Sunday, February 28, 2010

Blogguppehåll pga snöhinder...

snöhinder insnöad snötäckt snö snöig bil snow snowy snowed in car full of snow
2010-02-24 (Foto Anders N)

Friday, February 19, 2010

Wednesday, February 17, 2010

Orlandos mamma, inte Harrys...

(Göteborgs Filmfestival 2010) För ungefär 8 år sedan satt jag på ett arbetsrum, och samtalade med ett par kollegor. En av dem berättade om en film han hade "halkat in på" på TV för en tid sedan. Han kom inte ihåg vad den hette, men det var en "konstig film, om en man - som plötsligt blev en kvinna...".

- Jaha, sa jag. Det var Orlando.
- Jag visste det, sa han. Är det en konstig film, så nog *** har han där sett den.

"Han där" var alltså jag. Och min kollegas påstående var förmodligen helt riktigt, jag har sett många konstiga filmer, och det tänker jag fortsätta med. Filmen Orlando, med Tilda Swinton, bygger på en roman av Virginia Woolf. Filmen regisserades av den här damen:

Sally Potter, Göteborg, Göteborgs Filmfestival 2010, Gothenburg International Film Festival 2010, Rage, Orlando, Foto Anders NSally Potter, Göteborgs Filmfestival 2010, Gothenburg Film Festival Foto Anders N
Sally Potter (f. 1949) är en brittisk regissör, manusförfattare, kompositör, koreograf med mera. Hon besökte Göteborgs Filmfestival för att visa och prata om sin senaste film: Rage, med bl.a. Jude Law, Judi Dench och Steve Buscemi. Filmen är inspelad på mycket låg budget, utan egentlig scenografi. Karaktärerna intervjuas och berättar handlingen, ur sina synvinklar, istället för att vi får se skeendet. En intressant, annorlunda och mycket ekonomisk lösning. Jag hade tyvärr inte möjlighet att se filmen, så jag vet inte om och hur det fungerade, men jag var och lyssnade på Sally Potter berätta. Hon hade mycket intressant att säga. Läs gärna mer om och av henne på hennes hemsida och blogg.

Sally Potter, Göteborg, Göteborgs Filmfestival 2010, Gothenburg International Film Festival 2010, Rage, Orlando, Foto Anders NSally Potters filmiska blick? (Foto Anders N)

Tuesday, February 16, 2010

I Majorna

I majorna - Februari 2010 (Foto Anders N)

Monday, February 15, 2010

Gör det själv: Falska hallucinationer (och hur du blir av med dem...)

(Göteborgs Filmfestival 2010) Hallucinationer har du säkert hört talas om. Att tro att man upplever något, fast det inte händer på riktigt, utan bara sker inne i ens huvud. Mest förknippat med drogmissbruk och psykisk ohälsa, men det förekommer även i samband med epilepsianfall, så jag har haft förmånen(?) att uppleva ett par jag med. För min del har det dock mest handlat om hörselhallucinationer. Jag har hört många konstiga saker, det ska du veta... Det är ganska obehagligt. Men det finns mer riskfria sätt att få uppleva en hallucination...

En av de mest kända hallucinationerna är när man är omgiven av små svarta flygande prickar. Som flugor ungefär. Och dem kan du fixa alldeles själv, med enkla medel. Så här gjorde jag:

Årets filmfestival upptog mycket av min tid, och jag glömde bort vissa andra saker. Soppåsen under vasken blev stående lite längre än vad som var meningen... När jag så småningom upptäckte den, blev det en snabb tur ut till sopnedkastet. Tillbaka i lägenheten klev jag in i köket och då trodde jag verkligen att jag hallucinerade. Jag var omgiven av massor av små svarta prickar! Helt surrealistiskt. Tills jag insåg att det var små flugor som bott i soppåsen...

Bild tagen i ett helt annat sammanhang, bara för att
du ska få en uppfattning om hur det såg ut... (Foto Anders N)


Jag tillbringade den närmaste timmen på småviltsjakt med en hoprullad Metro. Därefter en längre stund med att torka blodfläckar från väggar och skåpdörrar. Nu borde väl problemet vara löst? Efter att ha lagat och ätit kvällsmat tittade jag lite på TV och satt vid datorn och arbetade. På kvällen gick jag ut i köket igen...

