Wednesday, October 6, 2010

Två minnesvärda möten på bokmässan...

Farbrorn som inte vill va' stor heter en nyutkommen bok. Titeln är naturligtvis en hänvisning till barn-TV klassikern med samma namn, vars berättarröst var Gösta Ekman. Det är honom boken handlar om. Om någon nu levande person i Sverige förtjänar ordet folkkär, så är det väl han. Han har gjort i princip ALLT inom svensk teater och film. Från samarbetet med Hasse och Tage via Papphammar och Jönssonligan och Beck-filmer till "seriösa" teaterroller och är nu professor i humor på Teaterhögskolan. Nu finns hans liv äntligen i bokform:

Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Den skrattande mannen till höger om Gösta Ekman heter Klas Gustafson och är också värd att nämnas. Han har nämligen skrivit boken (Foto Anders N)
Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Klas Gustafson (1950-), journalist och författare (Foto Anders N)

Boken är Klas Gustafsons femte biografi över en svensk kulturpersonlighet. De tidigare handlade om Beppe, Cornelis, Monika Zetterlund och Tage Danielsson och jag har läst allihop. Mycket intressanta, och ett måste för den som är intresserad av svensk kultur- och nöjeshistoria. Finns på ett bibliotek nära dig!

Jag köpte bara en helt ny bok på mässan. Man kunde ju inte låta bli när man dessutom fick den signerad, både av författaren och huvudpersonen.

Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Gösta Ekman signerar på Bokmässan i Göteborg 2010 (Foto Anders N)

Nästan lika många hade samlats som hos skåningen. Så fort fick det gå, för kön var lång. Och det var ändå bara det första av dagens två signeringspass. Jag passade på att ge Klas lite beröm också, så han inte kände sig bortglömd när alla slogs om att komma fram till Gösta. Det berömda svenska strikta kösystemet var som bortblåst. När Gösta skrivit klart i boken på bilder här ovanför så tittade han upp, såg sig omkring och frågade:

-Vems var den här?
-Min! svarade jag.
-Jaså, sa han. Varsågod.
-Tack så mycket, sa jag.

Och så fick jag ett vänligt leende av "farbror Gösta". Det är ju liksom så det känns. Man har vuxit upp med honom hemma i vardagsrummet. Tänk att jag har pratat med honom i verkligheten också. Det känns stort...

No comments: