulle åka på andra hållet, med SJ, stod kvar.



tågstopp, försening, försenat tåg, järnväg, falköping, skövde, tåg, järnvägsstation, informationstavla, spår, perrong, foto anders n

Jag pratade med en man. En gubbe i keps för att var exakt. Han frågade mig på engelska och letade efter ett tåg till Göteborg. Han hade köpt biljett. Jag sa till honom att det var inte det lättaste att hitta, men om han skulle göra det, så bad jag honom vara uppmärksam. Sa till honom att kolla noga att det var samma tågföretag som hans biljett. Det fanns ju två olika. Men det visste han, sa han. Tur var väl det.

19.40 anlände SJ:s regionaltåg från Göteborg, till perrongen bakom X2000. Ordinarie ankomsttid var 19:09, och varför det var försenat vet jag inte. På den sidan var det ju inget stopp. Jag gick bort och tog några bilder på det. Då kom en tjej fram som undrade om jag var reporter. Jag berättade att jag hade stått och väntat snart en timme på att få åka till Göteborg. Det var väl inget, sa hon. Hon hade väntat två timmar på att få åka till Skövde. Men hon var van sa hon, hon pendlade från Skövde varje dag och det hände sådana här saker hela tiden. Det var bara några dagar sedan sist. Ständiga fel, ingen information, ingen som verkade bry sig. Hon jobbade inom vården och skulle upp igen tidigt nästa morgon och åka iväg igen. Det enda som var tur var att de här incidenterna inte hände på morgnarna, då hade hon inte kunnat jobba kvar. Men det var klart att arbetet blev lidande. Ständiga förseningar i de allmänna kommunikationerna påverkar vården och andra funktioner i samhället. Vi pratade en stund till, sedan kom det meddelande i högtalaren om att det fanns ersättningsbussar till Skövde. Hon gick bort till bussterminalen och jag gick tillbaka till mitt spår. Där fanns nu ett Västtåg med destination Göteborg. Eftersom jag åker på Regionen Runt så kunde jag kliva ombord på det. Hur det gick för de som bara hade SJ-biljett vet jag inte. När de kom hem. OM de kom hem.

På väg hem kunde jag sammanfatta. Det verkar vara sant som jag har hört och läst att Sveriges järnvägsnät håller på att bryta samman. Oavsett årstid så blir det problem. Att det är olika företag, olika små öar, som driver verksamheten, utan någon uppenbar samordning verkar också vara ganska tydligt. Det måste någon göra något åt, och det snart. Men det måste göras uppifrån. För mig var dagens problem ganska litet, men för de som åker dagligen är problemet stort. Det kan det också vara för den som ska åka långt och har tider och byten att passa. Från ett kundperspektiv är det tydlig skillnad på hur de olika bolagen hanterar situationerna och sina (och andras) kunder. Västtrafik lyckades ordna ersättningsbussar och det kom ett tåg och hämtade upp mig efter att jag hade stått och väntat en timme. Att en av deras tågvärdar tog hand om den stackars storgråtande damen kan väl nästan ursäkta hur de två andra behandlade henne tidigare. Jag vet att hon inte var deras kund, men det är ingen ursäkt. De kunde ha förklarat vänligt att de inte visste, och hänvisat henne till...ja, vem då förresten?

SJ:s resenärer fick ingen information och hade inte fått någon hjälp ännu när jag åkte därifrån. Detta trots att det stod inte mindre än två SJ-tåg inne på stationen. Det fanns alltså SJ-personal på plats. Kunde inte någon från ledningen ha ringt till något av dem, så kunde de ha sprungit över och meddelat när bussarna kom. För det var väl bussar på väg? Eller? Nej, jag vet. Tågpersonalen får säkert inte lämna tåget. Som passagerare vågar man inte lämna sin perrong, inte så länge man inte vet när tåget ska komma. Men de på SJ-tåget kunde väl ha skickat någon i Bistropersonalen eller gjort något i alla fall? Kanske betalat en passagerare (exempelvis med kaffe och bulle) för att springa över med fika till de som stod och huttrade på den andra perrongen. Det viktigaste när man står där är att få INFORMATION. Man vill veta vad som händer. Att företaget vet om att man står där, och bryr sig om en. Att något händer. Och lite varmt kaffe och en bulle kan vara allt som behövs för att undvika ett totalt sammanbrott…