På spisen stod en kastrull med en liten skvätt Andy Warhol-soppa kvar. Den var nu full med flugor. Här nedanför ser du en detalj. De måste ha lyckats gömma sig tidigare. Så det blev bara att ta fram Metron igen...

- Hovmästaren, det är en fluga i soppan!
- Nej, det är nog snarare ett tjugotal...
(Foto Anders N)

Nästa morgon kom jag ut igen. Kastrullen var full igen! Vilket ledde till ännu mera kökskrigsdans med Metro. Efter ett tips så blandade jag till en liten drink: Vinäger och några droppar diskmedel. Själv adderade jag lite läsk och ett par droppar av den där soppan som tydligen var så delikat. Sedan ställde jag den på frysen. Diskade ur soppkastrullen. Efter det gav jag mig ut på stan. När jag kom hem på kvällen hade det börjat fylla på i drinken, och morgonen efter var den välbesökt, och köket tämligen flugfritt...

Hallucinationsfällan (Foto Anders N)

Sunday, February 14, 2010

Den (nästan) osynlige mannen...

(Göteborgs Filmfestival 2010) Jag klev av 11:ans spårvagn vid Järntorget, halkade över övergångsstället i norrgående riktning med sikte på festivaltältet. Framför mig gick en man och en kvinna. Mannen såg lite bekant ut, men jag kunde inte riktigt placera honom. Han var klädd i svart. Kunde det vara Ulf Dageby? Honom brukar jag möta ibland under mina promenader på Göteborgs gator och han ser ut ungefär sådär - Rätt ålder, längd, kläder och frisyr. Men det var svårt att se bakifrån. När vi kom upp till festivalens Industry Lounge så gick kvinnan in där, mannen följde efter. På väg in kastade han en blick bakåt, och höll upp dörren ifall jag också skulle in...

Gunter, Günter, Guenter, Wallraff, Foto Anders NGünter Wallraff Gunter Wallraff Guenter Wallraff Guenther Wallraff Gunther Wallraff Foto Anders N
...men det skulle jag inte. Jag tillhör inte industrin ännu, och är nog inte välkommen i Industry Lounge. Men den korta stund han såg åt mitt håll räckte för att jag skulle känna igen honom. Och det var ganska imponerande med tanke på att han är en man som har byggt hela sin karriär på att inte bli igenkänd...

Gunter, Günter, Guenter, Wallraff, Foto Anders N, Göteborg filmfestival 2010Günter Wallraff Göteborgs Filmfestival Gothenburg International Film Festival 2010 Foto Anders N
Det kan ha underlättat för min del att jag skulle lyssna på mannen på ett seminarium en stund senare. Min hjärna var så att säga redan rätt inställd. Lokalen var full, men jag vågar gissa att majoriteten av de närvarande inte visste hur mannen de kommit dit för att lyssna på, ser ut. De flesta visste däremot att han är en av få personer som fått ett ord uppkallat efter sig...

Gunter, Günter, Guenter, Wallraff, Foto Anders NGünter Wallraff Gunter Wallraff Guenter Wallraff Guenther Wallraff Gunther Wallraff Foto Anders N
Wallraffa är ordet. En journalist som arbetar med grävande journalistik under falsk identitet, han/hon Wallraffar. Günter Wallraff (f.1942) är en tysk journalist (fast han föredrar att kallas reporter) som har utgett sig för att vara, bland mycket annat - turkisk gästarbetare, uteliggare, arbetare på callcenter och nu senast somalisk invandrare, för att avslöja missförhållanden i samhället. Läs mer om Günter Wallraff här.

Thursday, February 11, 2010

Konststuderande?

Konststuderande? - Foto Anders N

Wednesday, February 10, 2010

Festivalminne för fem år sedan: Det lysande hålet...

(Göteborgs Filmfestival 2005) För ungefär fem år sedan var det också Göteborgs Filmfestival. Jag var där med klassen från Gamleby. Det var första gången jag var på festivalen, och en av de första gångerna jag var i Göteborg. Mina tidigare besök i staden hade mest varit skolresor med Lisebergsbesök. Den här skolresan blev det inget Liseberg, det blev en hel del film, men framförallt så lärde jag mig hitta i stan. Jag drev runt till fots (åkte inte en enda spårvagn) och utforskade. En kväll gick jag förbi ett skyltfönster. Jag vet inte om det vanligtvis tillhörde en restaurang eller en affär, men nu var det täckt av upptejpat papper. Förmodligen pågick ombyggnad därinne. I pappret fanns ett litet hål, och jag kunde naturligtvis inte låta bli att titta in. Därinne var det mörkt, med ett litet undantag. Längst in i lokalen kunde jag se att man slagit hål i väggen. Och genom det hålet strömmade ljus.

