Wednesday, February 18, 2009

"Sakerhetsnalar"

sakerhetsnålar, sakerhetsnalar, suddgummi, suddgummin, humorHumor i vardagen. Köpte den här på ICA häromdagen. Vet inte vad som är roligast, stavningen eller innehållet...

Monday, February 16, 2009

Min Melodifestivaldebut!

Jag förmodar att du tittade på melodifestivalen i Lördags. Om inte annat för att se min debut. I presentationsfilmen för Jennifer Brown visades en bild av henne och Gustaf Skarsgård som en fotograf tog när det var pressdag på inspelningen av Förortsungar. Den bilden brukar dyka upp här och var, jag har bland annat sett den på SVT:s hemsida, i ett par kvällstidningar och i Göteborgsposten. Det trevligaste med bilden är att Jennifer och Gustaf står framför den stora bilden som användes som utsikt från lägenheten vid inspelningen i studion. Och den utsiktsbilden var det ju jag som tog, och som filmens scenograf Lasse Strömsten retuscherade och lät förstora...
förortsungar, melodifestivalen, bakgrundsbild, bakgrund, filminspelning

Sunday, February 8, 2009

Rosa pantern

Som stor Rosa Panter- och Peter Sellers-entusiast, så ställde jag mig mycket frågande när jag häromåret hörde att en nyinspelning var på gång. Peter Sellers utbytt mot Steve Martin, hur tänkte de där? Jag har inget emot Steve Martin, hans tidiga filmer som Döda män klär inte i rutigt och Dr Hfuhruhurrs (smaka på den du...) dilemma är ju lysande, även om det kanske gått utför med hans filmer därefter... Men hans humor är av en helt annan typ än Peter Sellers, så varför just honom som Closeau?

Nå, man ska inte döma ut något förrän man har sett det. Och igår visade TV4 filmen. Mina förväntningar var mycket låga. Och hur var den då? Svar: Sämre...

Steve Martin är helt fel i rollen, Kevin Kline är helt bortslösad som polischef Dreyfus. (Varför sätter man en sådan kompetent lustigkurre som Straight Man, dvs. som ickekomiskt "offer" för Steve Martins skämt?) Framförallt är den inte rolig. Vanligtvis brukar jag stänga av filmer som inte intresserar mig efter ungefär en halv timme. Om jag står ut förbi mitten så brukar jag sitta kvar, men den här gången hade jag så totalt tappat intresset när filmen gick in i sista akten att jag satte mig vid datorn istället. Jag höll koll med ett halvt öga på TV:n, men den var verkligen inte intressant.

Om man ska försöka hitta något positivt så var där två skådespelare som kom undan filmen med hedern i behåll: Jean Reno (Leon) som spelade sin roll helt seriöst, vilket jag anser brukar skapa den bästa komedin. Det är situationen som ska vara rolig, inte karaktären i sig. Då blir det lätt bara fjantigt. Peter Sellers Closeau var en klantig, självupptagen sprätt, som på grund av detta hamnar i skruvade situationer med andra människor och ting runtomkring honom. Och vi skrattar åt dessa situationer som uppstår, och hur han försöker hantera dem. Sedan kryddar han anrättningen med en kul dialekt och lite sådant, men grunden är fortfarande interaktionen med, och reaktionerna från, omgivningen. Steve Martins Closeau är ingen konsekvent karaktär, än är han på ett sätt och än på ett annat. Det märks alltför tydligt hur han anstränger sig för att vara rolig, och det blir aldrig bra. Nu är ofta Steve Martins humor övertydlig, det är en del av hans stil, men då krävs det en realistisk omgivning som han kan kontrastera mot. Eller kanske framförallt bättre manus och regi, som i sina tidigare filmer där SM hade hjälp av den kompetente Carl Reiner (som spelar den gamle mannen i Oceans Eleven m.fl. och vars son Rob har regisserat Lida och Spinal Tap. Talang kan tydligen gå i arv ibland...)

Det andra positiva med filmen är Emily Mortimer som sekreteraren. Det är kul med en kvinnlig karaktär som också får lov att vara rolig. Hon får här lite helt OK slapstick att utföra, och gör det bra. I de gamla filmerna var de medverkande skådespelerskorna mest dekoration. Som Beyonce är i den nya filmen.

Det bästa vore kanske att gräva ner det här eländet till film någonstans, men nu möts jag av TV-reklam som informerar mig om att de har gjort en uppföljare(!!!) Är de inte kloka? Rosa Panterns upphovsman, den genialiske Blake Edwards hade roterat i sin grav om han inte varit fullt levande fortfarande, snart 87 år ung. Jag hoppas han får bra betalt för misshandeln av hans verk...

Monday, February 2, 2009

Goethe var en stor...

När jag var liten läste jag en rolig historia om en elev och dennes lärare. Lille Pelle läste högt: "Go-ethe var en stor poet" "Nejnej" sa hans lärare. "Oe ska uttalas Ö". "Jaha... Gö-te var en stor Pöt..."

Tack vare denna historia lärde jag mig redan i unga år att det fanns en känd poet som hette Goethe, och hur man uttalade hans namn. Så småningom lärde jag mig att han hette Johann Wolfgang von Goethe och levde mellan 1749 och 1832. På gymnasiet lärde jag mig att han skrivit Den unge Werthers lidanden, och att han såg ut som skådespelaren Stig Grybe, åtminstone på bilden i läroboken.

Nu har det äntligen blivit dags för mig att läsa om den unge Werther, han ingår i kurslitteraturen på litteraturvetenskapen. Då jag idag hämtat mig någorlunda efter min influensa så gick jag till biblioteket för att se om boken fanns att låna. Jag letade mig igenom hyllan på G tills jag kom fram till G-O-E...Men där fanns inget. Kunde det vara så att mina kurskamrater hade hunnit före mig? Men så mindes jag barndomens roliga historia, och så kollade jag på G-Ö... Och där stod han. En hel hög med unga Werthrar. Men brukar man verkligen sortera böcker efter hur de uttalas och inte efter hur de stavas?

Sunday, February 1, 2009

Olofström då och nu... Del 1

Olofström Då: Kvarngatan mot Folkets hus och Storgatan 2001.

Olofström Nu: Kvarngatan mot Folkets hus och Storgatan 2008.

Sune Jonsson (1931-2009)

gammal, gård, farm, bondgård, farmhouse, oldFotografen Sune Jonsson har avlidit. Han är känd för sina fina skildringar av den gamla landsbygden. Bilden härovanför är visserligen min, men du kan se många mycket vackra svartvita bilder av Sune Jonsson här.