Kommentar i efterhand: Enligt GP så slog blixten ner och slog ut signalsystemet och skadade en kontaktledning. Har jag inte varit med om det förut? Detta hände vid 18:30-tiden. Totalt åtta tåg stod stilla på på båda sidor om felet. Reparationer startade 19.20 och en knapp timme senare så fick första tågen börja gå, på ena spåret. Det tog alltså 43 min. att få ut den första informationen till passagerarna om vad som hänt. Däremot fick man ut informationen om att reparationen påbörjats (19.13) innan reparationen verkligen hade påbörjats...

Friday, May 13, 2011

Domkyrka försvunnen

skara domkyrka, västergötland, sverige, sweden, fd försvunnen, cathedral, church, missing, disappeared, foto anders n
Du kanske har noterat att Skara domkyrka har försvunnit. Det låter inte som att något sådant skulle kunna hända, men nu gjorde den det. Man tycker att någon borde ha sett något, men ingen har gett sig till känna. Jag la in en fin bild av kyrkan häromkvällen och när jag kollade på bloggen i morse så var den borta. Jag kunde inte logga in heller, så jag kunde inte leta efter den och inte skriva någon efterlysning, eller skriva något annat överhuvudtaget heller. Jag har fått mail från bloggläsare som undrat var kyrkan tagit vägen. Men jag har ingen aning. Nu kan jag i alla fall logga in igen och skriva det här. Övriga mailfrågor om Skara domkyrka hänvisar jag till Skara stift, Skoltorget, Skara. Telefon 0511-262 00.

Tillägg 15 Maj: Nu verkar den ha dykt upp igen. Tur var väl det. Se förra inlägget.

Thursday, May 12, 2011

En av Sveriges äldsta städer...

skara domkyrka, domkyrkan, katedral, katedralen, cathedral, skara, västergötland, sverige, sweden, foto anders n
...gick min resa till idag. En mysig liten stad med många intressanta byggnader. Mest känd är kyrkan, som du ser en del av på bilden här. Kan du se var någonstans jag var? Dagens stora äventyr var dock att försöka ta sig hem därifrån. Men det orkar jag inte skriva om i natt. Nu måste jag sova, annars blir det ingen resa imorgon...

Wednesday, May 11, 2011

Fotoklubbsmöte

fotoklubb, foto anders n
Ikväll har jag varit på vårens sista fotoklubbsmöte. Första gången jag har varit där som det har varit ljust utanför fönstret. Observera den snygga gråskalan, men så är det också före detta Göteborgs Leicaklubb du beskådar...

Vänsterben

vänsterben, ben, vänster, vänsterpartiet, ung vänster, politiker, humor, humorbild, foto anders n
Vänsterben (Foto Anders N)

Ett lätt mål...

knäckebröd, keso, smörstekta, vitlök, champinjoner, stekt svamp, lätt mål, mellanmål, kvällsmat, foto anders n
Knäckebröd med Keso och smör- och vitlöksstekta 
någotsånär färska champinjoner från tysk lågprisaffär.

Tuesday, May 10, 2011

Vårdkö!

Vårdkö (Foto Anders N)

Bara en kort utflykt idag...

fotoutställning, kortedala bibliotek, foto anders n
Dagen började på Kortedala bibliotek där jag och två andra representanter för Bergsjöns fotoklubb satte upp en fotoutställning. Utställningen pågår månaden ut, så ta en titt om du har vägarna förbi. Tyvärr har inte jag några bilder med, detta är bilder från en resa till Berlin, strax innan jag gick med i klubben. När vi hade satt upp utställningen hade halva dagen redan passerat, så jag valde att bara göra en kort utflykt. Det blev en promenad från Bohuslän till Västergötland. Över Göta Älv.