Jag tog naturligtvis en bild. Den ser du här ovanför. Jag vet ungefär i vilka kvarter jag var och smög den kvällen, och jag har varit där många gånger sedan jag flyttade hit. Men vilket fönster det var, det har jag inte lyckats bli klok på. Och varför det lyste därinne, och vad det var som lyste, det kommer jag nog aldrig att få veta...

Tuesday, February 9, 2010

Dagens Sverigebild/Vinteroväder 2010

Göteborg 2010-02-02 (Foto Anders N)

Vittorio Storaro

vittorio storaro, cinematographer filmfotograf  Göteborgs Filmfestival Gothemburg Göteborg Film Festival 2010 Foto Anders NVittorio Storaro
cinematographer filmfotograf Göteborgs Filmfestival Göteborg Film Festival 2010 Foto Anders N
(Göteborgs Filmfestival 2010) Vittorio Storaro är en världsberömd filmfotograf som arbetat med bland andra Bertolucci och Coppola. En av ljusets och färgernas mästare. Du kanske har sett Apocalypse Now, eller Den siste kejsaren. Då vet du vad jag menar. Här gör ljusets mästare en egen skugga:

vittorio storaro, cinematographer filmfotograf  Göteborgs Filmfestival Gothemburg Göteborg Film Festival 2010 Foto Anders NVittorio Storaro cinematographer filmfotograf Göteborgs Filmfestival 2010 Foto Anders N
Storaro medverkade vid ett seminarium i festivaltältet. På Röhsska muséet visades bilder som han tagit i samband med sina inspelningar, tillsammans med reproduktioner av hans stora förebilder. Som Caravaggio.

vittorio storaro, cinematographer filmfotograf  Göteborgs Filmfestival Gothemburg Göteborg Film Festival 2010 Foto Anders NVittorio Storaro cinematographer filmfotograf Göteborgs Filmfestival 2010 Foto Anders N
Så vad passar bättre än att presentera mannen i denna bildserie, där jag inspirerats av renässansmästarnas Chiaroscuroteknik. Ljus och mörker...

Monday, February 8, 2010

Vinteroväder 2010: Vintermössa

vintermössa pälsmössa snömössa mössa snö snow foto anders n winter hat
Foto Anders N

Sunday, February 7, 2010

Angående gårdagens stora musiktävling...

(Göteborgs Filmfestival 2010) Jag vet att jag ligger efter nästan en hel vecka i rapporteringen från årets filmfestival. Men den är snart slut nu, och då kommer jag förhoppningsvis att få tid att lägga ut lite mer text och bild från veckan. Jag vill dock redan nu passa på att berätta om gårdagen, med anledning av den stora musiktävlingen. Nej, inte melodifestivalen. Men Nordiska Filmmusikpriset.

Jag var på ett seminarium i festivaltältet i går och såg och hörde de nominerade. En finländare, en dansk, en islänning, en svensk och en norrman. Det gavs bild- och ljudexempel ur deras respektive filmer, samt hölls en paneldiskussion på engelska om hur de arbetar. Mycket spännande och intressant. Som en naturlig fortsättning på de två kurser om "Musik- och Bildmedier" jag läste på universitetet häromåret. Jag träffade förresten två gamla kurskamrater därifrån på seminariet. Annars var det lite dåligt med folk där. Jag tror salongen bara var halvfull. Det var synd.

Efter seminariet, utanför tältet, hann jag med att byta några ord med den finländske kompositören. Och nu när han inte pratade engelska utan svenska, så hörde jag snabbt att han inte var finne, utan österbottning. (Och om du inte vet skillnaden mellan en finne och en österbottning, så får du i läxa att ta reda på det...) Dessutom var han en mycket vänlig man, som jag önskade lycka till inför kvällen. Filmmusikkompositörer, till skillnad från skådespelare får man ju som bekant önska lycka till. Dessutom bör man göra det så ofta man kan, eftersom de är en yrkesgrupp som inte får den uppskattning de förtjänar. Det finns till exempel ingen guldbagge för filmmusik. Det är skandal...

