Wednesday, November 17, 2010

Ett möte i Frölunda (...eller har du moped?)

Västra Frölunda, en eftermiddag/tidig kväll i förra veckan, strax utanför centrum. En man i sliten jacka vandrar utmed gångvägen som går parallellt med gatan. Han kommer fram till en tvärgata som han ska korsa, men just då han är på väg över så kommer en liten Renault, så han tar ett steg tillbaka. Då kommer en relativt ny moped i full fart och svänger in på tvärvägen. Den kör nästan på honom och tvärbromsar. Mopedynglet skriker:

Y: -Ey!

Mannen tittar på honom och tänker att han minsann inte är i vägen, om ynglet hade sett sig för, och saktat in när han svängde så hade det inte varit något problem. Han korsar tvärvägen och går vidare. Då kör ynglet efter honom. Kör någon meter, bromsar och skriker igen:

Y: - Ey!

Mannen ignorerar honom fullständigt. Ynglet kör en meter till, bromsar och skriker. Mannen fortsätter att ignorera honom. Så upprepas det ett par gånger. Sedan är ynglet precis bredvid honom.

Y: - Ey! Har du en cigarett?

Mannen stannar upp och tittar på honom. Noterar att han har sällskap bak på mopeden. Vilket kön sällskapet har lyckas han dock inte avgöra. Inte för att han bryr sig.

M: - Nej.
Y: - Har du en cigarett?
M: - Nej, sa jag.
Y: - Varför inte?

Varför inte? Det ska vara ett mopedyngel till en sådan fråga.


M: - Jag röker inte.

Ynglet verkar inte förstå, utan säger något otydligt. Mannen hör inte. Ynglet fortsätter babbla. Hans röst går upp och ner i tonhöjd och volym som vore han i målbrottet. Men han ser lite för gammal ut för det, han måste vara en bra bit upp i gymnasiet. Han ser fullvuxen ut, men han artikulerar inte, så det går inte att höra vad han säger. Och det är inte så att att han har problem med språket, det här ynglet är helsvenskt. Mannen i den slitna jackan tittar trött på honom. Ynglet flinar dumt tillbaka. Mannen svarar lugnt.

M: - Du. Jag hör inte vad du säger.

Ynglet fortsätter sina konstiga ljud. Mannen lyfter på mössan, vänder vänster öra mot ynglet, och lägger handen bakom, för att visa att han inte hör. Då säger ynglingen plötsligt högt och artikulerat:

Y: - Visa mig inte ditt jävla öra.

Mannen inser vad som pågår, lämnar ynglet och börjar gå vidare, i riktning mot fotobutiken som ligger en bit bort. Strax hör han ett vrål, och ser mopeden med yngel köra förbi på ute på gatan. På bakhjulet. Den var nog inte lite trimmad den. Liksom föraren/ynglet. Han skulle tydligen inte in på den där tvärvägen ändå. Mopeden och ynglen fortsätter på samma bakhjul tills de försvinner bakom en krök.

När mannen går in i fotoaffären, inser han att han nu förstår uttrycket "...eller har du moped?"


mopedyngel, mopedist, mopedister, mopedåkare, moped, småttingar på moped, foto anders n
Mopedyngel
* 2006-2010
*Observera att dessa småyngel helt saknar koppling till storynglet i texten

(Foto Anders N)

3 comments:

Jag igen said...

anledningen till att han inte artikulerade behöver inte ha att göra med ålder eller mopedinnehav, det kan helt enkelt vara så att han bara råkade vara skåning.

T'syf ~pl said...

Det betvivlar jag. Fortfarande minns jag känslan då jag häromdagen bytte tåg i Hässleholm på väg ner från Göteborg mot Blekinge. Under den korta stund det tog att sticka bort till Pressbyrån och köpa ett wienerbröd så fullkomligt omfamnades jag av den skånska som slog emot mig från omgivande resenärer. En obeskrivligt skön känsla. Man känner sig som hemma. Känslan som slog emot mig från ynglet den kvällen var något helt annat...

Anonymous said...

Märkligt det där, man känner sig välkommen även av den där damen i biljettkassan som tycker man borde fatta att kortet har chip och därför ska stoppas i kortterminalen, och inte dras. Det är ett välkomnande man inte får någon annanstans i världen.