Närmare bestämt här. På bron från Kungälv till Bohus.


göta älv, foto anders n
Göta Älv (Foto Anders N)
Mittpartiet på bron kan hissas upp om det kommer en båt, och är därför inte fullt så stabilt som resten av bron. Jag kan säga som så, att när man står där mitt på bron och beundrar Göta älv i godan ro, och det plötsligt och oväntat dundrar förbi en långtradare bakom ryggen på en, då pirrar det ganska ordentligt i magen. Jag var övertygad om jag alldeles strax skulle bli tvungen att bada...

Blå bohushus (Foto Anders N)
Väl över bron så var jag alltså i Bohus. Där kan man bo i blå hus. Det är ovanligt. Utanför ett av de blå husen stod några gubbar. En av dom undrade om jag var från radion, förmodligen för att jag hade en stor systemkamera hängade om halsen. Min plan var att äta i Bohus, men caféet stängde redan klockan 15, och den lokala pub/restaurangen påminde mig alltför mycket om den i Vänersborg som jag ännu inte har berättat om, så jag ville inte gå in där. Är man bränd så är man. Istället vandrade jag vidare till Surte. Där fanns en helt vanlig pizzeria. Sedan tog jag bussen mot Göteborg, men hoppade av på halva vägen, i Agnesberg. Därifrån gick jag till Hammarkullen där jag tog spårvagnen hem. Byte vid Gamlestadstorget och i Kortedala. Ovanför hållplatsen vid Allhelgonakyrkan i Kortedala svävade en luftballong...

luftballong, kortedala, spårvagnshållplats, allhelgonakyrkan, foto anders n
Luftballong över Kortedala (Foto Anders N)

Och så slutar inlägget där det började, i Kortedala. Naturligtvis var detta bara en mycket kort sammanfattning. Fler bilder från dagen kommer att komma i framtiden. Nu och då. När andan faller på, och inspirationen hunnit komma och gå. Det kan ibland verka som att mina blogginlägg kommer slumpvis, men tro mig, ingenting som har med den här bloggen att göra är någon slump...

Sunday, May 8, 2011

Valborgslunch - Pasta Capri

Det blir inte så mycket matlagning när man är ute och åker hela dagarna. Så denna sällsynt läckra lilla lunch har jag naturligtvis inte tillagat själv, men den borde inte vara så svår. Pasta Penne, skinka, svamp, ost och lite grädde och så in med det i ugnen. Pasta Capri kallades rätten på den mysiga lilla pizzeria, precis bredvid Chalmers, där jag åt den. Jag kan inte hitta receptet på nätet, de Pasta Capri som finns där innehåller en massa skaldjur och andra allergener. Den här varianten var så god att jag gick tillbaka dit dagen efter, första maj, när Pagrotsky pratat färdigt och åt en till innan det var dags att åka hem...

Cortegeprogrammet 2011 - Försäljarna

cortegeprogramförsäljare, försäljare, student, chalmers, chalmerskortegen, chalmerscortegen, cortegen, kortegen, cortegeprogram, program, programblad, foto anders n
Mer valborg. Den kanske mest tydliga valborgstraditionen här i Göteborg är naturligtvis Chalmerskortegen. Gatorna stängs av och folk fyller trottoarerna. Men innan dess så dyker dessa filurer upp lite överallt. De säljer cortegeprogrammet.

cortegeprogramförsäljare, försäljare, student, chalmers, chalmerskortegen, chalmerscortegen, cortegen, kortegen, cortegeprogram, program, programblad, foto anders n
Vart man än går så finns de där.
Och frågar: "Får det vara ett cortegeprogram?"