När jag kom hem och kollade på nätet så kunde jag se att mannen heter Dani Strömbäck, och fick en Jussi (Finlands Guldbagge) nyligen för musiken till Klaus Härös Post till pastor Jakob. Och inte nog med att han är Österbottning. Han är från Närpes! Jag tyckte nog att hans dialekt lät bekant...

Och alldeles nyss läste jag i GP:s nätupplaga, att Dani Strömbäck tilldelats Nordiska Filmmusikpriset. Stort grattis till honom!!!

Dani Strömbäck, Fleming NordkrogDani Strömbäck (till vänster med mikrofonen) och Danmarks Fleming Nordkrog

Barði Jóhannsson, Bardi Johannsson, Erik EnockssonIslands Barði (Jóhannsson) och Sveriges Erik Enocksson

Trond Bjerknes, Trond BjerknaesNorges Trond Bjerknes (med mikrofonen)

Men var är tjejerna?

Wednesday, February 3, 2010

Vinteroväder 2010: På spåret

"På spåret" - Vinteroväder 2010-02-03 (Foto Anders N)

Filmtips: Det räcker nu!

(Göteborgs filmfestival 2010) Jag nämnde i mitt förra festivalinlägg att jag hade varit på kortfilmspremiär. Filmen "Det räcker nu" med manus och regi av Anna Östh och Anders Ahlberg (eller är det Anders Ahlberg och Anna Östh?) är en lysande svart komedi på 11 min. Ett utmärkt exempel på att det mest nyskapande uppstår när man tar två gamla (och utslitna?) genrer och kombinerar på ett nytt sätt. I det här faller relationsdramer och och mördarfilmer...

Anna Östh, Anders Ahlberg, Det räcker nu, Göteborgs filmfestival 2010Göteborgs Filmfestival 2010-01-30. Anna Östh (i mitten) och Anders Ahlberg
(till höger) introducerar sin film "Det räcker nu!".


Med högt tempo, action, många oväntade vändningar och en hel del blod så får vi följa hur förhållandet mellan mördarna Conny och Carina börjar knaka i fogarna. Ett intressant och annorlunda inlägg i debatten om jämlikhet och/eller jämställdhet.

Anna Östh, Anders Ahlberg, Det räcker nu, Göteborgs filmfestival 2010De nöjda filmskaparna Anders Ahlberg och Anna Östh efter väl
avklarad premiär på filmen "Det räcker nu!".

Alla tre tillfällen som filmen visades på festivalen har tyvärr redan passerat, men den borde väl dyka upp vid andra festvaler så småningom. Eller kanske på TV? Det tycker i alla fall jag...

Tuesday, February 2, 2010

Bygglov i Kyrkhult

turisthotellet, kyrkhult, tulseboda brunn, olofström, bygglov, blekinge, hotell, foto anders nTuristhotellet, Kyrkhult (Foto Anders N)

Just nu visas programmet Bygglov på TV4. Denna vecka är de och bygger i Kyrkhult! Kyrkhult är ett samhälle i Olofströms kommun, en mil norr om Olofström, med ungefär 1000 invånare. Huset som renoveras är det gamla Turisthotellet vid Tulseboda brunn.

Renoverarna hinner även med ett besök i Antikhuset i Olofström, som ligger knappt 500 meter från platsen där jag är uppvuxen. Kul att även TV4 hittar till mina trakter ibland...

antikhuset, holje bok, bokhandel, olofström, blekinge, foto anders nAntikhuset och Holje bok, Olofström (Foto Anders N)

Programmet kan beskådas här. (TV4play)

Monday, February 1, 2010

Den vandrande vitlöken...

(Göteborgs filmfestival 2010) Igår gick jag runt och luktade vitlök. Inte konstigt att de bekanta jag mötte inte kunde prata någon längre stund med mig. De hade olika ursäkter, men jag vet nog vad det gällde. Men varför luktade jag då vitlök? Jo, det hade med min frukost att göra...

Frukosten? Nog för att jag inte har något emot lite vitlök i maten ibland, men det har aldrig varit så här mycket, och aldrig någonsin har jag väl haft det i frukosten? Jo, det var faktiskt så. Låt mig förklara:

Det började i fredags. Jag skulle testa ett synnerligen delikat recept på marinerad kycklingfilé, som jag ätit när jag var hemma över jul. Det utmärkande för något marinerat är som du säkert vet att det legat en längre tid i marinad, det vill säga en kryddblandning. Ju längre tid i marinaden, desto mer smak suger det åt sig. Sagt och gjort, jag gjorde marinad på soja, vinäger, hackad persilja och hackad vitlök. Vitlök är gott, så jag tog kanske lite mer än det stod i receptet. Sedan lade jag kycklingfiléerna i en plastpåse, hällde på marinaden och lade alltihop i kylen.

Kycklingfile i marinad (Foto Anders N)

Ett dygn skulle den ligga. Allt var väl uträknat, dagen efter skulle jag se en film på festivalen före lunch. Därefter skulle jag åka hem och laga till kycklingen, äta den och sedan tillbaka in till stan för en kvällsfilm med mera. Hur enkelt som helst...

Det blev dagen efter, och jag kom till biografen. På väg in i salongen fick jag syn på en trevlig bekant från praktiktiden i Stockholm som jag inte träffat på flera år. Tyvärr såg inte personen mig, och satt ganska långt in i sin bänkrad. Jag kunde alltså inte nå fram. Men jag noterade var personen satt, för att kunna genskjuta på vägen ut. Jag satte mig längst ut i min bänkrad för att få en snabb start...

Filmen jag skulle titta på var inte bara en film, utan ett helt kortfilmsprogram. Och alla filmerna hade premiär vid detta tillfälle. Det var högtidligt, och därför skulle alla upphovspersonerna hålla lite tal innan vi såg deras filmer. Fast det hade inte arrangörerna räknat in i programmet. Så det det drog ut på tiden. Vissa filmare hade väldigt mycket att säga...

Ett utmärkande drag för filmfestivaler är att alla besökare vill hinna se allt, och följaktligen har ett späckat schema med mycket korta transporttider mellan de olika biograferna. Vissa har därför väldigt bråttom iväg. Så när alla filmer var visade och jag tog min väska och sprang ner - så var personen jag letade efter försvunnen. Hade förmodligen smitit ut i mörkret under sista filmens eftertexter. Jag gick ut ur salongen, tittade i foajen och utanför. Men inte ett spår. Jag kastade en blick på klockan. Efter förseningar och letande hade den redan hunnit bli 15.00. Det var fortfarande tid att åka hem, men på vägen till spårvagnen insåg jag att jag var vrålhungrig. 45 minuter för att ta sig ut till förorten, och sedan en timme för att laga till maten. Det gick bara inte. Det blev favoritgatuköket istället. Det låg bara några kvarter bort...

Köttbullar med lingon och sås, och riktigt potatismos. Det är gott det. Vanligtvis brukar jag sitta och äta vid något av borden utanför, men den här dagen var det KALLT. Så jag tog maten i en låda istället. Innehavaren tipsade om en vänthall vid en närbelägen busshållplats. Jag tog min matlåda och begav mig dit. Väl där upptäckte jag att det var fullt där inne. Inte av folk som väntade på bussen, inte heller av hungriga människor med mat från gatuköket. Där var fullt av törstiga människor, som lämnat sina parkbänkar runtom i staden och nu hade hittat ett varmt och skönt ställe att umgås på. Där fanns ingen plats för mig. Istället gick jag vidare med min matlåda och funderade på vart man kunde ta vägen. Snöade gjorde det också. Jag funderade på biografen, men där är ont om platser att sitta. I foajen alltså. I salongerna är där desto fler, men då måste man ha biljett. Och det vore skönt att få sitta. Det är enklare också. Man kan använda båda händerna. Biblioteket? Nej, men får nog inte ta in mat där. Universitetet? Jag är inte student längre, men ändå... Nej, det var inte lönt att ta sig dit, det var långt och många trappor. Och där kanske inte ens var öppet. Det var ju helg. Jag började bli ganska trött i benen. Jag ville inte gå alla trapporna upp från Korsvägen till Humanisten i onödan. Men Järnvägsstationen då? Där finns det gott om sittplatser...