cortegeprogramförsäljare, försäljare, student, chalmers, chalmerskortegen, chalmerscortegen, cortegen, kortegen, cortegeprogram, program, programblad, foto anders n
Och jag svarar naturligtvis "Nej tack, jag har ett redan".

cortegeprogramförsäljare, försäljare, student, chalmers, chalmerskortegen, chalmerscortegen, cortegen, kortegen, cortegeprogram, program, programblad, foto anders n
 För det har jag. Att det sedan råkar vara från
2007 har inte med saken att göra...
cortegeprogramförsäljare, försäljare, student, chalmers, chalmerskortegen, chalmerscortegen, cortegen, kortegen, cortegeprogram, program, programblad, foto anders n
 Jag rörde mig långsamt upp mot Chalmers.
Ju närmare jag kom, desto yngre blev försäljarna...

(Fortsättning i nästa inlägg)

Ingen valborg utan raggare!

raggare, raggarbil, raggarbilar, kortege, raggarkortege, cruising, göteborg, valborg, valborgsmässoafton, natt, vårnatt, sverige, sweden, greasers, eddie meduza, foto anders nraggare, raggarbil, raggarbilar, lowrider, hydraulik, bil, kortege, raggarkortege, cruising, göteborg, valborg, valborgsmässoafton, natt, vårnatt, sverige, sweden, greasers, car, lowrider, eddie meduza, ronny och ragge, foto anders n
 Raggare (Foto Anders N)

Valborgsfirande i Trädgårdsföreningen

valborg, valborgsfirande, valborgsmässoafton, trädgårn, trädgårdsföreningen, göteborg, storband, pensionärsnöje, foto anders n
Och så har det ju varit Valborg. Med traditionsenligt firande i Trädgårdsföreningens park. Också känt som "vi som gillar att uppträda, och är duktiga på det, men skäms nog lite egentligen så vi väljer att ställa femtielva studenter med flaggor och standar framför scenen så att publiken inte kan se något." Vissa Göteborgstraditioner kommer jag nog aldrig att förstå mig på...

Fototävlingar för den som har bilder från Sverige.

Fotosidan har utlyst en tävling där man kan skicka in bilder av Sverige. Om man råkar ha några sådana liggande någonstans. "Sverige - en idyll?" närmare bestämt. Om frågetecknet betyder att man får ifrågasätta bilden av Sverige som en idyll, eller om tävlingen bara är till för att bevisa den, återstår att se. Vinsten är att man kan få  med sin bild i en utställning på Galleri Kontrast i Stockholm i sommar. Ursprungligen var det tänkt att man skulle kunna få sälja sin bild där också, men fyra personer klagade, så de tog bort den möjligheten. Man måste betala anmälningsavgift, dock. Tre bilder får man skicka in. Deadline 16 maj. Cyberphoto anordnar också en tävling. Temat där är "SVERIGE". Utan frågetecken eller idyll. Där kan man vinna en kamera. En bild får man skicka in. Deadline 31 maj. Länk finns på den här sidan. (Rulla ner på sidan du kommer till, tills du hittar informationen).

Saturday, May 7, 2011

Spökhus / Ghost house

spökhus, ghost house, foto anders n
Spökhus/Ghost house (Foto Anders N)

Dagens möte

Idag var jag på loppis. En äldre dam kom fram till mig och log vänligt. "Lycka till i ditt framtida liv" sa hon. "Tack det samma" sa jag. Sedan gick hon vidare.

Fredag 6 maj: I björkarnas stad?

björkarnas stad, tidaholm, inte umeå, björk, björkar, björkallé, foto anders n
Tidaholm har också björkar... (Foto Anders N)

badhytt, strand, fyr, hamn, sandstrand, badplats, hjo, vättern, foto anders n
Tog en sväng till Vättern också.
Återbesökte en plats där jag inte varit på nästan 26 år.
Hjo, det är faktiskt sant... (Foto Anders N)

Thursday, May 5, 2011