Det fanns det. Så jag åt där. Sedan var det inte lönt att åka hem till min marinerande kyckling. Men det var fortfarande lite tidigt att åka till biografen. Det är inte så spännande att stå där i flera timmar i foajen. Sittplatser finns det som sagt inte många. Så jag åkte bort till Draken. Det vill säga den stora gamla biografen vid Järntorget, som fungerar som centrum för hela festivalen. Där brukar man kunna hitta folk att prata med...

bio, biograf draken, göteborg, göteborgs filmfestival 2010, neon, neonskylt, neon sign, foto anders nBiograf Draken, Göteborgs filmfestival (Foto Anders N)

Och det gjorde jag. Jag hann inte mer än in genom dörrarna, förrän jag fick syn på två trevliga kurskamrater från manuskursen i Sunne. De hade gjort en film som skulle visas på festivalen (och det var den som jag skulle se på kvällen.) Vi pratade en stund, och sedan skulle de hem och förbereda sig. Jag följde med dem en bit på vägen och spårvagnen. Sedan var det lagom tid att åka till bion. Där väntade jag ett tag, såg en bekant skynda förbi utan att se mig, och ett antal kurskamrater från olika universitetskurser gå betydligt långsammare förbi och ändå inte se mig. Vi var många som väntade i foajen. Alla väntade på någon. Men det var ingen som väntade på mig. När mina bekanta dök upp så visade det sig att ungefär hälften av de som stod i foajen väntade på dem. Det var deras kurskamrater och filmteam. Sedan kom det några släktingar också. Det blev ett stort sällskap, i vilket jag också fick plats. Sedan blev det film. Mer om den så småningom, i ett senare inlägg. Efter filmen drog större delen av sällskapet in mot centrum på jakt efter något ställe där det serverades öl...

Det hade snöat hela dagen, och många fötter hade trampat den under dagen. Nu var snön pressad till is, och gator och trottoarer var hur hala som helst. Minst en gång höll vi på att halka ut framför en buss. Långt om länge kom vi fram till det ölförsäljande stället. Men då var klockan redan efter 22.00. Och dagen innan hade jag träffat mina lärare från utbildningen i Gamleby, och lovat dem att en gång för alla ta mig iväg till den årliga träff för gamla Gamlebyelever som brukar anordnas i samband med festivalen. Tidigare år har den lyckats sammanfalla med att jag flyttat, haft manuskurs och förra året missade jag ju hela festivalen på grund av influensa. Men nu skulle jag ta mig samman. De sa att träffen var dagen efter. Och nu var det alltså dagen efter. Så jag halkade iväg utmed Vasagatan och hann se inte mindre än två spårvagnar köra iväg precis innan jag hann fram till hållplatsen. Först vid Viktoriagatan, sedan vid Hagakyrkan. Men efter några minuters väntan kom en ny vagn, och jag kunde åka en sista hållplats. Nu var jag framme...

spårvagn, göteborg, sexans, 6:ans, kortedala, foto anders nGöteborgsk spårvagn (Foto Anders N)

Jag hade aldrig varit på det aktuella stället. Det var också ett sånt där ställe man kan dricka öl på. Jag klev in genom dörren, och möttes av en trappa som gick upp och en som gick ner. Jag visste inte vilken jag skulle ta, så jag tog den som gick upp. Det känns naturligt att börja uppifrån. Och det var mer ljus där.
- "ey, killen" sa en röst bakom mig. Jag tittade bakåt. I en skuggig vrå inne bakom dörren jag just klivit in genom, såg jag en kille med en kassaapparat. "Du måste betala inträde" sa han. "Det kostar sjuttio kronor däruppe, då kan du dricka och lyssna på ett band. Därnere kostar det tjugo kronor, men då kan du bara dricka..."

Jag funderade ett tag. Sedan frågade jag honom om han visste var de från GTV Gamleby var. Jag tänkte att de kanske hade bokat en del av lokalen eller så. Inte visste jag. Jag hade aldrig varit på det här stället förut. Killen rynkade på näsan.
- "Vad är det för några? Är det de som ska spela?" sa han.
Det lät högst osannolikt. Det lät också osannolikt att de skulle betala sjuttio kronor, när det gick att betala tjugo. Så jag gav honom en tjuga och gick ner för trappan. Där var mörkt. Jag kunde se konturerna av folk som satt i soffor och på stolar. Hög rockmusik spelades. Jag hörde knappt när någon sa:
- "ey, killen". Jag tittade mig omkring. Bakom en disk stod en kille som såg precis ut som han vid kassaapparaten på våningen ovanför. Han sa något om "....jackan". Mer hörde jag inte för musiken var så hög. Jaha tänkte jag. Man får tydligen inte ha jackan på sig heller här. Ska de ha garderobsavgift nu också? Men det behövde jag inte betala i alla fall. Jag tömde fickorna på mobil, spårvagnskort och andra värdesaker. Lämnade jackan och fick en nummerlapp tillbaka. Sedan gick jag in i lokalen. Det påminde om det stället där vi spelade in Svart Kaffe, tack. Fast sämre ljussättning. De mörka skuggorna runtomkring mig tittade på mig med sina knappt urskiljbara ögon. Knappt urskiljbara som sagt, men stirrade gjorde de. Det kändes inte precis som om jag smälte in i gänget om man säger så...

Längst in i rummet, under en röd lampa såg jag till sist ett bekant ansikte. När jag väl tagit mig in så långt så hade också mina ögon vant sig så långt att jag kunde se att jag var den ende därinne som inte hade jacka på mig. Det var förmodligen därför de hade stirrat. Det var lite varmare där inne än ute, men inte var det mycket. Men det gjorde inte så mycket, efter en stund hade jag skrikit mig varm. För den lediga plats jag fick var naturligtvis mitt under högtalaren. Jag hörde knappt någonting. Trots detta, och min måttligt kraftiga stämma, lyckades jag ha ett långt och givande samtal med en mycket trevlig tjej som påstod att hon gick i intag 15 (Jag gick i intag 10, och kan inte fatta att tiden gått så fort. Det borde väl bara vara intag 13 nu, eller? Det är alltså 5 år? Jösses...). Inga andra 10:or syntes till, men där var något enstaka bekant ansikte. Och så lärarna förstås, de är fortfarande samma.

GTV Gamleby folkhögskola, TV- och videoutbildning, intag 10, 2005, foto anders nIntag 10, GTV Gamleby. För nästan
exakt fem år sedan...
(Foto Anders N)

När folket, dygnet och min röst var mer eller mindre slut så lämnade jag lokalen. Fick jackan tillbaka också. På väg till spårvagnen skymtade jag min före detta praktikhandledare som skyndade över spåret. Jag följde efter och hann byta några ord med honom innan han hoppade på sin vagn. Sedan tog jag samma linje fast åt andra hållet...

Men vitlöken då? Har du glömt den? Inte alls. När jag väl kommit hem efter en halvtimme med spårvagn och en promenad genom förortscentrum, så var det för sent att göra något med kycklingen. Det var bums i säng. För det var filmfestival dagen efter också...

Morgonen efter gick jag upp tidigt. Nu hade kycklingen legat i marinaden i snart två dygn istället för ett, som det stod i receptet. Och jag hade aktiviteter hela dagen och skulle inte hinna hem förrän till kvällen. Då skulle det vara närmare två och ett halvt dygn. Det gick ju bara inte. Så jag tog kycklingfiléerna ur kylen, la dem i en form, hällde på matlagningsgrädde och creme fraiche som blev sås och så in med dem i ugnen.

Marinerade kycklingfiléer i en form (Foto Anders N)

Det kändes lite dumt när jag nu hade lagt ner så här mycket jobb på kycklingen, att inte få smaka den när den var nylagad. Lunchen var det långt till, och då skulle jag vara inne i stan. Så den fick bli frukost. Första gången jag ätit kycklingfilé till frukost. Den var väldigt god. Men den smakade VITLÖK. Och inte lite heller. Det berodde säkert på att den legat så länge i marinaden. Inte konstigt att ingen stod ut någon längre stund i närheten av mig igår... Jag var verkligen en vandrande vitlök.

P.S: Bara ett tips. Om man som jag använder fryst fågel så är det lämpligt att se till att den är helt tinad innan man lägger den i marinaden. Annars blir det så mycket vatten när den smälter, och då blir marinaden ganska urvattnad...

fryst fågel, frozen bird, ice, snow, is, snö, foto anders nFryst fågel / Frozen bird (Foto Anders N)